Absolut; skolan idag är inte god nog. Så länge vi kan gå framåt istället för bakåt är jag nöjd. Kanske, jag vet inte, rentav börja stödja oss på forskning från
1990-talet. Att använda helt aktuell forskning tror jag är helt orealistiskt, men att bara gå 20 år tillbaks istället för 30 är väl ett värdigt delmål? =)
Vandraren said:
Skolan kan inte ta hela ansvaret för en elev, föräldrar måste göra sitt.
Föräldrar kan man aldrig riktigt räkna med; delsvis för att de ju också är produkter av sin kulturella kontext. En förälder som inte tycker att teoretiska ämnen är så värst viktigt kommer inte att ta ansvaret. Då kan man tycka att den "ska" göra det hur mycket som helst.
Vandraren said:
Stödundervisning för svagare elever bör naturligtvis också finnas. Men även en "dålig" elev måste få krav på sig, det är inte för att plåga utan för att hjälpa.
Jag tror mer på att sätta upp mål och beskriva konsekvenser än att ställa krav.
Vandraren said:
Om du inte vet vad du vill göra, gå Natur eller Sam. Då håller du alla dörrar öppna. Alla som ångrar sig får gå komvux.
Helst skulle jag vilja luckra upp alltihop helt och hållet. Alltså, inga program, bara kurser. Och så ha jättesmå grupper (typ 10 elever per lärare), kombinerat med individuell studiegång där man kan ta kurser i sin egen takt. Givetvis med hyfsat bestämda och strukturerade studiehandledare som hjälper till att skapa strukturerna. Alla elever passar inte till alla studietakter i alla ämnen.
Målet med utbildning måste vara att utifrån individens behov göra det möjligt för den att växa; inte t.ex tillfredsställa näringslivets krav eller så.
Vandraren said:
Jag tycker tvärtom. Vi ska ha de bästa/smartaste/duktigaste/drivnaste personerna som lärare, och många av dessa vill tjäna hyfsat, annars gör de något annat. Dessa personer skulle inte bara vara lärare för pengarna, du kan vara lugn, det är bara en hygienfaktor. Däremot är de drivna och engagerade personer, vilket ju kan vara bra som lärare (det är bra i vilket yrke som helst). Låt de med 10,0 sitta i kassan på konsum, där ställer de inte till med skada.
Du pratar som om betyg faktiskt mätte - eller kunde mäta - något betydelsefullt... Du verkar ha lite av en övertro till mätverktygens potential.
De enda människor jag känner med 20,0 i snitt är de jag helst av allt inte skulle vilja se som lärare. Goda betyg betyder på
intet sätt att man är kompetent som lärare. Det du behöver som lärare lär du dig överhuvudtaget inte på gymnasiet.
Vandraren said:
Ett G är: "Ok då, du får G för jag orkar inte se dig gråta, men egentligen förtjänar du IG. Dessutom kommer dina föräldrar skälla på mig, rektorn också. Kanske kommer du att knivhota mig också. Lättast att ge G till alla idioter faktiskt." Följdaktligen finns det rätt mycket folk i Sverige som har G i alla ämnen men som jag skulle klassa som high school drop-outs. Lärarutbildningen är en av utbildningarna i Sverige med absolut lägst intagningskrav. Ergo bör det finnas rätt mycket av ovan nämnda high school drop-outs bland lärarna.
"Bör" betyder inte "finns".
Sedan går jag inte med på din definition av G; den motsvarar inte vad jag sett på högskola eller bland examinerade lärare.
Betyg från gymnasiet är bara betyg på hur skoltrött man var, egentligen.
Alltså; de som säker till lärarhögskola är alla medvetna om att de kommer att behöva plugga en massa. Även om de kanske hade dåliga resultat från gymnasiet, t.ex pga skoltrötthet, så sätter de sig i en sits där de måste plugga.
Men, nu medan jag skriver så blir jag påmind om din övertro på att betygsmedel ska ha något med lämplighet eller kompetens att göra; betyg är
arbiträrt, beror på vilken lärare man hade, vilka ämnen man hade, hur man mådde, vilka föräldrar man hade, huruvida man lyckades banka in just de saker just den lärare man hade i just det ämnet tyckte var viktigt.
Om du tror att betyg är grundade i något konkret är du fri att kolla skolverkets betygskriterier i lite olika kurser. Betyg är, och kommer alltid vara, meningslösa som annat än utsorteringsmekanism; som mått på elevens förståelse för ett ämne eller fallenhet för ett yrke är de, som bäst, missvisande.