Vad är culture gaming?

[Genesis]

Ja, precis. Om kulturen "kodas om" till regelmekanik så blir det ju bara ett skin på regelmekaniken.

Kultur är i sig interpersonell så bör utforskas genom det sociala spelet och uttryckas genom "själva rollspelandet"/den sociala interaktionen runt spelbordet.

Däremot kan man definitivt designa regelmekaniker som uppmuntrar och understöder de här sociala momenten.

Jag förstår inte riktigt skillnaden mellan att koda om kultur till regelmekanik och att ha regelmekanik som uppmuntrar och understödjer de kulturella sociala momenten. Kan du ge exempel?

 

[Mogger]

(Försöker fundera ut vilken av dessa som är Moggers egen kultur.)

Aha, med egen kultur menas alltså specifikt min kulturella sfär? Jag tror till att börja med att det är svårt att hitta två personer med identisk kulturell identitet så redan där tror jag avsteg är nödvändiga för att alls få till spel i en grupp. Men även i min egen kulturella sfär finns lager och subkulturer som jag bara perifert är en del av.

Så jag tror inte det påverkar min inställning.

 

[DanielSchenström]

För mig har jag alltid tänkt på det som att kultur är i större fokus. Etnicitet är märkbart, spelledaren lägger mer fokus på att beskriva det som är unikt med världen, kulturella företeelser som beteende, oskrivna regler, lokal mat i olika delar av miljön och sånt. Fokus är på att uppleva miljö och social interaktion än att uppleva klassiska äventyr av fiender, fysiska hinder och dylikt. Sen om det sker som en observatör utifrån som i Narnia, eller inifrån där spelarna förväntas vara mer pålästa än vanligt för att passa in, det tycker jag inte gör skillnad för om det är culture gaming eller inte.

 

[erikt]

Borde gå att bryta ner all kultur till ett fåtal egenskaper som de olika har mer och mindre av.

Bara om du vill skapa en karikatyr av kulturen. För det är vad du får om du bryter ner en kultur till bara ett fåtal egenskaper.

 

[erikt]

Hur måste [kultur] presenteras för att det ska gå att kulturspela i den?

Spelar i princip ingen roll hur den presenteras, bara den presenteras i tillräcklig detalj för att man ska kunna veta hur olika saker funkar i den kulturen, och vad som är viktigt och varför.

 

[Quadrante]

Spelar i princip ingen roll hur den presenteras, bara den presenteras i tillräcklig detalj för att man ska kunna veta hur olika saker funkar i den kulturen, och vad som är viktigt och varför.

... så du säger att det går att beskriva den med ett fåtal egenskaper?

 

[erikt]

... så du säger att det går att beskriva den med ett fåtal egenskaper?

Nej, det säger jag inte, och jag ser inte hur det jag skrev skulle kunna tolkas så.

 

[Mogger]

Ja, nu börjar vi snart närma oss det problematiska med att beskriva en kultur med ett fåtal begrepp och företeelser. Jag gjorde mig ju lite lustig över det tidigare i tråden (att stå i kö är en av punkterna på SDs lista över vad som gör svenskar unika, men jag har stått i kö i typ alla världsdelar även om det var lite si och så med ordningen i Indien) men lyckligtvis var det ingen som nappade.

Kultur är komplexa väsen. Föränderliga och flexibla och tolkas genom lika föränderliga linser. Jag skulle tro att Culture Gaming (bortsett från att resa) är ett av de mest effektiva sätt att förstå att det är de yttre förhållandena som definierar samhällen, inte tvärtom.

Så detta måste man ta tillvara på om man vill ägna sig åt CG. Många fantasyvärldar är beklagligt statiska (vilket är ett ämne vi återkommer till på wrnu) och det blir då själva motsatsen till CG.

Edit: Jag ser inget fel med Cultural Keys eller att presentera fantasivärldar kortfattat

 

[Quadrante]

Nej, det säger jag inte, och jag ser inte hur det jag skrev skulle kunna tolkas så.

Det är lugnt, dina två svar på rad gav sken av just det ... och motsa det. Men det är ju annars det stora problemet med kulturspelande. Att för att kunna få med sig en spelare så behöver man förenkla, men det gynnar inte konceptet med att djupdyka i kulturer. Men det jag förstår av en del i tråden är att ett av kraven för gott kulturspelande är att de kulturella elementen presenteras så neutralt man förmår (urval är också val). Att det presenteras så att detta kan spelas ut vid spelbordet, inte bara vara färgen på ens mantel. Att det ska finnas något att diskutera. Men tråden verkar inte definiera mängden information, hur den ska/bör presenteras eller om det ska vara en del av mekaniken eller om det ska undvikas vara en del av mekaniken. Det är för tillfället ingen konsensus.

 

[Gerkub]

Många fantasyvärldar är beklagligt statiska

Hur tänker du att dynamiska kulturer kan te sig i culture gaming? Jag håller helt med premissen, men jag tänker att i många förmoderna samhällen så sker förändringar ofta ganska långsamt, typ över flera generationer? Man har t ex tittat på grottmålningar och sett att vissa av de har fyllts i på samma sätt i 10.000-tals år, som kan tolkas som att inga stora kulturella skiften skedde över en så lång period.

 

[Gerkub]

Vilket får oss att återkomma till frågeställningen. Kan det vara så att den enda kultur som presenteras för spelaren är det som kommer genom hur spelet spelas!?

Jag leker lite med tanken på att man kan ha helt olika regler och olika typer av rollfigursblad för olika sorters roller i ett samhälle. Så för någon i en styrande klass kan det vara viktigare med t ex långsiktig makt och ätter och sånt; och för ett gatubarn kanske det är viktigare med daglig överlevnad, osv. För att få in lite olika perspektiv i samma värld.

 

[Genesis]

Det är lugnt, dina två svar på rad gav sken av just det ... och motsa det. Men det är ju annars det stora problemet med kulturspelande. Att för att kunna få med sig en spelare så behöver man förenkla, men det gynnar inte konceptet med att djupdyka i kulturer. Men det jag förstår av en del i tråden är att ett av kraven för gott kulturspelande är att de kulturella elementen presenteras så neutralt man förmår (urval är också val). Att det presenteras så att detta kan spelas ut vid spelbordet, inte bara vara färgen på ens mantel. Att det ska finnas något att diskutera. Men tråden verkar inte definiera mängden information, hur den ska/bör presenteras eller om det ska vara en del av mekaniken eller om det ska undvikas vara en del av mekaniken. Det är för tillfället ingen konsensus.

Jag skrev en text som en introduktion till att spela en kantones på 1800-talet. Det var mitt försök till "minimal information" för att presentera en kultur, och då blev det ändå 177 sidor (med en hel del bilder). I Plommonkrönikan, till skillnad från i Huldran, har jag inte makaniserat kulturen (ännu, i alla fall). Huldran har en betydligt kortare beskrivning, eftersom jag kan förutsätta mycket mer förkunskap. Svenskt 1800-tal är på många sätt en extremt annorlunda kultur från dagens Sverige, men jag behöver inte förklara vad kristendomen är.

 

[Gerkub]

Hur tänker du att dynamiska kulturer kan te sig i culture gaming?

Om jag svarar lite på min egen fråga så kan det yttra sig i att kulturer behöver inte vara likadana överallt inom samma kultursfär, utan t ex en huvudstad och en bergsby kan ha samma ”grundkultur” men den har olika lokal prägel, och kan blandas med skilda influenser, osv. Och det kan lämna öppet för spelarinflytande, typ att allt behöver inte vara hugget i sten och man behöver inte 400 sidor wikipediaartiklar för att läsa på om det.

 

[Mogger]

Hur tänker du att dynamiska kulturer kan te sig i culture gaming? Jag håller helt med premissen, men jag tänker att i många förmoderna samhällen så sker förändringar ofta ganska långsamt, typ över flera generationer? Man har t ex tittat på grottmålningar och sett att vissa av de har fyllts i på samma sätt i 10.000-tals år, som kan tolkas som att inga stora kulturella skiften skedde över en så lång period.

Vi har ju inga skriftliga källor så det är ju väldigt svårt att säga. Min egen lilla lista ovan började på assyriska riket av en orsak Och där behöver man inte leta speciellt länge för att hitta dynamik.

 

[Christoffer]

Men finns det någon som inte bryr sig om det här öht? Där det rent av är oönskat? Jag avfärdar ju lite att det här som att det är en kvalitativt annan grej. Finns det någon som tycker det är bra att spela sin dvärg på samma sätt som hen spelade sin alv och på samma sätt som hen spelade sin samurajtorped och på samma sätt som hen spelade en nekromantiker? Förstår att vissa mer eller mindre är besatta av minituösa små detaljer som Greg Stafford plitat ner på toaväggen när han var hög som ett hus, och att för vissa räcker det med att dra ett "men vid Draugrs skägg!" och säga att de super rätt hårt när de spelar dvärgar. Men tycker ju lite att det enda jag läser egentligen är "man vill spela rollspel".

 

[Quadrante]

Ja det tror jag.

 

[Genesis]

Men finns det någon som inte bryr sig om det här öht? Där det rent av är oönskat? Jag avfärdar ju lite att det här som att det är en kvalitativt annan grej. Finns det någon som tycker det är bra att spela sin dvärg på samma sätt som hen spelade sin alv och på samma sätt som hen spelade sin samurajtorped och på samma sätt som hen spelade en nekromantiker? Förstår att vissa mer eller mindre är besatta av minituösa små detaljer som Greg Stafford plitat ner på toaväggen när han var hög som ett hus, och att för vissa räcker det med att dra ett "men vid Draugrs skägg!" och säga att de super rätt hårt när de spelar dvärgar. Men tycker ju lite att det enda jag läser egentligen är "man vill spela rollspel".

När vi spelade OSR var det absolut noll fokus på detta, och hade någon börjat spela baserat på rollpersonens kultur så hade jag tyckt att hen distraherade spelet, eller rakt av spelade fel, om det hade lett till dumma beslut.

De allra flesta spelomgångar jag spelar är ju Sverige nutid, och då räknar jag knappast utforskande av kulturen som en grej. Inbyggt i det här är ju att man vill sätta sig in i en annan (sub-) kultur, och det är knappast något jag tänker att jag gör när jag spelar en 40-årig ingenjör från Göteborg. Poängen här är ju att ett utforskande av kulturen är en viktig del av spelet, och det är det definitivt inte alltid.

 

[Lukas]

Aha, med egen kultur menas alltså specifikt min kulturella sfär? Jag tror till att börja med att det är svårt att hitta två personer med identisk kulturell identitet så redan där tror jag avsteg är nödvändiga för att alls få till spel i en grupp. Men även i min egen kulturella sfär finns lager och subkulturer som jag bara perifert är en del av.

Så jag tror inte det påverkar min inställning.

Man kan ju låta alla spela sig själva och köra hårt på att man spelar ens vanliga liv,
vet inte om någon skulle tycka det var kul, men jag skulle nog ändå kalla det för kulturgaming

 

[erikt]

Men finns det någon som inte bryr sig om det här öht? Där det rent av är oönskat? Jag avfärdar ju lite att det här som att det är en kvalitativt annan grej. Finns det någon som tycker det är bra att spela sin dvärg på samma sätt som hen spelade sin alv och på samma sätt som hen spelade sin samurajtorped och på samma sätt som hen spelade en nekromantiker? Förstår att vissa mer eller mindre är besatta av minituösa små detaljer som Greg Stafford plitat ner på toaväggen när han var hög som ett hus, och att för vissa räcker det med att dra ett "men vid Draugrs skägg!" och säga att de super rätt hårt när de spelar dvärgar. Men tycker ju lite att det enda jag läser egentligen är "man vill spela rollspel".

Det finns folk som bryr sig, och det finns folk som absolut inte bryr sig.

Det finns de som vill veta hur man titulerar huvuddvärgen för en dvärgklan, och vill veta vad dvärgar normalt äter till middag och hur de får tag på den maten nere i sina underjordiska riken, hur viktigt det är med rikedom kontra hjältedåd kontra förfäder för status i ett dvärgsamhälle, osv, osv.

Sen finns det de som vet att dvärgar har skägg, och är kortväxta - men i övrigt är de mest intresserade av att gå ner i dungeons, banka monster, sno deras skatter, och få xp så de kan gå upp i level, och är fullständigt ointresserade av allt det som den första gruppen folk tycker är intressant.
Om de väljer att spela dvärg eller spela alv beror mest på om de vill få plus på att slåss med yxa eller plus på att skjuta pilbåge, för de spelar rollpersonen likadant ändå.

Och sen finns det den stora majoriteten som ligger någonstans mellan de första två grupperna.

Alla grupperna spelar rollspel, men de har olika prioriteringar för vad de tycker är roligt med rollspel.

 

[JohanL]

Men finns det någon som inte bryr sig om det här öht? Där det rent av är oönskat? Jag avfärdar ju lite att det här som att det är en kvalitativt annan grej. Finns det någon som tycker det är bra att spela sin dvärg på samma sätt som hen spelade sin alv och på samma sätt som hen spelade sin samurajtorped och på samma sätt som hen spelade en nekromantiker?

Fast i många fall, särskilt i D&D, nöjer man sig väl med att spela "generisk dvärg" (sturig, yxa, öl, skotsk accent om man verkligen ligger i) eller "generisk alv "(Legolas). Det blir inte CG för bara det.

Jämför med att du är utkastad från dvärgsamhället på grund av kätterier som att individer kan ha ett eget värde eller att andra folkslag är bra för något annat än som byggstenar i Världsmaskinen, så att du nu förlorat din odödlighet och måste försöka lappa ihop en ny tillvaro bäst det går.