Vad är den svenska stilen?

[Skarpskytten]

Jag tycker kanske att frågan här är felställd, och att vi borde ha börjat med frågan: "finns det en svensk stil"?

Men det gör det kanske? I alla fall om vi talar om de tio-femton första åren. DoD, Khelatar, Eon, Gemini utspelar sig i tämligen jordnära settings med system med sansad utväxling på rollfigurerna. Både Mutant och Wastelands är också rätt sansad post-ap. Grundmutant har med sig mycket av det gonzo från Gamma World (tror jag), men det är slående att så fort Äventyrsspel började fläska ut världen så körde man allt det knäppa genom ett folkhemskt klassperspektiv. Äventyrsspel valde också att ge ut Chock, ett skräckrollspel där det faktiskt går att vinna, snarare än CoC med sin hopplöshet. Även om spelet inte är svenskt, så är det något väldigt svenskt med att monsterjägarna bildar en förening ... Western är mer Lonesome Dove än spaghettiwestern och långt från Deadlands. Landet lagom, där tom hjältarna underkastar sig jantelagen.

Men Kult är väl ändå en komplikation för den här teorin?

 

[Magnus Seter]

Men Kult är väl ändå en komplikation för den här teorin?

Kult och Mutant Chronicles komplicerar bilden, och jag skulle säga att åtminstone MC har sina rötter mer i den brittiska myllan än den svenska.

 

[Mogger]

Ja, som många varit inne på så har ju den svenska stilen sina rötter i Äventyrsspel och där skulle jag säga att Granström och Blixt utgör själva stommen, och detta både regelmässigt och språkligt. Grand Old Men of Swedish RPG. Detta har då sedan filtrerats genom en ny generation spelskapare och åtminstone jag tycker att den epoken har präglats av en vilja att hitta nya vägar framåt, samt att det grafiskt varit väldigt hög nivå.

Jag tycker även att setting har en stor plats i den svenska stilen. Och då av den art som det talats om redan med ett visst mått av realism, ingamekonsekvens och rimlighet.

 

[Mogger]

Kult och Mutant Chronicles komplicerar bilden, och jag skulle säga att åtminstone MC har sina rötter mer i den brittiska myllan än den svenska.

Frågan är dock hur mycket dessa spel har präglat spelmakare och spel som kom efter? Avtrycket tycks inte så starkt.

 

[Dimfrost]

Kult och Mutant Chronicles komplicerar bilden, och jag skulle säga att åtminstone MC har sina rötter mer i den brittiska myllan än den svenska.

Någon måste ju vara rebell för att bekräfta konsensus, också.

 

[Mogger]

Vi snackade lite om detta föra ca 2 år sedan:

Nekromanti - KSR vs ÄSR

Ok, jag får rätta mig själv. Eller, luddwig rättade mig i Positiva tråden. Jag hade ingen aning om att det fanns ett styrdokument när det gällde KSR. Dock, det är inte alls det jag tänker på när jag ser tillbaka på hur jag spelade Ä-spels spel, och inte heller hur jag spelar dem (eller deras...

www.rollspel.nu

 

[Magnus Seter]

Frågan är dock hur mycket dessa spel har präglat spelmakare och spel som kom efter? Avtrycket tycks inte så starkt.

Kanske som en form man inte ville följa efter? Att Kult och MC tydligt avvek från den svenska fåran kanske hjälpte oss att se att det fanns andra värden än de som internationellt anpassade spel kunde ge oss?

 

[Dilandau]

Jag tycker @Dilandau sammanfattade det rätt bra en gång i tiden.

One moment, please...

piruett.se

Usch jag behöver verkligen gå igenom och formatera om gamla inlägg så de inte ser fördjävligt ut i moderna mobiltelefoner.

 

[PhilArt]

Vad gäller humor så slår det mig att det kanske är en mer generell ansats i hur nya, internationella kulturfenomen kommer in i sverige. Vad gäller musik så kom parodierna på Hiphop och Rock'n'roll nästan före genuint skapad musik i dessa genrer i Sverige. Kan det va så att det finns något bredare kulturmönster här?

Sen så är det väl så att jag iaf främst jämför med amerikanska rollspel, och det är såklart en brist för mitt argument.

 

[TobiasEkwall]

Jag tycker även att setting har en stor plats i den svenska stilen. Och då av den art som det talats om redan med ett visst mått av realism, ingamekonsekvens och rimlighet.

Det här håller jag väldigt mycket med om. En känsla jag fått, helt anekdotiskt såklart, är att världsbygget ofta trumfar regler och system i sverige och att många spel är rätt culturegejmiga.

Delvis har jag fått uppfattni hem från fria ligans forum där samma spel diskuteras både på svenska och engelska. Med brasklappen att jag kan vara drabbas av konfirmation baias så tycker jag mig de att de svenska forumen lägger mer krut på Hur världen fungerar in-game medan de internationella mer fokuserar på frågor som rör regler och spelbalans.

Sen håller jag helt med om att de stora svenska spelen har mer småskalighet. Men det kan ju också vara så att man låter nyare dnd då stå som modell för all utländska spel

 

[Mogger]

En grej som jag uppfattar som rätt central i den Svenska stilen är valmöjligheter och verktygslådesapproachen. Det här står dessutom i stark kontrast till ex. D&D:s mer fasta klasser. Jag vet att det dessutom var ett aktivt designval av @Mekanurg när regelverket till DoD skulle tas fram/lånas in/etc.

För mig är detta fortfarande så pass viktigt att jag under mina typ 30+ år av spelande inte hittat något "fast" system som jag har gillat.

 

[Rickard]

Jag ska ställa samma fråga till lite utländare också ... så får vi se vad de säger.

Hur gick det med detta? Finns det någon länk?

 

[Magnus Seter]

Hur gick det med detta? Finns det någon länk?

det blir en podd i mars/april.

 

[Skarpskytten]

En grej som jag uppfattar som rätt central i den Svenska stilen är valmöjligheter och verktygslådesapproachen. Det här står dessutom i stark kontrast till ex. D&D:s mer fasta klasser. Jag vet att det dessutom var ett aktivt designval av @Mekanurg när regelverket till DoD skulle tas fram/lånas in/etc. För mig är detta fortfarande så pass viktigt att jag under mina typ 30+ år av spelande inte hittat något "fast" system som jag har gillat.

Jag har inte heller hittat det där systemet. Det jag mest ville skriva var dock att jag håller med det där i första meningen. Jag minns fortfarande min avsky över de där yrkesförmågorna i DoD-91, det var väldigt mycket "det är ju DnD, inte DoD". Efter alla dessa år föredrar jag spel som tillåter en rätt organiskt karaktärsutveckling och ogillar "bara x kan göra y".

 

[Gamiel]

Jag skulle också lägga till en tendens för realhistoriska spel, vi har flera i Sverige men jag känner inte till något på engelska.

Också, något jag absolut har noterat skillnad mellan svenska rollspel och amerikanska, i alla fall om man tallar lite äldre sådana, är att de svenska rollspelen nästan alltid är bra illustrerade medan flera amerikanska, även sådana som är från "stor"-förlagen, hade rätt så dåliga illustrationer.

 

[Bifur]

Jag skulle också lägga till en tendens för realhistoriska spel, vi har flera i Sverige men jag känner inte till något på engelska.

Tänker du på Western och Viking då? Har vi fler som jag inte kommer på nu?

Också, något jag absolut har noterat skillnad mellan svenska rollspel och amerikanska, i alla fall om man tallar lite äldre sådana, är att de svenska rollspelen nästan alltid är bra illustrerade medan flera amerikanska, även sådana som är från "stor"-förlagen, hade rätt så dåliga illustrationer.

Ja utseende tycks ju tidigt blivit en grej i Sverige och syns ju på många plan än mer idag. (De flesta utländska spel från 80-talet jag sett är rätt fula). Så det är kanske svenskt. Fast det är ju svårt att sätta fingret på varför.

 

[Gamiel]

Tänker du på Western och Viking då? Har vi fler som jag inte kommer på nu?

Anskar, Quo Vadis?, Historiska Äventyr i Göteborg, har också något minne av något rollspel från rollespelstorkans tid som bara fanns som pdf men mins inte vad det heter och det kan ha varit ett upptropat spel m övernaturliga grejor men jag minns inte. Det fanns ett setting förslag i en FENIX som utspelade sig under karolinska-tiden användande Noir reglerna, tror inte det hade något övernaturligt men kan minnas fel.

Det är vad jag kan komma på.

Ja utseende tycks ju tidigt blivit en grej i Sverige och syns ju på många plan än mer idag. (De flesta utländska spel från 80-talet jag sett är rätt fula). Så det är kanske svenskt. Fast det är ju svårt att sätta fingret på varför.

Kanske en fråga om att Äventyrspel satte ribban o de efterföljande ville inte vara sämre

 

[Magnus Seter]

Ja utseende tycks ju tidigt blivit en grej i Sverige och syns ju på många plan än mer idag. (De flesta utländska spel från 80-talet jag sett är rätt fula). Så det är kanske svenskt. Fast det är ju svårt att sätta fingret på varför.

Jag skyller på att Dante gick in och höjde nivån med Jorges Bestiarium, och sen gjorde många av de snyggaste rollspelsböckerna som kom under 2000 till 2010.

 

[Gurgeh]

Tänker du på Western och Viking då? Har vi fler som jag inte kommer på nu?

En garde!

 

[avatarex]

Jag skyller på att Dante gick in och höjde nivån med Jorges Bestiarium, och sen gjorde många av de snyggaste rollspelsböckerna som kom under 2000 till 2010.

Ingen tvekan om att Dante gjort ett stort jobb för att lyfta den grafiska kvalitén på svenska rollspelsböcker. Jag vill även lyfta fram Henrik Tamms bilder till Viking som kom 1994, sju år innan Jorges Bestiarium. Det förtjänar ett omnämnande med tanke på hur snyggt det var för sin tid.