Vad är den tanke ni läst om rollspel som varit längst från er egen åsikt?

[ceruleanfive]

Jag har lite svårt för klyschan att så länge man har kul så spelar man rätt. Kul och rätt är inte synonymer.

Det är ett diskussionsdödande argument maskerat med odräglig positivism.

Jag håller inte med, men så länge du har kul tänker du rätt.

Skämt åsido, jag tycker också att man måste kunna diskutera meningsskillnader och utforska olika preferenser genom samtal. Och visst är det så att några borde spela på andra sätt utifrån vad de själva säger att de tycker är kul.

Men jag tycker att den där klyschan är ett rätt bra sätt att avdramatisera diskussioner om rollspel. Man får tycka olika. Man får spela på andra sätt än det sätt som troligtvis hade varit optimalt för ens upplevda underhållning. Man behöver inte plugga rollspelsteori. Det är okej att bara spela och ha kul tillsammans med andra.

 

[Mekanurg]

Niofälts alignments i D&D-tappning. I synnerhet upplägget för de tre "onda". En filosofisk invändning: en person som klassas som L/E anser själv att hen är L/G eller L/N.

 

[Rickard]

Jag har lite svårt för klyschan att så länge man har kul så spelar man rätt. Kul och rätt är inte synonymer.

Det är ett diskussionsdödande argument maskerat med odräglig positivism.

Oh, det här var riktigt intressant. Om vi bortser from positivismen (vilket jag håller med om också), är det några direkta nackdelar du tycker med att folk i olika grupper spelar olika (alltså, inte "rätt")?

 

[Vitulv]

Oh, det här var riktigt intressant. Om vi bortser from positivismen (vilket jag håller med om också), är det några direkta nackdelar du tycker med att folk i olika grupper spelar olika (alltså, inte "rätt")?

Det är ingen nackdel alls att folk spelar "fel". Det jag har problem med är när man använder argumentet i diskussioner om spel och hur de är tänkta att spelas. Draget till sin spets kan det exemplifieras med att någon ber om råd om hur man bör spela X, och svaret blir att det inte spelar någon roll, så länge man har roligt. Jag noterar det oftast i diskussioner om D&D, där vissa menar att det inte går att spela det på fel sätt. Inte sällan är det folk som kanske enbart använder D&D till sitt rollspelande, och försöker få det att passa vilken spelstil som helst.

Jag menar att det går att spela fel. Skruvar, bryter och bänder man tillräckligt på ett spels system och hur det är tänkt att spelas så är det inte längre det spelet. Det är ju toppen om man har kul när man gör det, men i diskussioner om spelets grund blir den approachen rätt jobbig att ha att göra med.