Rising
Vila i frid
Men gaddammit!Jag gillar när spelgruppen hittar på företeelser i världen och uppmuntrar det som lösningar.
Jag: Jag tycker det är intressant hur settingen kan påverka huruvida förutsättningarna för action. Såsom vad man har för möjligheter att beskriva fiender på olika sätt.
Han: Jag har en spelledarteknik som låter spelarna beskriva fienderna.
Jag: Mmm. Det är en bra spelledarteknik. Fast vem det än är som beskriver, så spelar ju settingen fortfarande en stor roll, då det är enklare att beskriva i vissa settings än andra. Vilka olika sätt man kan beskriva fiender på, osv.
Han: Jag har en spelledarteknik som låter spelarna beskriva mooks.
Jag: Ja, ja. Jag har redan gjort tummen upp till den spelledartekniken. Jag skulle dock vilja fortsätta tala om vilken vikt settingen har för beskrivandet. Detta gäller alltså inte bara fienderna, utan också rollpersonernas actionmanövrar.
Han: Jag har en spelledarteknik som går ut på fortune-in-the-middle.
Jag: Ja. Det är en bra spelledarteknik. Jag har redan givit den tummen upp. Det är ett bra sätt att schematisera beskrivningar. Men jag tänkte återknyta till settingen, och att det är enklare att beskriva manövrar på ett ledigt sätt i vissa settings än andra.
Han: Jag har en spelledarteknik som låter spelarna beskriva sina egna manövrar, där de föreslås blanda in omgivningarna.
Jag: Mmm... Okej. Du verkar ointresserad av det här med settingen, märker jag... Jag gör ett sista försök: Du tog just upp det här med att använda omgivningarna. Kan det vara så att settingen spelar roll för hur ledigt spelarna kan ta kontroll över omgivningarna och bygga beskrivningar kring miljön i fiktionen?
Han: Jag gillar när spelgruppen hittar på företeelser i världen och uppmuntrar det som lösningar. Jag har en spelledarteknik som fungerar så här:
---
Jag gissar med andra ord att kontentan är att du inte tycker settingen spelar någon roll?