Vad är dina största problem med fantasy?

[JohanL]

När införandet av fantastiska element inte får några konsekvenser på världen. t.ex. finns det läkningsdrycker och återuppväckningsbesvärjelser på rullar att köpa så vill jag att det är utänkt hur det påverkar världen. Alla rika jäklar kommer ju sitta på lagar av dessa. Alla stora onda personer kommer ha dolda hantlangare redo att återuppväcka dem osv.

Vilket är ett hemskt smidigt sätt att få tillbaka skurkarna på, men samtidigt brukar återuppväckning komma med begränsningar, och då blir det ytterligare en del av mord - att få se till att göra vad det nu är man behöver göra för att personen inte ska kunna komma tillbaka, vilket ofta handlar om faktorer som tid, vad man gjort med kroppen, och liknande.

 

[JohanL]

Hur mycket är det faktiskt att man inte behöver känna sig skyldig för att döda orcher i drivor? Visst, det behöver man inte, men hur mycket skuldkänslor brukar det bli av att avverka högvis med mänskliga banditer i sådana rollspel heller? Haradrim i Tolkien förmänskligas här och där, men samtidigt är det ingen som tvekar att göra ned godtyckligt många av dem. (Å tredje sidan skulle det nog kännas som dålig stil att göra en tävling av det på det vis som Gimli och Legolas gör med orcherna - det är otvetydigt moraliskt gott att döda orcher, så många det bara går, medan det kanske mer känns som ett nödvändigt ont att döda fientliga människor av lägre stående ras på slagfältet?)

Liksom, Stormtroopers hamnar väl i ungefär samma moraliska kategori som orcher?

 

[TobiasEkwall]

Alltså mitt stora problem med fantasy är nog inte med fantasy utan med mig.

Jag blir lite less på mig själv att jag är så less på fantasy. Fantasy var så coolt när jag var 16. Nu känner jag mig lite avtrubbad och oengagerad i att sätta mig in i nya fantasyvärldar även om de verkar bra, nyskapande och häftiga. Det finns så många världar och det är som alltid en tröskel att kliva in i dem och man vet inte om det är värt det förrän man redan gjort jobbet.

Men ibland händer det och jag blir otroligt taggad

 

[hedmeister]

Hur mycket är det faktiskt att man inte behöver känna sig skyldig för att döda orcher i drivor? Visst, det behöver man inte, men hur mycket skuldkänslor brukar det bli av att avverka högvis med mänskliga banditer i sådana rollspel heller? Haradrim i Tolkien förmänskligas här och där, men samtidigt är det ingen som tvekar att göra ned godtyckligt många av dem. (Å tredje sidan skulle det nog kännas som dålig stil att göra en tävling av det på det vis som Gimli och Legolas gör med orcherna - det är otvetydigt moraliskt gott att döda orcher, så många det bara går, medan det kanske mer känns som ett nödvändigt ont att döda fientliga människor av lägre stående ras på slagfältet?)

Liksom, Stormtroopers hamnar väl i ungefär samma moraliska kategori som orcher?

Denna scen i Austin Powers är den som bäst driver med tropen att hantlangare bara är kanonmat.

Jag tycker det blir mer intressant om "de onda" förmänskligas och "de goda" problematiseras. Läste nånstans att GRRM skrev ASOIAF efter att han börjat fundera på vad som hände efter att Aragorn blivit kung och ondskan fördrivits. Den försupne häradsbetäckaren kung Robert, den försmådda drottning Cersei och den hämndlystna Danaerys är alla väldigt intressanta figurer som har både goda och onda sidor. Dock har ju ASOIAF minst sagt andra problem, varav flera av dem kanske härrör sig i författarens ambition att skapa en mångsidig värld: den får inte plats inom pärmarna på sju böcker!

 

[JohanL]

Den försupne häradsbetäckaren kung Robert, den försmådda drottning Cersei och den hämndlystna Danaerys är alla väldigt intressanta figurer som har både goda och onda sidor.

Vilka är Cerseis goda sidor?

 

[hedmeister]

Vilka är Cerseis goda sidor?

Familjekär!

 

[God45]

Vilka är Cerseis goda sidor?

Effektiv administratör (av gift). För en strikt separation mellan staten och kyrkan (via bomb). Prioriterar effektiva lösningar (som enorma anti-drake projektiler). Pro-science (särskilt Frankensteins). Och gör hon något dåligt mot något som inte förtjänar det? Nope! Alla som hon låter en Frankenstein tortera till döds eller kedjar fast bredvid sin förmultnade dotter förtjänar det!

 

[hedmeister]

Effektiv administratör (av gift). För en strikt separation mellan staten och kyrkan (via bomb). Prioriterar effektiva lösningar (som enorma anti-drake projektiler). Pro-science (särskilt Frankensteins). Och gör hon något dåligt mot något som inte förtjänar det? Nope! Alla som hon låter en Frankenstein tortera till döds eller kedjar fast bredvid sin förmultnade dotter förtjänar det!

Visst är detta saker som (ännu) bara skett i TV-serien? Jag har visserligen läst böckerna två gånger men har hunnit glömma rätt mycket.

 

[entomophobiac]

Mitt enda problem med fantasy i rollspelssammanhang är att en väldigt specifik typ av fantasy för väldigt många blivit synonymt med hela hobbyn. Därför görs det så galet mycket rollspelsfantasy vs allt annat och stora delar av hobbyn är mer intresserad av nya versioner av gamla spel än av nya spel. Det tycker jag är synd, för det gör att hobbyn stagnerar lite i sin inspiration.

Det gör också att "nybörjarspel" närmast uteslutande är rollspelsfantasy och därför något jag märkt inte intresserar exempelvis mina barn nämnvärt alls. Deras fantasi går inte alls igång på skäggiga dvärgar med yxor eller spetsörade alver. Det blir mer som några vänner jag hade i högstadiet, som blev tvingade av sina föräldrar att åka längdskidor X dagar i veckan men sen fick välja om de skulle fortsätta när de fyllde 15. Ingen fortsatte.

Fantasy är helt enkelt rollspelens längdskidåkning.

 

[JohanL]

Fantasy är helt enkelt rollspelens längdskidåkning.

Om längdskidåkning var världens särklassigt största sport.

 

[God45]

Visst är detta saker som (ännu) bara skett i TV-serien? Jag har visserligen läst böckerna två gånger men har hunnit glömma rätt mycket.

Ja, vissa av de här sakerna kommer nog inte ens dyka upp i det riktiga slutet.

 

[Botulf]

Jag tycker fantasy är astråkigt när det känns författat av någon sociologistudent.

Dragon Age, Game of Thrones, Witcher etc var väl lite spännande sådär ca 15 är sedan och känns rätt överspelat numera. Blir mest uttråkand av ännu en predikan om "Tänk om vi är de riktiga monstren" eller "alla måste vara rövhattar för då är det realistiskt". Det finns andra genrer som gör sådana historier mycket bättre i mitt tycke. Eller riktig historia exempelvis.

Känns som att folk låtsas att typ nutida Forgotten Realms skulle vara nån sorts arketypisk fantasy, där jag snarare skulle säga att det är precis vad man får av att inte våga bejaka vad jag finner tilltalande med genren; det mytiska och arketypiska med en släng av lite riktig historia. För mig är det mesta med modern D&D fantasy stelt, sterilt, blodfattigt... ja ni hajar. Fantasy Macdonalds eller Fantasy Seattle som det ibland kallats.

Alltid varit en stor fantast av Tolkien och Howard och spelar gärna rollspel i deras världar. Och intresset för Appendix N gjorde att man blev bekant med andra intressanta äldre författare såsom Poul Anderson exempelvis.

Men ny fantasy är snarare något jag upplever genom tv spel såsom j-rpgs och lite manga/anime numera. Där finns det fortfarande en viss dynamik och vitalitet som jag helt enkelt saknar här. Men även där borta har den numera massiva genren isekai börjat ta död på intressant ny fantasy också.

 

[hedmeister]

Ja, vissa av de här sakerna kommer nog inte ens dyka upp i det riktiga slutet.

Djärvt och storsint av dig att anta att vi kommer få läsa det riktiga slutet!

 

[JohanL]

Känns som att folk låtsas att typ nutida Forgotten Realms skulle vara nån sorts arketypisk fantasy

Det är arketypisk rollspelsfantasy, men inte litterär fantasy.

 

[God45]

Djärvt och storsint av dig att anta att vi kommer få läsa det riktiga slutet!

Oroa dig inte, de kommer göra en Wheel of time. Man väntar på att Martin dör sedan tar man in Brandon Sanderson som skriver ett slut på två timmar

 

[Doktor Laser]

Mitt största problem med fantasy, åtminstone i rollspelssammanhang, är att oavsett hur vidunderliga varelserna är, hur mystisk magin ter sig och hur outforskad omvärlden än må framstå, så kollapsar den stämningen vid första kontakt med äventyrargruppen, som likt ett kringresande cirkussällskap består av en skäggig, kortväxt krigare, en eldklotskastande glaskanon med spetsiga öron och en uråldrig halvdemon som farit till helvetets sjunde cirkel och tillbaka.

Det är, med andra ord, svårt att förmedla den där känslan av fantastik, när alla redan från början ska vara... Fantastiska. Ungefär.

 

[Mogger]

Det är arketypisk rollspelsfantasy, men inte litterär fantasy.

Men det är väl ändå rollspelsfantasy vi pratar om här? I en rollspelstråd på ett rollspelsforum?

Om vi för en stund bortser från alla andra fantasyrollspel och bara tittar på D&D tycks iaf inte allt i länken nedan vara slentrianfantasy:

The 15 Best D&D Campaign Settings, Ranked

Dungeons & Dragons has featured a ton of exciting and unique settings for players to explore throughout its long history.

www.cbr.com

 

[JohanL]

Men det är väl ändå rollspelsfantasy vi pratar om här? I en rollspelstråd på ett rollspelsforum?

Det var inte min läsning - det verkade handla om fantasy i allmänhet. Tolkien är inte rollspelsfantasy, ens när man spelar i Midgård.

 

[Swedish Chef]

Själv är jag trött på zero to hero fantasy. Både i bok, film och rollspel. Alla berättelser behöver inte handla om sopor som blir väldigt mycket bättre och slutligen räddar världen.

Jag tycker det finns behov av att skapa andra berättelser. Det finns en del böcker som inte har ansatsen men även där är det allt för vanligt med den typen av berättelser. DnD med sitt levelsystem är liksom urformen av dem typens spel och det tilltalar inte mig alls.

 

[entomophobiac]

Om längdskidåkning var världens särklassigt största sport.

Jag syftar alltså på när jag försöker få mina barn intresserade av dagens "nybörjarrollspel". Då är det jag som är pappan som tvingar dem till längdskidåkning.