Jag såg en intressant post i föregående tråd som jag tycker bör disskuteras. Den gör gällande cyberpunken som genre. Där en skribent påstår att Cyberpunken inte skulle överleva en full uppdatering till dagens upplysta syn på framtiden.
Denne tycks få medhåll av BK-cowboys som skriver att cyberpunken som genre inte är till för att förutspå framtiden utan avsedd att spegla konflikten mellan individen och en kapitalismen ur spår.
Låt oss nu backa lite. Vem sade att cyberpunk måste handla om just detta? De absolut bästa verken i genren är i min mening de japanska - med 'Ghost in the Shell' detta spetsen trots en massa spirituellt mumbojumbo och brainhacking - det kan helt enkellt tolereras eftersom det bygger en skön storry. Den senaste installationen i serien "Stand Alone Complex" är en utmärkt illustration av hur realistisk och intelligent cyberpunk faktiskt fungerar och sålunda överlever updateringen till dagens värld som utgångspunkt så som signaturen 'snigel' betvivlade.
Du krille som tycks vara sådan hardliner förespråkare för konstnärlig frihet (medans jag då är mannen som vill bomba modernamuseet omgående för att beskydda de där 3 IQ över medel som vi svenskar i genomsnitt äger) borde ju inse att det finns lika många varianter av cyberpunk som det finns författare med sådana influenser.
Cyberpunkens absoluta fundament är i min uppfattning något så skissartat som skildringar av den nära förestående framtiden där utgångspunkten är att gränssnittet mellan människa och maskin blir allt mer integrerat.
Denne tycks få medhåll av BK-cowboys som skriver att cyberpunken som genre inte är till för att förutspå framtiden utan avsedd att spegla konflikten mellan individen och en kapitalismen ur spår.
Låt oss nu backa lite. Vem sade att cyberpunk måste handla om just detta? De absolut bästa verken i genren är i min mening de japanska - med 'Ghost in the Shell' detta spetsen trots en massa spirituellt mumbojumbo och brainhacking - det kan helt enkellt tolereras eftersom det bygger en skön storry. Den senaste installationen i serien "Stand Alone Complex" är en utmärkt illustration av hur realistisk och intelligent cyberpunk faktiskt fungerar och sålunda överlever updateringen till dagens värld som utgångspunkt så som signaturen 'snigel' betvivlade.
Du krille som tycks vara sådan hardliner förespråkare för konstnärlig frihet (medans jag då är mannen som vill bomba modernamuseet omgående för att beskydda de där 3 IQ över medel som vi svenskar i genomsnitt äger) borde ju inse att det finns lika många varianter av cyberpunk som det finns författare med sådana influenser.
Cyberpunkens absoluta fundament är i min uppfattning något så skissartat som skildringar av den nära förestående framtiden där utgångspunkten är att gränssnittet mellan människa och maskin blir allt mer integrerat.