Bra utbrodering, men det har inte att göra med det som jag pratar om.
Oberoende av system och annat bös, det är saker som redan förväntas ha löst ut till fullo när vi kommer till det som jag talar om, så kommer vi till en punkt när spellerdaren säger "beskriv det och ta med en banan".
Spelaren beskriver ett (för att boxa in det hela säger vi ett för settingen tillräckligt rimligt) förlopp.
Om spelledaren i detta skede kan säga "nej, det funkade inte" eller "det var inte tillräckligt bra så det händer inte" så är det en utmaning för spelaren men inte en spelstil som jag gillar.
Om det inte är så så är det en spelstil/speltyp som jag gillar, men som jag inte tycker är en utmaning.
Men jag skall lägga till en sak: Det är inte binärt på det sätt som jag indirekt beskriver det. Det finns mellanlägen. Spelare och Spelledare kan Förhandla lite, Spelledaren kan tillåta sig att (eller system/sociala kontrakt säger att) ha rätten att fylla på med information (MEN... / OCH...) och så vidare.
Men som utmaning betraktad så tycker jag att om man inte kan misslyckas så blir det såpass ofta en väldigt klen utmaning och i tillräckligt många fall inte en utmaning alls att jag uttrycker en mycket större tveksamhet till den punkten på din lista över utmaningar. Då skulle jag hellre se en sak som Inlevelse-utmaningar - Hur lever jag mig in i det som händer på listan. Men det är sannorlikt inte en utmaning antar jag. Du vill ha utmaningar som SL kan skapa.
Måste varit för att jag försökte blinka bort allt bajs från dina förra inlägg, men nu tycker jag att jag förstår vad du är ute efter.
Jag kan ju säga att jag håller med dig till viss del. Det finns alltid en möjlighet att ett negativt godtycke kan uppstå med en SL som ju enligt systemet har bestämmanderätt över om en beskrivning funkar eller ej. Samtidigt tycker jag att SL inom ett socialt kontrakt (helt i teori nu alltså) skulle kunna ha den bestämmanderätten över spelarnas beskrivning och att detta endast är positivt på grund av spelarnas tillit till spelledaren. Det här är alltså en åsikt som är lika teoretisk och lika giltig som din egen åsikt, tycker ju jag. Men jag tänkte faktiskt inte nöja mig med detta.
Din definition av utmaning, tycker jag inte stämmer. Du menar att en utmaning är en utmaning endast om det går att misslyckas. Jag håller inte med. Att måla och skapa konst är definitivt en utmaning men du kan aldrig misslyckas. På samma sätt kan man aldrig misslyckas med en beskrivning. Reaktionerna kring bordet avslöjar om beskrivningen var bra eller dålig och spelarna kommer försöka att göra bra beskrivningar. Här i finns en väldigt reell utmaning, helt oavsett om vi blandar in att SL har bestämmanderätt över beskrivningens giltighet.
Likaså kan det vara utmanande att rulla ett stort tungt klot mot femton käglor tjugo meter bort. Men för mig är det inte det. Vet du varför? För jag är så sjukt usel att jag inte bryr mig om resultatet. Likväl kan jag misslyckas. Misslyckande-graden har ingenting med om det är en utmaning att göra. Utmaningen uppstår på grund av insatserna! Om spelaren lever sig in i sin karaktär och i berättelsen som uppstår kring denne så finns det en insats! Alltså Utmaning!
Vidare: I en beskrivning där spelaren får möjlighet att utifrån sitt färdighetsslag beskriva hur denne lyckas är det inte SL som sätter ribban utan spelaren själv. Således är det spelaren som hittar på hur hög ribban är och utmanar sin förmåga att beskriva på ett bra sätt. Det här anser jag är utmanande men bara om spelaren tycker att det är roligt att spela rollspel.
