Vad är OSR?

[luddwig]

... intern psykologisk realism. Är din rollperson en effektiv optimerare för guld och XP, eller någon som är ihoprullad med social kontext, kultur och egna värderingar?

Jag är inte helt med på hur du menar här. Menar du att BRP - regelsystemet alltså - bäddar för intern psykologisk realism?

 

[Gamiel]

I gammal-DnD får man de besvärjelserna på tämligen hög nivåer. Raise Dead kommer på rollfigursnivå 10 - och det är en lång resa dit. Den har därtill begränsningar.

Som jag hade förstått det var det mer en fråga om att man gick till det lokala större templet än gjorde det själv

 

[JohanL]

Jag är inte helt med på hur du menar här. Menar du att BRP - regelsystemet alltså - bäddar för intern psykologisk realism?

I någon utsträckning för i alla fall vissa implementeringar. I Pendragon har du psykologiska egenskaper. I RQG har du drivkrafter och passioner. I FL-DoD har du en svaghet som du belönas för att få i spel. I samtliga fallen ger det som minimum illusionen av mer djup, när din rollperson är något annat och mer än en maximerare av guld och XP.

 

[Skarpskytten]

Som jag hade förstått det var det mer en fråga om att man gick till det lokala större templet än gjorde det själv

Att det funkade så i vissa grupper way back tror jag säkert. Men jag har inte uppfattningen att detta är en viktig del av OSR-rörelsen. Där lågnivåspel är förhärskande, om inte allt.

 

[kloptok]

Sedan tycker jag också det mest skapar problem att hävda att OSR handlar om att emulera hur man spelade på 70-talet. Det finns många vittnesmål om folk som spelade på helt andra sätt, till exempel i The Elusive Shift av Jon Peterson, och såna exempel dyker typiskt sett ofta upp i den här sortens diskussioner. Jag tror inte någon har fog för att säga att Principia Apocrypha skulle representera någon sorts "medelspelgrupp" i Wisconsin 1975. Jag tror inte heller att hans helighet Gygax skulle skriva under på allt som man tycker hör till OSR idag. OSR har absolut en koppling till gamla tidens D&D, men som jag ser det handlar det inte om att försöka kopiera något, åtminstone i de allra flesta spel idag och sedan många år tillbaka.

 

[JohanL]

Sedan tycker jag också det mest skapar problem att hävda att OSR handlar om att emulera hur man spelade på 70-talet. Det finns många vittnesmål om folk som spelade på helt andra sätt, till exempel i The Elusive Shift av Jon Peterson, och såna exempel dyker typiskt sett ofta upp i den här sortens diskussioner. Jag tror inte någon har fog för att säga att Principia Apocrypha skulle representera någon sorts "medelspelgrupp" i Wisconsin 1975. Jag tror inte heller att hans helighet Gygax skulle skriva under på allt som man tycker hör till OSR idag. OSR har absolut en koppling till gamla tidens D&D, men som jag ser det handlar det inte om att försöka kopiera något, åtminstone i de allra flesta spel idag och sedan många år tillbaka.

Det är det som gör "renässans" till ett så lyckat begrepp här - den historiska renässansen hade minimalt att göra med att faktiskt återskapa något från antiken, även om många trodde sig göra det.

 

[chrull]

Men jag har inte uppfattningen att detta är en viktig del av OSR-rörelsen. Där lågnivåspel är förhärskande, om inte allt.

Jag har aldrig träffat på någon inbiten OSR-spelare som kör med återupplivning som något lätttillgängligt från allra första början. Eller kanske en CB-grupp där alla börjar med brainboxes kan räkna dit, men det är stretching it och bara en av säkert 100-tals grupper(s representanter) jag ändra pratat med.
Så jag håller med Skarpskytten.

 

[luddwig]

"renässans"

Den bästa delen av OSR. "Old school" verkar tyvärr mest bädda för missuppfattningar. Historiskt korrekt? Nej. Bakåtsträvande? Nej. Stridsfokuserat? Nej.

 

[luddwig]

I någon utsträckning för i alla fall vissa implementeringar. I Pendragon har du psykologiska egenskaper. I RQG har du drivkrafter och passioner. I FL-DoD har du en svaghet som du belönas för att få i spel. I samtliga fallen ger det som minimum illusionen av mer djup, när din rollperson är något annat och mer än en maximerare av guld och XP.

Intressant tanke ... Men finns det inte en massa BRP-spel som struntar i den aspekten? Och saker i olika OSR spel som ger en liknande illusion av djup? Jag kikade just i Death in Space och där får rollpersonen förutom ren speldata Origin, Background, Trait, Drive, Character Details och Past Allegiance. Känns som att det borde ge en fullgod illusion av djup.

 

[JohanL]

Intressant tanke ... Men finns det inte en massa BRP-spel som struntar i den aspekten? Och saker i olika OSR spel som ger en liknande illusion av djup? Jag kikade just i Death in Space och där får rollpersonen förutom ren speldata Origin, Background, Trait, Drive, Character Details och Past Allegiance. Känns som att det borde ge en fullgod illusion av djup.

Betyder de något regeltekniskt och vägleder rollpersonens agerande (snarare än att bara vara ett utanverk utan spelig innebörd)? För i så fall håller jag med dig.

 

[terje]

Den bästa delen av OSR. "Old school" verkar tyvärr mest bädda för missuppfattningar. Historiskt korrekt? Nej. Bakåtsträvande? Nej. Stridsfokuserat? Nej.

Jag har länge tänkt att det vore bra med en annan term, men det är nog lönlöst att försöka lansera nåt sånt.

 

[luddwig]

Betyder de något regeltekniskt och vägleder rollpersonens agerande ...

Menar du att det behövs för att skapa djup?

(I fallet med DiS låter Origin dig välja mellan två olika små specialförmågor. Resten är enbart färg.)

 

[JohanL]

Menar du att det behövs för att skapa djup?

Tja, annars är det ju bara frivilligt och kan lätt tappas medan man försöker spela optimalt, så då blir det inte principiellt annorlunda än att det är frivilligt ha en rollperson med karaktär till att börja med. Om sådana egenskaper är en del av att spela optimalt är chansen dramatiskt mycket högre att de kommer i spel. Särskilt om de annars skulle vara negativa (som Svagheten i FL-DoD - du utsätter dig för besvären av den för att få en belöning i erfarenhet, vilket är extra bra som lösning eftersom många mer traddiga spel snarare uppmuntrar till att ta nackdelar som man sedan hoppas aldrig kommer i spel).

 

[luddwig]

Tja, annars är det ju bara frivilligt ...

I princip allt "karaktärsmaterial" jag kan komma på i OSR-spel är frivillig. Så då väger OSR enligt ditt synsätt lätt när det kommer till "intern psykologisk realism". Samtidigt uppfattar jag inte "karaktärsmaterial" med en spelmekanisk effekt som särskilt vanligt i eller starkt förknippat med BRP - visst, det förekommer i en del BRP-spel, men också i många andra spel som inte är BRP - så det känns hur som helst inte som en avgörande skillnad mellan OSR och BRP i stort.

 

[JohanL]

Samtidigt uppfattar jag inte "karaktärsmaterial" med en spelmekanisk effekt som särskilt vanligt i eller starkt förknippat med BRP - visst, det förekommer i en del BRP-spel, men också i många andra spel som inte är BRP - så det känns hur som helst inte som en avgörande skillnad mellan OSR och BRP i stort.

Medelstarkt, kanske? Tunga nyare spel som Pendragon, (senare versioner av) RuneQuest, Delta Green, Mythras och (nu) DoD har det, men det är långt ifrån obligatoriskt heller (som tidigare versioner av RQ och DoD, och hur CoC mest har SAN som bara är mentala Hit Points). Jag rätt mycket förväntar mig det i ett modernt BRP-spel, men det är inte fel på ett bara för att det inte har det.

 

[luddwig]

Jag rätt mycket förväntar mig det i ett modernt BRP-spel ...

Menar du att den typen av mekaniker är något särskilt för BRP? Själv förknippar jag dem mest med Ligans spel så kanske är det en allmän trend, men inte en som fått genomslag inom OSR där man föredrar att hålla allt regellätt.

 

[JohanL]

Menar du att den typen av mekaniker är något särskilt för BRP? Själv förknippar jag dem mest med Ligans spel så kanske är det en allmän trend, men inte något som fått genomslag inom OSR som föredrar att hålla allt regellätt.

Det är nog en del av en bredare neotradd-stil där FL är en tung aktör, ja, och det är absolut inte unikt för BRP. Men allt som inte finns i D&D är en minoritet till att börja med, så...

Sedan kan man säkert ha den här sortens egenskaper och behålla regellätthet också - det räcker med att säga något i stil med att du har x stycken kännetecknande egenskaper som vardera en gång per speltillfälle kan ge dig en bonus på y om spelledaren håller med om att de är applicerbara. Det känns som en bättre användning av regelutrymme än att ha separata räddningskast mot trollspö och trollstav.

 

[luddwig]

På tal om OSR och BRP ...

Jag ville friska upp minnet och bläddrade därför lite i tredje upplagan av DoD (1987). 7 grundegenskaper och 30 färdigheter plus enskilda färdigheter för vapen och besvärjelser. Spelarna tar initiativet till att slå för färdigheter. Desarmera fällor och finna dolda ting hanteras direkt med tärningsslag. Så relativt detaljerat samt litet eller inget utrymme för spelarskicklighet. Mindre OSR-känsla än vad jag mindes.

Gjorde inte du något som skulle vara OSR-BRP @Lemur? Hur gick det?

 

[JohanL]

Så relativt detaljerat samt litet eller inget utrymme för spelarskicklighet.

En grej med Finna dolda ting är att varje normal spelledare låter en rollperson hitta något om man säger att man letar på rätt ställe. Finns det en lucka under mattan och någon drar undan mattan, ser man luckan utan tärningsslag. På motsvarande vis brukar SL vara med på att den som hittar ett enkelt och logiskt sätt att desarmera en fälla kan göra det utan slag.

Färdigheterna är till för att rollpersonen ska kunna vara duktigare än spelaren, och för att man ska kunna säga enkla saker som ”jag letar igenom rummet” utan att beskriva varje detalj i vad man gör.

 

[luddwig]

En grej med Finna dolda ting är att varje normal spelledare låter en rollperson hitta något om man säger att man letar på rätt ställe. Finns det en lucka under mattan och någon drar undan mattan, ser man luckan utan tärningsslag. På motsvarande vis brukar SL vara med på att den som hittar ett enkelt och logiskt sätt att desarmera en fälla kan göra det utan slag.

Det är helt klart ett rimligt sätt att spelleda, men inget som kommer fram i DoD 3.

Färdigheterna är till för att rollpersonen ska kunna vara duktigare än spelaren, och för att man ska kunna säga enkla saker som ”jag letar igenom rummet” utan att beskriva varje detalj i vad man gör.

Visst. Jag är helt med på syftet med färdigheter i rollspel. Men jag (och OSR) vill ha utrymme för spelarskicklighet, och att balansera det med färdigheter kan vara knepigt.