Vad är OSR?

[luddwig]

OSR dök nyss upp i en annan tråd där det inte hörde hemma, men det är kul att prata om OSR så här kommer en ny tråd. På WRNU älskar vi dessutom att diskutera definitioner, och vad passar då bättre än att försöka bena ut vad något så vagt och i viss mån vilseledande som OSR är och inte är. Så först och främst:

• OSR är en spelstil, inte ett regelsystem. I och för sig sprunget ur tidiga DnD/D20 men det går precis lika bra att spela OSR med T6, T100 eller en kortlek.

Kärnan i spelstilen:

• Avskalade regelsystem. Det ska vara enkelt att spela, och stort utrymme lämnas åt spelarnas skicklighet och kreativitet.
• Spelledaren som opartisk domare. Spelledaren är varken en med- eller motspelare utan en neutral tolkare av spelvärlden.
• En farlig spelvärld. Här finns inga skyddsnät. Spelarna måste spela smart för att rollpersonerna ska överleva.
• Öppet utforskande. I centrum står att upptäcka spelvärlden och ofta att hitta skatter. Det finns ingen förutbestämd handling.

Sådant som detaljerade regelsystem, stridsfokus, manipulerade tärningsslag och rälsade äventyr hör således inte hemma i OSR.

Grottor är vanliga i OSR men det kan precis lika gärna handla om att utforska en skog, en ögrupp eller ett asteroidbälte.

Kan BRP vara OSR? Jag säger ja, förutsatt att det är ett spel med avskalade regler som man spelar på det sätt som beskrivs i punkterna ovan.

 

[Skarpskytten]

Jag tycker absolut att BRP kan vara OSR. Första utgåvan av DoD och äventyren till den tycker jag tickar i alla dina boxar.

Det är det där med färdigheter, men det tycker jag inte är helt svartvitt. Läser man Old School Primer så är ju OSR typ färdighetslöst, men det är ett faktum att man i gammel-DnD slår tärning för att hitta fällor och dolda dörrar samt att lyssna. Vissa klasser blir dessutom bättre på att göra dessa ting när de stiger i nivå, så det är en slags färdigheter.

 

[ceruleanfive]

Låter rimligt i mina öron!

Hade nog även lagt till att rollpersonerna främst är spelarnas avatarer i spelvärlden, snarare än fullfjädrade individer som spelarna förväntas leva sig in i och gestalta så ärligt som möjligt. Det spelarna kan kan även rollpersonerna, och så vidare.

 

[Mogger]

Hade nog även lagt till att rollpersonerna främst är spelarnas avatarer i spelvärlden, snarare än fullfjädrade individer som spelarna förväntas leva sig in i och gestalta så ärligt som möjligt. Det spelarna kan kan även rollpersonerna, och så vidare.

Det är väl här krocken med BRP börjar göra sig påmind. BRP strävar efter att simulera verkligheten, och med det kommer att din RP är en del av denna. Det var ju det uttalade syftet med DoD Expert exempelvis.

 

[luddwig]

Det är det där med färdigheter, men det tycker jag inte är helt svartvitt.

Nej, vissa färdigheter är en smula problematiska. Jag brukar i första hand gå på vad spelaren beskriver att rollpersonen gör. Om det spelaren beskriver inte ger utdelning kan färdigheten få komma i spel, och ett lyckat färdighetsslag ger då någon slags ledtråd.

 

[kloptok]

Jag tycker absolut att BRP kan vara OSR. Första utgåvan av DoD och äventyren till den tycker jag tickar i alla dina boxar.

Det är det där med färdigheter, men det tycker jag inte är helt svartvitt. Läser man Old School Primer så är ju OSR typ färdighetslöst, men det är ett faktum att man i gammel-DnD slår tärning för att hitta fällor och dolda dörrar samt att lyssna Vissa klasser blir dessutom bättre på att göra dessa ting när de stiger i nivå, så det är en slags färdigheter - så det är inte helt svart-vitt.

Visst, det är inte helt svartvitt men jag tycker inte det känns OSR med regelsystem som har längre färdighetslistor som också utgör den huvudsakliga resolutionen, som i BRP. För mig behöver det vara begränsat till sånt som du beskriver, rulings-liknande slag som i ditt exempel eller speciella klassfärdigheter.

 

[luddwig]

Hade nog även lagt till att rollpersonerna främst är spelarnas avatarer i spelvärlden, snarare än fullfjädrade individer som spelarna förväntas leva sig in i och gestalta så ärligt som möjligt.

Där tänker jag att man får göra som man vill. OSR ger inget stöd för karaktärsrollspel, men det är heller inte förbjudet.

 

[Skarpskytten]

Där tänker jag att man får göra som man vill. OSR ger inget stöd för karaktärsrollspel, men det är heller inte förbjudet.

Eksem (som inte längre är aktiv här) säger just detta i ett avsnitt av Viskningar från kryptan. Och han är en stor auktoritet!

 

[Quadrante]

OSR är lite "Yes vi far ut på äventyr, tjoho ... dumdidumdidum ... kolla ett pussel att lösa, titta någon att slåss med, nu ska vi och bekämpa en onding för pengar .. tjohoo".


Det vill säga, pratar man om old school så utgår jag att man menar hur det var, inte någon nyskapad princip.

 

[kloptok]

Något annat jag tycker är relevant i sammanhanget är att det inte är en absolut sanning att spel handlar om vad deras regler innehåller. OSR handlar inte om strid bara för att det finns specifika regler för det. Regler täcker det som är relevant att ha regler för att avgöra, och det betyder inte att det rollpersonerna gör under spelmöten är vad som finns i regelboken. Som 2097 brukar säga: stridsreglerna i OSR är den laddade pistolen på bordet. Alla vet att den ligger där och är potentiellt farligt och det kommer att påverka hur man spelar, men det är inte säkert att någon drar den under ett helt spelmöte, och det är inget konstigt med det.

En annan aspekt är att dialog och sociala situationer kan du faktiskt utföra som spelare vid spelbordet utan problem för att avgöra vad som händer i fiktionen, vilket är svårare med strid, och därför blir det mer relevant med stridsregler än sociala färdigheter.

 

[Ram]

Hade nog även lagt till att rollpersonerna främst är spelarnas avatarer i spelvärlden, snarare än fullfjädrade individer som spelarna förväntas leva sig in i och gestalta så ärligt som möjligt. Det spelarna kan kan även rollpersonerna, och så vidare.

Jag håller med och är samtidigt kluven till detta. När jag spelar OSR så känner jag nästan alltid snarare att jag spelar en otroligt specifik typ av karaktär i världen. En som, lite som kanske poliser eller militärer, dragit bort en slöja som andra inte sett och som av olika anledningar ser att världen är en plats som i otroligt stora delar vill en illa och som ändå väljer att ta sig an de saker som "behöver" göras. Så på vissa sätt så lever jag mig in i och gestaltar min karaktär mycket väl givet vad denne vet om verkligheten.

 

[Skarpskytten]

Där tänker jag att man får göra som man vill. OSR ger inget stöd för karaktärsrollspel, men det är heller inte förbjudet.

Det slog mig att @Genesis har skrivit en post här på forumet där han skriver om karaktärsrollspel i OSR.

 

[JohanL]

Det är väl här krocken med BRP börjar göra sig påmind. BRP strävar efter att simulera verkligheten, och med det kommer att din RP är en del av denna. Det var ju det uttalade syftet med DoD Expert exempelvis.

Det här tycker jag är en bra poäng. BRP brukar inte tycka att Pawn Stance är riktigt OK. En av poängerna med den simulationistiska inställningen är att göra det maximalt enkelt att agera på din rollpersons premisser. Det är nog en anledning till att meta-valutor lätt kan kännas litet främmande i BRP - om du som spelare har koll på att det finns en meta-valuta som din rollperson inte känner till, lägger det till det en skillnad för er i beslutssituationen.

(Jag vet att det finns en tekniskt ord för det här "jag fattar beslut på andra förutsättningar än min rollperson skulle", men jag inte komma ihåg det just nu.)

 

[Skarpskytten]

Något annat jag tycker är relevant i sammanhanget är att det inte är en absolut sanning att spel handlar om vad deras regler innehåller. OSR handlar inte om strid bara för att det finns specifika regler för det. Regler täcker det som är relevant att ha regler för att avgöra, och det betyder inte att det rollpersonerna gör under spelmöten är vad som finns i regelboken. Som 2097 brukar säga: stridsreglerna i OSR är den laddade pistolen på bordet. Alla vet att den ligger där och är potentiellt farligt och det kommer att påverka hur man spelar, men det är inte säkert att någon drar den under ett helt spelmöte, och det är inget konstigt med det.

Tack. Hade jag varit smartare, skulle jag ha sagt detta i mitt intressanta gräl med @JohanL i BRP-tråden.

 

[luddwig]

Jag slänger in en länk till Principia Apocrypha som jag tycker är alldeles utmärkt för att förstå OSR.

 

[Rymdhamster]

• OSR är en spelstil, inte ett regelsystem. I och för sig sprunget ur tidiga DnD/D20 men det går precis lika bra att spela OSR med T6, T100 eller en kortlek.

Kärnan i spelstilen:

• Avskalade regelsystem. Det ska vara enkelt att spela, och stort utrymme lämnas åt spelarnas skicklighet och kreativitet.
• Spelledaren som opartisk domare. Spelledaren är varken en med- eller motspelare utan en neutral tolkare av spelvärlden.
• En farlig spelvärld. Här finns inga skyddsnät. Spelarna måste spela smart för att rollpersonerna ska överleva.
• Öppet utforskande. I centrum står att upptäcka spelvärlden och ofta att hitta skatter. Det finns ingen förutbestämd handling.

Jag tycker du är spott on. OSR föddes ur DND-communityn och är därför nära sammankopplad till gam-dnd, men precis som att jag tycker att banan-och-curry-pizza är riktig pizza (bara inte _italiensk_ pizza) så kan BRP vara OSR (bara inte DnD-OSR).


OSR har växt bortom evenetuella specifika spel och är nu en global rörelse! Arfert ledde ju detta tåg med Fantasy, som var byggt för att fånga andan i OSR men med andra regler. Då tyckte jag det var rätt att kalla det OSG (old school gaming) istället för OSR, men nu tycker jag vi vuxit ifrån behovet av sånna skillnader.

OSR är en mentalitet, eller som du säger en spelstil, inte ett specifikt spel.

 

[God45]

Det känns på ett särskilt sätt. Detta är vad som diskar BRP men gör att Fantasy! är solklar OSR.

OSR är också moraliskt existentialistiskt eller nihilistiskt.

 

[Rymdhamster]

Detta är vad som diskar BRP men gör att Fantasy! är solklar OSR.

Det finns absolut spel som bättre fångar andan av OSR redan i reglerna än vad andra spel gör.

Men å andra sidan går det att slå i en skruv med en hammare...

 

[JohanL]

Fråga: Är det OSR-diskvalificerande att ha regelkodade personlighetsdrag och liknande (utöver Lawful/Neutral/Chaotic i alla fall)?

Exempel 1: FL-DoD har en egenskap som heter din Svaghet, som tenderar att vara någon sorts personlighetsdefekt. Du får extra erfarenhetspoäng för att spela ut den eller för att överkomma den (om du överkommer den tar du en ny), men om du inte interagerar med den börjar du få färre XP än du annars skulle. OSR-OK eller ej?

Exempel 2: Pendragon (inte ett OSR-spel någonstans, men som exempel på mekaniken bara) har Virtues (som slidern Pious/Worldly), och om de är tillräckligt höga kan du vara tvungen att slå mot dem och misslyckas för att ens få låta bli att agera i enlighet med dem. OSR-OK? Just den här mekaniken orsakade ett jäkla ståhej när Pendragon kom.

 

[Skarpskytten]

Fråga: Är det OSR-diskvalificerande att ha regelkodade personlighetsdrag och liknande (utöver Lawful/Neutral/Chaotic i alla fall)?

Jag vill påstå att sådana mekaniker i alla fall aldrig får vara tvingande. För i OSR måste spelarna få agera på det sätt de menar är optimalt. ”Nu måste din gubbe (som slog för Girighet) öppna kistan omedelbart” funkar inte, gruppen vill kolla kistan efter fällor först. För att ta ett konkret exempel.