Absolut! Jag skulle till och med vilja påstå att många indiespel är mer extrema i att inte förhindra att fördelningen av spel favoriserar dominanta spelare än tradspel som regel, just för att de är byggda för en samarbetande spelstil med få skyddsnät som hindrar att personer som tenderar att dominera breder ut sig över spelet.Basenanji said:Jag kan himla extra stort med ögonen när indie-förespråkare tycker att indiescenen skulle vara mindre prestationsinriktad eftersom det handlar om ett varmt och dräggligt samarbete runt bord och regler. Men! vill jag utbrista, märker ni inte att Kenta och Stoffe som har högst cred i det här gänget, hela tiden får mest ut av sina samberättar-agendor? Ser ni inte hur mina bidrag skjuts i sank, eller att regeldiskussionerna favoriserar en viss berättelse, eller en viss utveckling av dramat? Ser ni inte hur ni hela tiden ser till att en alldeles särskild berättelse blir till, åstadkommen genom gemensamma värderingar? Inte alltid uttalade, men o så gemensamma och att sådana gemensamma värderingar aldrig får utmanas?
Å andra sidan, är det precis likadant med tradspelen, men med (det högst tveksamma) undantagt att det kanske är lite lättare att "se reglerna". Åtminstone så länge vi alla använder oss av samma regelmassa och så långt det går försöker spela RAW (rules as written), vilket förstås är en omöjlighet, inga regler klarar sig utan tolkningar. Men för mig är det där ändå en avgörande skillnad.
En sak vill jag dock peka ut och det är biten om upplevelsen att få sina idéer nerskjutna. Det här är IMO ekvivalent med att fuska i D&D och något som ska upp till ytan och diskuteras/elimineras så fort det går. Jag upplever och hoppas att det inte är en del av mitt spel och det är sannerligen inte något som är en självklar del i samberättarspel som regel!
Jag tycker att det tangerar resonemanget om att man kan vara med och spela trad med en lite slapp inställning emedan det aktivt förstör de andras upplevelse om man gör det i många samberättarspel.