Att rollspela eller inte rollspela...
”1. Behövs det slumpmoment?”
Nej. Slumpmoment är bara ett hjälpmedel för att avgöra utgången av vissa situationer som kan uppstå i vissa (de allra flesta enligt min erfarenhet) spelsessioner.
”2. Behövs det ett tänkt äventyr? ”
Absolut inte! Däremot kan ett alltför ”tänkt” äventyr göra att det inte blir rollspel. ”Vanlig” teater och film hamnar alltså utanför rollspelsbegreppet, även om skådespelarna fått chansen att komma med önskemål till regissören om vilka deras roller ska vara och om de fått skriva sina repliker själva.
”3. Behövs det en utmaning? ”
Här är jag inte riktigt med på vad du menar men mitt svar är nog i vilket fall nej. Du syftar väl inte på den allmänna betydelsen av ordet utmaning, d v s att tävlings/prestationsmoment av något slag förekommer? (Ditt exempel Road to hell innehåller ju utmaningar för såväl spelare som rollpersoner) Är det, som vi diskuterade någon gång, att det finns ett övergripande mål som styr handlingen eller rollpersonernas agerande som du menar? Eller något annat? Jag vet förresten inte riktigt hur improvisationsteater fungerar. Fast vad det är kanske inte är entydligt? Får en vision av hur det någonstans på nätet finns ett improvisationsteaterforum där folk diskuterar den glödheta frågan ”Kan rollspel räknas som improvisationsteater?”... <img src="<<GRAEMLIN_URL>>/smile.gif" alt="" />
”4. Behövs det en spelledare? ”
Ja. Tror jag i a f. Det beror på vad som menas med spelledare. Menar man en snubbe som från det ögonblick han kallas spelledare ser sig som förvandlad till kombinationen betygsättande lärare, dagisfröken som håller ordning och sagoberättare med mer fantasi än de andra tillsammans så är svaret NEJ.
Däremot behövs det i rollspel en eller flera spelledare som kan avgöra utfallet av olika händelser och ramarna för vad som kan ske i rollspelet. En stor del av detta ansvar kan givetvis ligga på regler, slumpmoment, idéer från icke-spelledare m m (och spelarna kan ha ansvar för sådant som i standardrollspel ligger på SL att sköta), men spelledaren/spelledarna fungerar som en sista utpost som kan behandla situationer som inte regleras eller löses på annat sätt. Utesluts från rollspelsbegreppet sålunda:
- Gamla klassiska ”mamma, pappa, barn” och andra barndoms(?)lekar. I dessa kan det uppstå olösliga tvister angående vad som sker och vad som är möjligt. Med en spelledare så erbjuds det en lösning på detta som gör att fantasivärlden fungerar. Sen är det en annan sak att den lösning som ges kanske inte uppskattas av alla deltagare.
- Datorrollspel och brädspel. Är handlingsutrymmet så snävt att alla ramar och utfall kan beskrivas av döda ting som regler och slumpmoment (påkallade av reglerna) är det som jag ser inget rollspel.
Konstpaus.
Intressant att diskutera tycker jag annars är frågan vad ett specifikt rollspel är. T ex ”Vad är det som gör Drakar och Demoner till just Drakar och Demoner?”. När slutar det att vara DoD och blir ett obestämt rollspel eller förvandlas till att vara t ex Stormbringer, Eon eller Mutant? Vad är det man spelar om man tar bort alla andra varelser än människor i DoD men i övrigt följer spelets värld och regler? Om man byter ut stridssystemet till Stormbringers men behåller resten? Dessutom tar in Stormbringers magi? Om man spelar med DoD:s regler och Eons värld eller vice versa – vad är det då man spelar?
I ett specifikt spel kan man förresten tänka sig att man har snävare krav när det gäller själva rollspelsramarna (alltså t ex sånt som vi diskuterat i den här tråden; slumpmoment, spelledare, ”tänkta” äventyr m m) än vad som är fallet i en allmän rollspelsdefinition. Någon här som vet om det finns spel där det tydligt står något i stil med ”I det här rollspelet spelar man på det här sättet – det står dig förvisso fritt att använda det här spelet till att spela på det där sättet men i så fall så fall kan du inte säga att du spelar det här spelet, du kan möjligtvis säga att du använder det”?. Jag tycker personligen att det skulle kunna vara en poäng att ha med sånt här i spelen (men inser att det kan uppstå negativa konsekvenser såsom risk för minskad kundbas för ett spel och folk som blir sura över att spelet innehållande deras favoritregelverk dissar deras spelstil). Lite mer ideologi över det spelen enkelt – att t ex få reda på att någon tycker bättre om Eon än DoD eller vice versa säger mig inte särskilt mycket. Då vill jag mycket hellre ha reda på hur personen ser på rälsade äventyr. Jag passar på att uppmana forumadministratörerna att i profilerna infoga ett fält för spelstil (detta behöver inte ske på bekostnad av fältet Favoritrollspel. Skippa däremot gärna titlarna om det är ont om plats) och dessutom tar jag mig friheten att ge en spark i baken på de som på Kontaktannonsforumet nöjer sig med att skriva sånt som ”jag söker folk att lira DoD med”. I o f s indikerar en sådan beskrivning (eller snarare avsaknad av det) på vad man är ute efter att man nog inte har samma intresse som jag själv av hur rollspel ska spelas och det är ju i sig en viss information.
Arcana - som tycker det är roligare att diskutera stora frågor än detaljer.