Nekromanti Vad är det som är så kul med rollspel?

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,042
Location
Ereb Altor
Då skulle man kunna säga att om inte äventyret rättar sig efter dig är du inte med och spelar? Är inte det en form av kommunikation om önskan att driva en story genom din karaktär? Om du inte har möjlighet att spela på ett för dig tillfredställande sätt skiter du hellre i det? Det är så klart väldigt vettigt, men jag ser inte hur det skiljer sig från det jag pratar om, nämligen att det finns problem med traditionellt rollspelande som jag inte uppskattar, så jag försöker finna väger runt problemen. Precis som du.
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Re: Problemlösning

Då tror jag att jag vill kräva en lite tydligare frågeställning av dig :gremsmile:

Är det blandformen som förbryllar dig?
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,185
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Samvaron

Om vi talar om att få spela spel, så är det samvaron med andra spelare och helst vänner som är främsta. Talar vi om spelandet i termer hur man spelar, så lägger jag fokus vid levandegörandet av världen.
 

Wyldstorm

Swordsman
Joined
22 Apr 2003
Messages
786
Location
Skellefteå.
Har sökt, ser inget sätt att göra det du beskriver utan problemlösning i någon form..
Men vill även jag undvika en längre definitionssväng av narrativism, GNS & massa annnat...

Så jag håller helt enkelt inte med, men funkar det för dig så.. Kör hårt.
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Re: Upplevelse

Men upplevelse. Såvitt jag kan förstå pratar du inte upplevelsen utan om din upplevelse. När din upplevelse inte möter dina krav går du in och ändrar. Är det rätt uppfattat?
Ja, men jag tror du försöker vinkla det åt att bara gälla spelledare. Oavsett om man är spelledare eller spelare så gäller det att man behöver påverkan först när upplevelsen inte överenstämmer med ens förväntningar. Så spelare som inte gillar upplevelsen vill ha mer påverkan, och spelledaren likaså.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,127
Location
Rissne
Då skulle man kunna säga att om inte äventyret rättar sig efter dig är du inte med och spelar?
Inte så konstigt, egentligen. Den som avskyr allt vad Star Wars heter kommer inte att vara intresserad av att spela Star Wars-rollspelet, den som ogillar standardfantasy kommer inte att vilja spela i Forgotten Realms. Man låter bli det man tycker illa om.

Är inte det en form av kommunikation om önskan att driva en story genom din karaktär?
Jag vill inte driva igenom en story, jag vill uppleva en story. Jag är inte särdeles intresserad av att ta någon aktiv roll i det hela, definitivt inte på något metaplan under spel.

Jag håller på med massor av meta (diskussioner om spelmöten, förväntningar, idéer, planer, spelstilar, etc) - men absolut inte medan vi spelar.

Det är så klart väldigt vettigt, men jag ser inte hur det skiljer sig från det jag pratar om, nämligen att det finns problem med traditionellt rollspelande som jag inte uppskattar, så jag försöker finna väger runt problemen.
Det finns definitivt problem med traditionellt spelande - men många av de delar du har problem med är jag överhuvudtaget inte intresserad av. Rälsat eller orälsat? Det är mig helt egalt. En SL som bestämmer allt? Det verkar fungera bäst så, och jag gillar spelledare som har långtgående och intressanta metaplots och kampanjplots som kan upptäckas. Den enda del jag egentligen har problem med i traditionellt rollspelande är den öppna spelmekaniken, ssamt kanske att många spelare tycks inkapabla att ge fan i metakommentarer kring spelbordet under spelmötet.

Ett spelmöte i mina ögon ska vara hårt fokuserat på själva rollspelandet, inte störas av skrock, monte python-citat eller kassa ordvitsar, tärningar, tabeller eller något annat irritationsmoment. När jag spelar rollspel spelar jag rollspel, och tar det hela på mycket stort allvar. Hela den nya vågen av bejakande av metanivån i och med samberättande, att spelarna ges SLP-roller när deras rollpersoner inte är i rummet, att man använder kort eller annat bjäffs, allt sådant är sånt som för mig skulle vara som att hälla bensin på branden. Ett stort steg - i helt fel riktning.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,042
Location
Ereb Altor
Re: Samvaron

Skulle du vilja säga att världen har en överordnad roll och resten blir en konsekvens av att leva i just den fiktiva världen?
 

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
Allvarligt? Vad jag dras till:

"Jag brukar hålla mig till hyfsat allvarliga genrer - kan jag inte ta spelet/äventyret på allvar, så har jag inget intresse av att spela."

Jag håller med. Allvar är viktigt. Krävs det att jag ska engagera mig mer än över ett spelmöte vill jag först få intrycket att det är allvar. Avslappnat komedilir i all ära, men det utgör egentligen en annan form av umgänge för mig - varvid jag kan dedikera ett spelmöte åt det lite då och då.

Det är därför jag under åren valt att tacka nej till deltagande i kampanjer i Playelf, med våpintrig-tema och i D&D. Jag har haft samma intryck när det gäller Panty Explosion - en kul grej med lite nydanande regler, inget att hänga upp sig på - men det har svängt ganska rejält. Nu när jag omvärderat detta har jag ett dödssug att få testa - Nightowl-gängets promoting har varit framgångsrik.

PE är trots allt lite fars, därför tror jag att lustiga jakter på lustiga skatter kan fungera även det - men bara om andra, mer allvarliga, teman blandas in i leken.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,042
Location
Ereb Altor
Vad jag menar är att du driver skapandet av storyn som presumtiv spelare, innan spelet börjar. "Ska Krank vara med? Då måste det handla om angst med stort A!"

Friform är dessutom också ett sätt att bemöta problem som upplevts med traditionella rollspel. Och att söka efter total immersionism.

Det är alltså inte min egna lösning jag är intresserad av, utan om andra upplevt symptomen. Det är uppenbart att du har det.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,057
Location
Nordnordost
Klarar ni att hålla fokus ett helt spelmöte i sträck?

Jag tycker att det är rätt jobbigt och som nu i TSOY-kampanjen vi spelar (se skrytforumet) så är alla jättepeppade och skärpta. Men ändå går det i vågor. Vi spelar stenhårt, och sedan backar vi ur, hämtar luft och ser vart vi vill, och så spelar vi igen. Cyklerna kan vara så korta som fem minuter eller kanske en halvtimme eller möjligen en timme om det är mycket som klaffar.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,042
Location
Ereb Altor
Re: Upplevelse

Jodå, jag är helt med på det. Nu utgår jag visserligen från traditionellt rollspelande. Hur menar du att spelaren kommunicerar att spelandet inte motsvarar hennes förväntningar? Och hur går påverkandet till?
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,185
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Re: Samvaron

Ja, just i det här specifika sättet att spela. Världen sätter gränser för vad som kan upplevas där och spelarna får göra vad de vill av det. Under tiden så lever världen sitt stilla liv och om så är fallet, reagerar på vad spelarna låter sina roller göra. (ja här exemplifierar jag med mitt SL:ande, som mer är en förmedlarroll, än äventyrsskaparroll... medium om man så vill).
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,127
Location
Rissne
Vad jag menar är att du driver skapandet av storyn som presumtiv spelare, innan spelet börjar. "Ska Krank vara med? Då måste det handla om angst med stort A!"
Det måste det inte alls. Det måste bara finnas ett mått av allvar som är tillräckligt stort för att det ska finnas utrymme för mig att spela ut mina karaktärers känsloregister, med fokus mot rädsla, skräck, sorg och ilska.

Exempelvis har vi spelat en Star Warskampanj som mest handlade om ett gäng stormtroopers som blev upplockade av en Sith och lärda Kraften, vartefter de nya Sitharna mest rumlade runt i galaxen och ställde till det för sig och för andra (förgifta vattnet på coruscant, kapa star destroyers etc). Övriga spelare var inte det minsta ångestinriktade. Ändå minns jag kampanjen med glädje, eftersom den kunde tas på såpass stort allvar att den emotionella kontakten kunde upprättas och inlevelsen bli möjlig. Jag hade ångest över allt möjligt - min stackars Sith var den ende i gruppen som inte var komplett vansinnig, vilket innebär att stor del av ångesten handlade om "ojojoj, nu kommer det gå åt helvete när X får reda på det här...".

Så snarare - "Ska Krank vara med? Då behöver kampanjen tas på allvar, vi kan inte göra en humoristisk kampanj".
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Re: Upplevelse

Hur menar du att spelaren kommunicerar att spelandet inte motsvarar hennes förväntningar? Och hur går påverkandet till?
En ständig ström av frågor - jag har knappast svar att komma med du inte redan känner till. Hur en spelare kommunicerar - inte en aning, det är efter don och person. Påverkandet går till som jag förut skrivit - genom idéförslag, karaktärens handlingar, mellansnack eller alla de mer eller mindre subtila signaler som finns och som andra spelare och spelledare kan tolka.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,127
Location
Rissne
Klarar ni att hålla fokus ett helt spelmöte i sträck?
Olika i olika grupper. I den grupp som är mest fokuserad brukar vi kunan hålla oss omkring 4 timmar i sträck. Så snart koncentrationen bryts tar vi en 5 minuters paus och sedan fortsätter vi. Den gruppen träffas omkring fyra ggr per år numera, och har inte särdeles sällan helhelgspass med 18-20 timmars rollspel i taget, med enbart korta mat- och sovpauser.

Det går att träna upp - om man verkligen vill.
 
G

Guest

Guest
Jag vet inte, men du kan väl kalla min traditionalist. Jag gillar old school rollspel. där en SL presenterar ett äventyr, där spelarna spelar en massa olika roliga och spännande karaktärer och där vi rullar lite tärningar när det är strid.

Ja. så spelar jag och det gör nästan alla andra. Sen kan man svänga med en massa teorier på olika forum hit och dit, men i slutändan så är det så att vi alla spelar nästan likadant.

Har själv spelat med MASSOR med spelgrupper under mina 22 år som rollspelare och jag ser samma sak överallt.

Klart jag har ändrat min stil, men det är mer detaljer, detaljer som inte påverkar min hobby i stort.
- Jag ger samberättande ett mycket större utrymme idag än vad jag gjorde för säg 2 år sen.
- Spelarna har mycket större inflytande i världen, kampanjen och hur den ska utvecklas.
- Våran story. Det är inte längre min story, utan våran. Vi skapar den tillsammans, även om jag som SL kanske har liiite mer inflytande.
- Massor med regler vs Lite regler. Här hoppar jag fram och tillbaka. Just nu känner jag att min D20 period håller på att gå över. Nu orkar jag inte med lika mycket regler, nu är det lite mer "Men rulla en tärning så får vi se"

Så för mig är rollspel: Att lajja lite RPG med mina kompisar som jag gjort sen -84 och än idag ha en möjlighet att återuppleva min barndom :gremlaugh:
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,042
Location
Ereb Altor
Re: Upplevelse

Jag frågar för att jag är genuint intresserad. Just den frågan hade jag redan ställt. Sorry.

Och som sagt, jag bryr mig inte om generella svar. Jag pratar om dig och din spelgrupp.
 
Top