Känns dumt att jag också ska börja, men va fan!
Jag håller med Troberg om att man lätt kan räkna ut motståndet i D&D, dock kan man lätt avhjälpa detta. Att introducera nya saker så kommer spelarna alltid hållas på sin tåspetts. En ny kampanjvärld eller bara lite egenskapade monster fungerar bra...
Annars eftersom jag kör D&D som ett ganska episkt spel(det jag tycker det passar bäst för) så är PCna speciella, dom står över de vanliga. Dom är hjältar. Jag tycker utan den attityden så fungerar D&D väldigt dåligt. Pga detta så ser jag inget skäl att låta monster eller liknande vara skapade på samma sätt. Varför kan man inte ha en väldigt smart gille ledare som faktiskt suger på att slåss? Eller vill man att orcher ska vara starka men ganska sugiga i strid, så varför inte? Kanske att duktiga hantverkare bara är Lvl 1 ändå, trots sina höga Skills. Visst, somliga kanske tycker att det är bra med lvlar och ett system för att man kan lättare hantera allt, men jag ser det som att varför inte bara skapa allt som man vill ha det? Jag ser mig själv som tillräckligt kompetent för att inte slänga på för svåra monster eller att dela ut rätt antal xp.
Sen för att göra saker mer svåra att beräkna(strider alltså) så oavsett mina delade tankar om magisystemet, så är detta ofta den stora vågtipparen i D&D. Har ett monster nån magisk talang eller en spelare har lite (o)tur så kan allt vändas väldigt snabbt. Jag håller med om att vissa moment i striderna skulle kunna skötas lite coolare och omväxlande, men jag tycker även här att SL kan göra striderna mer intressant genom att lägga till nya problem. Mörker, avsatser(där man kan knuffa ner folk för, osv), kanske att man måste göra nått på tid, Att man har andra personer att tänka på förutom sig själv(kanske gisslan eller några man ska skydda).
Personligen tycker jag inte så mycket om spelplaner, vi brukade köra med dom förut, men det blev för jobbigt. Jag tycker det drar energi bort från det viktiga(men det är ju bara sättet vi spelar på), Rollspel!
Några pratade om att man har svårt att veta HP och så, jag hatar det! Vi spelade en gång och mötte ett par små öken beduiner vaktande en grotta. Dom anföll och vi tänkte att det bara skulle vara att hugga ner dom. Dom såg helt normala ut, så det vart segt som fan när dom fortfarande stog efter en massa hugg. Det jag kände om det var att där försvann hela saken om att dom skulle snabbt försvinna, och allt blev verkligen till hp mot hp. Inte kul! Efter det har jag alltid varit noga med att förmedla känslan av det man möter. Speciellt eftersom jag har kör mer efter hjältar eller inte hjältar stuket. Alla orcher som inte verkligen är speco, speco har bara runt 6 hp. Dom flesta krigarna kan således klyva dom snabbt som satan. Sen finns det garanterat andra som skilljer sig. Detta fungerar inte på alla lvlar eller om för mycket magi är inblandat, men fungerar för mig...
Vad jag försöker säga är att D&D i grund är ett väldigt taktiskt system, ett som jag tycker passa bäst på datorn faktiskt. Men med en SL så fungerar det även på papper, och då börjar taktiken. Det jag ogillar med D&D är att det är svårt att editera eller spela fritt med, men allt detta fungerar med en trevlig SL och folk som inte är för trångsynta...
