Nekromanti Vad gör er spelledare?

[entomophobiac]

Spelstilar är en sak, och det är superkul att läsa om. Men en sak jag grubblat över senaste veckorna är vad spelledaren faktiskt gör i olika spelstilar. Framförallt för att jag lyssnar på Red Moon Roleplayings Black Madonna för tillfället och finner flera av scenerna märkliga.

Vill först bara förtydliga att det är fantastiskt bra stämingsfull radioteater. Men exempelvis när tärningsslagen kommer in--och de Moves som reglerna presenterar används--så tycker jag att det verkar vara väldigt godtyckligt vilken effekt dessa får. I någon scen i gårdagens avsnitt slog en spelare väldigt bra två gånger i rad för att försöka reda ut en situation, men misslyckades i alla fall i berättelsen. Då känner jag att reglerna--framförallt hur KULT: Divinity Lost verkar hantera dem--inte respekteras. Eller i alla fall tappar sitt syfte. Om det ändå är SLs berättelse som avgör i slutänden så blir det ju friform i praktiken.

För sitt format är Red Moon Roleplaying perfekt. Men som spelare hade jag nog blivit frustrerad.

Den stora frågan blir dock: vad gör du som SL?

Får reglerna ändra på ståryn?

Kan rollpersonerna mörda en central SLP?

Är det OK att spelarna missar delar av det du förberett för att de gör något annat?

Förbereder du mycket, lite, eller inte alls?

Rullar du på slumptabeller och tar det som det kommer, eller förbereder du scener, "bomber", och liknande i förväg?

 

[kwarnberg]

Hmm...

Det finns så många lager här att jag inte riktigt vet var jag ska börja...

Men om jag börjar från början kanske.

Inför ett spelmöte preppar jag i huvudsak inledningar till scener eller bomber. Jag samlar på mig situationer som jag tror kan tänkas dyka upp och enskilda lösa händelser jag kan slänga in när jag känner att det passar. Jag utgår väldigt mycket från rollpersonerna och försöker skapa situationer som är skräddarsydda för kanske en eller två i taget. Jag har nästan aldrig ett "grupptänk" när jag planerar, utan är helt okej med att en scen bara innehåller en eller två rollpersoner. Detta är också något jag är helt okej med som spelare, även i scener jag inte är med i.

När det kommer till story har jag oftast en idé för ungefär vad jag vill berätta, men den är inte slagen i sten och rollpersonerna är mer än välkomna att ändra den. Jag förbereder ju väldigt sällan slut på mina scener, utan mer en premiss. Men oftast har jag någon slags känsla för hur scenen kan tänkas gå, även om jag inte styr ditåt. Gällande regler och story... Jag är väldigt fri med reglerna, men när jag använder dem följer jag utfallet. Jag skulle aldrig få för mig att be en spelare slå ett slag och sedan ignorera resultatet eftersom det inte var det jag hoppades på...

Under själva spelmötet är jag oftast tillbakalutad. Jag njuter av scener där jag slipper medverka – när rollpersonerna grälar eller pratar eller har fina stunder utan att jag behöver lägga mig i. En av mina största behållningar är att bara titta på karaktärsspel. När jag väl lägger mig i ser jag mitt huvuduppdrag som att utmana rollpersonerna och deras övertygelser, relationer, moral, etc. Jag gör nästan aldrig hinder som handlar om stats eller spelvärden.

Jag föredrar att rådfråga gruppen framför att slå i tabeller. Jag lämnar gärna över till spelarna att beskriva en person eller plats, givet att det är en person eller plats rollpersonen har en koppling till. Om tanken är att det som introduceras är nytt för rollpersonen brukar jag ta hand om introduktionen också, så det också blir nytt för spelaren.

Det är fullt möjligt för rollpersonerna att mörda en central SLP. Jag har länge haft ett problem att jag inte vågat släppa äventyrets antagonist i närheten av spelgruppen, då jag är rädd att de skulle ha ihjäl hen omedelbart. Jag har dock börjat experimentera med lite alternativa sätt att hantera det. Exempelvis genom att göra antagonister som inte är lika tacksamma att döda. Det är mycket svårare att komma sig för att döda någon som är antagonist för dess värderingar snarare än dess handlingar (även om de kanske följer till viss del av värderingarna). Plus att jag mer och mer kör scenarion som utspelar sig i vår moderna värld snarare än fantasy eller scifi eller så. Det försvårar också att bara ha ihjäl någon hux flux.

 

[Lupus Maximus]

Den stora frågan blir dock: vad gör du som SL?

Får reglerna ändra på ståryn?

Du menar högen med förslag över hur settingen kan simuleras? Hm? Vilken story? Jag sandboxar, så det finns inte någon planerad story. Det finns aktörer som försöker uppnå saker, och om rollpersonerna gömmer sig och pillar sig i naveln så kan jag lista ut vad som händer.

Men jag kan inte ens kontrollera händelseförloppet då jag kontrollerar alla karaktärer och leker hobbyförfattare, för det är alltid någon figur som gör något jag inte räknat med, vilket ger följdverkningar. Och om jag inte ens kan kontrollera vad som händer när jag försöker författa något, då kommer jag inte ens försöka som spelledare.

Kan rollpersonerna mörda en central SLP?

Jupp. Ingen SLP har script immunity.

Är det OK att spelarna missar delar av det du förberett för att de gör något annat?

Förbereder du mycket, lite, eller inte alls?

Jag lägger ner mycket tid på förberedelser, men inte på det sätt jag uppfattar att många andra gör. Jag förbereder genom att försöka förstå settingen, och hur olika SLP resonerar, så att jag kan improvisera.

Så mycket av det jag förbereder är inte för spelarna, utan för mig. Det spelarna ser direkt av förberedelserna är toppen av isberget, men allt annat som de ser improviseras utifrån hela isberget.

Rullar du på slumptabeller och tar det som det kommer, eller förbereder du scener, "bomber", och liknande i förväg?

Jag ogillar i förväg iordningställda slumptabeller, då jag uppfattar de som för fyrkantiga och kontraproduktiva. Men ibland kommer jag upp med en improviserad slumptabell, eftersom jag anser att just i denna situation finns det några olika rimliga alternativ, kanske med olika chanser, och sedan rullar jag en tärning för att se vad det blir.

Sedan kan jag fundera på en del potentiella situationer i förväg, men oddsen är att om jag tänkt på fyra sätt det kan utspelas, så kommer det att bli ett femte; om det ens händer.

 

[luddwig]

Vad gör du som SL?

- Kortfattat: Innan spelpasset förbereder jag äventyrsplatser. Vid spelbordet beskriver jag världen, gestaltar SLP och tolkar hur reglerna ska tillämpas.

Får reglerna ändra på ståryn?

- Berättelsen är det som växer fram av samspelet mellan rollfigurerna, spelvärlden och reglerna. Så reglerna påverkar berättelsen.

Kan rollpersonerna mörda en central SLP?

- Absolut.

Är det OK att spelarna missar delar av det du förberett för att de gör något annat?

- Absolut.

Förbereder du mycket, lite, eller inte alls?

- Mitt emellan. Egentligen lite mindre än jag borde.

Rullar du på slumptabeller och tar det som det kommer, eller förbereder du scener, "bomber", och liknande i förväg?

- Jag tar det i huvudsak som det kommer. Den framförhållning jag har kommer ur SLP:s agendor och den riktning spelarna signalerat att de vill ta.

 

[ceruleanfive]

Vad gör du som SL?
Jag preppar, beskriver och gestaltar spelvärlden, samt påkallar regelmekanik – och vid behov improviserar jag tillägg till min prepp.

Får reglerna ändra på ståryn?
Vilken ståry? Reglerna är kung. Om en "bra story" är i fokus spelar vi ett spel med regler som afforderar det snarare än motverkar det.

Kan rollpersonerna mörda en central SLP?
Absolut – om situationen, reglerna och tärningarna tillåter det. Att de vill något innebär inte att det blir så, men de har fritt fram att försöka och jag kommer inte att fiffla för att stoppa dem.

Är det OK att spelarna missar delar av det du förberett för att de gör något annat?
Jag kan ibland sucka lite inombords, men sånt är livet. Om de helt missar all min prepp kanske jag behöver be om lite tid att preppa annat, men annars rullar vi bara vidare. Och så får vi se om det faller sig så att de missade delarna får någon relevans igen i ett senare skede.

Förbereder du mycket, lite, eller inte alls?
Ganska mycket ändå. Platser, personer, agendor, information, situationer, krokar. Men inte händelseförlopp.

Rullar du på slumptabeller och tar det som det kommer, eller förbereder du scener, "bomber", och liknande i förväg?
Jag brukade förlita mig mycket på scener och bomber, samt planerade händelser ifall rollpersonerna inte lägger sig i – men numera går jag mer och mer till att rulla på tabeller. Jag upplever att jag har lite roligare som spelledare och att världen blir lite mer levande.

 

[olaberg]

Som spelledare preppar jag miljön (kombination av utskrivna företeelser och slumptabeller) och varelserna som befolkar den (inklusive deras förhållanden). Händelse- och ryktestabell är bra verktyg.

Sedan låter jag saker hända som de händer. Nästan alla tärningsslag sker i det öppna (utom om de avser förhållanden som är okända: finns något där? vad tycker hen egentligen?).

Story? Storyn är det som uppstår när denna miljö möter spelarfigurerna. Noll räls, däremot finns ofta någon preppad bomb. Ofta vill jag trigga den slumpmässigt för att även jag som SL ska bli överraskad. Jag försöker hålla ordning på var de olika varelserna befinner sig och vill inte ha dem statiskt inskrivna på en viss plats i miljön.

Ett exempel:

= Händelse jag preppat:
Natten till igår hördes ett liv vid Risåsen. Dimbanken som svept in över ängarna från älven skymde sikten för krigarna vid örgrytingarnas postering på Utterhällen. Utposten är decimerad nu under sommaren pga flera ligger i härnad, men man rustade en liten styrka på tre personer som sprang till byn, samtidigt som en löpare sprang till hövdingasätet vid Härlanda för att skaffa hjälp.

= Situation:
Spelarfigurerna är gäst hos örgrytingarnas hövding Frejtrygg. De är där som officiella sändebud för kung Aske i Säve och vill att Frejtrygg och Aske kommer överens om hur de ska förhålla sig till herulerdottern Bjäla som utropats till kyning över västra Hisingens utpost mot havet (invånarna har under hennes ledning byggt en torshall vid den gamla domarringen och kallar området nu för det självständiga och heliga kyningadömet Torslanda).

Frejtrygg har varit tveksam till om det är den svage och gamle Aske han ska vara vän med, om han inte egentligen, precis som befolkningen i Torslanda, bör ingå en pakt med Bjäla. Frejtrygg behärskar älvkröken och Bjäla verkar mer vara fokuserad på att hålla havet och Nordre älv fritt från danskar.

Som spelledare tog jag reda på detta genom att slå tolvsidig tärning, där jag sagt: 1=Aske, 12= Bjäla. Tärningen visade 8. Detta tärningsslag höll jag dolt, men slog medan spelarna lade fram sin sak för Frejtrygg. Jag hade alltså inte preppat något ställningstagande utan slog tärningen under spel. Min första magkänsla var att Bjäla skulle få lite större chans (slå tärningen med kanske +2) men eftersom spelarna var vältaliga beslöt jag mig för att slå utan justeringar.

Jag slog bakom skärmen, nickade och hummade, och lät Frejtrygg säga: "Nu dricker vi varandras skål och funderar på saken i morgon!". Ett frustrerande ögonblick för spelarna och figurerna: Hur har deras framställan tagits emot? Han verkar inte helt entusiastisk?

Spelarna hade valt att vara nyktra under kvällen, och det gjorde att när budbäraren från Risåsen kom in i salen vid tretiden på natten var de de enda som var stridsdugliga. De lovade den druckne Frejtrygg att ta reda på vad som hänt i byn.

Vid gryningen kom figurerna, under spejarens ledning, till den utbrända byn vid Risåsen (boskapen lössläppt, husen nedbrunna, nedstuckna och svårt brända män, kvinnor och barn. Här träffade de även patrullen från Utterhällen. Spelarnas tre figurer, varav en är konungason, tog kommandot och spejaren och de tre krigarna från patrullen erbjöd sig att ställa upp.

Ungefär hälften av människorna verkar saknas. Spår leder över Djupedalsbäcken upp mot Storskogen bakom Stigberget. Kan byn ha försökt fly dit? Men varför har de inte flytt till skansen på Utterhällen, där örgrytingarna har en postering? Eller ner till vattnet? Har de bortförts till Storskogen?

= Vad jag preppat:
I preppen finns sedan gammalt örgrytarnas postering på Utterhällen notfost om byn vid RIsåsen. I Storskogen västerut finns rövarband som ibland gör räder mot byn, och uppe på Guldhedsberget i öster finns troll. Vad jag som SL vet, men inte spelarna är att danskar har kommit med låga skepp till ängarna nedanför Stigberget, kamouflerat skeppen och genomfört en nattlig räd mot byn. Byn slog tillbaks och de svårt sårade danskarna drog sig tillbaks ner mot sina skepp. Då passade ett rövarband på att överfalla byn och tillfångata människor de ska sälja som trälar. Samtidigt rör sig en trollpatrull i området för att förstå vad som händer och kanske sno åt sig av boskapen. Troll kan nämligen inte få boskap att föröka sig, boskapen blir ofruktsam i trollens närvaro, så de måste hela tiden stjäla ny boskap av människorna.

= I spel:
Spelarna beskriver var och hur de letar spår. Vi slår tärning i vederbörlig ordning, och eftersom de själva valt att leta utmed bäcken och lyckas med tärningsslaget så ser de spåren efter rövarbandet och de bortförda byborna. Hade de valt att leta norrut, mot älvstranden, hade de hittat de sårade danskarna och deras skepp. Hade de valt att leta vid skogsgränsen i syd och sydväst hade de mött trollen.

Det hade blivit bra episoder vilket som, och hela händelseutvecklingen i Götaälvdalen under 500-talets första hälft kan förändras beroende på dessa vägval. Jag har preppat rövarlägret i Storskogen, inklusive den stora rövarborgen i skogens södra ända, jag har preppat en del av den underjordiska trollgrottan i Änggårdsberget om de skulle försöka följa trollpatrullen dit, och jag har terrängen vid älvstranden och Stigberget beskriven (genom lantmäteriets och riksantikvarieämbetets försorg, eftersom vi spelar i vår verkliga värld). Jag använder mig av slumptabeller från OD&D, B/X och AD&Ded1 som gör att jag slipper preppa allt i detalj. Preppen är fyra liggande A4-sidor ungefär. Samt mycket i huvudet.

Alla händelser, reaktioner och beslut sker i spel. Min uppgift är inte historieberättarens, utan jag spelar Världen. Försöker tänka mig in i hur olika varelser agerar, tilldelar sannolikheter och slår tärning. Spelarnas agens är jätteviktig, att de får uppleva att de faktiskt påverkar historien. Inget är ödesbestämt, inte ens i den fornnördiska världen där alla går omkring och TROR att saker är ödesbestämda av nornor.

Spelledarens absoluta makt (i betydelsen rätten - mandatet - att besluta vad som helst) finns i min spelstil som en underström, men i praktiken är alla beslut konsensusbeslut.

Lite som en hemmafest: det är lägenhetsinnehavaren som ytterst bestämmer vad som är OK att göra på festen och KAN bestämma att alla måste gå, men en fest är ändå ett samskapat evenemang.

Jag preppar lite, och sedan ger vi oss in i världen, spelarna och jag.

 

[afUttermark]

Jag kom ihåg tiden då jag hade förberett värsta brevet lagt ner timmar på en ynka handout, med att blötlägga papper i kaffesump, torkat det i ugnen, svett kanterna med eld, låtit en flickvän skriva av texten för att det inte skulle vara min handstil, med guldbläck(inhandlat enbart för denna handout). Sen misslyckades spelarna med finna dolda ting och hittade inte handouten gömd under en planka på rummet där mordoffret låg, VÄRT.

Numer finner spelarna alltid handouts som jag lägger ner timmar på att skapa.

 

[pappa]

Vad gör du som SL?
Preppar, hittar på platser, möten, spelledarpersoner och vad som händer i världen om inte rollpersonerna gör nånting. Och sen får jag panik och improviserar när de (såklart) gör allt annat än det jag förberett.


Får reglerna ändra på ståryn?
Finns ingen story. Storyn är det som blir när rollpersonerna gör grejer så absolut.


Kan rollpersonerna mörda en central SLP?
Helt klart, jag uppmuntrar det. If he dies, he dies. Men det har konsekvenser - är det en stor skurk som snöpligt mördas tidigt så kanske småskurkarna som tidigare hunsats får möjlighet att försöka norpa åt sig den nyöppnade maktpositionen. Och det innebär en massa maktkamper som kommer göra livet surt för hederligt folk, alltså har vi fått massa spelmöjligheter!


Är det OK att spelarna missar delar av det du förberett för att de gör något annat?
Absolut, kör på. Ofta finns det ett slags underförstått kontrakt på att vi kör dungen jag har preppat, men jag tänker inte hindra spelarna från att göra nånting.


Förbereder du mycket, lite, eller inte alls?
På tok för mycket, men jag gillar ändå preppet. Skriver platser och NPC:er, slumptabeller och skatter som jag vet att RP inte kommer hitta. Mest är det för min egen sinnesfrid, jag är inte så bekväm som jag borde vara med att improvisera så jag vill ha hängslen och livrem.


Rullar du på slumptabeller och tar det som det kommer, eller förbereder du scener, "bomber", och liknande i förväg?
Slumptabeller, varje dag i veckan. Det är fusk om bara spelarna blir överraskade och måste vara kreativa och lösningsorienterade on the spot. Det ska också spelledaren vara tvingad till. Ibland slår jag dock på tabellerna innan sessionen, te.x. om det ska genereras en dungeon eller placeras ut skatter. Men annars slår jag där och då och tar det som det kommer.

 

[Bifur]

Jag vet inte om jag kan svara kategoriskt egentligen men på ett ungefär:

- Ja reglerna får ändra berättelsen. Det är ju vad de är till för. Sedan är det ju en fråga om på vilken nivå metaploten rör sig (i de fall jag har en sådan). Jag skulle säga att är den robust konstruerad ska den hålla ändå. Gör den inte det är den antingen dåligt skriven eller så har den inte det syftet och då är det bara att anpassa sig.

- Ja, spelarna får mörda en central SLP med samma reflektioner som ovan. Men här skulle jag även vilja föra på ett "sant utifrån settingen"-perspektiv (som Måns väl skulle kalla det). Det vill säga varför vill RPna ha ihjäl denna SLP? Är det ett rimligt förhållningssätt för dem i settingen? Är svaret på den frågan ja då är det sannolikt inte ett problem för spelet. Är det inte det kan det uppstå problem som kan få kampanjen att spåra ur - men då handlar det antagligen om att spelgruppen egentligen inte tycker kampanjen är kul. För att exemplifiera: SLar jag något chtulhueskt är det oftast ointressant att ha med RP som hänsynslöst hänger sig åt kriminalitet. Det kommer antingen skapa osanningar i settingen ("brott sker utan konsekvenser") eller vrida om kampanjen till att handla om RPnas brottslighet. Det senare är givetvis inte fel men i en sådan fråga tycker jag SL har lika stor bestämmanderätt som spelarna. Är det inte vad SL är sugen på att leda då får man ha en diskussion om att spela något annat.

- Ja det är ok att spelarna missar sådant som är förberett. Det händer hela tiden, i stort och smått, i färdigskrivna scenarion och egenkonstruerade. Men återigen: inte på nivån att spelet får ett annat tema. Nu kanske det inte är frågans kärna men att "strunta i äventyret", om det finns sådana, är inte en relevant ansats för mig, då har något missats i den inledande kommunikationen. Jag är som krank numera att jag sällan återvänder till spel, ska de få utrymme ska alla vara med på vad det centrala temat är och göra RP (och spela dem) så att de passar in.

- Det varierar hur mycket jag förbereder. Är det färdigskrivet brukar jag huvudsakligen förlita mig på det men kanske lägga till personaliserade grejer utifrån RPna. Har jag skrivit det själv blir det aningens mer. Generellt personer, platser, agendor m.m. Jag har inget emot att använda slumptabeller men inte under spel. Behöver jag till ett gäng slumpmässiga möten/platser/SLP tar jag helst fram en försvarlig mängd i förväg - då kan slumptabeller vara bra som grund men jag har inga problem med att justera detaljerna i deras resultat till vad som känns mest intressant. Annars är min prepp en salig blandning av krokar, händelser, bomber, scener och slumpmässiga utfall.

 

[olaberg]

JAnnars är min prepp en salig blandning av krokar, händelser, bomber, scener och slumpmässiga utfall.

Salig blandning gör folk saliga!

 

[Zire]

Det här är vad jag helst/oftast gör:

Får reglerna ändra på ståryn?

Reglerna tillsammans med spelarnas och spelledarens interaktion är det som gör storyn. Det finns ingen story innan* vi börjar spela.
Så JA - eftersom reglerna behövs för att skapa story.
Eller NEJ - för det finns ingen story innan reglerna används.

Kan rollpersonerna mörda en central SLP?

Ja, oftast är överlagda mord utförda av RP bara mot centrala SLPs. Väldigt ofta onda sådana som redan har många mord på sitt samvete och hotar rollpersonerna och en stor portion oskyldiga. Obehagligt ofta är detta mer eller mindre vad våra kampanjen kokar ner till inser jag nu, att rollpersonerna behöver neutralisera en eller flera SLPs på ett eller annat vis.

Är det OK att spelarna missar delar av det du förberett för att de gör något annat?

Ja, det jag förbereder är bara mina (förhoppningsvis bra) gissningar av vad rollpersonerna kommer att ta sig för. Gör de något helt annat så är det min prepp som är fel, inte rollpersonernas handlingar. Då försöker jag lära mig och göra bättre till nästa gång.

Förbereder du mycket, lite, eller inte alls?

Jag förbereder ganska mycket inför varje spelmöte i början av kampanjen, sedan brukar den spela på av sig själv, och då kommer jag undan med väldigt lite eller ingen prepp inför varje spelmöte (om det jag redan har sedan tidigare räcker).

Men överlag tänkte jag om kring detta för många år sedan. När jag var yngre så tänkte jag att ju mer desto bättre. Men sedan hamnade jag i ett läge då jag inte tyckte att det är värt att preppa hur många timmar som helst inför ett 4 timmars spelmöte. Framför allt insåg jag att mycket av det jag skrev var "självklarheter" som jag inte hade någon nytta av att skriva ner i förväg (och ännu mindre tid att läsa under spelmötet). Sedan dess har jag mer försökt effektivisera preppandet, genom att bara göra det som är svårt att göra direkt under spelmötet.

Rullar du på slumptabeller och tar det som det kommer, eller förbereder du scener, "bomber", och liknande i förväg?

Jag förbereder inte scener, och jag använder inte bomber längre. Men jag är heller inget fan av slumptabeller. Jag försöker hellre "interpolera" vad som händer ur den informationen som jag redan har. Fylla ut informationsluckorna med vad som känns mest naturligt baserat på vad vi redan sagt, eller interpolerat tidigare.

* Så här brukar jag preppa (kampanjer):

Spoiler

Skapa en världsbeskrivning och rollpersonerna tillsammans med spelarna. (Rent praktiskt sitter vi under ett eller några möten och pratar om våra förväntningar på spelet, brainstormar coola saker i settingen: personer, platser, historiska händelser. Och sedan skapar spelarna rollpersonerna "samtidigt" vilket brukar sluta med att de har vissa platser och personer i bakgrundsstoryn gemensamma.)

Första mötet brukar jag inte driva någonting, utan vi kör "en vanlig dag" i rollpersonernas liv, och spelarna har stor frihet att ändra detaljer och bakgrund om rollpersonerna. Det brukar sluta med att de drar in personer från deras bakgrunder, beskriver fler personer (eller tvingar mig att kommma på personer) som vi inte har nämnt tidigare, beskriver platser och världen kring rollpersonernas bekanta områden mer ingående.

Från förberedande mötet och till andra mötet så går jag igenom vad vi har skrivit och hittar på coola saker som skulle kunna finnas baserat på vad vi redan har sagt (direkt eller indirekt). Framför allt försöker jag binda ihop sakerna i en en oregerlig soppa.

Ofta finns det någonting som är den stora grejen, och det är inte ovanligt att det är någonting som tagits upp under det förberedande mötet. Jag vill inte ha någonting som sker av en slump, utan hittar på en koppling som förklarar varför Stjärnfararna dyker upp precis nu när kungen ska krönas. Det kan vara i många led bakåt (kröningen gör att kungens kusin behöver ta sig till huvudstaden, vilket har gjort att rebellerna rustar, vilket gjorde att Skuggpolisen tillfälligt lämnat maffian ifred, vilket fick maffian att spränga Stjärnfararnas nod, vilket har gjort att de nu dyker upp i huvudstaden). Målet är att praktiskt taget allt ska ha en indirekt koppling till annat på något vis.

Att göra sådana kopplingar tar bort känslan av osannolika sammanträffanden, och skapar mängder av relevant content i form av platser, varelser och föremål. När man sedan skapar bakgrund till dessa och binder ihop så skapas ännu mer information. Skölj och upprepa tills man har nog med information för den kampanjstorleken man tänkt sig.

 

[krank]

Får reglerna ändra på ståryn?

Ifall reglerna riskerar att ändra på storyn, och jag inte vill att storyn ska ändras på det sättet, slår vi inga slag. I mina ögon finns reglerna inte till för att skapa något gemensamt ramverk eller för att ge spelarna makt, utan för att stödja mig som SL i mitt spelledande.

Jag tenderar att skapa scenarier som inte har en "story" på traditionellt sätt, utan mer är som ett nät av platser, SLP:er och ledtrådar. Reglerna, i betydelsen tärningsslag och siffror, används extremt sällan.

Kan rollpersonerna mörda en central SLP?

Om det finns en SLP som inte får dö, så kommer rollpersonerna inte att få chansen att mörda hen.

Jag brukar dock försöka konstruera mina scenarier så att de inte hänger på att någon SLP lever.

Är det OK att spelarna missar delar av det du förberett för att de gör något annat?

Jag förbereder alltid mer än jag behöver, och brukar tänka att det spelarna missar kan jag återanvända i något annat scenario.

Förbereder du mycket, lite, eller inte alls?

Mycket. Eller ja, jag skapar mina tunnelbanekartor och jag förbereder mina platser, SLP:er, ledtrådar. Det brukar räcka för mig. Har jag tid går jag in på detaljnivå för de olika delarna.

Rullar du på slumptabeller och tar det som det kommer, eller förbereder du scener, "bomber", och liknande i förväg?

Jag har absolut inga slumptabeller. Som jag nämner ovan förbereder jag platser, SLP:er och ledtrådar. I undantagsfall förbereder jag "scener". I princip aldrig "bomber". Mina scenarier tenderar ju att bygga på att RP utforskar den tunnelbanekarta jag skapat. Att de följer upp ledtrådar, pratar med SLP:er, skärskådar platser för att försöka lösa mysteriet i tid och på rätt sätt. "Bomber" är inte så viktiga när man spelar på det viset.

 

[Rangertheman]

Den stora frågan blir dock: vad gör du som SL?

Får reglerna ändra på ståryn?

Kan rollpersonerna mörda en central SLP?

Är det OK att spelarna missar delar av det du förberett för att de gör något annat?

Förbereder du mycket, lite, eller inte alls?

Rullar du på slumptabeller och tar det som det kommer, eller förbereder du scener, "bomber", och liknande i förväg?

Jag tror jag ligger närmast Lupus Maximus i det att jag preppar/studerar/tänker igenom settingen så mycket som möjligt, så att jag kan improvisera trovärdigt om det behövs. Jag spelleder mest färdigskrivna äventyr och då känns det ännu mera viktigt att ha tankar om storskalig politik, småskaliga intriger, SLP-agendor, kopplingar till rollpersonernas bakgrundshistorier och de händelser de varit med om i tidigare äventyr, m.m. Är det en sak jag lärt mig är det att ingen prepp överlever mötet med spelgruppen och därför preppar jag inte så mycket. Jag har ett stöd av de färdigskrivna äventyren och kan i vissa fall använda de förberedda händelserna rakt av, ibland anpassar jag dem och slänger in dem på ett helt annat ställe, eftersom spelarna valde en väg eller en lösning som jag inte alls hade tänkt på. Så allt som är skrivet om settingen och i de färdigskrivna äventyren blir en stor verktygslåda.

Reglerna får inte tvinga rollpersonerna att göra något som inte känns konsekvent utifrån gruppens uppfattning om settingen och spelarens uppfattning om rollpersonens personlighet och drivkrafter. Så på det viset får de inte ändra på storyn. Men eftersom varje regelstyrd händelse, strid, eller annat tärningsslag kan skicka berättelsen i en ny riktning, så kan reglerna ändå sägas ändra storyn.

Rollpersonerna får absolut mörda centrala SLP, även i de färdigskrivna kampanjerna, men beroende på vem, var, hur och när kan det få konsekvenser för dem. De kan bli hjältar för vissa grupperingar och KOS hos andra. Dock brukar varken de jag spelar med eller de jag spelleder vara särskilt mordiska av sig och de fattar beslut utifrån hur de tänker sig rollpersonens moral.

Jag kan möjligen använda slumptabeller som inspiration och som en del av verktygslådan, men inte bara för att rollpersonerna kommit till en plats där äventyrsskaparen förberett en slumptabell.

 

[Sysp]

Tänkte svara här men kom fram till att vad jag gör i praktiken och vad TROR att jag gör är nog två olika saker, så jag låter bli :wink:

Kul tråd!

 

[Henke]

Mycket intressant tråd och frågeställning, men inte lätt att hitta generella svar på. Olika spel/regelverk kräver olika prepp. En sandlåda kräver inte samma prepp som en räls och vissa spel kräver mindre prepp än andra utifrån speldesign. Ett oneshot kräver inte samma prepp som en återkommande kampanj där trådarna måste hållas ihop och RPs handlingar ofta ha inverkan på den övergripande berättelsen.

När jag förbereder rälsade köpäventyr så blir preppen ett slags strukturerat kaos. Ibland skriver jag sammanfattningar för att hålla ihop berättelsen, men det blir egentligen inte till mer värde än att samma text bantas ner. Jag har i naiva ögonblick trott att jag ska kunna leverera en förskriven historia utan direkt prepp, men det blev så illa att vi fick bryta och spela vidare en annan gång. Här skulle jag verkligen behöva en bra process för hur jag förbereder ett rälsat köpäventyr mer än det klassiska ”läs igenom 1-2 ggr”. Vilka steg bör förberedas, vilka verktyg används under spel för att få bra output från preppen etc etc.

då kan en lagom stor sandlåda vara en befrielse. Var både skeptisk och nervös första gången jag sandboxade (Döds ände till Svavelvinter RPG) där jag bara skummat agendor och situationer (bomber/flaggor) men det krävdes inte mycket för att detta snart skulle bli ett självspelande piano. Reservationen ”lagom stor” handlar om att det även här finns större scenarion som nästan är omöjliga att överblicka (tex King for a day) som har ett tjugotal parallella tänkta situationer och ett hundratal SLPs med agendor.

Till femte Konfluxen har jag haft långa textdokument som stöd till det som står i originaläventyr och som komplement utifrån intressanta tillägg från romanerna. Detta krävde så mycket prepp och tanke att hålla ihop trådarna att jag sitter fast i mastodontpreppen inför sista kampanjdelen och vet inte riktigt hur jag tar mig vidare (gå mer mot originaläventyrer eller försöka trycka in ännu mer från böckerna och anpassningar till Svavelvinter RPGs regelverk. Blir trött bara jag tänker på det.

Tacka vet jag Fiasco då, med en lagom och strukturera prepp sköts gemensamt vid spelbordet...

 

[Henke]

I övrigt är jag inte så förtjust i slumptabeller i förskriva scenarion. De blir ju mest i vägen och förvillar om man redan har en tydlig idé kring händelseförloppet.

kan Viktiga SLP dö? Visst, men tror egentligen aldrig det varit ett problem. Kan hänga ihop med att jag ogillar äventyr där våld är en återkommande primär lösning.

vad händer om spelarna inte sväljer din prepp? Ja, det beror ju som nämnt ovan lite på upplägget. I vissa köpäventyr är ju vägen framåt så tydlig att spelarna aktivt måste verka för att lämna rälsen (iaf längre än under kortare scener). Det är helt enkelt inte ett problem som uppstått och fått större konsekvenser vad jag kan minnas. Skulle det inträffa så blir det väl som någon skrev ovan med en uppgiven suck från mig.

 

[Bifur]

Om jag kort ska glida in på frågan om bra prepp som Henke tar upp: sedan några år tillbaka gör jag alltid ett länkschema över sammangangen oavsett vad jag förbereder i övrigt. Tycker det hjälper otroligt mycket, så pass att det borde finnas från början i alla utgivna äventyr.

 

[Henke]

Om jag kort ska glida in på frågan om bra prepp som Henke tar upp: sedan några år tillbaka gör jag alltid ett länkschema över sammangangen oavsett vad jag förbereder i övrigt. Tycker det hjälper otroligt mycket, så pass att det borde finnas från början i alla utgivna äventyr.

Gör du detta i något program på datorn eller skissar du för hand? Jag började faktiskt prova detta till Coriolis - Emissarien som försvann, men det blev mer plats-flödesschemat (lite som Tales from the loop) än person/fraktionsschema.

 

[Bifur]

Gör du detta i något program på datorn eller skissar du för hand? Jag började faktiskt prova detta till Coriolis - Emissarien som försvann, men det blev mer plats-flödesschemat (lite som Tales from the loop) än person/fraktionsschema.

Oftast för hand och sedan snyggar jag till det i Powerpoint. Sedan kan det vara både person/grupp och händelser/flöden, fast för det mesta på olika scheman. Sedan har de olika syfte: person/grupp blir ju lite mer statiska referensgrejer, sådant jag främst kollar på mellan spelpass, medan flödesschema med ledtrådar/platser har en mer direkt användning i att ge mig överblick över en äventyrsplats. När jag exempelvis SLade Arkham detective tales utgick jag ofta direkt från schemat och konsulterade bara texten om jag behövde någon detalj.

 

[Mogger]

I teorin följer jag alla de principer och tekniker som jag talar mig varm om på forumet.

I praktiken gräver jag ner mig i settingens detaljer, gör några snygga kartor och handouts och glömmer att läsa reglerna. Jag är ganska involverad i skapandet av RP och vill få allt till en cool stor rullande sten som jag sedan förväntar mig att RP ska hålla i rullning. Gör de inte det kan det bli lite ofokuserat och menlöst men gör de det blir det fett för det mesta. Och så drar jag en del dåliga skämt.

Jag följer reglerna, preppar bomber och använder slumptabeller i viss utsträckning.

Vår grupp utgår nästan alltid från att tryckt material gäller. Vi glömmer husregler och vad som hände förra spelmötet.

Egentligen, om jag skulle försöka förbättra vårt spelande, så är det genom fiffiga spelhjälpmedel, inte principer och tekniker.