Nekromanti Vad gör en karaktär svår att rollspela?

[lupmet]

Fan, jag tror inte att de flesta vet ens hur de själva skulle reagera i många av de situationer rollpersoner ställs inför. Att ha koll på hur en annan, teoretisk person skulle reagera känns rätt långt bort. Men man hittar på nå't, och det funkar.

Det kan vara svårt att veta "hur skulle jag göra i en sådan här situation?" eftersom det är så många olika saker som spelar in och alla behöver inte vara relaterade till situationen. Det är därför som det är så vansinnigt att läsa artiklar i kvällspressen om "så ser du om din chef är psykopat" eller ledarskapsböcker som är baserade på falsifierad "forskning". Men om du uppvisar ett visst beteende konsekvent över tid i en viss typ av situation kallar vi det för din personlighet. Det är ofta det som vi menar att vi gestaltar när vi säger att vi rollspelar. Men det betyder inte att vi är rigida, det finns inget som hindrar att en girig dvärg vid tillfälle är generös. I det tillfället är det andra värderingar eller drag som spelar in och tar överhanden. Mitt favoritexempel på hur vi ser på personlighet och beteende är det fundamentala attributionsfelet.

Egentligen är jag lite förvånad över hur lite personlighetspsykologi diskuteras i hobbyn, med tanke på hur otroligt insnöade folk kan bli på alla möjliga historiska och naturvetenskapliga ämnen. (På ett sidospår har jag funderat på att göra ett rollspel där grundegenskaperna är baserade på psykologisk forskning, t.ex. Big5, istället för de klassiska INT, KAR, FYS osv.)

 

[Swedish Chef]

Ja trait teori hade varit ett intressant sätt att bygga personlighet på i rollspel, gäller väl bara att knyta rätt saker till varje OCEAN-trait för att få det att funka. Man hade kunnat utveckla ett förenklat Big-5 test som man besvarar utifrån rollpersonen och sen ger det ens score i varje trait kanske. Sen vet jag inte om skall knyta något annat än just beteende till varje trait, eller tänker du man kan koppla typ svärd till extraversion, så att din personlighet blir dina färdigheter. Om du vill ha någon till hjälp med det projektet hjälper jag gärna till i alla fall

Att personer gör oförutsägbara/impulsiva saker är ju i sig ett personlighetsdrag enligt de flesta andra teorier (eller det undermedvetna drifter om man gillar psykodynamisk teori). Sen så bygger ju rollspel ofta på att man ställs inför otroligt kraftfulla situationer och där är det ännu svårare att förutsäga hur folk reagerar generellt tänker jag. Sen ur rollspels synpunkt tycker jag inte Genesis ide , att man gör vad man känner i stunden och funderar efteråt ut varför, är fel. Blir det jävligt fel får väl rollpersonen ångest av det som verkligheten fungerar när vi gör saker som inte stämmer överens med vår inre självbild.

Sen kan håller jag med helt om kvällsposts "forskning" fullt ut.

 

[Mogger]

Egentligen är jag lite förvånad över hur lite personlighetspsykologi diskuteras i hobbyn, med tanke på hur otroligt insnöade folk kan bli på alla möjliga historiska och naturvetenskapliga ämnen. (På ett sidospår har jag funderat på att göra ett rollspel där grundegenskaperna är baserade på psykologisk forskning, t.ex. Big5, istället för de klassiska INT, KAR, FYS osv.)

De flesta nyare spel lägger minst lika stor vikt vid sådant och låter oss utforska det i spel.

För egen del är det mycket lättare att rollspela sedan jag började med indiespel. Förr var min rollperson någon jag skulle försöka gestakta troget medan jag numer anser att det är betydligt roligare att utmana min RP och se vilka situationer som får hen att ändra sig.

Vilket i princip är indieparadigmet.

 

[Rymdhamster]

För egen del är det mycket lättare att rollspela sedan jag började med indiespel. Förr var min rollperson någon jag skulle försöka gestakta troget medan jag numer anser att det är betydligt roligare att utmana min RP och se vilka situationer som får hen att ändra sig.

Vilket i princip är indieparadigmet.

Ja, det här är en av de allra största behållningarna jag har från hela indiescenen (plus att låta spelarna ha mycker mer input till så väl spelvärlden och vad som händer även utanför vad deras rollpersoner kan påverka).

Nu kör jag så även i spel som kan klassas mer som klassiska tradspel, men där finns det ju noll stöd. Men många neotradspel har ju inkorporerat sånna mekaniker så man har något att utgå från.

 

[Ram]

Men många neotradspel har ju inkorporerat sånna mekaniker så man har något att utgå från.

Spännande! VIlka gör detta på ett bra sätt?

 

[Rymdhamster]

Spännande! VIlka gör detta på ett bra sätt?

Svärdets sång har en bra grund för personlig utveckling, med sina stoltheter och mörka hemligheter.

Dungeon world var bra för relationer till andra, då man fick XP för att "lösa" desa relationer.

 

[lupmet]

Sen vet jag inte om skall knyta något annat än just beteende till varje trait, eller tänker du man kan koppla typ svärd till extraversion, så att din personlighet blir dina färdigheter.

Jag har inte funderat så mycket mer än vad jag skrev, men jag är emot principen att min skicklighet i svärd baseras på hur stark jag är - är svärdet tungt kan jag gå med på att det blir svårare om jag är svag men inte att jag blir sämre på att finta, parera och bedöma motståndarens nästa drag. Färdigheter skulle i så fall vara enbart baserade på skicklighett. Tanken var att börja med blankt papper och ta en lång titt på personlighetspsykologin. Men längre än så har jag inte kommit.

Om du vill ha någon till hjälp med det projektet hjälper jag gärna till i alla fall

Kul! Tack! Jag tror dock vi skall klassa det som ett långtidsprojekt... ????

 

[Swedish Chef]

Jag har inte funderat så mycket mer än vad jag skrev, men jag är emot principen att min skicklighet i svärd baseras på hur stark jag är - är svärdet tungt kan jag gå med på att det blir svårare om jag är svag men inte att jag blir sämre på att finta, parera och bedöma motståndarens nästa drag. Färdigheter skulle i så fall vara enbart baserade på skicklighett. Tanken var att börja med blankt papper och ta en lång titt på personlighetspsykologin. Men längre än så har jag inte kommit.

Kul! Tack! Jag tror dock vi skall klassa det som ett långtidsprojekt... ????

DU behöver nog välja teoritisk gren av personlighetsteori, men säg till om du vill ha hjälp, jag är trots allt snart färdigutbildad psykolog

 

[lilonjo]

Det som jag tycker är svårast att gestalta är dialoger.
Dialoger som känns spontana, naturliga och riktiga för karaktären. Jag är själv något av en introvert så det kan vara svårt att få dialoger och repliker att låta så säkra som man hade velat. Jag spelar just nu en extremt extrovert bard i en DnD-grupp och det är kul och utmanande. Han slänger sig mycket med förolämpningar och är ganska arrogant så för att kunna få några förolämpningar som låter bra i spel har jag skrivit ned ett ark med förolämpningar för olika situationer. För att dölja lite att denne extrovert spelas av en introvert så har jag även gjort honom excentrisk för att kunna spåra ut på lite oberäkneliga sätt ibland.

Jag tycker det är kul att komma på karaktärskoncept men ett fanatiskt koncept behöver ju inte innebära en lyckad karaktär i spel. Det gäller ju att gruppen och SL svarar bra på ens spel också.
Det är ju inte alltid att ens koncept överlever första spelmötet utan då får man tänka om eller hitta nya vägar. Det är bland annat det jag tycker är kul med att spela rollspel. Att man får pröva sina karaktärsideer och tillsammans med gruppen hitta nya vägar.

Jag tror att det skulle vara svårt att spela en karaktär som inte intresserar mig. Jag gillar att jobba med svagheter i kontrast mot styrkor och roligast är att spela karaktärer som har egenheter, hemligheter eller svagheter som gör det svårt för dem. Jag gillar ”psykologin” bakom karaktärerna och fångar de inte mitt intresse blir mitt spel mer mekaniskt än inlevelsefullt.
Karaktärerna får gärna också vara av tveksam moral.

Jag har också svårt att spela en karaktär som inte berör någon i gruppen genom spelet. Jag gillar att få reaktioner från gruppen och SL.