I drygt tio år höll DMF på med att sätta upp planscher med reklam, gå på hälsningsgillet, arrangera spelhelger och gud vet vad (jag drömmer fortfarande mardrömmar om mangakonventet jag var på för att värva folk), och summan av tusentals sköna kronor och hundratals arbetstimmar timmar (ändlösa diskussioner på styrelsemöten, design och tryckning av planscher, kuskande runt staden med dessa underverk) var noll. Det gav ingenting, inte en enda medlem så vitt jag vet. Kanske kom det ned någon blyg tonåring någon gång, som kunde konstatera att det ju inte fanns någon som ville spela med hen och sen såg man aldrig röken av den igen. Vi lockade få, och de få som kom klarade vi inte av att bemöta på rätt sätt.
En dag sa någon "fasta spelträffar". Jag var ordförande då, såg en bra idé och drev igenom fasta dagar och tider för figurspel, brädspel och kortspel. Det tog ett par månader och sedan kom det människor till föreningen. Detta var 2008 och figurspelskvällarna dog ut bara häromåret (tror jag, jag är inte med i föreningen längre), brädspelskvällarna funkar än. Nu talar jag i egen sak, men detta tycker jag är det bästa föreningen någonsin gjorde i termer av medlemsvärvning. Visst, vi höll fester och hade över 1500 medlemmar runt 1990, visst, vi höll lajv och drog in 100 medlemmar på det, visst, vi hade en bioverksamhet (till ondskans lakejer tvingade oss sluta), men det var främst för att få bidrag; det gav oss inte påtagligt fler gamers i föreningen. Det gjorde de fasta spelkvällarna.
Tyvärr fanns det ingen som var beredd att hålla i fasta spelträffar för rollspel; vi var för gamla och ville spela med våra gamla kompisar och inte en massa snotlings.
Ymir har rätt. Fasta spelträffar - "öppna bord" - är det som fungerar. Lös information som inte guidar den nyfikne till en given tid och en specifik plats och en välvillig SL är meningslös.
Den som vill göra något kan alltså börja tjata på sin kommun för att gå in med lite pengar eller börja arrangera öppna spelträffar t ex med hjälp av sin lokala förening.
