Nekromanti Vad ska vi göra när vi blir vuxna?

[Railin av Zolod]

Låt oss vrida fram klockan tio år i tiden. Ni är gifta eller i alla fall sambos. Ni har en eller flera mindre barn. Er partner spelar inte rollspel. Tror ni fortfarande att ni håller fanan högt under de omständigheterna eller kannaliserar ni era kreativa energier på andra, mer "seriösa" sätt?

Då blir man 26 år gammal, gift och med barn. Låter lite ungt för mig faktiskt.
Det beror på. Troligtvis på vart jag bor och hur länge det var sedan jag flyttade. Om jag bor kvar här i stan och läser på Mitthögskolan eller arbetar vart det nu kan bli någonstans så spelar jag nog fortfarande rollspel. Gamla gänget skulle vara kvar, och vi skulle ju ha klubben som ger nya rekryter hela tiden.
Om jag har flyttat, så beror det på. Har jag flyttat innan samboskapet, så kan det hända att det spelas rollspel. Borde inte bli alltför svårt att hitta rollspelsgrupper på dom ställen man kan tänkas bo.
Har man flyttat med sambon så.. Antagligen inte. Man har flyttat till ett annat ställe, där man är upptagen med barn och sambo. Ingen tid att leta ny grupp alltså. Då spelar jag dock troligen mer på internet, men inte med någon grupp.

 

[Basenanji]

Vad jag gör (nu) när jag är vuxen...

Hallihallå!

Jodå, så är det- jag är vuxen.
32 år, två barn, jobb och dyr lägenhet. Inga djur. Tack och lov!

Jag spelar just nu inte alls. Det tar lite tid att komma in i vardagen som tvåbarnspappa.
Men jag kan lugna er rollspelare därute som funderar på en framtid med hobbyn trots andra åtaganden; det går att få ihop.

Däremot inte på samma sätt som när jag var runt tjugo (och alltså inte var förälder). Man får bli effektiv, kort sagt. Disciplin.
Kanske är det därför jag ogärna ger mig in i experiment med rollspelen- nu vill jag spela för att ha kul i första hand.

Men som andra har sagt, annat blir också lättare- man har råd att köpa rollspel, man kan ordna lokal lättare (det föräldrakooperativ jag har min son på har i krislägen fått ett antal besök av fyra rollspelare...) mm mm

Det som väcks hos mig när jag läser tråden är att några av mina förra kompisar numera dissar rollspelen med den dåliga ursäkten att de inte har tid!!

Akta er för sådana tankegångar, kära vänner! För tid har ni, det är mest en fråga om prioriteringar.

Tror,
Basenanji

 

[Sodivra]

Nä.

(Man skulle kunna tro att jag överdriver, men det finns faktiskt en hel skock supermodeller med enorma bröst som äger ett bryggeri som är ute efter mig. Se här för bevis. Det är inte lätt att vara populär...)

Det är säkert bara lokomotiv. -Forumskämt™

 

[Lindenius]

Re: Du nämnde ordet »vuxenpoäng« … [ot]

Den som hävdar att han har »vuxenpoäng« får automatiskt –500 dylika poäng.

Skulle inte tro det. Vuxenpoäng är inget man kan snacka sig ifrån eller skingra med hjälp av någon ramsa. Har man poängen så har man och de går aldrig att tvätta bort.

Bara för att man erkänner att man är rökare får man inte mindre tjära i lungorna.

//erik. rökare är också människor, fast inte lika långa.

 

[Lindenius]

Då blir man 26 år gammal, gift och med barn. Låter lite ungt för mig faktiskt.

Hehe. Jag var 26 när jag fick barn. Då hade jag varit gift i 2 år redan också.

Jag hade definnitivt inte sett mig som förälder i den åldern, men det gick (och går fortfarande) bra. Det är inte sååååå himla farligt att få barn... säkert... jag lovar... det är sant...

Det är sant... jag menar det...

verkligen...

//erik. alva sussar sött

 

[Victor Palm]

Kom att tänka på något... [Innehåller idé] (OT)

"Så fort jag blir gammal däremot kommer jag som frånskild pensionär att finna min skaparlusta explodera i ett fantasmerande fyrverkeri. Då blir det serier, barnböcker, hypertextromaner, målningar, dikter, kortspel och hela skiten."

När jag läste detta kom jag att tänka på en sak, nämligen pensionärer och rollspel. Vore inte detta ett jättebra sätt för pensionärer att umgås? Man har ju hört om ålderdomshem där de gamla ligger och inte får göra någonting och mår jättedåligt et c. Hur vore det om kommunen skulle köpa in ett par rollspel till ålderdomshemmen? Är det inte en superidé? Det är ju ytterst sparsamt, och det enda man behöver är lite prylar och någon som visar hur man gör. Någon som kanske har föreslagit det tidigare? Vi kanske borde föreslå det för Sverok eller nåt, som i sin tur skulle ta upp det med staten. Eller finns det några hakar? Pensionärer kanske inte vill spela rollspel ?

Mvh Victor Palm

 

[Rising]

Re: Kom att tänka på något... [Innehåller idé] (OT)

Pensionärer brukar ha lite problem med att kasta sig in i helt nya saker. Min farmor lärde sig aldrig riktigt hur en mikrovågsugn fungerade, till exempel. Hon ville inte ens.

Så... även om jag tycker att det är ett sällsynt sött förslag, så misstänker jag att det inte skulle kunna gå. Inte idag, jag tror det kan komma att bli lättare när personer som spelat rollspel under sin ungdom blir pensionerade, däremot.

Fast jag kan säga på en gång att jag skulle rådyrka ett rollspel skrivet av pensionärer för pensionärer om det någonsin skulle komma ett sådant. Man kan ju leka med tanken på vad ett sådant skulle kunna komma att handla om... Lasse Berghagen, koltrastar, Matlock, korsord, pölsa, Alice Babs, Darkwing Duck, skärgården, kakor med sylt i, tampongtricket, strumpor med extra stark resår, lappar på armbågarna, manchester, sandpapperpornografi, hängslen, namnsdagar, dödsannonser, gröna blyertspennor, rävskabb, matvagnar, löständer, metamfetamin, frälsningsarmén, att mata änder, åderbråck, booty bass, pohlman, osv...

/Rising

 

[Minimoni]

Re: Hmmmm.... (OT)

Face it, du blir tvungen att bli en snuskgubbe och beställa en postorderbrud från Tailand

Är det snuskigt? Det har ju varit min plan hela tiden!

 

[Dante]

Okej då … (ot)

Jag formulerade mig slarvigt.

Jag menar förstås att det inte är särskilt »vuxet« att räkna vuxenpoäng. Att vara vuxen är en sak, att kalla det för »att ha vuxenpoäng« är något annat.

Är jag då själv vuxen?

Jag spelar, skriver, läser och formger rollspel; jag samlar på amerikanska serietidningar; jag är batterist i inte mindre än två populärmusikorkestrar; jag bygger Lego och spelar dator-/TV-spel med mina söner; jag bjuder in vilt främmande människor att under ett dygn spela spel i mitt hus; jag har fortfarande inte lärt mig hur mycket sprit jag tål; och jag har en gång gjort ett vuxenpoängtest.

Jag ser inte mig själv som vuxen – bara lång (och rökare).

 

[Björn Hellqvist]

Re: Du nämnde ordet »vuxenpoäng« … [ot]

"Vuxenpoäng" är något som den "ironiska generationen" koketterar med för att visa att de äntligen flyttat hemifrån före 30-årsdagen, att de klarat av att betala sina egna räkningar, faktiskt tagit en provprenumeration på en dagstidning och börjat fundera på pensionsfonder. Själv tycker jag att det är fånigt. Antingen är man vuxen (enligt min definition kapabel att ta hand om sig själv och sitt hushåll), eller så är man en förvuxen tonåring med åldersnoja.

 

[Björn Hellqvist]

Gravmonument

I Varnhems klosterkyrka (en bit från där jag bor) finns det en inskription under en snidad dödskalle från 1600-talet: "Vad du är, var ock jag. Vad jag är, kommer du att bliva". Ta't lugnt. Man överlever att fylla 30. Plötsligt börjar man närma sig 40-årsdagen, och upptäcker att man är ju inte så där gammal som 40-åringarna var förr. Statistiskt sett har jag nått mitt livs middagshöjd. Jag är prick halvvägs i livet om inget oförutsett inträffar. Enda skillnaden är att man inte har så förbannat bråttom med allt, och att man finner att tiden går fortare. Annars går det att ha kul om förr, bara man släpper lite på prestigen.

 

[chrull]

Re: Okej då ? (ot)

Så sålänge man räknar vuxenpoäng riskerar man inte att växa upp? Shiiiit. låter ju som den perfekta planen!

Är jag då själv vuxen?

Egentligen är det inte det vi får svaret på här...

Jag spelar, skriver, läser och formger rollspel; jag samlar på amerikanska serietidningar; jag är batterist i inte mindre än två populärmusikorkestrar; jag bygger Lego och spelar dator-/TV-spel med mina söner; jag bjuder in vilt främmande människor att under ett dygn spela spel i mitt hus; jag har fortfarande inte lärt mig hur mycket sprit jag tål; och jag har en gång gjort ett vuxenpoängtest.

Det du svarar på här handlar inte om att du är vuxen, det bevisar bara att du är Pappa (söner), kul (lego och tv-spel), galen (okända människor) och mas (spriten).

Åh andra sidan kanske du inte är så galen. Så länge vitulv kommer så skulle i alla fall jag inte våga göra några dumheter

chrull - bakis

 

[Troberg]

Re: Kom att tänka på något... [Innehåller idé] (OT)

När jag läste detta kom jag att tänka på en sak, nämligen pensionärer och rollspel.

Det är underligt, precis samma tanke slog mig.

Det är dock några saker jag tror att man bör tänka på i ett rollspel för en sådan målgrupp:

- Svenska. Många pensionärer har dålig engelska.

- Innehåll. Jag tror pensionärer är mindre intresserade av action och häftighet. Skulle jag gjort ett spel för gamlingar skulle jag nog satsat på deckarmystik.

- Speltid. De blir trötta fort. Ett spel bör därför vara lämpligt för korta spelpass.

- Stor text. Uppenbart, men ändå.

 

[Troberg]

Re: Nä.

Det är säkert bara lokomotiv.

Tror inte det, det matchar inte hans IP. Det skulle däremot vara kul att se hur många röster på InternationalTeokraterna som matchar hans IP. Min gissning är över tio.

 

[Kitzune]

Re: Timewalkin' (Kitzune Re-mix)

Grov misshandel och dödsrädsla är i alla fall bättre skäl att sluta än att man har blivit vuxen.

Se Pippi-filmen där de äter ärtor för att slippa bli vuxna. That's hardcore to the bone. Lätt att de barnen inte vill bli vuxna.

Personligen nöjer jag mig med betydligt mer jordnära kvinnor. Kanske en förutsättning för att överhuvudtaget hitta en partner.

Vad menas med jordnära? IMO går orden jordnära och kvinnor inte riktigt ihop, men jag blir mer än gärna glatt överraskad en dag.

 

[Baelor]

Hva jeg skal gjøre når jeg blir "voksen"/Eldre!
Vel om 10 år sitter jeg nok med en leilighet på størrelse med en middels stor rottweiler omgitt av datamaskiner, kabler, papirer,telefoner og ROLLESPILL. Med en kald pilsner i hånda.

Min kjæreste/samboer/ektefelle vil med jevne mellomrom åpne døren, og be meg gå ut for å se på sola en gang i blandt. (har ikke sett sola på snart en uke. IRL. Så det blir nok slik i fortsettelsen også.)

Min spillegruppe vil nok være den samme som nå. (en herlig blanding av helsefriker, avvente misbrukere, og stamkunder på puben. + et par vanlige mennesker.)
Dyr har jeg ikke, men kan kanskje ta vare på en katt i ny og ned. Ellers går det meste annet som vanlig.

Du kan ta ifra meg det meste, men min regelbok får du aldri!!!!!!

 

[magoo]

Helt OK att vara vuxen

Gammal som gatan, det är jag det! Jag fyller 31 år nästa vecka och har en ettårig bäbbe, katt och villa. Jag läste med stor förtjusning Risings beskrivning av vuxenlivets fasor längre ner och kände igen rätt mycket. Den enkla förklaringen till att livet nu mest rör sig kring parmiddagar, storhandling, diskussioner om dränering och annat "tråkigt" är att det är så enkelt. Att sjunka ner i TV-soffan och titta på en fördummande dokusåpa = enkelt. Att laga samma gamla fläskkarré på tisdagar = enkelt. Att träffa samma gamla par på samma gamla helger och prata om samma gamla saker = enkelt. När man är intill döden trött (och nej, en natts rollspelande är bara en fis i rymden) efter ett heltidsjobb och en unge som hostat hela natten och äntligen har somnat klockan 20 efter trehundra vaggvisor som gjort en hes i halsen och man ser ut över ett kaos där en kärlekstörstande partner står i bakgrunden och vill ha lite ömhet så väljer man den enklaste av enkla lösningar för att orka tuffa på. Ju ofarligare samtalsämnen desto bättre, ju enklare underhållning desto bättre, tre burkar krossade tomater för 10 spänn känns ju som ett bra klipp...

Låter det vidrigt tråkigt? O ja! Är vuxenlivet värt besväret? Jajamensan - och jag tror hur som helst inte att man slipper undan så det är lika bra att göra det bästa av det! Rising tror det kanske inte, men om några år kommer en blötpuss från hans ettåring att väga upp allt jobbigt jag nyss beskrivit. Den oundvikliga (?) vardagslunken kan dessutom piffas upp med lite bevarade barnsligheter, i mitt fall rollspel, novelldrömmar, serier, filmer, spel, läsning och deltagande i diverse roliga diskussionsgrupper. Det finns gott om barnsliga vuxna, det gäller bara att hitta dem! Istället för keramikkursen kan man ju starta en "bygg din egen robotwars-robot-cirkel", istället för att dumglo på Farmen kan man läsa Isaac Asimovs självbiografi, istället för parmiddag kan man ha halloweenmiddag med skräckfilmsvisning, istället för att sitta tyst med sin partner vid TVn kan man måla tennfiggar - alternativen till standard-vuxen 1A finns. Ansträngning krävs dock och överdriven optimism är dumt - med ett litet barn hinner man omöjligt med allt det man gjorde innan och man orkar inte alltid fullfölja det man innerst inne önskar. Barn är en ny fas i livet, en fas som ibland är tusan så mer spännande än något rollspel. Man har möjlighet att forma en verklig rollperson, som dock antagligen blir något helt annat än vad man tänkt sig från början, men så är ju rollpersoner i allmänhet

Angående rollspel så spelar vi nu mycket mindre än tidigare, inte mitt eller min partners fel. Vi har, trots bäbbe, katt och villa, mest tid för rollspelande av alla våra kompisar. Det är de andra som ställer till det tack vare miljoner fritidsaktiviteter, konstiga jobbtider, oförstående respektive och brist på prioriterings- och planeringsförmåga.

 

[Feuflux]

Feuflux is the lord of the ring

Den där ringen har en mystisk dragningskraft på kvinnor, de behöver bara se den för att att få alldeles glansiga ögon och låta "My preciousss...".

Aha, en ny raggningsteknik (eller min första kanske jag ska säga ) tar form. Jag köper en dyr ring som jag flänger runt med överallt. Så fort jag hör en tjej kommentera den med "My preciousss..." så kastar jag mig över henne. Inte nog med att jag har fått tag på en tjej, jag har dessutom fått tag på en med grundläggande fantasykunskaper.

Hoppas nu bara att inte Joyce eller Leela blir avundsjuka om jag skaffar en riktig flickvän.

 

[walium]

Re: Kom att tänka på något... [Innehåller idé] (OT)

"Man har ju hört om ålderdomshem där de gamla ligger och inte får göra någonting och mår jättedåligt "

De äldre som idag hamnar på ålderdomshem är i de flesta fall så pass senila att de hade varit ytterst olämpliga som rollspelare. Dessutom tror jag att rollspel i aldra högsta grad är en generationsfråga. Du kan väl återkomma om en 25-40 år när de rollspelande generationerna börjar pensionera sig.

 

[Lambendil_UBBT]

Kan nån hjälpa den här killen?

Så framtiden ser nog rätt ljus ut.

Det beror alldeles på vad man menar med "ljus"?

När vi ändå pratar uppkopplat rollspel, se till att titta på animéserien ".hack//sign"

Skitbra!

Hursomhelst, jag är gift sedan 2 år tillbaka, det enda som förändrats sedan jag bodde på studenthem är att vi spelar 1-2 gånger i månaden istället för 1-2 gånger om dygnet