Jag skulle nog våga leka det mesta, men visst, det gäller att på förhand bereda de medverkande på vilken nivå intrigmakandet ligger. DÄREMOT har vi en tendens att undvika tabun och hemskheter som är relativt vanliga.
Simuleringen av våldtäkt är en vanlig sån där skithet potatis som folk bara inte vill komma i närheten av, just pga av att sexuella föregrepp förekommer i större utsträckning än mord. Så folk har inga problem att dräpa en fiende, men att ta en krigsfånge och våldta den ute i skogen är lite värre.
Jag minns ett lajv där jag spelade frälse, och vi spottade mot de ofrälse och alverna (som bäst kan besrkivas som tattare faktiskt). Där var klassismen/rasismen enkel att spela på, och folk hade i regel inga problem med dem. Däremot hade vi i följet en tross som var betydligt mer problematisk att beordra bli serverad av. Dels kanske för att hon faktiskt fick jobba med matlagning och diskning, men det var svårt att bli servad och kräva det. Betydligt svårare än att se alver som djur och referera till dem som "det". Och alver är ju inte så vanliga, men att bli servad desto mer.
Det finns två grekiska ord som översätts "underhållning". Det ena är av roande art, det andra av 'lärande', men det är mer oöversättligt. Tesen här blir att det finns ett syfte, ett värde, i att spela en roll vars handlingar och åsikter väcker obehag inom en själv, då man också närmar sig orsaker till ex. rasism och sexism där enighet och styrka i gruppen, eller bara självsäkerhet kan öka i att projicera det oacceptabla mot en utomstående part. När det sätts i system blir det farligt, men insikt kan bryta sådana mönster. Det här är farlig mark, och som Arr ska du nog inte eftersträva detta hos lajvare, utan initiativet skall komma från dem själva.
Nästa problem är normen. Om normen är rasim mellan arterna blir rasismen enkel att handskas med inlajv. Om normen är hustrumisshandel så är även det enkelt att lajva. Men om normen är mer diffus? Låt säga att alla i byn vet att Gunde slår Hildur; hur reagerar gemene man? Är det rent personligt, så nån kanske säger "Du Gunde, va fan slår du käringa för?", eller tar man till våld som bror till Hildur och spöar skiten ur Gunde? Här närmar man sig ett faktiskt aktuellt problem, där omvärlden VET om något de kanske misstycker till, men inte vet HUR det ska handskas med det. För nog söker man en reaktion med att statuera en kvinnomisshandlare i byn; en inlajv mässig konflikt att spela på. Samma sak; vad som faktiskt förekommer är svårt att handskas med då inga enkla svar finns att tillgå. Och kanske är det en del av utmaningen med rollspel, att hitta ett svar, men för att hitta ett svar för en roll måste du väl veta hur du själv har för svar först? Däri ligger problemen med att spela homosexuell, då om du inte är trygg i din egen sexualitet, inte kan vända på begreppen som en rollkaraktär. Där finns även problem emellan folk som känner varandra. Jag skulle kanske ha det enklare att homosexuell mot folk jag inte kände alls än mot folk jag kände väldigt väl. Men det varierar ju också förstås..
Sen finns det rent praktiska själ. Att spela pedofil är omöjligt då det antingen inte finns barn att spela mot, och om det fanns det, så är de inte i den psykiska mognad att de kan hantera spelet mot dem.