Nekromanti Vad skulle få dig sluta med rollspel ?

[Krille]

Till allihopa nedan

Observera att jag skrev "sannolikt". Jag säger inte att det är omöjligt att fortsätta att rollspela efter VVVQ+1,8B - ni själva är bevis för det. Men jag känner tillräckligt många tämligen inbitna hobbyutövare som slutat tvärt när VVVQ+1,8B har inträffat, att jag finner sannolikheten låg. VVVQ+1,8B är över huvud taget en läbbans bra hobbydödare, inte bara för rollspel.

 

[thark]

Re: Redan slutat... temporärt

Jag kan svära på att jag häromdan på Forge läste en kommentar från någon (med engelskt namn, kan förvisso tilläggas) som köpt rollspel på någon krigsspelsbutik i HK, så uppenbarligen finns det MINST en till...

 

[magoo]

Re: Till allihopa nedan

Absolut, tiden minskar betydligt och det är svårare att hinna med tidskrävande hobbies. Om man både spelar golf, rollspel, dataspel, vill sova till 12 på helgerna och följa varenda TV-serie så får man stora problem. TVn vinner ofta pga trötthet.

Jag har själv två timmar egentid per dygn när båda barnen sover samtidigt (tre om man räknar med lunchvilan men då brukar jag sova själv också). Ibland länns det omöjligt att hinna med allt man vill göra men det går konstigt nog. Man målar tennfiggar under Bolibompa och stjäl fem minuter vid datorn då och då.

Men när barnen är lite större då kommer jag att ha mer tid och vara proffstidsplanerare och supereffektiv till följd av denna ständiga tidsbrist.

 

[Demiurg]

Been there, done that

Har "slutat spela rollspel" många gånger. Ändå har jag aldrig tappat intresset. Nu har jag spelat fem gånger de senaste två åren, men jag minns ändå allt som igår, och jag känner mig som en rollspelare ändå. I själen.
Och jag tittar in på den här sidan åtminstone varannan dag.

 

[Rising]

Erkännande och populäritet bland vanligt folk.

Ponera att rollspel skulle genomgå samma utveckling som datorspelen har gjort: Från något genuint häftigt för insatta och intelligenta outsiders till:

Pang! Helt plötsligt kommer den nya rollspelsplattformen Playstation. Svennespelet "Destruction Derby" lockar en helt ny hjärndöd publik till rollspelshobbyn, och när storsäljaren "Wipeout" landar på hyllorna i SF-bokhandeln så börjar till och med trendiga nöjestidningar att prata om spelets soundtrack och dess samarbete med en het designbyrå.

Det kommer fler och fler spel som bygger allt sitt spelvärde på snygga, naturtrogna miniatyrer och miljöbrickor. En helt ny publik av trettioplussare (allt dåligt i världen beror alltid, alltid på trettioplussare. De är den sämsta generationen i alla tidsåldrar. Alla trettioplussare är förstås inte värdelösa, men väldigt många är som... som... Henrik Schyffert, och det är sådana som förgiftar världen.) börjar gå in i rollspelsaffärer och köper spel enbart på att titta på hur snygga figurerna är. Speltillverkarna förstår hur enkelt de kan dupera denna nya målgrupp och bränner därför allt sitt kreativa krut på miniatyrtillverkning och ingenting på spelmässighet. Allt fler spel börjar handla om sport, bilar och andra meningslösheter för lågpannade troglodyter. Magi, monster och fantasifullheter försvinner eller existerar blott i formen såsom sentimentala klyschor.

Efter ett tag så börjar det dyka upp rollspelsrecensioner i alla möjliga sorters tidningar; DN, kvällstidningarna, nöjesguiden, herrtidningar... Alla ser ut så här: Först skrivs det ner bakgrundshistorien som står återgiven på rollspelets baksida (som om det spelade någon roll om spelet utspelade sig 2009 eller 3012) för att halva recensionen sedan ska handla om spelets miniatyrer och illustrationer. Sedan står det några meningslösa rader om vad spelet går ut på (vilket vem som helst redan kan räkna ut genom att läsa namnet på spelet) och slutligen kommer ett betyg. Recensioner som är helt hjärndöda i jämförelse med vad gamla rollspelare är vana vid från riktiga rollspelstidningar. När det räcker med Lara Crofts tuttar för att man ska få tonvis med gratisreklam så är botten nådd.

Det slutar göras roliga spel för några andra än för en liten hängiven publik i tyskland respektive japan, alla andra får nöja sig med Syphon Filter-liknande bogus-spel och multiplayerspel där man kan bli förolämpad av ohyffsade sjuåringar från hela världen. Jippi.

Slutligen är det inga riktiga nördar som spelar rollspel längre, utan bara en massa svennar, snorungar och trettioplussare.

Då kommer jag fucka rollspelshobbyn helt och hållet. Bara läsa gamla solospel för mig själv då och då och drömma om den gamla tiden.

 

[Arfert]

Re: Villa, volvo, vovve [ANT]

själv har jag 2 barn, katt och en gammal merca... går utmärkt att kombinera med speldesign.. fast själva SPELANDET har ju blivit mer sällan... fast det beror mer på att mina gamla spelare har svårt att hinna dom med, och jag inte orkat ragga upp nya...

 

[Arfert]

Re: Erkännande och populäritet bland vanligt folk.

är vi inte nästan där redan? Att åldern på vanliga rollspelare har börjat krypa uppåt?

/ T ...40+

 

[Rising]

Re: Erkännande och populäritet bland vanligt folk.

"Trettioplussare" är alltså för mig ungefär som "fjortis", det behöver inte betyda att man är fjorton år. Det handlar mer om hur man beter sig. Det går utmärkt att växa upp utan att någonsin ha varit en "fjortis", och på samma sätt behöver man inte vara en "trettioplussare" fastän man är 30-40 år.

Men okej, jag var otydlig på den här punkten.

Nå, poängen handlar inte så mycket om ålder hit eller dit, utan det är mer erkännandet och populäriteten som har förstört datorspelshobbyn (för mig). De här människorna som hoppar på sånt som är häftigt fastän de själva är hur sugiga som helst (=som Henrik Schyffert och de "trettioplussare" som jag avskyr) och som försöker ha koll på saker fastän de är lamers (som recensent-Henrik (heter han så?) i Aftonbladet som bara skriver om grafik och partikeleffekter i varenda djäkla spel han recenserar) och alla dumskallar som står i datorspelsaffärer och tittar på baksidorna av spelkartongerna och säger "det här ser bra ut". Tack för att alla spel nu för tiden är värdelösa på exakt allt utom att man kan ta snygga stillbilder från dem!

Å så hatar jag alla spel som ska vara "balla", alltså emulera det som är häftigt utanför datorspelshobbyn. På den gamla tiden var datorspelen häftiga på sitt eget sätt istället, de hade musik som lät skitbra fastän de inte försökte efterlikna den sortens musik man lyssnar på utanför spelhobbyn.

Å så är det så många spel idag som ska vara riktiga "världar". Det suger. Man bara lubbar omkring i tjugo minuter utan att ha något att göra. Det var bättre när spelen var spel och riktigt bra på det spelmässiga.

Förresten; föreställ er att jag står och hyttar med min käpp när ni läser detta. :^)

 

[MrG]

Alvarlig fysisk skada, om jag blev stum eller döv tror jag jag skulle sluta spela...

 

[Grendel]

Förstår vad du menar...

Men liksom det inom datorspelsvärlden fortfarande finns hjältar som försöker fullända pong eller andra riktiga spel, så kommer det att finnas hjältar inom spelhobbyn som försöker hitta den där ultimata känslan inom rollspel. De blir bara lite svårare att hitta i djungeln av 30+are och fjortisar som spelar glättade snygga innehållslösa marknadsanpassade alster.

*Sitter och spelar Tomb Raider 4 just nu. Inte för att det är snyggt eller speciellt bra (level-designen suger rent upplevelsemässigt). Jag gör det för att jag tyckte Tomb Raider 1 var en upplevelse när det kom. Inte pga stora brö´n, men pga spänningen. Bara så att du vet. *

 

[wilper]

Catgirl maid

, annars finns det nog inget. Jag har spelat i snart tjugo år, och rollspel är det enda intresset som har roat mig i mer än tre år. Frimärkssamlande, frivilligförsvar, datorförening, figurspelande, kampsportande, friluftsliv och mängder med andra aktivieteter har bara tynat bort med åren, men rollspelen består.

För så sent som ett knappt år sedan var jag med om den häftigaste kampanjen jag upplevt under alla mina år som rollspelare, med mer än femton år i ryggen då så kunde jag bli överraskad och hänförd, rollspelen kommer att följa mig till graven.

 

[Basenanji]

Ta och kamma dig, din kuf [obs: skämt]

De är den sämsta generationen i alla tidsåldrar. Alla trettioplussare är förstås inte värdelösa, men väldigt många är som... som... Henrik Schyffert, och det är sådana som förgiftar världen.) börjar gå in i rollspelsaffärer och köper spel enbart på att titta på hur snygga figurerna är.

Du menar väl inte att det är trettioplussarna som ligger bakom det där?
Ärligt talat, hur många trettioplussare spelar dataspel idag 2005, jämfört med att ha villa, volvo och vovve (som Krille pratade om)?
Nejdu, min gode Rising, det är ni förbenade 20plussare PLUS alla "fjortisar" som ligger bakom Lara Crofts tuttar, likriktningen hos spelmakarna, att det spelas pokemon på skolgårdarna, att snorungar åker skateboard i tunnelbanan, spräjar väggarna fulla med klotter, startar fåniga rekläjm-demos mm mm

De "genuint insatta" som du pratar om borde dessutom vid det här lagt ha nått trettio+. Jag menar vi som spelade vic-20 hade vett att uppskatta riktiga spel. Playstation var bara början på förfallet...

Men det är du för "tjugonånting och jävligt självupptagen, faktiskt, tack så j-a mycket, men jag tror åtminstone på något!" för att kunna se...
---

Åsså tillbaka till ämnet;
jag skulle nog sluta spela om min närmaste omgivning blev typiskt såna kufar som tex Rising är. Om de suckade och himlade med ögonen när jag sa "Dungeons and dragons", "Flame arrow", "Pen and paper" och "BRP".
När rollspelarna har förvandlats från att vara oskyldiga trevliga nördar som spelar små varianter på live-dataspel till kolossala skådespelerier i världar där precis allt kan hända och följdaktligen också händer. Där paladiner och fireballs är blaha blaha medan en orange glassmaskin som skjuter strösselfyrverkerier upp i himlavalvet i polkagrisaktiga ränder så att Zurgglutzen som står brevid den kakafoniska droggofhonen samtidigt kan avsluta sin partyy-ceremoni i en enda harmonisk bluergh!

Då slutar jag spela rollspel.

/Basenanji, som gillar Rising men också är en känslig, lättstött trettifyraåring med gryyym åldersnoja... Haha...

 

[Eksem]

OT: Vilket var det sista riktiga datorspelet?

Super Monkey Ball?

Nej, jag vet inte, jag slutade mer eller mindre med TV-spel runt första Tekken. Fast jag har en GameCube och några spel, men de har jag inte spelat så mycket.

 

[Eva Florén]

Hm, jag har ju nästan slutat och slutat för att återuppta spelandet ca trettio gånger de senaste åren. Framför allt för att jag tröttnat på segheten och det entradiga i vårt spelande i gruppen. Drömmen om en ny spelgrupp är nu på väg att förverkligas.... eller i alla fall typ nästan så.

Men vad som skulle få mig att sluta är följande faktorer
1. tiden inte räcker till (dvs inkomstbefrämjande åtgärder som jobb, vidarutvecklande saker som barn och så vidare stjäl all min tid
2. Jag inte finner att rollspel ger mig det jag önskar (vilket har varit på spelplan flera gånger, se ovan)

Om dessa två dessutom kombineras så är rollspelens saga all för mig. Men om det någonsin inträffar är tveksamt. Jag håller snarare för troligt att jag fortsätter rollspela på ett eller annat sätt till den dag jag dör. Med åtanke på att jag också gift mig med en rollspelare (och träffade honom genom rollspel) och jag troligen vid något tillfälle kommer lura barnen in på spelande (om jag nu får barn) så är sannolikheten ganska liten att det sker mycket liten till otroligt osannolik.

 

[Rising]

Re: Ta och kamma dig, din kuf [obs: skämt]

Ärligt talat, hur många trettioplussare spelar dataspel idag 2005

Det vimlar ju av dem! Titta på typ affärer som Mega Skivakademien; där står det alltid några sådana där menlösa typer som Elvis (seriefiguren i Metro, inte rocklegendaren) och ba' "öh, biiilspeeeel". Man ser dem i vanliga datorbutiker också, där det egentligen säljs monitorer och skrivare och sånt. De har alltid någon liten spelhörna och där kommer alltid en massa medelålders dumskallar och bara "fin grafik, det köper vi". De är alla som Pontus Enhörning när han satt i Kontroll och valde datorspel: Han hade spelat de flesta moderna strategispel, visade det sig, men valde bort de som hade med magi och drakar att göra. Av ren princip, alltså. Smart. Enhörning är väl rätt gammal vid det här laget, men i själ och hjärta resonerar han precis som en trettioplussare.

De läser aldrig riktiga datortidningar, de bryr sig aldrig om något annat än grafik och vad spelets koncept på ytan handlar om, och de suger alltid.

Sen, det här med Lara och tuttar... Det är väl inte riktigt trettioplussarnas fel, men väl svennarnas. Det är bara lamerz som föredrar tuttspel framför sidscrollande shmups med mutanter och rymdskepp.

Jag menar vi som spelade vic-20 hade vett att uppskatta riktiga spel.

Jag började med en Atari 2600. Den var ännu mer Old School.

att det spelas pokemon på skolgårdarna

Hey, vakta din tunga! Jag älskar ju Pokemon. De äger. (Fast okej, ju längre den här diskussionen pågår, ju töntigare känner jag mig. Just nu börjar jag faktiskt hålla med dig om att det är sådana som jag som pajar rollspelshobbyn - inte trettioplussare eller svennar. Tur att jag är unik.)

 

[Rising]

Re: OT: Vilket var det sista riktiga datorspelet?

Super Monkey Ball?

Ja, kanske. Jag tror att döden egentligen kom någonstans efter Tekken, Final Fantasy 7 och Grim Fandango, även om det förstås fortfarande görs bra spel som vi stofiler knappt har någon aning om. Jag har inte ens spelat Hallife 2, till exempel. Egentligen kanske det är jag som har helt fel och så är det bara så att datorspelen har legat i en svacka som de nu arbetat sig upp ur. Eller så har hobbyn legat på rätt jämn nivå hela tiden. Jag spelade igenom mina gamla Amigaspel för ett tag sedan, och konstaterade snabbt att precis allt var skräp förutom Monkey Island, Hunter (fortfarande kul, fastän det ser så gammalt ut) Sensible Soccer och Pinball Fantasies/Illusions. Det fanns ett par andra pärlor också, förstås, men det mesta sög hårt.

 

[Grendel]

Re: OT: Vilket var det sista riktiga datorspelet?

Som med allt annat. Om man inte koncentrerar sig på vad som faktiskt kommer ut inom ett visst område ser man bara det hypade, glättiga, stortuttade, glittrande och iögonfallande - som tenderar att vara skit (snyggt, men likaväl skit).

Åke Wombat, 30+

 

[Feuflux]

Vad är skillnaden mellan "att sluta" och "ta en lång paus" egentligen? Det är 2 år sedan jag spelade ordentligt regelbundet, 9 månader sedan jag spelade senast och det finns i nuläget inga planer eller ambitioner att dra igång någonting.

Jag har inga problem med att aldrig någonsin lira bordsrollspel igen, jag klarar mig med att rita d12 och lira puzzle pirates för att stimulera fantasidelen av hjärnan. Däremot lär jag aldrig sälja mina prylar även om de inte används. Gamla inköpta rollspel är liksom heliga.

Anledningen till att jag inte spelar är rätt enkel, det saknas en ordentlig grupp att lira med. Jag delar inte riktigt spelvision med folk. Polarna här ser rollspel som vilken gruppaktivitet som helst och snackar gladeligen ooc alldeles för mycket för att jag ska få någon stämning. Sen många här verkar (som jag tolkat det) ta rollspelandet på störra allvar än jag gör. Jag vill inte grisodla, göra djupa kararaktärsgestalningar eller så utan mest flänga omkring och uppleva äventyr. Så tills dess det dyker upp 3-4 pers som delar min vision och släpar med mig till ett spelmöte så lär mitt spelande stanna där det är.

Så frågan är om jag egentligen har slutat bara det att jag inte fattat det än utan tror att jag har en paus.

 

[Mekanurg]

The end of the world as we know it

Jag och mina medelålders kompisar tänker rollspela även när vi sitter på ålderdomshemmet.

 

[MrG]

Efter sett allt smart som skrivits och grunnat mer...

Stagnation skulle kunna få mig att sluta. När rollspelskvällarna alltid blir likartade och på slentrian, nu brukar mitt flyttande och mina sociala färdigheter göra att jag hamnar med nya människor och nya konstialtioner gång på gång och det ger mig massa inspiration och håller hobbyn fräsh för mig, så ingen fara verkar föreligga.

Tidsbrist är en annan sak, andra hobbys och hemmalivet snor massa tid. Och barnaspekten gör också att man får anpassa spelandet, men det funkar än så länge

Att däremot sälja böckerna gör jag konsekvent... bokhyllan rymmer inte hur mycket som helst och en hel del kommer jag inte använda igen, så då ryker dem. Visserligen just nu ner i förrådet, men ska väl sälja dem (eller donera till syskonbarn).