Vad tycker ni om Warhammer 40k?

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
10,008
Location
Stockholm
För mig är det flera saker. Listar några!
  • Estetiken. Den går liksom inte att se förbi, riktigt. Oavsett om det handlar om alla kranium eller överdrivna proportioner. Det känns och ser ut som ett figurspel, även i sina mer karaktärsdrivna beståndsdelar. Borde inte alla sladdar, antenner, och mackapärer, liksom fastna överallt och bli skitjobbiga att knyppla fast varje morgon?
  • Språkbruket. Alltså, jag fattar. Kejsaren hit, kätteri dit. Xenos. Och så vidare. Men efter en eller ett par böcker blir jag helt matt på det. Det är en bunt gimmicks i språket som liksom bara dragits för långt, och jag tänker att antingen tycker en det är coolt och ballt, eller så blir det ett överdrivet citat för mycket och bägaren rinner över. För mig har det blivit det senare.
  • Storslagenheten. Varje dag offras tusen psykers. Rymdskepp stora som städer. Torn som är flera kilometer höga. Skalan gör att saker blir närmast fåniga. Särskilt som figurspelet utspelar sig på kanske 30-40 meters avstånd... När någon är sniper. Så i verkligheten verkar det inte storskaligt alls, utan mer som att de eviga krigen sker med Nerf guns, på en havsbotten.
  • There is only war. Och det är jobbigt och grimdark och ångest och, fyfan vad coola Titans vi har. I likhet med annan media som försöker använda mörker, men samtidigt vältrar sig i det, tycker jag det blir svårt att ta på allvar. Lite som militär propagandafilm. Och sure, det kan bli rätt coolt också, men där jag tycker Starship Troopers lyckas tycker jag helt enkelt Warhammer 40,000 misslyckas.
Tack! Jag håller ju inte med förutom på sista punkten men då är jag med och kan åtminstone förstå kritiken :)
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
10,008
Location
Stockholm
...och missförstå mig rätt, jag tycker verkligen inte att det äe fantastiskt, men jag tycker att världsbygget är ok. Och jag har aldrig stött på sf eller fantasy som når högre än "ok" på den fronten :)
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,344
Location
Enköping
Jag upptäckte WH40k sent 90-tal och blev mer engagerad när jag köpte White Dwarf 112 och några efterföljande nummer. Klubben hade men körde aldrig första utgåvan utan det blev att vi började med 2nd ed och hade en klubbarmé och några med egna arméer. Tror sista spelningen jag var med på var 95 kanske?
För några få år sedan sålde lokala leksaksaffären ut sitt GW-bestånd och jag köpte den minsta starterboxen. Efter det så har vi kört mer än jag gjort tidigare, både WH40K 8th, och Kill Team.
Jag gillar världen och stämningen i den, både som den är nu, och som den var i första utgåvan. Jag tycker att världen är intressantare än figurspelet i sig är och att figurspelet är nånstans i mitten på en skala. Jag har dock spelat väldigt få figurspel så jag vet inte hur stor variationen kan vara, men jag tycker att Battletech är intressantare. Jag tycker också att första utgåvan är intressantare än 8:an. Har inga planer på att hoppa till 9:an.
Har läst de första tre Horus Heresyromanerna och gillar dem så de tänker jag fortsätta med.
Jag gillar den grafiska designen och det finns en massa coolt, så miniatyrerna och actionfigurerna lockar mig, men vill ha mina favoritfigurer och de har inte kommit än.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,776
Location
Helsingborg
När det gäller 40k romaner.

Utanför serierna om "Eisenhorn", av Dan Abnett, och "Ciaphas Cain" (HERO OF THE IMPERIUM), av Sandy Mitchell, så känner jag att 40k litteratur är av väldigt tveksam kvalite. Liksom sure, läs dem om du är inbiten 40k fan. Men annars skippa dem. För Horus Heresy böckerna är trash, och inte ens särskilt underhållande trash.

När det gäller Eisenhorn och Ciaphas Cain så är Eisenhorn seriös serie om en inkvisitor medans Ciaphas Cain är tekniskt sett 40k, men är en komedi så långt ifrån 40k känslan som det går medans man fortfarande är 40k. Ciaphas Cain handlar om en kommisarie (politisk officer) som absolut inte uppehåller den standard som imperiet förväntar sig från sina kommisarier, men som om och om igen kastas in i omständigheter där "rädda sitt eget skinn" kräver att han utför hjältedåd för imperiet.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,664
När det gäller 40k romaner.

Utanför serierna om "Eisenhorn", av Dan Abnett, och "Ciaphas Cain" (HERO OF THE IMPERIUM), av Sandy Mitchell, så känner jag att 40k litteratur är av väldigt tveksam kvalite. Liksom sure, läs dem om du är inbiten 40k fan. Men annars skippa dem. För Horus Heresy böckerna är trash, och inte ens särskilt underhållande trash.

När det gäller Eisenhorn och Ciaphas Cain så är Eisenhorn seriös serie om en inkvisitor medans Ciaphas Cain är tekniskt sett 40k, men är en komedi så långt ifrån 40k känslan som det går medans man fortfarande är 40k. Ciaphas Cain handlar om en kommisarie (politisk officer) som absolut inte uppehåller den standard som imperiet förväntar sig från sina kommisarier, men som om och om igen kastas in i omständigheter där "rädda sitt eget skinn" kräver att han utför hjältedåd för imperiet.
Jag tänker lägga till Night Lords trilogin av Aaron Dembski-Bowden, Legion av Dan Abnett och The Infinite and The Divine av Robert Rath på genuint bra listan.

Night Lords trilogin handlar om vad det är att leva i misslyckande och leva med att inse att man var orättfärdig. Det är bra karaktärer där på riktigt men också tunga militär sci-fi feels.

Legion borde vara skräp, en bok skriven i gåtor om en arme som kanske inte finns? Men holy shit, Dan Abnett har skapat en modern Dune mitt i 40k träsket.

The Infinite and The Divine är som Ciaphas Cain böckerna en komedi. Två odödliga rymd mumier (necrons) HATAR varandra så mycket och har en fejd som sträcker sig över tiotusentals år. Både två bråkar om ett föremål de tycker de har rätt till och sedan bråkar de bara för att bråka. Biten där den ena stämmer den andra och vi har en verbal showdown mellan karaktären som är den bästa advokaten som någonsin levt och ett supergeni mot någon som kan resa i tiden och testar alla tänkbara argument för att vinna är SÅ BRA. Men det är verkligen knappt en 40k bok.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,069
Lägger till några boktips, från the Horus Heresy (och nej, de är absolut inte ”trash”).

Börja med Horus Rising och False Gods. Båda två är viktiga för att förstå upproret. De är dessutom välskrivna och spännande.

Efter de två första tycker jag man kan plocka lite som man vill. Det finns en kronologisk ordning, men eftersom utfallet av the Horus Heresy är välkänt så är det inte så noga. Böckerna är oftast mer eller mindre helt fristående.

Legion har nämnts, och är svinbra. Gillar den extra mycket eftersom den till stor del är skriven ur vanliga människors perspektiv (till skillnad från ur Space Marines perspektiv alltså).

A Thousand Sons är nog min absoluta favorit. Handlar om hur Magnus (primarken för A Thousand Sons space marine legion) försöker så gott han kan att göra allting rätt, men ju mer rätt han gör desto mer åt helvete går det. Bra bok för att lära sig hata Space Wolves och pisshuvet Leman Russ. Ahriman är typ huvudperson, och han är svinbra.

The First Heretic handlar om Word Bearers (en space marine legion) och deras primark Lorgar. Det är lätt att tro att Horus är den som drog igång kätteriet, men då har man inte sett hela bilden. Word Bearers var de som ställde i ordning scenen och satte allt i rörelse lååångt innan Horus föll. Här berättas det hur och varför. Bra bok för att lära sig hata Kejsaren och Roboute Guilliman (Ultramarines primark). Lorgar är patetisk, och hans legion är skit, men fan jag kan inte låta bli att känna med dem.
 

Gamiel

Myrmidon
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,944
Location
Stockholm
Sedan finns ju Lords of Silence, Spears of the Emperor, o ett antal andra jag inte kommer på just nu.

Jag minns också att jag gillade Ragnar Blackmaine sagan när jag läste dem för ett rejält tag sedan.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,663
Cool värld, men inget jag är sugen på att spela i, annat än datorspel.

Jag funderade på att börja läsa böckerna, men efter att ha insett att det är typ 100 böcker så kände jag att min lästid bättre kan läggas på annat.

Men, jag gillar verkligen världen, lore, upplägget. Jag känner bara att jag har svårt att göra något vettigt av det.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,969
Location
Uppsala
När det gäller 40k romaner.
Jag gillade verkligen Rogue Trader The Omnibus, av Andy Hoare. Det är ett par noveller och tre fullängdsromander. Första två romanerna är riktigt bra, särskilt som inspiration för att spela rollspel, den tredje känns mer som en Battle Report som någon försökt göra narrativ av och är nog istället bland det sämsta jag läst.

1672476502138.png
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,630
Location
Malmö
Tror inte Brothers of the Snake har nämnts? Riktigt jävla bra.

Ska säga att jag borde avsky 40k, utifrån mina preferenser i alla andra sammanhang, men jag älskar de flesta av Dan Abnetts böcker i den här världen. Sen är ju Eisenhorn en nivå över allt annat. Och boken ovan. Och första Horus-boken kanske. Och First and Only... Och Ravenor-trilogin är ju faktiskt riktigt bra. Förstår faktiskt inte varför jag tycker om det så mycket. Men det är absolut inte på ett humoristiskt eller distanserat sätt.

Skulle hemskt gärna köra en kampanj med underhuggare till inkvisitorer som åker från planet till planet. Vi har kört en sådan kampanj tidigare, i Solar System, och det var väldigt kul. Men jag tror Burning Empire-reglerna skulle passa ännu bättre (om man tar bort de övergripande kampanj-grejerna).
 

Gamiel

Myrmidon
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,944
Location
Stockholm
Om man ska köra rollspel i 40k så vill jag säga att man ska inte använda sig av några av de gamla 'spelen (Dark Heresy, Rogue Trader, etc.) regler, i alla fall inte utan stark moddning. Böckerna är underbara i sitt värdsbyggande o som inspiration men reglerna bygger på att du som rollperson suger, du börjar som bottenskrap o har sedan ett klasssystem som låser in dig i hur din karaktär kan utvecklas ("jaha, du vill bli bättre på att fäktas, då får du vänta till du har kommit upp två nivåer till om du inte vill betala dubbla/tredubbla Efp för det, för spelet anser att först då kan du bli bättre på den färdigheten"). O det är ett stort problem om man tänker efter att ex. Dark Heresy bygger på att en Inkvisitor (eller någon av hens höga agenter) har pekat på RP:na o sagt att "ni har något utöver det vanliga som gör att jag väljer er istället för alla de andra jag, med min inkvisitor auktoritet, har rätt att bara beordra att följa mig", så varför ska då RP:nas chef välja att utnyttja bottenskrap istället för kompetent/specialiserat/special kunskap/elit folk? Å om du vill börja med en högnivå karaktär blir det en massa matte att gå igenom och bläddrande för färdigheter kostar helt olika beroende på vilken klass man tillhör o vilken nivå man är på, å sedan finns alla specialiseringar man kan ha.

Sedan har vi att inga av de officiella äventyren bygger på att RP:na är 40k motsvarigheten till Baker Street Irregulars eller liknande som passar deras usla färdighetsnivå utan de skickas utan uppsyn på viktiga/farliga uppdrag kors och tvärs över sektorn, grejer som mer kompetent folk borde skickas på.

Använd hellre andra regler istället.



Jag vet int' hur det nya 40k rollspelets regler ser ut och fungerar så jag kan inte kommentera om dem.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,969
Location
Uppsala
Böckerna är underbara i sitt värdsbyggande o som inspiration men reglerna bygger på att du som rollperson suger, du börjar som bottenskrap o har sedan ett klasssystem som låser in dig i hur din karaktär kan utvecklas
Det här håller jag inte med om, egentligen. Att ha låga värden får lite effekten det har i gamla Mutant--du misslyckas ofta, vilket leder till intressanta situationer. Tycker det känns helt i linje med världens mörker! Hur kompetenta eller farliga ni är handlar ju helt om det narrativa. Världen är ju stenhård. Om ni mest bara dansade runt den i cirklar hade den ju knappats sett särskilt mörk eller oförlåtande ut.

Men äventyren är ärligt talat ganska dåliga och känns helt frikopplade från hur reglerna fungerar. :D
 

Gamiel

Myrmidon
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,944
Location
Stockholm
Det här håller jag inte med om, egentligen. Att ha låga värden får lite effekten det har i gamla Mutant--du misslyckas ofta, vilket leder till intressanta situationer. Tycker det känns helt i linje med världens mörker! Hur kompetenta eller farliga ni är handlar ju helt om det narrativa. Världen är ju stenhård. Om ni mest bara dansade runt den i cirklar hade den ju knappats sett särskilt mörk eller oförlåtande ut.
Kunde hålla med, om inte iden som spelet har är att du kan gå upp i nivå o bli bra, riktigt bra till o med.

Om RP:na å alla andra (minus några viktiga figurer, ex. Inkvisitorn o större slutbossar) var lika urusla o man i praktiken inte kunde bli så mycket bättre än när man startade hade det varit en annan femma, men nu har spelet att du kan komma att bli bra o det finns en massa kompetenta SLP:er, men av någon oförklarlig anledning så har Inkvisitorn valt att rekrytera RP:na när de är urusla.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,776
Location
Helsingborg
Lorgar är patetisk, och hans legion är skit, men fan jag kan inte låta bli att känna med dem.
Alltså. Lorgars fel är att han är en person med känslor, ambitioner och tillgivenhet när has "pappa" kejsaren är militärfascist och någon sorts ubermensch med ambitionen att rädda mänskligheten men är också världens sämsta förälder och hans bröder är militärfascistiska mobbare och brölmachos som bara bryr som om hur att tävla mot varandra i hur bra de är på brölmacho-eriet.

Om pappa kejsaren hade varit en vettig person så hade svaret varit "Okej. Från början så designade jag dig och dina bröder att bli mina krigsherrar. Men det är fine att du inte är det, så jag tänker sätta dig som en av mina arkitekter". Sedan hade det problemet varit löst och imperiet hade blivit en bättre plats. Dvs, istället för att skicka en av hans mobbarbröder för att mörda och bomba hans städer verk till ruiner (utan att evakuera folk, så massmord som en cherry-on-top).

Att Lorgar och Magnus förråder imperiet och går med chaos är 100% "Kejsaren är en dålig förälder", medans flera av de andra borde ha fått terapi istället för legioner av rymdsupersoldater (Angron, Konrad och Mortarion)
 

Enstoeringen

Anonyma Psykonauter
Joined
12 Apr 2021
Messages
304
Jag gillade verkligen Rogue Trader The Omnibus, av Andy Hoare. Det är ett par noveller och tre fullängdsromander. Första två romanerna är riktigt bra, särskilt som inspiration för att spela rollspel, den tredje känns mer som en Battle Report som någon försökt göra narrativ av och är nog istället bland det sämsta jag läst.

View attachment 11095
Den här blev jag ju sugen på att läsa. Låt oss kolla internetbokhandlarna … klippetiklippetiklopp (typiskt tangentbordsljud) … slutsåld. Ok. Låt oss kolla ett ställe till …

5224146C-C32B-4731-9EC6-7769AE74DB0F.jpeg
… AMAZON OF A B…!!! :oops:
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,776
Location
Helsingborg
Rogue Trader Omnibus går bara att få tag på begagnat (från typ 600 spänn och uppåt) eller som E-bok för ungefär 150kr. Vilket är dyrt för en E-bok, men Games Workshop säljer inte saker billigt (någonsin).
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,969
Location
Uppsala
… AMAZON OF A B…!!! :oops:
När jag skulle spelleda Rogue Trader så gick jag in och kikade i bokhyllan på lokala spelbutiken spontant, och de hade den. Men vissa av deras böcker som har låga upplagor brukar gå för fantasiljoner.

Det gäller tyvärr supplement till rollspelet också.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,969
Location
Uppsala
Kunde hålla med, om inte iden som spelet har är att du kan gå upp i nivå o bli bra, riktigt bra till o med.
Tycker inte det ena utesluter det andra! Progression är viktigt för många spelare. Tror det snarare handlar om idén att lyckas med tärningsslag bör vara någon sorts grundläggande mänsklig rättighet. :)

Men ytterst en fråga om spelstil och preferenser. Mitt största problem med reglerna är nog mer hur otroligt omfattande och klumpiga de är.
 

Gamiel

Myrmidon
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,944
Location
Stockholm
Tycker inte det ena utesluter det andra! Progression är viktigt för många spelare. Tror det snarare handlar om idén att lyckas med tärningsslag bör vara någon sorts grundläggande mänsklig rättighet. :)
Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar, kan du utveckla?
 
Top