Nekromanti Vad tycker Tokon?

[Minimoni]

Hallå där!

Den kampanjen jag och min spelgrupp spelar just nu handlar en hel del om de religiösa motsättningarna som finns i Consaber. Under kampanjen har jag som SL stött på ett litet problem. I boken om religioner så har jag sett en motsägelse. I kapitllet som handlar om den gamla tron så står det i den löpande texten att troende ser det som mycket viktigt att gifta sig och att skaffa barn. I tabu avsnittet så står det att en troende inte får gifta sig... Har undersökt Neogames errata men har inte funnit något som berättar vad som är riktigt.
Är det någon av er som vet?

Tzimisce

 

[Storuggla]

Jag tror att det andra "troende" hänvisar till yrket "Troende", som i prästerna och munkar och så.
Som Katolska Kyrkan, man ska gifta sig och skaffa barn men prästerna skall inte göra det. Så tror jag i alla fall.
Annars skulle det bli ont om troende efter någon generation


Storuggla, delar ut ägg

 

[Minimoni]

Kanske...

Kan vara så... Men i de andra religionsbeskrivningarna så finns ingen sådan direkt uppdelning. Eller? Tabu är ett tabu oavsett om du är präst eller inte... Kanske. Jag förstår i alla fall din teori. Ymir sa något i någon tråd om att Tokon har mångäktenskap.(tror jag) Får fundera vidare!
Tack för ditt svar.

Tzimisce

 

[Ymir]

Re: Alarinnsk polygami i parti och minut

Tokon och Léaram har ibland förekommande mångäktenskap i min kampanjvärld. Det är inte det minsta sanktionerat av Neogames, och jag har inte kollat hur väl det rimmar med Religionsmodulen, jag tyckte bara det var en fin företeelse som passade deras kulturer när jag råkade slänga in en léaramalv med livskamrat som tagit sig ytterligare en sådan, gravid och betydligt yngre dessutom, som nyligen förlorat sin make. Den med alvers mått mätt ganska gamla och kloka äldre livskamraten hade inget emot detta - hon tyckte också synd om den unga änkan, och hade inget emot att dela med sig av sin stora, starka smed, så hon gjorde det. Det var både vänligt och praktiskt - änkan stod helt ensam sedan hennes livskamrats död, och hade ingen familj att återvända till. Nu fick hon en helt ny istället, och var nog så nöjd med det - Cinneach Eneathá síol Dah'Touin var den suraste, hårdaste smeden i hela Alarinn, men med ett hjärta av guld, och man nog åt två

...och jag lät det vara ett accepterat förfarande bland Tokon och Léaram, men har hittils inte haft med det mer än så.

- Ymir, älskade de två fruarnas förhållande till varandra

 

[avatarex]

SÖK!

Krille vet.

 

[Phelan]

Re: Kanske...

Jag kan förstå att textrutan s 53 i Religioner kan vara förvillande. Som jag minns att det är tänkt att vara (hittar inte referens just nu men är hyfsat säker) så gäller för lekmannen att familjen är det allra viktigaste. Att skydda gäster hör också till de allmänna förpliktelserna.

Däremot är det helt annorlunda för de som blir druider. Dessa får inte gifta sig men behöver inte leva i celibat och familjen är inte lika betydelsefull för dessa - Draken är nu deras familj, vilket även är orsak att de bär kåpor och inte klanmönstrad kilt. Fattigdomslöfte gäller bara för druider, inte lekmän.

Effekten av det hela är att för lekmän så är den Gamla tron inte så övergripande för hur man lever med klara bud för alla situationer medan däremot druiderna har det mer "strikt".

Mvh / Phelan

 

[Ymir]

Re: Tss, tss...

Det heter breacám, inte kilt

- Ymir, påpekar.

 

[Minimoni]

Re: Sabrisk(nästan) polygami i parti och minut

Min nuvarande kampanj har blivit aningen invecklad.(På ett positivt sätt) En av karaktärerna i min kampanj är en Sabrisk greve av pereneiskt släktskap. Han har under många långa år visat sig vara mycket nyttig för Consaber inom såväl politik som stridigheter. Sedan karaktären först kom in i kampanjen så har det nu förflutit ungefär 15 år i Mundana. Under den här tiden så har greven blivit mycket god vän med Drottning Fiorina av Consaber. Greven(som för övrigt är mycket troende i Daaktron) är själv gift sedan tio år tillbaka med en Sanariälva. Äktenskapet har aldrig varit olyckligt utan har fungerat väl.

Nu har det dock visat sig att Consabers konung och drottningen ännu inte lyckats avla fram en tronarvinge. Drottningen är förtvivlad och vet inte riktigt vad hon ska göra. Till slut så bestämmer hon sig för att försöka förföra greven och i hemlighet bli med hans barn. Greven går efter mycket "övertalning" med på vad drottningen begär. Drottningen upptäcker dock att hon vill ha mer än så och greven blir själv aningen förälskad i hennes majestät. De blir älskare och älskarinna.

Resultatet av deras förening blir en dotter och landet firar och konungen är stolt över att äntligen bli far. Ingen mer än greven och drottnigen själv vet om hemligheten och kungen misstänker inget då greven har kommit att bli en nära vän även till honom.

I min värld så är nämligen Drottningen av den gamla tron. Så anledingen till att jag från början ställde frågan var att jag undrade om hon bröt mot något tabu inom sin religion. Nu så har jag i alla fall fått mig en uppfattning och kör på att de Draktroende inte fäster något andligt i äktenskapet... De viktiga är släktens fortlevnad!

Tzimisce

 

[Minimoni]

Re: SÖK!

Sorry... Jag glömde att söka

Men jag är glad att jag skapade tråden eftersom den givit mig en hel del ider till mitt eget Mundana.

 

[Ymir]

Re: Vägen till nirvana...

Nu så har jag i alla fall fått mig en uppfattning och kör på att de Draktroende inte fäster något andligt i äktenskapet... De viktiga är släktens fortlevnad!

Just familjen ses som väldigt viktig inom den gamla tron, kanske allra viktigast, men äktenskapet som sådant är inte så viktigt - Léaramalverna har ju inte ens något egentligt giftermål. Man är helt enkelt inte så nogräknade, varvid det är helt moraliskt försvarbart - och tillochmed ger god karma ( ) att 'trösta änkan' såsom Cinneach gjorde i inlägget ovan. Så jag håller helt med dig - det viktiga är släktens fortlevnad.

- Ymir, tycker den gamla tron är ganska gosig

 

[Minimoni]

Re: Vägen till nirvana...

Jo! Det låter bra och rimligt.

Den här frågan hör inte riktigt till tråden... Men jag ställer den ändå. Hur sträng brukar du vara med att sänka din spelgrupps karaktärers quadosh när de "syndar". Greven jag tidigare nämde var och är fortfarande troende i den sabriskadaakkyrkan. Innan han begick de synder som jag tidigar talade om så hade han tämligen högt i quadosh. Hur sträng med sänkningen skall jag vara? Själv har jag hittils kört med att sänka direkt han var otrogen. Ska jag fortsätta sänka med ett poäng varje gång han är otrogen med drottnigen eller räknas hela det utomäktenskapliga förhållandet som en synd och inte många upprepade!?

Tzimisce

 

[Ymir]

Re: Dukkha?

Mina spelares rollpersoner är väldigt sällan särskilt troende. Själv har jag spelat troende ett par gånger, och en spelare spelade zoriannunna med stor elegans i två kampanjer, men annars har det varit rätt ont om religiösa rollpersoner. Generellt sett har jag varit ganska generös med att höja Qadosh men mer återhållsam vad gäller att sänka den. Jag skulle gjort som så att ju högre Qadosh greve har, desto lättare sänks den. Ju 'heligare' man är desto fler försyndelser straffar sig, liksom. Det beror givetvis också på hur sträng religionen är med otrohet och liknande. Har man Qadosh på säg 1-5 tycker jag gott man kan komma undan med det mesta, medan en person med högre Qadosh verkligen bör vara sin religion trogen. Det beror ju alldeles på, helt enkelt.

Upprepas synden många gånger bör den nog ge ytterligare säkning om du sänkte för synden första gången den begicks, men det beror också på hur allvarlig den är. Fortsätter otroheten med drottningen länge utan att greven visar någon ånger skulle jag sänkt Qadosh ytterligare, helt klart - till en viss gräns. Under 2-3 tycker jag inte han kan förtjäna för en sådan försyndelse...

- Ymir, ger sin syn på saken

 

[Storuggla]

Re: Sabrisk(nästan) polygami i parti och minut

"Resultatet av deras förening blir en dotter och landet firar och konungen är stolt över att äntligen bli far. Ingen mer än greven och drottnigen själv vet om hemligheten och kungen misstänker inget då greven har kommit att bli en nära vän även till honom."

Här märker jag en skildnad mellan mitt sätt att spelleda och ditt. Jag hade slängt in "elakingar" som vill avslöja dem och få knodden satt i kloster tillsammans med sin moder och greven nackad för att i ett senare skede skicka män med långa knivar till klostret och till sist sitta på tronen själv. Realpolitik är kul


Storuggla, skulle vilja spela en sådan kampanj en gång istället för att spelleda den

 

[Minimoni]

Re: Elakingar

Hallå där Storuggla!

Det finns "elakingar" i min kampanj också... Blandannat en baron som misstänker att greven kanske inte är så stark i sin tro som han försöker ge sken av. Storamiralen och Amiral Morollan är inte heller direkt bästa vänner med greven... De är inte fiender heller men har dock sett att drottningen favoriserat greven den sista tiden.

Sedan har vi ju förstås de andra spelarkaraktärerna i min grupp! Några av dem skulle inte tveka att uttöva lite utpressning om de fick reda på alla smaskiga detaljer. Greven har ju trotts allt hittils utgivit sig för att vara trogen Daak in i döden och skulle aldrig få för sig att medvetet synda

 

[Phelan]

A rose, by any other name... (NT)

(Naken tokon, kolla under kilten)

- Phelan

 

[Lycan]

Väggen mot nirvana (spinner vidare).

Jag tycker om idén med de draktroendes utilitära syn på äktenskapet. "När", "hur" och "var" är mindre viktigt, bara det blir barn gjorda.

I förlängningen ger det dock upphov till några funderingar i min förvridna hjärna.

-Hur identiska är egentligen den léaramska kulturen och den tokonska kulturen?
-Har draktroende alver samma syn på äktenskapet? Trots att de aldrig kan hoppas att få något större antal telningar.
-Borde man inte ändå köra med att Léaram har äktenskap? Jag tycker det passar dem.
-Hur ser draktroende på oäktingar? Finns begreppet överhuvud taget i en kultur baserad på draktron?
-Consaber är ju som alla människor vet mångt och mycket baserat på fundamentet äktenskap - precis som daakkyrkan är. Hade inte tokonska invandrare kunnat underminera delar av Consabers sociala strukturer?

Sabrisk köpman: "Du har legat med min dotter... ditt djur! Nu måste du gifta dig med henne eller betala fjorton pund silver i bot!"

Tokonsk smed: "Håll käften." *väger smedsläggan i handen*

Nu har väl inte Tokon något egentligt inflytande i Consaber. Men samtidigt är ju den gamla tron mer eller mindre accepterad. Och daakkyrkan är ju ett viktigt vapen för kungen att förtrycka folket med - ett ok som de flesta tokoner slipper. Vilket borde innebära mer frihet för drakdyrkarna. Fast å andra sidan lär ju knappast draktroende åtnjuta någon respekt i samhället.

Vad tror ni?

- Lycan

 

[Phelan]

Re: Väggen mot nirvana (spinner vidare).

Väldigt intressant och det hela leder egentligen in på en liten brist/missuppfattning om Daakkyrkan. Om det nu bara för oss tycks vara fördelar med Tokons gamla tro kontra Daakkyrkan, hur kommer det sig att det är Daakkyrkan som vinner mark? (För det gör den, även i Tokon.) Är inte problemet att de aspekter som gör Daakkyrkan så framgångsrik och tilltalande för allt fler i Mundana inte är tillräckligt belyst, i kombination med att de flesta av oss som spelar nog är sekulära hedningar. Då vi ser Daakkyrkan sätter vi (med rätta) likhetstecken med kristendomen och känner bara igen nidbilderna och de värsta avarterna (inkvisition, korståg etc) men har någonstans tappat bort vad det var som gjorde kristendomen (och därmed Daak i Mundana) framgångsrik och tilltalande?

Mvh / Phelan

 

[Krille]

Re: Väggen mot nirvana (spinner vidare).

"men har någonstans tappat bort vad det var som gjorde kristendomen (och därmed Daak i Mundana) framgångsrik och tilltalande?"

Enkelhet. En gud, punkt. Inga andar, oknytt, vättar och annat som man måste blidka för att dessa inte seriöst ska sabba ens dag. Så länge som man tror på denna enda gud så ordnar sig allt och då behöver man inte jockla runt med oknytten.

Det funkar ju också: inga ämlans oknytt vågar ju ge sig på en troende, eller hur?

 

[Lycan]

Daak och kristendom.

Kloka ord. Vad kyrkan gjorde för gott för Europa ses snarare som hela mänsklighetens landvinningar, medan den fortfarande måste ta på sig ansvaret för vissa historiska övertramp. Hur ofta hör man folk prata om att "det var ju tur att kristendomen kom till Sverige så att kvinnorna fick det lite bättre och vi kunde börja bygga på en ordentlig samhällsstruktur"?

Men samtidigt tycker jag det finns en (ja ja, som är viktig i det här sammanhanget) stor skillnad mellan daakyrkan och kristendomen: Jesus.

Kristendomen gick ju bra hos människorna eftersom det var en så hoppfull och personlig religion. Tron var inte längre bara för "yrkesutövarna". Och dessutom var Jesus en himla hygglig kille dom dessutom fråntagit människorna deras arvssynd.

Jämfört med det verkar Daak bra mycket mer obarmhärtig. Eller är det jag som kan min daakkyrka för dåligt?

Men det var ju inte huvudfrågan.

"Är inte problemet att de aspekter som gör Daakkyrkan så framgångsrik och tilltalande för allt fler i Mundana inte är tillräckligt belyst, i kombination med att de flesta av oss som spelar nog är sekulära hedningar."

Jo, verkligen. Får nog erkänna att jag aldrig riktigt tänkt på daakkyrkan som en dynamisk del av samhället, utan snarare som en ondskans och förtryckets instituition. En sådan uppfattning som är lika spännande för kampanjvärlden som svartsmurfar - du vet.

Nu vill jag läsa på Daak bättre känner jag, tyvärr äger jag inte Religioner. Har du något svarsförslag på din egen fråga?

- Lycan

 

[Lycan]

Svärd och eld, eller bara tomtar?

"Enkelhet. En gud, punkt. Inga andar, oknytt, vättar och annat som man måste blidka för att dessa inte seriöst ska sabba ens dag. Så länge som man tror på denna enda gud så ordnar sig allt och då behöver man inte jockla runt med oknytten."

Orsaken är alltså helt mytologisk. Inga försök till djupare samhällsomvälvande tolkningar?

"Drakens Män - eller varför blev Tokon daakifierat". Tusan, jag får väl slänga manuskriptet till min lysande avhandling i Mundana-socio-teologi.

- Lycan