Min kampanj slutade på nivå 12. Nånstans vid nivå 7-8 når man superhjälte-stadiet. Tycker att så mäktiga rollfigurerna är på nivå 20, så mäktiga borde de vara på nivå tio.
Jag upplevde lvl 5-6 som närmast superhjältestadie. Efter lvl 3 är en rollpersons död närmast lika exotisk som spells utan störande undantag. Plus att mängden ren bookkeeping ökar
drastiskt, med allt från frammanade hammare till spells med durations och allt vad det är. Om jag fick en krona varje gång någon sa "jajustja, glömde min xxx" så hade jag varit mångmiljardär.
Skissade på en variant av 5E för att försöka adressera de problem jag själv upplevde. Och då vill jag vara tydlig med att det handlar om preferenser--den typ av regeldjup 5E har är inte min grej. Men Ravnicakampanjen funkade ändå rätt bra, för jag delegerade kunskapen om det till spelarna istället och sen körde jag på vad de sa istället för att försöka hålla reda på allt själv. Det skapade ett riktigt bra flyt, och lät de spelare som går igång på att opta göra bäst de ville.
Men varianten jag skissade på:
- Ta bort klasser, använd istället ett antal Backgrounds som kan komplettera varandra. Lite som en Lifepath egentligen.
- Ta bort alla spells och feats, som skapar alla "jajustja"-situationer. (Det här gör också spelet till något helt annat än
D&D måste ju tilläggas.)
Helt okej att behålla raser/arter, och även specialsaker från olika settings (som din Guild, i Ravnica). Men för att jag skall orka spelleda 5E igen går magi, klasser, och feats bort.
