Re: Well...
Jag skulle ha blivit mer upprörd av någon som trodde sig veta objektivt vad jag skulle gilla för rollspel.
Jag också, men så föreslog jag inte heller att någon skulle utge sig för att veta det.
Däremot, i valet mellan någon som gör sitt bästa för att lista ut vad för sorts spelare som gillar vad (med full förståelse för att han likväl inte sysslar med en precis vetenskap), och något miffo som bara talar om vad
han tycker om grejen, väljer jag det första med relativistisk hastighet.
Jag menar, tänk att ha fått läsa en recension av Jorges Bestiarium i stil med "merparten av monsterna är antingen klassiska vidunder från antiken omstöpta i fornnordisk skepnad, olika typer av troll eller väsen från skandinavisk folklore som fyller klassiska fantasykonventioner" och inte något om hur djäkla snygga bilderna är, om hur häftigt det är med vindpinande och mossbevuxna monster, och om hur man nästan kan känna doften av skägglavar och blodriskor när man bläddrar mellan sidorna och smakar på monsternas mustiga namnkultur.
Ja, tänk att ha fått läsa något sådant! O, mina ögon som stjärnor! O, min själ åter i Eden! Etc. (Pluspoäng till den som placerar citatet.) Men nu var det ju inte så du menade, eller hur?
Att få veta att recensenten tycker A
har jag absolut inget bruk för, för det finns
inte ett iota som säger att jag kommer att tycka A. Att recensenten däremot upplyser om att bilderna föreställer monstra ur nordisk mytologi och nordifierad grekisk, samt är tecknade av Bergting och Tapia, det talar volymer. Då kan jag ju själv föreställa mig ungefär vad för sorts bilder jag har att vänta mig, snarare än att ta något miffo på orden som kan tycka att Pollockmålningar är snygga eller vadsomhelst.
Information om en persons känslor säger inget om produkten.
När jag köper ett rollspel tänker jag nästan aldrig på det i torra, analytiska ordalag, utan jag blir ju engagerad av det.
Av själva rollspelet, ja. Men för att åtminstone jag ska kunna lista ut huruvida jag kommer att bli engagerad av själva spelet behöver jag hårda fakta att gå på, inte något jävla ode till våren.
Recensenter ska inte försöka ge konsumentrådgivning, inte den enda rådgivning som läsaren behöver i vart fall, utan det är mycket bättre om recensionen fångar just den känsla som han fått av produkten. Inte minst för att det blir mycket roligare att läsa.
Jag besparar dig alla illamåendeljudeffekter, men det är bara för att jag tror att du kan föreställa dig några bättre själv.
Jag tycker tvärtom, som jag redan sagt en gång, att konsumentrådgivning är det enda redeeming feature recensioner överhuvudtaget har. Recensioner
är inte roliga att läsa för mig, och det gäller
särskilt om dumskallen som skrivit dem dräller sina egna tycken överallt i dem.
I min personliga mening är det i princip bara Borges som lyckats göra recensioner underhållande, och då recenserar han fiktiva saker.
Liksom, vill jag ha roligt när jag läser köper jag själva bokjäveln, inte recensionen av den. "Roligt att läsa"-nischen är redan fylld; recensionernas existensberättigande är det som är kvar, nämligen att försöka hjälpa mig att lista ut om jag faktiskt kommer att ha roligt om jag köper boken.
Jag är inte så fåfäng att jag enbart läser texter skrivna av folk som resonerar som jag själv.
Inte jag heller, men just i fallet konsumentrådgivning är den rätt värdelös om det bortser från mig som konsument.
Tvärtom så är några av mina favvoskribenter sådana som jag inte har något gemensamt med - och beroende på vad de skriver och vad jag vet om dem så kan jag ofta bilda mig en rättvis bild av verket de skriver om.
Om jag måste lära mig en hel bakomliggande människa med preferenser för att kunna ha bruk av tre stycken text, då är det tre jävligt uselt skrivna stycken, i min ödmjuka estimation. Jag tycker inte att jag har särskilt ont om tid till mitt förfogande, men att drälla den på att lära mig allt om en idiot för att jag ska kunna ha något bruk för hans uselt skrivna texter, det är bara groteskt slöseri. Det skulle jag inte göra om jag så hade oändligt med tid till mitt förfogande; då köper jag hellre boken direkt och avgör själv vad jag tycker.
Den här ambitionen att försöka få en så bra objektiv överbild som möjligt... det gör ibland att man hamnar väldigt långt ifrån det man ska skriva om, och man ser inte så tydligt på ett sådant avstånd.
Och ambitionen att "skriva med passion" gär undantagslöst att man hamnar i ett helt annat universum, nämligen inuti huvet på skribenten. Där inifrån kan man inte se ett skit, sedan spelar det ingen roll hur stort avståndet är mellan boken och kraniet - skallen är ändå ivägen.
Nu var det några andra som inte gillade den alls, så vi är väl lite olika.
Några andra, speaking.
/Feliath - chimärer, dammit!
