Re: Well...
(Also, om de nu är samma sak i din bok borde du ju inte kunna föredra den ena? Det ter sig som om du också tycker att de skiljer sig.)
Jag har förstås aldrig påstått att jag är perfekt och gör rätt hela tiden. O nej. Titta på det första inlägget; där använder jag rentav en annan malör av mig som skräckexempel.
Vad jag säger är att det är fel att göra sådär. När jag gör det också. Särskilt när jag gör det; jag vet ju bättre egentligen. Så ja, jag har skrivit dumheter för att jag lovat det utan att tänka mig för, eller för att jag tyckte att det var roligt och jag inte tänkte mig för, eller whatever. Men jag är inte usel nog att anpassa min kunskap efter mitt beteende. Jag försöker göra tvärtom; ibland dabbar jag mig.
Det är alltså inte ett dugg motsägelsefullt: jag suger ibland, helt enkelt.
(Kuriosa: I fallet Achewood gjorde jag, som jag minns det, precis som jag menar att man bör: jag försökte lista ut vad som passar vem. (Jag gick i och för sig i den motsatta riktningen, d.v.s. började i Rising och slutade i Achewood, men det är såvitt jag kan se egalt.) Achewood har överhuvud taget inga försonande drag i mina ögon, så det är inte så att jag tyckt att "Ja, det här är ju lysande humor, i Risings stil!" Bara "Hmm. Den här serien suger förvisso stenhårt i min mening, men attributen och stilen liknar sådant som Rising verkar tilltalas av." Anekdotiskt bevis, but still.)
Resten av ditt inlägg verkar bara vara en sorts kommentarspår till deltråden, snarare än att innehålla något att diskutera, så den låter jag bli.
/Feliath - just 'cause I try it don't mean I succeed
Du kanske har rätt (men se deltråden med M. Löf). Vad det i så fall innebär är att varje form av recension är oacceptabel och det är olämpligt att alls skriva dem - inte att det är okej att skriva den uppenbart bristande sorten bara för att den andra sorten suger lika mycket.
(Also, om de nu är samma sak i din bok borde du ju inte kunna föredra den ena? Det ter sig som om du också tycker att de skiljer sig.)
Tut tut, Rising, och du som klarade dig så länge...
Jag har förstås aldrig påstått att jag är perfekt och gör rätt hela tiden. O nej. Titta på det första inlägget; där använder jag rentav en annan malör av mig som skräckexempel.
Vad jag säger är att det är fel att göra sådär. När jag gör det också. Särskilt när jag gör det; jag vet ju bättre egentligen. Så ja, jag har skrivit dumheter för att jag lovat det utan att tänka mig för, eller för att jag tyckte att det var roligt och jag inte tänkte mig för, eller whatever. Men jag är inte usel nog att anpassa min kunskap efter mitt beteende. Jag försöker göra tvärtom; ibland dabbar jag mig.
Det är alltså inte ett dugg motsägelsefullt: jag suger ibland, helt enkelt.
(Kuriosa: I fallet Achewood gjorde jag, som jag minns det, precis som jag menar att man bör: jag försökte lista ut vad som passar vem. (Jag gick i och för sig i den motsatta riktningen, d.v.s. började i Rising och slutade i Achewood, men det är såvitt jag kan se egalt.) Achewood har överhuvud taget inga försonande drag i mina ögon, så det är inte så att jag tyckt att "Ja, det här är ju lysande humor, i Risings stil!" Bara "Hmm. Den här serien suger förvisso stenhårt i min mening, men attributen och stilen liknar sådant som Rising verkar tilltalas av." Anekdotiskt bevis, but still.)
Resten av ditt inlägg verkar bara vara en sorts kommentarspår till deltråden, snarare än att innehålla något att diskutera, så den låter jag bli.
/Feliath - just 'cause I try it don't mean I succeed
Så du menar att du faktiskt tror att man inte kan lita på någon fysik, eller kemi eller någon teknologi överhuvudtaget för att den baseras på subjektiva förutsättningar? Holy Jesus, boy, I got me this here tower what needs sellin', real purdy like, y'want it?
Jag är också intresserad om Feliath verkligen inte har utbyte av andra människors erfarenheter - både vad det gäller specifika rollspelsprodukter och i största allmänhet.
