"Var ett fan av dina spelares rollpersoner"

[Genesis]

En spelare sköter den gemensamma kassan, utrustningen, har koll på skatter och lån med mera.

Ja, beskattning av äventyrarintäkter är en detalj som ofta missas. Vad är procentsatsen i området där dungen är belägen, ska det skattas där eller där gruppen har sin hemvist, är det samma skatt på guld och magiska föremål, och får man göra avdrag för öl och läkeörter, eller inkluderas det i traktamentet?

Ingen meningsfull kampanj är möjlig om inte strikt inkomstdeklaration förs!

 

[God45]

Ja, beskattning av äventyrarintäkter är en detalj som ofta missas. Vad är procentsatsen i området där dungen är belägen, ska det skattas där eller där gruppen har sin hemvist, är det samma skatt på guld och magiska föremål, och får man göra avdrag för öl och läkeörter, eller inkluderas det i traktamentet?

Ingen meningsfull kampanj är möjlig om inte strikt inkomstdeklaration förs!

Jag känner en viss ironi i det här svaret Men det ÄR kul om man måste deala med olika regler för beskattning, vad man har rätt att behålla, olika regler och så i olika riken/regioner med mera. För målet är ju inte att faktiskt betala sin skatt! Målet är att sko sig så mycket som möjligt!

Exempel av mina spelares ekonomiska beslut från förra kampanj:
-Kan man tjäna 15% mer om man seglar upp upp för floden för att sälja sina magiska vapen kanske det är värt risken att bli anfallen av sjörövare!

-Oavsett hur mycket pengar man kan tjäna nu är det inte värt att släppa loss den odöda trollkarlen/smyckesförsäljaren. För den killen kommer förstöra den lokala marknaden för onda föremål man kan hitta i pyramiden när han tillverkar samma saker billigare.

-Kan man först skapa en akut brist på sprit (genom att spränga distileriet) man kan sedan sälja vinet man köpte mycket dyrare.

-Vi vet att de är onda potatiskultister men vi måste vara vänner med dem för de säljer krutvapen utan att lägga på moms!

-”Man, det är så potentiellt dyrt att låta folk hos dvärgarna identifiera våra magiska föremål! Om föremålet är förbannat och dödar den som gör det måste vi betala skadestånd till deras familjer. Potatiskultisterna är mycket billigare!” ”Ja, men Potatiskultisterna ljuger för oss om det är bra grejer och försöker köpa det av oss billigare än det är värt.”

 

[Rickard]

Funkar för mig enbart om gruppen har den typen av organisation, en skeppsbesättning, ett handelshus eller en trupp soldater.

...eller bara en dvärg i sällskapet.

 

[Mogger]

Det är bara att slänga in som specialyrke i Ereb Altor-boxen

Givet stretchgoal!

 

[Franz]

Givet stretchgoal!

Allt annat vore en skymf mot backarna

 

[Mogger]

Ny förmåga:

Bokhållare

• Krav: Köpslå 12
• Viljepoäng: 1

Du har alltid en god överblick över sällskapets inventarier och rikedomar och för 1 viljepoäng kan du genom falska räkenskaper eller administrativa finter minska alla typer av skatt och avgifter med hälften vid exempelvis förtullning vid stadsport eller hamn. Detta gäller även handelsvaror, men inte otillåtna tillgångar av något slag.

 

[luddwig]

... ska det skattas där eller där gruppen har sin hemvist ...

Alla seriösa världsskapare tillämpar destinationsprincipen.

 

[hedmeister]

Så du skämtar nu men när vi spelar OSR har vi en revisor En spelare sköter den gemensamma kassan, utrustningen, har koll på skatter och lån med mera. För det blir så många föremål och handelsgrejer att det är lättare att en person har koll på allt det. Nu, den spelaren spelar så klart en karaktär som är med och gör allt annat också. Men att inte ha en revisor gör att man missar att räkna med räntan till trollkarlarna och fuckar upp hela sin ekonomi. Det är lika viktigt som att ha en kartritare.

Jag är aldrig revisorn. Inte efter den ökända ”VI MÅSTE MÖRDA DEM FÖR DE LÅNADE UT PENGAR TILL OSS!” incidenten.

Det var bara till hälften skämt, jag är all for en straight man med ett gäng fåntrattar!

 

[Mogger]

Ny förmåga:

Bokhållare

• Krav: Köpslå 12
• Viljepoäng: 1

Du har alltid en god överblick över sällskapets inventarier och rikedomar och för 1 viljepoäng kan du genom falska räkenskaper eller administrativa finter minska alla typer av skatt och avgifter med hälften vid exempelvis förtullning vid stadsport eller hamn. Detta gäller även handelsvaror, men inte otillåtna tillgångar av något slag.

FAQ
Räknas ränta som en avgift?
Ja, ränta räknas som en avgift.

 

[Christoffer]

sitter på telefonen och är så gubb-dålig på de här små knapparna, så ledsen för kortfattat svar:

- Jag håller helt med egentligen och tror attvi pratar om ungefär samma, men ett exempel på där jag tänker att det blir annorlunda:
Säg att vi har en bit i fiktionen som inte är beskriven (plats, grupp, person, etc) och RP har lite random flaggor. När vi först kommer i kontakt med den här odefinierade blobben tänker jag att blorben säger ”här är något utanför prepp, då ska innehållet vara det mest uppenbara utifrån annan prepp”, men i AW hade den där piratdrottningen i exemplet ovan (eller någon annan flagga) kanske fått dyka in, även om det mest uppenbara svaret är något som inte alls har någon beröring.
Eller säg att det finns ett mysterium, ett grottsystem och en mcguffin (som har relevans för min Brainer) men deras relation är inte solklar. Den smarta brainern resonerar sig fram till någon teori och sticker iväg till grottan. I blorb hade jag nästan förväntat mig att ”grottan är bara en grotta”, prinsessan finns liksom i ett annat slott. Men i AW hade jag blivit lite besviken på tempot om mina idéer inte fick forma berättelsen där den ännu inte tagit form. Och det tycker jag är en skillnad.

Identifierar mig med detta gubbdåliga och måste säga ändå imponerad av bedriften!

Det jag menar är nog att detta med dessa två perspektiv inte är så himla givna utifrån vad det är vi spelar. Det finns inget i AW som säger att en spelares IC-spekulationer är något vi ska bygga något på framåt, den förväntningen kommer inte från spelet utan från en spelkultur som ser just det, att få hitta på saker och sanningar, som grunden för storyskapande mer än att vara fri att agera som sin karaktär. Skulle rent av säga att AW faktiskt skriver ut specifika punkter när en MC ska bry sig om sådant, och det är när frågor ställs. "Den där grottar, vad har ni hört för rykten om den om några?" osv. Kanske att AW skulle må bra av mer "vad är rimligt och självklart" approach ibland då mycket kritik är ju att det hela brinner upp på tre spelmöten, men där skaparna själva säger att spelet börjar först efter en 10-15 spelmöten? På samma sätt är det ju inte uteslutet att man i B/X skulle börja tänka "men Rasmus karaktär är ju son till en bagare i Anträda, detta har han ju nämnt ett gäng gånger nu, så bagaren och dennes familj, vad händer nu när Anträda kommer anfallas?" är det sannolikt att de är bland de bundna fångarna som tas därifrån nu? osv.

Sen kan man ju fråga sig var idealet till detta sitt-lugnt-ner-i-båten-blorben kommer från? Och nu menar jag inte varifrån i någon slags utsprunglig mening utan mer varför det makes sense och ses som ett rimligt ideal för de som anammar det. För min del är rimligheten i det att inte rucka båten och skapa för mycket ringar på vattnet, av samma anledning skulle jag antagligen inte pressat in en piratdrottning som en SLP som bara dök upp, hon skulle antagligen redan funnits i min prepp och skulle något nytt dyka upp skulle frågan snarare ställas "hur relaterar detta till övrig prepp och vad är mest uppenbart?" Helt enkelt ett sätt för att interaktionen mellan oss kring spelbordet är vad som blir det drivande, inte en viss persons makt att skriva in fakta och sanningar.

Men, detta faller ju lite utanför vara ett fan-diskussionen.

 

[hedmeister]

Ny förmåga:

Bokhållare

• Krav: Köpslå 12
• Viljepoäng: 1

Du har alltid en god överblick över sällskapets inventarier och rikedomar och för 1 viljepoäng kan du genom falska räkenskaper eller administrativa finter minska alla typer av skatt och avgifter med hälften vid exempelvis förtullning vid stadsport eller hamn. Detta gäller även handelsvaror, men inte otillåtna tillgångar av något slag.

Fabricius Veritas!

 

[hedmeister]

Ja, beskattning av äventyrarintäkter är en detalj som ofta missas. Vad är procentsatsen i området där dungen är belägen, ska det skattas där eller där gruppen har sin hemvist, är det samma skatt på guld och magiska föremål, och får man göra avdrag för öl och läkeörter, eller inkluderas det i traktamentet?

Ingen meningsfull kampanj är möjlig om inte strikt inkomstdeklaration förs!

 

[Kungfetti]

Jag tänker på ett riktigt tydligt exempel på när jag bestämde mig för att vara ett fan av en spelares rollperson(er) och det blev bra.

Det var när vi spelade M:UA för sådär tjugo år sedan och spelaren i fråga, en klassisk min-maxare som alltid vill vinna oavsett spelform, skulle vara med. Jag var först lite tveksam, men sen tänkte jag "hur illa kan det bli?" Spelaren gjorde en robot som bara var stark och väldigt svår att skada med 0 sociala färdigheter. Följdaktligen bulldosade hen sig igenom ett antal spelmöten med mängder av döda i sina fotspår och massor av missade möjligheter till rollspel, men jag mötte spelaren i vad hen ville och det var inte som att spelet stannade bara för att roboten slog först och frågade sen. När polletten till sist föll ner, läs hen fattade också hur sjukt tråkigt det är när du spelar en hammare och hela världen bara är spikar, så pensionerades roboten och spelarens nästa karaktär i princip var kliché Fabio: Snygg, med fantastiskt hår (men också en jävel på att skjuta med sina dubbla puffror såklart, min-max 4ever). Han var allt utom smart och dog naturligtvis till sist eftersom han hela tiden tog täten på ett överdrivet heroiskt, och sjukt underhållande vis. "Bind fast mig i repet och hissa ner mig i åhlgången så tar jag lyktan i munnen och puffrorna i händerna och ger Åhlagubben vad han tål."

Men jag kände ändå att jag gjorde spelaren en tjänst genom att vara ett fan, oavsett hur trist jag utgick från att roboten skulle vara.

 

[hedmeister]

Jag tänker på ett riktigt tydligt exempel på när jag bestämde mig för att vara ett fan av en spelares rollperson(er) och det blev bra.

Det var när vi spelade M:UA för sådär tjugo år sedan och spelaren i fråga, en klassisk min-maxare som alltid vill vinna oavsett spelform, skulle vara med. Jag var först lite tveksam, men sen tänkte jag "hur illa kan det bli?" Spelaren gjorde en robot som bara var stark och väldigt svår att skada med 0 sociala färdigheter. Följdaktligen bulldosade hen sig igenom ett antal spelmöten med mängder av döda i sina fotspår och massor av missade möjligheter till rollspel, men jag mötte spelaren i vad hen ville och det var inte som att spelet stannade bara för att roboten slog först och frågade sen. När polletten till sist föll ner, läs hen fattade också hur sjukt tråkigt det är när du spelar en hammare och hela världen bara är spikar, så pensionerades roboten och spelarens nästa karaktär i princip var kliché Fabio: Snygg, med fantastiskt hår (men också en jävel på att skjuta med sina dubbla puffror såklart, min-max 4ever). Han var allt utom smart och dog naturligtvis till sist eftersom han hela tiden tog täten på ett överdrivet heroiskt, och sjukt underhållande vis. "Bind fast mig i repet och hissa ner mig i åhlgången så tar jag lyktan i munnen och puffrorna i händerna och ger Åhlagubben vad han tål."

Men jag kände ändå att jag gjorde spelaren en tjänst genom att vara ett fan, oavsett hur trist jag utgick från att roboten skulle vara.

Vad tyckte de andra spelarna om robot-Fabios spelstil? Det känns som en svår balansgång, att dels vara ett fan av bulldozern, dels ett fan av de som faktiskt vill rollspela. Hur gjorde du?

 

[Franz]

Det var när vi spelade M:UA för sådär tjugo år sedan och spelaren i fråga, en klassisk min-maxare som alltid vill vinna oavsett spelform, skulle vara med. Jag var först lite tveksam, men sen tänkte jag "hur illa kan det bli?" Spelaren gjorde en robot som bara var stark och väldigt svår att skada med 0 sociala färdigheter. Följdaktligen bulldosade hen sig igenom ett antal spelmöten med mängder av döda i sina fotspår och massor av missade möjligheter till rollspel, men jag mötte spelaren i vad hen ville och det var inte som att spelet stannade bara för att roboten slog först och frågade sen. När polletten till sist föll ner, läs hen fattade också hur sjukt tråkigt det är när du spelar en hammare och hela världen bara är spikar, så pensionerades roboten och spelarens nästa karaktär i princip var kliché Fabio: Snygg, med fantastiskt hår (men också en jävel på att skjuta med sina dubbla puffror såklart, min-max 4ever). Han var allt utom smart och dog naturligtvis till sist eftersom han hela tiden tog täten på ett överdrivet heroiskt, och sjukt underhållande vis. "Bind fast mig i repet och hissa ner mig i åhlgången så tar jag lyktan i munnen och puffrorna i händerna och ger Åhlagubben vad han tål."

Det där var en klassiker varje gång en ny spelare började i vår spelgrupp när vi var yngre. Den nya spelaren ville alltid göra en rollperson som de övriga spelarna och alla SLP's tyckte var väldigt häftig. Inspirationen var alltid Aragorn, yrket var alltid utbygdsjägare och karaktären hade alltid personlighetsdraget Tystlåten. Sen ville spelaren att karaktären skulle sitta i ett hörn med kåpan över huvudet och alla andra skulle tycka att hen var mystisk och cool. Och det funkade ju liksom inte. Det är ju inte helt lätt att spela en inre känsla externt, så även om spelledaren var tillmötesgående och SLP'erna kanske tyckte att rollpersonen var cool så var det ju inte helt ofta det kom till spelarens kännedom. Och när det väl gjorde det fanns det ju inte så mycket att göra av det så att säga. Så tillslut började spelaren själv tycka det var rätt trist att sitta tyst i ett hörn och se mystisk ut när de andra spelarna fick springa runt och vara sociala och lösa mysterier så den tystlåtna prisjägaren kasserades nästan alltid efter första spelmötet.

 

[Kungfetti]

Jag tror det hade med kampanjupplägget att göra. Vi hade bestämt att vi skulle spela Hindenburg-kampanjen plus alla "riktiga" mutantscenarion jag hade hittat precis som de var skrivna. M:UA är ett zero-to-hero-spel så vi började med att de var ett gäng nobodies, och en stor robot, som av olika skäl hamnat i Ulkebo och tog värvning. Eftersom jag inte ändrade något så var det väldigt tacksamt med en oförstörbar robot som kan brotta ner en jätteekoxe (istf att de bara undviker den) och slå ihjäl dem som på natten försöker slå RP när de sover på logementet.

Så roboten var väldigt användbar i början, och De sju mutanterna avslutades med att den nye borgmästaren bad dem resa västerut och kräva tillbaka Ulkebos grävrobot vid Herz kanal. På vägen dit fick de slåss med Malsjöpirater och då var robotens mordiska stil användbar igen och de andra spelarna upplevde att det inte var jätteproblematiskt eftersom spelarna alla hade murderhobo-böjelser.

Det var först i Herz kanal som problemen uppenbarade sig när roboten slog ihjäl vittnen innan de kunde förhöras och på ett mycket osmidigt sätt på egen hand startade raskravaller vid kanalbygget och sen var bollen i rullning. Jag tror till och med att det var bra för hela spelgruppen att vi fick ett sådant tydligt bevis för hur dumt det är att bara ha våld som verktyg i sin verktygslåda även efter apokalypsen.

Men spelaren i fråga har ju senare min-maxat i Fiasco och en massa annat så jag vet inte om läxan fastnade...

 

[Lupus Maximus]

Jag kör sandboxaktiga kampanjer, så jag behöver tycka rollpersonerna är intressanta. Om inte, så kommer jag tappa intresset för kampanjen. Så i det avseendet är jag ett fan.

Oftast så är session zero (som är ofta mer än en träff och online-diskussioner) om förväntad spelstil, gruppen som sådan, och de övergripande koncepten för rollpersonerna. I Traveller, där huvudkonceptet är att det är en fallerad arkeologisk expedition som fortsätter trots att de förlorat sin finansiering och personal, så efter diskussionerna så skulle en rikta in sig på att skapa en arkeolog, en pilot och bra på att snacka, en säkerhetschef, en mekaniker, en astrofysiker, samt en paleobotaniker.

Själva rollpersonsskapandet sker sedan med mig som SL och en spelare åt gången, och tog ca fyra timmar per spelare. Nu är Traveller ett lifepath-system, men även för andra spel så pratar vi om rollpersonens uppväxt och bakgrundshistora under skapandet, så att vi har en gemensam bild. Detta hjälper mig att jag både har koll, samt att jag kan fånga upp om något inte blir rimligt (vilket oftast kan tweakas om lite, så att det passar).

Under rollspersonsskapandet blev arkeologen också läkarutbildad, men vi kom fram till att hon inte jobbat på någon som inte varit död i flera hundra år sedan utbildningen. Hon startade också med en helt avbetalt forskningsskepp, och spelaren ville att rollpersonen kom från en högteknologisk planet. Då det "vanliga" forskningsskeppet inte skulle passa en arkeolog, så blev det ett ombyggt fraktskepp som fungerade som mobilt laboratorium och bostad för expeditionen. Då rollpersonen började med hög social status kom vi fram till att skeppet var en gåva från hennes rika föräldrar. Osv, osv.

Tack vare IRL anledningar, samt en spelare som inte kände att spelstilen riktigt passade, så kvarstår endast arkeologen och piloten från den ursprungliga gruppen efter två år, men två andra spelare har tillkommit. De nya spelararna har inte haft samma möjlighet att forma kampanjen, men i övrigt har deras rollpersoner skapats på samma sätt.

 

[BiobunkerVII]

Alltså, detta borde fan vara ett yrke i alla traditionella fantasyspel!

Sidospår för lärd man

 

[afUttermark]

Mitt absolut största problem är att när jag har en idé om en supercool karaktär, en albino, en svärdsfäktande cirifalier, en minotaur gladiator, en mobster i kritstrecksrandig kavaj, en dekadent nyGardist, en avfällig jedi, en magiker som sneglar mot kaos. Eller något annat så brukar jag fumla Med tärningarna det första spelmötet och så sätter vi agendan där liksom.

 

[hedmeister]

Mitt absolut största problem är att när jag har en idé om en supercool karaktär, en albino, en svärdsfäktande cirifalier, en minotaur gladiator, en mobster i kritstrecksrandig kavaj, en dekadent nyGardist, en avfällig jedi, en magiker som sneglar mot kaos. Eller något annat så brukar jag fumla Med tärningarna det första spelmötet och så sätter vi agendan där liksom.

Kosmos är mot dig, det är bara att luta dig in i det faktum att du kommer spela Superman som råkat få en bit kryptonit i sitt piercingsmycke.