Vampire klassas som ett skräck spel , är det för att det innehåller vampyrer?, nu så äger jag inte ALLA böcker till spelet , men men , även om world of darkness är skrämmande i sig så är det ju ganska tryggt att vara vampyr som spelare !?! , kan det t.o.m vara så jävligt att man MÅSTE köra med dryga & klumpiga rollformulärer för att få en karaktär som är skrämmande , en super stark vampyr utan ngn som hellst smidighet kanske inte är det bästa men men , kanske är det mitt dryga hat ( ogillande ) mot WW som stör mig ... men jag finner ivf inte nått skrämmande i regelboken ... förutom ALLA JÄVLA TÄRNINGAR !!
Nekromanti Var finns skräcken i Vampire?
- Thread starter KaGGe
- Start date
Hallå där!
Försöker du starta en ny ändlös jättetråd om Vampire eller? Kommer du inte ihåg vad som hände förra gången? Nåja, jag bryr mig inte så mycket. Kanske får jag chansen att än en gång skriva mitt bästa inlägg till dags dato.
Försöker du starta en ny ändlös jättetråd om Vampire eller? Kommer du inte ihåg vad som hände förra gången? Nåja, jag bryr mig inte så mycket. Kanske får jag chansen att än en gång skriva mitt bästa inlägg till dags dato.
Ymir
Blivande Stockholmshipster
Re: Där du vill att den ska finnas
Jag är så trött på den här debatten. Vampire blir så läskigt man gör det, som alla skräckrollspel, men som alltid är det en fråga om potential - resten är upp till den enskilda spelledaren. Och i mitt tycke har Vampire, genom World of Darkness mångsidighet och oerhörda rikedom, betydligt större skräckpotential än såväl Call of Chtulhu som Kult. Så det så.
Skräcken i Vampire finns exempelvis här, dvs i De Utan Hjärtan, ett scenario jag nyss arrangerade på Gothcon. Forummedlemmar som chrull bör kunna intyga att det var ganska läskigt.
Tidigare inlägg där jag argumenterat för min ståndpunkt i saken finns bland annat här, här, här och här. Läs dem och se det som min argumentation - att försöka omformulera den i ett nytt inlägg vore bara att dra upp gammal skåpmat.
- Ymir, gräver åter upp stridsyxan, som blott sovit någon dag
Jag är så trött på den här debatten. Vampire blir så läskigt man gör det, som alla skräckrollspel, men som alltid är det en fråga om potential - resten är upp till den enskilda spelledaren. Och i mitt tycke har Vampire, genom World of Darkness mångsidighet och oerhörda rikedom, betydligt större skräckpotential än såväl Call of Chtulhu som Kult. Så det så.
Skräcken i Vampire finns exempelvis här, dvs i De Utan Hjärtan, ett scenario jag nyss arrangerade på Gothcon. Forummedlemmar som chrull bör kunna intyga att det var ganska läskigt.
Tidigare inlägg där jag argumenterat för min ståndpunkt i saken finns bland annat här, här, här och här. Läs dem och se det som min argumentation - att försöka omformulera den i ett nytt inlägg vore bara att dra upp gammal skåpmat.
- Ymir, gräver åter upp stridsyxan, som blott sovit någon dag
Rising
Vila i frid
Argh! Trolltyg!
Nå, innan vi börjar slåss med retorikfiskar i varandras ansikten, vad tycker du kännetecknar ett "skräckrollspel"? Det är där diskussionen måste börja. Själv ogillar jag termen i sig, men kan på något vis resonera som så att "skräckrollspel" är rollspel som är rätt bra lämpade för att man ska uppleva läskiga spelsessioner i dem.
---
Det argument du tar upp mot Vampire: Att det är "ganska tryggt att vara vampyr som spelare", tycker jag inte direkt har med skräck eller oskräck att göra.
Sjätte Sinnet tycker jag var en läskig film. I den händer nästan inget som är livshotande för huvudpersonen. "Bra" och "dålig" är begrepp som inte riktigt har med handlingen att göra.
En annan bra skräckfilm är The Shining. Familjens son har en övernaturlig förmåga som hjälper honom, ungefär på samma sätt som vampyrförmågan Auspex kan hjälpa vampyrer.
Gemensamt för alla bra skräckhistorier är att de inte handlar så mycket om att "lyckas" eller "misslyckas", det är sånt som äventyrsberättelser handlar om.
"Mumien" är en matinéfilm. Fienden är större, starkare och farligare än rollpersonerna, men de klarar sig hela tiden med hjälv av sina prestationsförmågor och sin snabbtänkthet. Fienderna är på sina håll rätt skrämmande, men jag kallar det ändå inte en skräckfilm.
Problemet med CoC och Chock är att de egentligen inte är särskilt bra skräckrollspel, utan de är egentligen snarare utformade för matinéäventyr med lite skräckinslag här och där. Som en lite mörkare version av "mumien", med andra ord.
I riktig skräck är man nästan alltid chanslös när olyckan väl slår till. Det är ju det som var "hajens" styrka, det spelar ingen roll hur bra du är på att simma, hajen vinner alltid. Hur klarar man sig undan Freddie Krueger? Genom att döda honom i slagsmål? Nej, men man kan försöka hålla sig vaken. Och vi vet ju alla att man förr eller senare somnar, eller hur?
---
Så, nu tar vi det från början:
Måste man ha monster som ser läskiga ut i skräckrollspel?
Nej, bara om spelledaren är en fullkomligt oduglig.
Måste man ha monster som är farliga och dödliga i skräckrollspel?
Nej, verkligen inte. Bara om spelledaren inte kan något om berättarteknik.
Måste rollpersonen sakna övermänskliga förmågor i skräckrollspel?
Absolut inte. Dessutom har både Chock, CoC, Kult och Little Fears möjligheter för rollpersonerna att utföra magi och andra övernaturligheter, så de är lika "dåliga" som Vampire i det avseendet.
---
Skräcken i vampire är väldigt klassisk: Isolation. Utanförskap. Mystik. Konspirationer. Inga konstigheter alltså, för de som faktiskt behärskar skräcktekniken och inte tror att skräcken sitter i skräcktabellerna. (Skräcktabeller och skräckslag har för övrigt inget med känslan "skräck" att göra, utan är en mekanism som har sin plats i strategiska spel (såsom warhammer) där man försöker emulera vilka fördelar en enhet kan ha av att vara skräckinjagande.)
Det som gör Vampire till ett bra skräckrollspel i mina ögon är dels omänskligheten och på vilka sätt det alienerar rollpersonerna från samhället (vilket är ett knep som även Kult bygger på, med sina Mörka Hemligheter), dels storytellertekniken (alltså när man lirar tärningslöst med enbart spelvärdena till hjälp) som på ett effektfullt sätt centrerar spelet till inlevelsefull dramatik och rena skräcksituationer. Dessutom gillar jag idén med alla intriger och allt rävspel. Varför? Jo, för om spelets utmaning handlar om att slåss mot svartalfer så är det enkelt att hela tiden värdera hur farlig situationen är. Man ser ju fienden öga mot öga och man vet att de är besegrade när de ligger döda. Men när utmaningen istället är intrigbaserad så kan man aldrig riktigt veta vem eller vilka som vill motarbeta en, vems intressen man handlar i eller hur bra man ligger till för stunden. Man kan ju bli förrådd och lurad på miljoner olika sätt när man tror att allt är lugnt, och detta gör att spelstämningen mycket lätt blir riktigt paranoid och orolig.
Dessutom är det svårt att veta när man gör bra ifrån sig. I ett matinéäventyr så vet man att man har gjort bra ifrån sig när man slagit ett lyckat tärningsslag, men i en intrig så kan ofta vad du säger vara viktigare än hur du säger det, och ett misslyckat agerande kan få dig att framstå som ofarlig, vilket i slutändan kan vara precis vad som räddar ditt liv. Det är verkligen inte konstigt att skräck i rollspel ofta handlar om att hitta på tärningslösa utmaningar.
Sedan finns det möjligheten att ställa rollpersonerna inför övermäktiga vampyrer, varulvsflockar, älvor, solljus och allt annat som kan ta kol på rollpersonerna oavsett hur bra värden de har, så även om du bara vill skrämma spelarna på det gamla trötta sättet, så går det bra.
(Men om man tar sin hobby på allvar så låter man förstås bli och använder riktig berättarteknik istället.)
I alla andra medier så är det berättartekniken som styr skräcken, så det känns absurdt att några har fått för sig att det skall vara monstrenas egenskapsvärden i förhållande till rollpersonernas som bestämmer huruvida ett rollspel får kalla sig "skräckrollspel" eller inte.
/Rising
Nå, innan vi börjar slåss med retorikfiskar i varandras ansikten, vad tycker du kännetecknar ett "skräckrollspel"? Det är där diskussionen måste börja. Själv ogillar jag termen i sig, men kan på något vis resonera som så att "skräckrollspel" är rollspel som är rätt bra lämpade för att man ska uppleva läskiga spelsessioner i dem.
---
Det argument du tar upp mot Vampire: Att det är "ganska tryggt att vara vampyr som spelare", tycker jag inte direkt har med skräck eller oskräck att göra.
Sjätte Sinnet tycker jag var en läskig film. I den händer nästan inget som är livshotande för huvudpersonen. "Bra" och "dålig" är begrepp som inte riktigt har med handlingen att göra.
En annan bra skräckfilm är The Shining. Familjens son har en övernaturlig förmåga som hjälper honom, ungefär på samma sätt som vampyrförmågan Auspex kan hjälpa vampyrer.
Gemensamt för alla bra skräckhistorier är att de inte handlar så mycket om att "lyckas" eller "misslyckas", det är sånt som äventyrsberättelser handlar om.
"Mumien" är en matinéfilm. Fienden är större, starkare och farligare än rollpersonerna, men de klarar sig hela tiden med hjälv av sina prestationsförmågor och sin snabbtänkthet. Fienderna är på sina håll rätt skrämmande, men jag kallar det ändå inte en skräckfilm.
Problemet med CoC och Chock är att de egentligen inte är särskilt bra skräckrollspel, utan de är egentligen snarare utformade för matinéäventyr med lite skräckinslag här och där. Som en lite mörkare version av "mumien", med andra ord.
I riktig skräck är man nästan alltid chanslös när olyckan väl slår till. Det är ju det som var "hajens" styrka, det spelar ingen roll hur bra du är på att simma, hajen vinner alltid. Hur klarar man sig undan Freddie Krueger? Genom att döda honom i slagsmål? Nej, men man kan försöka hålla sig vaken. Och vi vet ju alla att man förr eller senare somnar, eller hur?
---
Så, nu tar vi det från början:
Måste man ha monster som ser läskiga ut i skräckrollspel?
Nej, bara om spelledaren är en fullkomligt oduglig.
Måste man ha monster som är farliga och dödliga i skräckrollspel?
Nej, verkligen inte. Bara om spelledaren inte kan något om berättarteknik.
Måste rollpersonen sakna övermänskliga förmågor i skräckrollspel?
Absolut inte. Dessutom har både Chock, CoC, Kult och Little Fears möjligheter för rollpersonerna att utföra magi och andra övernaturligheter, så de är lika "dåliga" som Vampire i det avseendet.
---
Skräcken i vampire är väldigt klassisk: Isolation. Utanförskap. Mystik. Konspirationer. Inga konstigheter alltså, för de som faktiskt behärskar skräcktekniken och inte tror att skräcken sitter i skräcktabellerna. (Skräcktabeller och skräckslag har för övrigt inget med känslan "skräck" att göra, utan är en mekanism som har sin plats i strategiska spel (såsom warhammer) där man försöker emulera vilka fördelar en enhet kan ha av att vara skräckinjagande.)
Det som gör Vampire till ett bra skräckrollspel i mina ögon är dels omänskligheten och på vilka sätt det alienerar rollpersonerna från samhället (vilket är ett knep som även Kult bygger på, med sina Mörka Hemligheter), dels storytellertekniken (alltså när man lirar tärningslöst med enbart spelvärdena till hjälp) som på ett effektfullt sätt centrerar spelet till inlevelsefull dramatik och rena skräcksituationer. Dessutom gillar jag idén med alla intriger och allt rävspel. Varför? Jo, för om spelets utmaning handlar om att slåss mot svartalfer så är det enkelt att hela tiden värdera hur farlig situationen är. Man ser ju fienden öga mot öga och man vet att de är besegrade när de ligger döda. Men när utmaningen istället är intrigbaserad så kan man aldrig riktigt veta vem eller vilka som vill motarbeta en, vems intressen man handlar i eller hur bra man ligger till för stunden. Man kan ju bli förrådd och lurad på miljoner olika sätt när man tror att allt är lugnt, och detta gör att spelstämningen mycket lätt blir riktigt paranoid och orolig.
Dessutom är det svårt att veta när man gör bra ifrån sig. I ett matinéäventyr så vet man att man har gjort bra ifrån sig när man slagit ett lyckat tärningsslag, men i en intrig så kan ofta vad du säger vara viktigare än hur du säger det, och ett misslyckat agerande kan få dig att framstå som ofarlig, vilket i slutändan kan vara precis vad som räddar ditt liv. Det är verkligen inte konstigt att skräck i rollspel ofta handlar om att hitta på tärningslösa utmaningar.
Sedan finns det möjligheten att ställa rollpersonerna inför övermäktiga vampyrer, varulvsflockar, älvor, solljus och allt annat som kan ta kol på rollpersonerna oavsett hur bra värden de har, så även om du bara vill skrämma spelarna på det gamla trötta sättet, så går det bra.
(Men om man tar sin hobby på allvar så låter man förstås bli och använder riktig berättarteknik istället.)
I alla andra medier så är det berättartekniken som styr skräcken, så det känns absurdt att några har fått för sig att det skall vara monstrenas egenskapsvärden i förhållande till rollpersonernas som bestämmer huruvida ett rollspel får kalla sig "skräckrollspel" eller inte.
/Rising
Re: Hallå där!
nja , ingen uppföljare på den tråden blir det inte ivf .. från min sida dvs. , men men , jag knäckte nog mig själv i det inlägget , som jag _alltid_ säger så är det upptill spelledaren att göra det skrämmande men. det som jag saknar i Vampire. är den kännslan att få sina _spelare_ helt galna , få panik osv. i Call Of Cthulhu så är det igentligen bara att kasta in spelarna i ett spökhus , sen låta naturen ha sin gång .. ( där rekomenderar jag Eternal Darkness ) men i vampire skulle det inte fungera ? . med blod problemet osv. dock i den frågan skulle man kunna låta fyra av fem personer vara mänskliga och låta den femte vara vampyr .. vilket skulle bli lätt intressant!!! men men...., sen tycker jag nästan att det dära med klanerna förstör vampire .. fast då hade dom ju fått banta ner boken till typ 100 sidor
nja , ingen uppföljare på den tråden blir det inte ivf .. från min sida dvs. , men men , jag knäckte nog mig själv i det inlägget , som jag _alltid_ säger så är det upptill spelledaren att göra det skrämmande men. det som jag saknar i Vampire. är den kännslan att få sina _spelare_ helt galna , få panik osv. i Call Of Cthulhu så är det igentligen bara att kasta in spelarna i ett spökhus , sen låta naturen ha sin gång .. ( där rekomenderar jag Eternal Darkness ) men i vampire skulle det inte fungera ? . med blod problemet osv. dock i den frågan skulle man kunna låta fyra av fem personer vara mänskliga och låta den femte vara vampyr .. vilket skulle bli lätt intressant!!! men men...., sen tycker jag nästan att det dära med klanerna förstör vampire .. fast då hade dom ju fått banta ner boken till typ 100 sidor
Självgod skräck?
Rising definierar skräck:
Monster är bara skrämmande om spelledaren är fullständigt oduglig.
Berättartekniken känntecknar en bra spelledare och ett bra skräckäventyr.
Matinéäventyr med "vissa" skräckelement är inte skräck.
Intriger och alienation är mer skrämmande än väl synliga fiender.
Det krävs visst inte mycket för att Rising ska börja predika sitt skräckbudskap.
Walium definierar skräck:
En bra skräckspelledare kan gör allting skrämmande. Skräck passar bättre som ett delelment än som enda beståndsdelen i ett rollspel eller äventyr.
Pastor Rising, jag hade blivit mer övertygad om du motbevisadde dig själv istället för att mumla samma gamla trötta mantra. Gör bruk av din berättarteknik och skräm oss med något vardagligt, något som absolut inte traditionellt förknippas med skräck. Endast då har du bevisat din storhet som skräckspelledare.
Rising definierar skräck:
Monster är bara skrämmande om spelledaren är fullständigt oduglig.
Berättartekniken känntecknar en bra spelledare och ett bra skräckäventyr.
Matinéäventyr med "vissa" skräckelement är inte skräck.
Intriger och alienation är mer skrämmande än väl synliga fiender.
Det krävs visst inte mycket för att Rising ska börja predika sitt skräckbudskap.
Walium definierar skräck:
En bra skräckspelledare kan gör allting skrämmande. Skräck passar bättre som ett delelment än som enda beståndsdelen i ett rollspel eller äventyr.
Pastor Rising, jag hade blivit mer övertygad om du motbevisadde dig själv istället för att mumla samma gamla trötta mantra. Gör bruk av din berättarteknik och skräm oss med något vardagligt, något som absolut inte traditionellt förknippas med skräck. Endast då har du bevisat din storhet som skräckspelledare.
Rising
Vila i frid
Det enda goda med mig är min självgodhet.
"Rising definierar skräck:
Monster är bara skrämmande om spelledaren är fullständigt oduglig."
Njae... "Monster är endast nödvändiga för skräck om spelledaren är fullständigt oduglig", snarare.
Jag gillar ju monster, och kommer fylla Eskapix med massor av dem. Men det måste inte finnas något monster i ett rollspel. Jag vill inte alltid blanda in monster i mina Kultäventyr, till exempel. Det blir skräck ändå.
"Pastor Rising, jag hade blivit mer övertygad om du motbevisadde dig själv istället för att mumla samma gamla trötta mantra."
Men det tar ju så förbannat lång tid innan ni fattar att jag har rätt och att mina ord är Det Sanna Budskapet från Gud! :^) Därför måste jag repetera mina läror åt de som fumlar i mörkret efter upplysning.
"Gör bruk av din berättarteknik och skräm oss med något vardagligt, något som absolut inte traditionellt förknippas med skräck."
Kan det inte räcka med en nydanande och väldigt gräslig grimas?
/Rising
som egentligen inte är ute efter vardaglig skräck, utan ickesensationell.
"Rising definierar skräck:
Monster är bara skrämmande om spelledaren är fullständigt oduglig."
Njae... "Monster är endast nödvändiga för skräck om spelledaren är fullständigt oduglig", snarare.
Jag gillar ju monster, och kommer fylla Eskapix med massor av dem. Men det måste inte finnas något monster i ett rollspel. Jag vill inte alltid blanda in monster i mina Kultäventyr, till exempel. Det blir skräck ändå.
"Pastor Rising, jag hade blivit mer övertygad om du motbevisadde dig själv istället för att mumla samma gamla trötta mantra."
Men det tar ju så förbannat lång tid innan ni fattar att jag har rätt och att mina ord är Det Sanna Budskapet från Gud! :^) Därför måste jag repetera mina läror åt de som fumlar i mörkret efter upplysning.
"Gör bruk av din berättarteknik och skräm oss med något vardagligt, något som absolut inte traditionellt förknippas med skräck."
Kan det inte räcka med en nydanande och väldigt gräslig grimas?
/Rising
som egentligen inte är ute efter vardaglig skräck, utan ickesensationell.
Teori utan praktik är tråkigt
Efter åtskilliga inlägg av mer eller mindre självutnämnda skräckprofeter känns ämnet uttömt. Jag vill inte läsa mer skräckteori. Jag vill pröva den i praktiken. Jag vill låsa in mig i ett mörkt rum med Rising/Krille/Arcana och allt vad de heter och se vad de går för när det verkligen gäller. När det gäller skräck och andra närliggande känslor så finns det gräns för hur mycket man kan få ut av att endast diskutera kring olika teorier.
Efter åtskilliga inlägg av mer eller mindre självutnämnda skräckprofeter känns ämnet uttömt. Jag vill inte läsa mer skräckteori. Jag vill pröva den i praktiken. Jag vill låsa in mig i ett mörkt rum med Rising/Krille/Arcana och allt vad de heter och se vad de går för när det verkligen gäller. När det gäller skräck och andra närliggande känslor så finns det gräns för hur mycket man kan få ut av att endast diskutera kring olika teorier.
Rising
Vila i frid
Re: Teori utan praktik är tråkigt
Omsätter du inte vårt teoretiserande här på forumet i praktik med din egen spelgrupp?
Det gör jag, och jag har utvecklats mycket sedan jag först kom hit till forumet. Särskilt i mitt användade av tärningar i skräck. (för det finns situationer där tärningar är väldigt effektiva i skräckrollspel) Jag känner iaf att våra diskussioner här ger väldigt mycket.
Vad jag vill se framöver är mer trick på hur man skriver skräckäventyr. Alltså inte hur man spelleder dem, utan enbart hur man kan lägga upp dem och så.
Jag tror definitivt att mycket intressant kan sägas i en sådan diskussion.
/Riz
Omsätter du inte vårt teoretiserande här på forumet i praktik med din egen spelgrupp?
Det gör jag, och jag har utvecklats mycket sedan jag först kom hit till forumet. Särskilt i mitt användade av tärningar i skräck. (för det finns situationer där tärningar är väldigt effektiva i skräckrollspel) Jag känner iaf att våra diskussioner här ger väldigt mycket.
Vad jag vill se framöver är mer trick på hur man skriver skräckäventyr. Alltså inte hur man spelleder dem, utan enbart hur man kan lägga upp dem och så.
Jag tror definitivt att mycket intressant kan sägas i en sådan diskussion.
/Riz
Re: Teori utan praktik är tråkigt
"Omsätter du inte vårt teoretiserande här på forumet i praktik med din egen spelgrupp?"
Nej, inte medvetet i alla fall. Det var åratal sedan jag gjorde det senaste, klumpiga försöket att spela skräck. Visst händer det att det finns med enstaka skräckelement men det blir sällan särskilt dominerande. Jag har suttit fast fantasyträsket i åtskilliga år nu.
Teori i all ära men den kan aldrig helt ersätta den praktiska biten. Som blivande lärare är jag övertygad om att det inte räcker att skriva en massa saker som förfaller vara smart och rätt. Jag vill se, uppleva, inandas skräcken. Inte drukna i en massa teorier som lätt blir fallet när de tunga namnen drar igång sina propagandamaskiner.
"Omsätter du inte vårt teoretiserande här på forumet i praktik med din egen spelgrupp?"
Nej, inte medvetet i alla fall. Det var åratal sedan jag gjorde det senaste, klumpiga försöket att spela skräck. Visst händer det att det finns med enstaka skräckelement men det blir sällan särskilt dominerande. Jag har suttit fast fantasyträsket i åtskilliga år nu.
Teori i all ära men den kan aldrig helt ersätta den praktiska biten. Som blivande lärare är jag övertygad om att det inte räcker att skriva en massa saker som förfaller vara smart och rätt. Jag vill se, uppleva, inandas skräcken. Inte drukna i en massa teorier som lätt blir fallet när de tunga namnen drar igång sina propagandamaskiner.
Re: Teori utan praktik är tråkigt
"Teori i all ära men den kan aldrig helt ersätta den praktiska biten."
Hur tycker du att Rising ska omsätta sina teorier i praktiken mitt i en diskussion på ett forum? Skrämma oss alla? O_O
"Teori i all ära men den kan aldrig helt ersätta den praktiska biten."
Hur tycker du att Rising ska omsätta sina teorier i praktiken mitt i en diskussion på ett forum? Skrämma oss alla? O_O
Re: Teori utan praktik är tråkigt
"Hur tycker du att Rising ska omsätta sina teorier i praktiken mitt i en diskussion på ett forum? Skrämma oss alla?"
*ser hur det dåligt konstruerade logikhuset rasar samman och begraver honom levande*
Tja, mer berättelser både med skräcktema och ifrån olika spelmöten, vare sig de blev lyckade eller misslyckade. En spelledarkurs i skräck kanske? Naturligtvis kommer det mestadels att bli envägskommunikation. Men jag tror bara inte att enbart teorin räcker hela vägen. Skräck är ju en känsla och känslor går inte att studera under ett mikroskåp. De går heller inte att bryta ner till en massa smådelar i en diskussion. Det finns därmed ingen patenterad väg som absolut leder till att folk blir skrämda. Känslor är som bekant subjektiva.
"Hur tycker du att Rising ska omsätta sina teorier i praktiken mitt i en diskussion på ett forum? Skrämma oss alla?"
*ser hur det dåligt konstruerade logikhuset rasar samman och begraver honom levande*
Tja, mer berättelser både med skräcktema och ifrån olika spelmöten, vare sig de blev lyckade eller misslyckade. En spelledarkurs i skräck kanske? Naturligtvis kommer det mestadels att bli envägskommunikation. Men jag tror bara inte att enbart teorin räcker hela vägen. Skräck är ju en känsla och känslor går inte att studera under ett mikroskåp. De går heller inte att bryta ner till en massa smådelar i en diskussion. Det finns därmed ingen patenterad väg som absolut leder till att folk blir skrämda. Känslor är som bekant subjektiva.
Re: Teori utan praktik är tråkigt
"Skräck är ju en känsla och känslor går inte att studera under ett mikroskåp. De går heller inte att bryta ner till en massa smådelar i en diskussion."
Om DU bröts ned till smådelar och studerades under mikroskop, då skulle du allt bli lite rädd!
"Skräck är ju en känsla och känslor går inte att studera under ett mikroskåp. De går heller inte att bryta ner till en massa smådelar i en diskussion."
Om DU bröts ned till smådelar och studerades under mikroskop, då skulle du allt bli lite rädd!
Rosen
Myrmidon
Re: Det enda goda med mig är min självgodhet.
Nu känner jag demonerna komma över mig... Den där var för bra för att inte användas.
--
Åke
Nu känner jag demonerna komma över mig... Den där var för bra för att inte användas.
--
Åke
Re: Hallå där!
Det där är väl precis samma grej för vampyrer som för människor, fast kanske värre om man tror att det är man själv som är monstret. Hela den här diskussionen är ju trams. Det står ju för fan på boken att Vampire är ett skräckrollspel.
Det där är väl precis samma grej för vampyrer som för människor, fast kanske värre om man tror att det är man själv som är monstret. Hela den här diskussionen är ju trams. Det står ju för fan på boken att Vampire är ett skräckrollspel.
gothisk skräck
Enligt mej är vampire inte alls uppbyggt för skräckens skull, snarare för avancerade intriger mellan övernaturliga element.
Termen gothisk skräck kom under den tidiga romantiken, eller för-romantiken, då man använde tabuer, då främst sexualitet, som skräckelement. Denna tabubelagda skräckstämning skapade den "moderna" vampyren (förleder oskulder, antikrist, sexualitet, njutning, död etc).
denna tabu har dock med tiden blivit ohållbar, men existerar fortfarande i terminologin. Därför kan man kalla vampire för ett gothiskt skräckrollspel, som inte egentligen innehåller verklig skräck.
Måste dock försvara rollspelet, och WoD känner jag. Det är förvisso sant att det förmodligen är världens mest komersiella rollspel, men det är skoj!, och det är väl det som är hela grejen med hobbyn... har jag fel?
Enligt mej är vampire inte alls uppbyggt för skräckens skull, snarare för avancerade intriger mellan övernaturliga element.
Termen gothisk skräck kom under den tidiga romantiken, eller för-romantiken, då man använde tabuer, då främst sexualitet, som skräckelement. Denna tabubelagda skräckstämning skapade den "moderna" vampyren (förleder oskulder, antikrist, sexualitet, njutning, död etc).
denna tabu har dock med tiden blivit ohållbar, men existerar fortfarande i terminologin. Därför kan man kalla vampire för ett gothiskt skräckrollspel, som inte egentligen innehåller verklig skräck.
Måste dock försvara rollspelet, och WoD känner jag. Det är förvisso sant att det förmodligen är världens mest komersiella rollspel, men det är skoj!, och det är väl det som är hela grejen med hobbyn... har jag fel?
Quan'talis
Swashbuckler
Re: gotisk skräck
En liten rättelse:
Den gotiska romanen kom till under slutet av 1700-talet (förromantiken om man så vill) som en reaktion mot nyklassicismen/realismen. Det fanns en trend under hela 1700-talet att försöka göra litteraturen "ofarlig" och "rumsren", dels genom att sätta upp krav på realism och dels genom att placera den (främst romanerna, som blev populära i det engelska språkområdet just då) i ... ehh... vad heter "the domestic realm" på svenska? Hur som helst; romaner skulle vara "realistiska", uppbyggliga och förnuftiga, och att läsa dem var något som man på sin höjd accepterade att kvinnor och sysslolösa aristokrater ägnade sig åt. Dessutom fanns det under hela denna period en tendens att se det förflutna (främst medeltiden) som primitivt, brutalt och okultiverat. Precis så som romanerna inte skulle vara.
Den gotiska romanen var en reaktion mot det här; den var känslosam, intensiv, "orealistisk" och utspelade sig just under medeltiden ("Gotisk" betydde under den perioden "medeltida" på ett nedsättande sätt – på samma sätt som ordet "gotisk" från början var nedsättande inom arkitekturen; de italienska arkitekterna såg ner på den nordeuropeiska stilen och jämförde den med goterna som plundrade Rom på 400-talet).
Den gotiska romanen var alltså en del av den frigörelse av litteraturen från realismens krav som fortsatte under romantiken, och som på ett sidospår gav upphov till den moderna fantasyn. I de tidigaste gotiska romanerna (Horace Walpoles "The Castle of Otranto", Ann Radcliffes romaner) fanns det väldigt lite undertryckt sexualitet (eller så var den väldigt väl undertryckt...), men ganska snart dök sådana teman också upp (M. G. Lewis "The Monk"). Den gotiska traditionen fördes sedan vidare av författare som Poe, Stoker och kanske i viss mån Lovecraft, med mindre fokus på medeltid och större intresse (och talang) för skräck.
Som jag ser det kan man kalla Vampire ett gotiskt skräckrollspel om man vill, men jag tycker snarare att man borde påpeka att det inte innehåller någon riktig "gotiskhet" än att det inte innehåller någon riktig "skräck".
Så... nu får ni fortsätta diskutera
JPS
En liten rättelse:
Den gotiska romanen kom till under slutet av 1700-talet (förromantiken om man så vill) som en reaktion mot nyklassicismen/realismen. Det fanns en trend under hela 1700-talet att försöka göra litteraturen "ofarlig" och "rumsren", dels genom att sätta upp krav på realism och dels genom att placera den (främst romanerna, som blev populära i det engelska språkområdet just då) i ... ehh... vad heter "the domestic realm" på svenska? Hur som helst; romaner skulle vara "realistiska", uppbyggliga och förnuftiga, och att läsa dem var något som man på sin höjd accepterade att kvinnor och sysslolösa aristokrater ägnade sig åt. Dessutom fanns det under hela denna period en tendens att se det förflutna (främst medeltiden) som primitivt, brutalt och okultiverat. Precis så som romanerna inte skulle vara.
Den gotiska romanen var en reaktion mot det här; den var känslosam, intensiv, "orealistisk" och utspelade sig just under medeltiden ("Gotisk" betydde under den perioden "medeltida" på ett nedsättande sätt – på samma sätt som ordet "gotisk" från början var nedsättande inom arkitekturen; de italienska arkitekterna såg ner på den nordeuropeiska stilen och jämförde den med goterna som plundrade Rom på 400-talet).
Den gotiska romanen var alltså en del av den frigörelse av litteraturen från realismens krav som fortsatte under romantiken, och som på ett sidospår gav upphov till den moderna fantasyn. I de tidigaste gotiska romanerna (Horace Walpoles "The Castle of Otranto", Ann Radcliffes romaner) fanns det väldigt lite undertryckt sexualitet (eller så var den väldigt väl undertryckt...), men ganska snart dök sådana teman också upp (M. G. Lewis "The Monk"). Den gotiska traditionen fördes sedan vidare av författare som Poe, Stoker och kanske i viss mån Lovecraft, med mindre fokus på medeltid och större intresse (och talang) för skräck.
Som jag ser det kan man kalla Vampire ett gotiskt skräckrollspel om man vill, men jag tycker snarare att man borde påpeka att det inte innehåller någon riktig "gotiskhet" än att det inte innehåller någon riktig "skräck".
Så... nu får ni fortsätta diskutera
JPS
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,663
Re: gothisk skräck
I övrigt en vettig utläggning som jag håller med om. Inte skräck i betydelsen att skrämmas utan för att det ansluter till en traditionell skräckgenre.
Jag skulle nog säga näst mest kommersiella. Tror ni kan gissa resten...
I övrigt en vettig utläggning som jag håller med om. Inte skräck i betydelsen att skrämmas utan för att det ansluter till en traditionell skräckgenre.
Otranto
"I de tidigaste gotiska romanerna (Horace Walpoles "The Castle of Otranto", Ann Radcliffes romaner) fanns det väldigt lite undertryckt sexualitet (eller så var den väldigt väl undertryckt...)"
Efter att ha läst The Castle of Otranto läste jag även en kommentar om boken, som tolkade i princip varenda scen som en metafor för något pornografiskt. Jag fann dock det hela väldigt långsökt.
"I de tidigaste gotiska romanerna (Horace Walpoles "The Castle of Otranto", Ann Radcliffes romaner) fanns det väldigt lite undertryckt sexualitet (eller så var den väldigt väl undertryckt...)"
Efter att ha läst The Castle of Otranto läste jag även en kommentar om boken, som tolkade i princip varenda scen som en metafor för något pornografiskt. Jag fann dock det hela väldigt långsökt.
Klon
Hero
Re: Hallå där!
bara för att det står på boken att det är det behövert det ju inte betyda att det är sant...
Jag skulle kunna skriva att svenil är ett fantasyrollspel, min inte blir det särskilt santa bara för att det står så.
Fast jag håller ju klart med om att det skall klassas som skräck, eftersom det är den genre som det passar bäst i
bara för att det står på boken att det är det behövert det ju inte betyda att det är sant...
Jag skulle kunna skriva att svenil är ett fantasyrollspel, min inte blir det särskilt santa bara för att det står så.
Fast jag håller ju klart med om att det skall klassas som skräck, eftersom det är den genre som det passar bäst i