Nekromanti Varför är Chronopia skit men nya mutant och Chronicels klassiker?

[Tant Ragnar]

En allmänt vedertagen åsikt är att Chronopia var ett skitspel, men att alla versioner av mutant (gamla, nya, rymd och Chronicels) är svenska rollspelsklassiker.

Hur kan det komma sig? Gjorde inte nya mutant, och även chronicles, just det som Chronopia bespottades för - en Games Workshop-fiering av ursprungsmaterialet.

 

[luddwig]

Jag kan inte uttala mig om den breda massans åsikter men i min bok var Mutant bra till och med den svarta boxen (1989 års version). Mutant Rymd och Chronicles var sedan, liksom flera av DoD -91:s många tillbehör samt Chronopia, alldeles för over the top och amerikaniserade för min smak. Jag ser alltså inte Mutant Rymd eller Chronicles som klassiker utan som rester från en mörk tid för svenska rollspel.

 

[Gurgeh]

Såhär i efterhand gillar jag inte cyberpunk-Mutant (alltså svarta boxen 1989). Det känns som ett hafsverk som misslyckas med att ta vara på det som gjorde cyberpunk intressant, och dessutom slarvade bort det som gjorde Mutant intressant. Alla versioner av Mutant som utspelar sig efter en katastrof gillar jag.

Chronopia kom under den period då jag inte spelade rollspel alls, så det har jag ingen åsikt om.

 

[krank]

En allmänt vedertagen åsikt är att Chronopia var ett skitspel, men att alla versioner av mutant (gamla, nya, rymd och Chronicels) är svenska rollspelsklassiker.

Jag ifrågasätter att detta skulle vara "allmänt vedertaget". Visst finns det en del av oss som gillar Chronicles, men det finns också många som fortfarande felaktigt påstår att det "bara är en Warhammer 40k-kopia" och som verkar hemskt arga för att deras fåniga* talande djur inte fick vara med.

* inte helt seriöst menat.

Sedan är det svårt att komma ifrån att Chronicles verkar ha fått en spridning internationellt som är betydligt större än vad jag uppfattat att Chronopia fått, vilket kanske möjligen bidrar till intrycket.

För egen del har jag inga speciellt varma känslor för gamla Mutant eller DoD helt enkelt för att jag inte spelade dem när det begav sig. Chronicles var mitt första rollspel. I mina ögon gör nog inte "games workshopifieringen" så mycket eftersom jag tycker att förlagorna är så ointressanta och överskattade. En lapptäckesfantasyvärld med ankor och postapokalyps med talande djur? Nä, ge mig lite schysst skruvad urban fantasy och cyberpunk-noir med stora axelskydd vilken dag som helst...

 

[Max Raven]

Omslagen och en del av illustrationerna kanske bidrog. Jag har rätt dålig koll på det men det känns som att Oktoberlandet gör mycket av det Chronopia ville rätt.

Grejen är att Chronopia har coola bitar - ångpunksfantasy i en tid det inte riktigt använts någon annanstans - men det fanns ett starkt DoD-91-läger, spelet led av hiskeliga utseenden och gick våld på en del saker som "ska" finnas i Fantasy genom att skappa någon slags hybrid mellan DoD-91, ångpunk och Terry Pratchett. Vilket inte är fel, men när man "dödar" det största svenska fantasyrollspelet och kör i en helt ny riktning med ett nytt rollspel med samma namn så blir det en del bad will. Och Eon och Trudvagn.

Chronicles å andra sidan hade ett rätt stort problem med power creep, där varje ny bok hade större vapen och fetare rustningar - och rollpersoner som inte kan bli dödad av ens tunga pistoler, vilket iofs funkar med genren så länge de inte hade den starka kopplingen mellan KP och fysisk skada...

 

[Tre solar]

För att Mutant aldrig var lika stort, och då blir folk inte lika upprörda när det förändras.

Sen skulle jag säga att Nya Mutant (1989) är en klassiker, men inte Chronicles. Att Chronicles kan verka som en klassiker är huvudsakligen för att det är ett varumärke. Om Chronopia funnits kvar i Paradox/Cabinets varumärkesportfölj hade det kommit en kickstarter på det med.

 

[Staffan]

Jag skulle inte kalla Mutant '89 (känns fel att kalla ett nästan 30 år gammalt spel för "Nya" Mutant) för en klassiker.

För det första var kvalitetskontrollen på det undermålig. Man hade t ex glömt att ha med de olika yrkenas startutrustning, vilket ledde till att man skulle försöka utrusta sin rollperson med endast de pengar som var tänkta som "spenderpengar", vilket ofta bara var ett par hundra krediter (eller vad nu valutan hette), när de flesta vapen kostar ett par tusen. Reglerna för att läka skada på robotar var näst intill obefintliga - de bestod bara av "slå för de här tre färdigheterna", men inget om hur mycket reservdelar kostar, hur lång tid det tar, o s v. Jag vill också minnas att det fanns rätt många andra buggar, som granater och automateld. En del av dessa fixades i såsböcker, men grundreglerna i sig var rätt kassa.

För det andra tog man kål på ett uppskattat* postapokalyps-spel för att endast sno namnet till ett spel som hade näst intill inget gemensamt med originalet. Det hade varit bättre att klippa av kopplingarna till det gamla helt (t ex mutanterna och psi-mutanterna, som alltid kändes lite malplacerade) och använda ett annat namn.

* Nu vet jag iofs inte hur väl Mutant och Mutant 2 sålde, men de var alltid välförsedda med material i Sinkadus så jag antar att de sålde hyggligt.

 

[Jocke]

Det här med att chronopia är dåligt tror jag mest är nått som folk tyckte när spelet kom. Reglerna är ju typ samma världen är lätt att spela i. Det enda det gjorde lite fel var att inte lanseras som en egen värld till dod i stället för som en ersättare till altor (som folk av oklar anledning tycker om).

 

[Staffan]

Det här med att chronopia är dåligt tror jag mest är nått som folk tyckte när spelet kom. Reglerna är ju typ samma världen är lätt att spela i. Det enda det gjorde lite fel var att inte lanseras som en egen värld till dod i stället för som en ersättare till altor (som folk av oklar anledning tycker om).

Det var en del småändringar i världen, framför allt i hur man gjorde rollpersoner.

• Raserna var annorlunda, och mindre balanserade.
• Yrkena hade, i stället för en relativt lång lista på potentiella yrkesfärdigheter av vilka man fick välja 12, en fast lista på 10 färdigheter. I vissa fall fanns det ett val mellan 2-3 färdigheter på en "plats", t ex resenären som fick välja mellan Sjökunskap och Rida (eller något liknande), beroende på om personen ifråga främst reste på land eller hav.
• Man fick bonus-erfarenhet och bonus-BP för hög ålder, men grundegenskaper påverkades baserat på ålderskategori som i sin tur var rasbundet. Det gav en "smygrabatt" för långlivade raser. Att t ex vara Stadsalv kostade 25 BP (jämfört med människans 15), och gav netto +3 på stats, +15 på socialt stånd och startkapital (värt 22 BP bara det), och kunde vara "Vuxen" (inga åldersmods på stats) upp till 750 år gammal vilket gav +20 BP, x5 startkapital, och +125 EP jämfört med en vuxen människa som är 21-45 år.
• Kostnaden för att höja färdigheter var konstant (baserad på om det var en primär färdighet, yrkesfärdighet, eller sekundär färdighet), till skillnad från tidigare versioner där kostnaden ökade med högre värden.

Men väl i spel var mycket riktigt reglerna i stort sett identiska.

 

[Mogger]

Såhär i efterhand gillar jag inte cyberpunk-Mutant (alltså svarta boxen 1989). Det känns som ett hafsverk som misslyckas med att ta vara på det som gjorde cyberpunk intressant, och dessutom slarvade bort det som gjorde Mutant intressant. Alla versioner av Mutant som utspelar sig efter en katastrof gillar jag.

Chronopia kom under den period då jag inte spelade rollspel alls, så det har jag ingen åsikt om.

Nja, Nya Mutant hade en del fantastiska moduler med hög klass och tydligt cyberpunktema (ex Cyberzonen och Berlin). Men också flera som var raka motsatsen. Men det är sannolikt de bättre modulerna som givit nya Mutant visst cred. Och anledningen till att jag minns spelet med värme.

Cronicles och Cronopia var aldrig min kopp te men de var väl varken bättre eller sämre än de flesta andra spel.

 

[Gurgeh]

Nja, Nya Mutant hade en del fantastiska moduler med hög klass och tydligt cyberpunktema (ex Cyberzonen och Berlin). Men också flera som var raka motsatsen. Men det är sannolikt de bättre modulerna som givit nya Mutant visst cred. Och anledningen till att jag minns spelet med värme.

Ja, det är sant. Jag tänker på grundreglerna, och flera av de tidiga äventyren som var lite väl tydligt "inspirerade" av olika populära science fiction-filmer.

 

[Hans E Magnusson]

Om Chronopia funnits kvar i Paradox/Cabinets varumärkesportfölj hade det kommit en kickstarter på det med.

I vems portfölj kan man finna Chronopia i då?

 

[Bifur]

Som nämnts av andra håller inte heller jag med om att alla Mutant-versioner är klassiker. För egen del var Mutant 2089 "vårt" spel, Pyri spelade vi ganska lite i (var lite för unga), och de i spelgruppen som drog Mutant-lasset gillade cyberpunk. Försöken att gå vidare med Rymd lyfte aldrig och Chronicles testade vi aldrig (i den vevan slutade också många att spela).

På ett teoretiskt plan är problemet brottet med tidigare versioner utan att ha tillräckligt stark popkulturell förankring i övrigt. Detta kan jag tänka mig räddade 2089 (Neuromancer, Bladerunner) men inte Rymd/Chronicles (ref ?? i alla fall för mig).

På samma vis blev övergången från EDD till 91 och senare Chronopia svår (tolkienesque till ??). 91:an klarade det bättre eftersom scenariona fortfarande baserades på Ereb Altor, men den irriterade coolhets-inflationen hade redan påbörjats med flödet av handböcker (vi köpte de flesta men använde i princip inga, vi fortsatte typ att spela EDD). När sedan Chronopia kom blev brottet definitivt, det var inte samma spel och vi kunde lika väl lägga ned eller spela annat.

Inget av detta är reflekterar hur bra Chronopia eller Chronicles var som spel (jag har ingen uppfattning), däremot vådan av att marknadsföra vad som i princip är nya spel under gamla namn.

 

[Cybot]

Spelade inte Rising en hel del Chronopia? Jag vill minnas att han åtminstone inte gick blähä chronopia" på forumet.

 

[Mundo]

Raserna var annorlunda, och mindre balanserade.

Gammal dimalv... Extremt balanserat och kul för alla andra i din grupp.

 

[Genesis]

Spelade inte Rising en hel del Chronopia? Jag vill minnas att han åtminstone inte gick blähä chronopia" på forumet.

Jag hade lärt mig att Chronopia var dåligt utan att själv ha bildat mig en uppfattning om det. Man skulle ogilla Chronopia på den tiden, och sådär typiskt svenskt gick jag med på den korrekta åsikten utan att utvärdera själv. Rising lärde mig att Chronopia var astufft, och jag har ända sedan dess störtgillat det. Trots att jag inte spelat det mer än en handfull gånger.

Ibland får jag för mig att återupptäcka det, fast med ett spelbart regelsystem, då. Vet inte vilket system som skulle passa bäst? Solar System är ju ett givet alternativ, men det lär ska finnas andra intressanta kandidater. Remember Tomorrow skulle nog funka rätt väl; Chronopia är ju i princip cyberpunk. Eller något AW-hack.

 

[krank]

Eller något AW-hack.

Någon får ta på sig att bygga ett... "ChronAWpia"?

 

[Corfitz Ulfeldt]

Det största problemet med Mutant 2089 var, enligt min, uppfattning att man inte kunde släppa arvet.Det var svårt att släppa Rubbitarna, typ. I boken fanns t.ex. en karta över Pyrisamfundet och det var en del regler hur man skapade diverse monster. Det gjorde det ganska svårt att ta till sig settingen. Bra moduler var enbart, som tidigare nämnts, Berlin som jag uppskattade mycket och Cyberzonen för att det kändes cyberpunkigt (typ). Det var dock svårspelat pga dubbla grupper, en i cyberkosmos och en i verkligheten. Övriga moduler behandlade rymdvarelser (Drakens öga/land?) eller aliensripoffs vilka inte kändes så cyberpunkiga.
Chronopia avfärdade mitt 13-åriga(?) jag omedelbart med "detta är ju inte dod!" Skulle nog ha en annan uppfattning idag.

 

[God45]

Chronopia är kass av samma anledning som Mutant alltid sugit, det är en undermålig och kreativt steril kopia av ett bättre spel skrivit utan att någon har ett uns av poesi i sin själ. Men medan Mutant stal från saker som mest var okej eller fungerade på stämning alltså Gamma World som är kul och gonzo men inte så mycket mer och Warhammer 40k som mest är roligt trams grimdark, så stal Chronopia från motherfucking Planescape. Och Planescape är så jävla bra att det är svårt att uttrycka kort i text. Det är så ofantligt bra att när man gör en själlöst kopia är den inte bara själlös, den är också skit på alla andra nivåer OCH själlöst.

 

[Staffan]

så stal Chronopia från motherfucking Planescape. Och Planescape är så jävla bra att det är svårt att uttrycka kort i text. Det är så ofantligt bra att när man gör en själlöst kopia är den inte bara själlös, den är också skit på alla andra nivåer OCH själlöst.

Jag är skeptisk. Både Planescape och DoD Chronopia släpptes 1994, så jag har svårt att tänka mig att Chronopia är direkt plankad från Planescape. Det är snarare ett fall av konvergent evolution.

Och stora städer som fokus för fantasy-världar är ju en anrik tradition som går tillbaka minst till 30-talet och Leibers berättelser om Fafhrd och Grey Mouser. Det har sedan funnits många efterföljare: Sanctuary, Waterdeep, Greyhawk, Ankh-Morpork, o s v.