Doomhamster;n76692 said:
Jag tvivlar egentligen inte på det du säger om att man till stor del socialiseras in i sitt kön, faktum är att jag är rätt övertygad. Å andra sidan så är de flesta transpersoner exempel på att den här socialiseringen inte har funkat, trots att omgivningen i allmänhet har försökt med alla medel, så det känns också uppenbart att det måste finnas en mer biologisk komponent.
Det är stor skillnad på kön och könsuttryck.
Som en del redan varit inne på, det är "kön" också ett långt mer komplext begrepp än vi ofta tror. Men det är hyggligt begränsat till vad det kan handla om - en förhållandevis påtaglig, fysisk (fysiologisk/biologisk) uppsättning av egenskaper. En del i det är externa könsorgan - en annan är en viss uppsättning gener, en tredje är en viss uppsättning av hormoner som produceras i olika kvantitet i kroppen. Oftast, fast långt ifrån alltid, följer dessa ett bestämt mönster, tex. "XX, övervägande östrogener, inget androgen, ovarier, livmoder och vagina" osv. osv.
Några andra små saker (tex placeringen av ett par muskelfästen) är också indirekt orsakade av någon av dessa faktorer. I en del fall ytterst indirekt - den skillnad i kroppsstorlek som vi oftast upplever mellan män och kvinnor, är tex en ren bieffekt av att killar i tonåren producerar en större mängd testosteron - som förutom att vara könshormon också är en tillväxtfaktor - än kvinnor i puberteten gör.
Jag har för övrigt länge hävdat att storleksskillnaden är biologiskt och statistiskt insignifikant. Dvs. den individuella variationen i längd (och kroppsmassa) är större än genomsnittsskillnaden mellan de två grupperna "män" respektive "kvinnor", vilket betyder att den är en chimär. :grin:
De förhållanden gäller för övrigt tillbaka till åtminstone Australopithecus, såvitt jag har kunnat följa upp det, vilket i sin tur betyder att den som vill påstå något annat om "våra förfäder" får gå >4 miljoner år bakåt i tiden. (Gissningsvis ännu längre, eftersom ungefär samma förhållanden råder mellan våra närmaste släktingar, Schimpanser och Bonobo. Men jag har inte haft tillgång till data att räkna längre tillbaka än Australopithecus.)
De flesta kulturer associerar sedan olika uttryck (och även normer och beteenden) till de två "huvudgrupperna". I undantagsfall har vissa kulturer haft uppfattningar om "tredje kön", en kategori som befriar individen från en del av de föreställningar som hör ihop med de två huvudsakliga kategorierna, och ofta lägger till en del nya. Men detta är som sagt sällsynt.
Jag kikade på en av de större kulturantropologiska databaser som finns, som innehåller data om över 100 kulturer. Min slutsats är att i princip alla kulturer har någon form av genomgående separering av arbetsuppgifter, baserad på kön. (Typ: "män lagar mat, kvinnor sköter jordbruk").
Men vilka uppgifter som ingår i arbetsuppdelningen, liksom vilken som tillfaller vilket kön osv. varierar så mycket att det inte finns några som helst påtagliga allmängiltiga förhållanden. (De som uppvisar störst likformighet, tex saker som "jakt på stora havsdäggdjur", är sådant utövats av mycket få kulturer och därför inte riktigt går att dra generella slutsatser av...)
Alltså, att dela upp arbetsuppgifter efter kön är väldigt vanligt i många kulturer. Men alla saker som andras för att förklara detta, typ "uppgiften X lämpar sig bäst för män, som är starkare" faller på att det finns en uppsjö kulturer som gjort tvärtom.
Och med den mångfald av olika uppdelningar som registrerats, faller också alla slags hypoteser om att sådana arbetsuppdelningar skulle, i sig, orsaka några biologiska eller fysiologiska könsskillnader genom evolutionärt urval - får då behöver de inte bara vara förhållandevis genomgående utan också långvariga, och det tyder ju dessa data på att några sådana mönster inte har existerat tillräckligt länge.
Sist och slutligen, nästan allt det vi förknippar med olika könsroller - tex att män ska vara mer sexuellt aktiva, ha en större benägenhet för promiskuositet osv. - har också kastats om genom historien och/eller skiljer sig mellan olika kulturer.
Det var en odiskutabel sanning i Europa under ett par tusen år (minst), från antiken över medeltiden och in i den tidigmoderna tiden, att kvinnor hade en starkare sexualdrift - och därför behövde kontrolleras innan de hoppade i säng med första bästa främling osv. Bara de senaste 200 - 250 åren har vi tänkt tvärtom. Till exempel.
Det är alltså tämligen uppenbart att vi på alla nivåer socialiseras in i vilka uttryck som är gängse - och först DÄREFTER försöker förklara dessa mönster på olika sätt med bland annat biologiska förklaringsmodeller.
Däremot kan en fråga sig om det möjligen ligger en viss "biologisk" orsak i att vi gör själva uppdelningen och sas "förväntar oss" att det borde finnas en uppdelning. (Det skulle det kunna göra, om vi ser till vissa anatomiska egenskaper hos vår hjärna... Men då talar om något helt annat - inte en orubblig sanning och inte något som eg. har med könen att göra.)
Vad gäller transpersoner, så handlar det om två helt olika saker - dels om känslan av att ha fel kön, dels om att omgivningen ska ha en chans att identifiera personen som det önskade könet.
De transsexuella jag känner har i alla fall jag kan påminna mig om (iaf där jag diskuterat saken) haft fullt klart för sig att det är olika saker och fungerar helt olika. Dvs. korrigering av ens könsorgan är en sak (som dessutom inte alla vill, om än de flesta, eftersom det är en komplex och utdragen medicinsk process). Desto viktigare är att kunna få korrigera hormonerna, som är det som är allra mest direkt knutet till upplevelsen av att vara "född med fel kön" etc.
Att sedan kunna få ändra namn, kön i juridisk mening - och av omgivningen bli "korrekt könad" osv. är en annan sak. Det är viktigt (i olika grad för olika individer), men som sagt, något annat än känslan av att ens kropp är "fel", "sviker en" och liknande upplevelser.
Alltså, skulle jag säga, är det även här en synbar skillnad mellan kön och könsuttryck.