Varför grottkräl?

Alltså jag är ledsen men "Phandelver" måste ju vara det lökigaste fantasynamnet på en rollspelsmodul.
 
Phandelver är väll ganska tamt i lökighetsgrad när det kommer till namnet på fantasy moduler .

Jag kan nog komma på ett antal lökigare namn på moduler till just DnD alone .
 
Svarte Faraonen said:
Om jag får ställa en motfråga, vad är din bild av vad man gör i ett typiskt grottkräls-äventyr?
Click to expand...

Jag tänker på följande:
  • Du utforskar en ruin eller kvarlämning, helst en som med tiden hamnat under jorden.
  • Du utforskar ett grottkomplex i hopp om att hitta rikedomar eller ta ned ett hot för att vinna rikedomar.
  • Du möter olika fraktioner med olika agendor som nu har sagda grottkomplex som sitt hem.
  • Du lär dig om platsens historia och hur platsen vid olika tidpunkter fått nya användningsområden.
  • Du rör dig försiktigt genom stora hallar, smala korridorer och över klyftor till avgrunden i sällskap av ett flimrande ljus från din fackla som när som helst kan brinna ut.
  • Du håller ögonen öppna efter mekanismer och annat som skulle kunna vara fällor för att hindra inkräktare från att träda längre in.
För mig är nog grottkräl utforskande mer än stridande. Det handlar om att upptäcka, utforska och bekanta sig med kvarlevorna av en civilisation sedan länge fallen.
 
En fråga som jag funderar på när jag läser tråden är det här med boss tänk. Jag fastnar nämligen själv i den tanken ibland när jag försökt eller har spelat mer grottkräl och jag upplever att den förstör mer än den tillför. Men var kommer den tanken ifrån? Är det en överlappning mot hur TV och datorspel använder grottor? Eller är det något som uppstått på grund av att det är ett enkelt och tydligt mål som går att sätta upp?

Jag har ju inget emot att äventyrarna dras ned i en grotta för att besegra något otyg, vare sig det innebär strid eller jaga bort otyget, men det känns ibland som tanken fastnar där istället för att vandra vidare till alla andra intressanta delar en grotta kan uppfylla så som:
  • Du har ett arkeologiskt intresse, du vill gräva fram och veta mer om områdets historia.
  • Du vill studera och ta med dig exempel från olika arter, såväl flora som fauna, som finns i grottan.
  • Du vill vinna rikedom och vet att i grottan finns det kvarlevor och reliker som skulle kunna säljas för stora summor pengar.
  • Du söker en relik som tillhört en gud eller den gud du själv tillber och är anhängare till.
  • Du har hört rykten om att det försiggår handel av illegala extrakt någonstans i grottkomplexet i skydd från civilisationens vakande ögon, extrakt du själv vill få fatt av någon anledning.
Jag tror anledningen att jag ibland undviker grottor är för att jag fått en ensidig bild av vad grottan kan innebära och jag vet nog inte var den bilden kommit ifrån. Den här tråden har istället lyckats så frön som breddar min bild och jag känner mig nu mer villig att skapa grottor själv.
 
Svarte Faraonen said:
Om jag får ställa en motfråga, vad är din bild av vad man gör i ett typiskt grottkräls-äventyr?
Click to expand...

Min "bild" bygger på spelupplevelser och genomläsningar av olika grottor. De har samtliga gått ut på utforskning av ett större komplex fullt av faror och värdesaker.

Den roligaste "grottan" vi har spelat var utforskandet av den underjordiska basen i Nordholmia till MUA. Men det var också kulmen av en lång jakt full av vedermödor och tragedier för att nå dit.

Jag gillar ju kampanjspel. En isolerad grotta utan anknytning till kampanjen i övrigt kämpar i stark motvind för att förmå att göra mig intresserad.

En grotta som del av en minikampanj hade funkat väl, som vaddennuheter-Observatory-nånting-nånting där området runt "grottan" är intressant och dynamiskt.

Men samtidigt eftersträvar jag även realism, konsekvens och sammanhang. Och där känner jag att få grottor lägger sitt fokus.
 
Jag tycker nog knappt att det ens går att tala om detta utan att blanda in regelsystem. Grottkräl i sig innebär bara för mig färgen runt om, vad vi gör, vi är i en grotta, utforskar i lugn och ro eller i fullständig panik eller något där emellan. Men om det sker i BW med ett par tre tester för att avgöra vad som händer (likt någon episod i kampanjen Karameikos Brinner) eller om det sker likt Torchbearer med stenhård resurshantering, ständig press neråt i skiten, eller om det skulle ske i B/X med slumpvis befolkad grotta utifrån en geomorph, eller B/X med en redan förberedd grotta med en väl utvecklad backstory och antingen tydlig riktning/räls eller mer öppet... osv osv.

Men färgmässigt lockar det mig kanske pga utforskningen och det lite mystiska med något gammalt uråldrigt, eller att vara instängd i någon annans hem. Påminner mig om när en som barn bröt sig in källare i ödehus eller korta scener från Indiana Jones eller Döskallegänget osv. Men som sagt, hur detta sen yttrar sig blir ju enormt olika baserat på vilket regelsystem som nyttjas. Men rent krasst, är det så stor skillnad på att knäcka is och navigera i ett främmande datanätverk i Cyberpunk som att bryta ner en dörr i en grotta och utforska dess gångar, i bägge fallen med hopp om att inget upptäcker en själv samt att man kommer därifrån med något av värde? Såklart det är skillnad i hur saker beskrivs osv, men funktionsmässigt för spelet är bägge mest begränsade system som styr och fokuserar vad vi kan säga att karaktärer gör och hur omgivningen agerar/svarar på karaktärernas rörelser.
 
Hans E Magnusson said:
Redan det första separat utgivna äventyret hade en slutboss. Palace of the vampire Queen.
Click to expand...
Samtidigt var ju det en bakgrund/plotbeskrivning (förklaringen till att monstren samlats där) och antytt/möjligt uppdrag (att besegra vampyrregenten).

Så en boss i en grotta med en bakgrund kopplad till ett möjligt uppdrag för äventyrarna är finemang och har funkat sen 1976?!

//EvilSpook
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top