Vad säger reglerna om följande situation
En person driver genom att samhället ska ta de utslagna i samhället som inte har någon livskvalitet att tala om och ta organ från dem för att rädda de som har möjlighet att leva ett långt, bra liv om de får dessa organ. Man offrar alltså kallt ett mindre antal för att rädda ett större antal, ungefär som svensk trafiksäkerhetspolitik.
Denna person drivs ju av en strävan att förbättra så mycket som möjligt för så många som möjligt, en iofs ganska nobel och god tanke. De som blir av med sina livsviktiga organ är kanske inte helt överens om att detta är en god och bra ide.
Vad säger regelboken? Är han god eller ond?
Samma dilemma finns när en general väljer att offra några enheter för att rädda en större mängd enheter.
Är han god eller ond?
Jag åt en gång en salt piratpeng som iofs var god, men den spräckte en tand för mig, vilket gjorde ont.
Var den god eller ond?
En skicklig konstnär som lägger ner hela sin själ i sitt arrbete, men försummar sin familj.
Är han god eller ond?
Kyrkan tyckte att den gjorde en god gärning när den jagade häxor, ljudar och zigenare. Den tyckte att den gjorde en god gärning när den bedrev korståg. Judarna tyckte att det var en god handling när de brände 10 000 levande i tegelstensugnar (fast det ligger onekligen en viss ironi i det). Hitler trodde att han hjälpte tyskarna och trodde att han var god. Stalin tyckte nog att han var god för att han slog tyskarna och för att han gjorde Sovjet till en stark industrination. Churchill tyckte nog att han var god, men han gick fram som ett slåtterverk i kolonierna, terrorbombade Dresden och offrade kallt Coventry. USA tyckte säkert att de gjorde en god insats i andra världskriget, men de hade en uttalad policy i stilla havet att inte ta fångar, de terrorbombade Tokyo, Hiroshima och Nagasaki i ett redan vunnet krig bara för att de hoppades avsluta Japan innan Sovjet hann ge sig in på den fronten (och därmed kunnat kräva att diktera segervillkor). Läkarna som expermenterade på människor i de tyska och engelska koncentrationslägren tyckte säkert att de gjorde en god insats för mänsklighetens bästa. Piloterna som släppte 25 ton bomber åt gången på vietnamesiska bönder tyckte säkert att de gjorde en god insats. Militanta djurvänner som släpper ut tusentals minkar i naturen som sedan utplånar allt annat djurliv tycker att de gör en god handling. Quisling trodde antagligen att han hjälpte Norge och därmed var god. Ceasar tyckte säkert att det var en god handling att bringa den romerska ordningen till barbarerna, vare sig de ville eller inte. Brutus ansåg antagligen att det var en god handling att avsätta Ceasar. En person som arbetar med att tillverka trampminor för att försörja sin familj tycker nog att han är god. De modiga kamikazepiloterna ansåg sig säkert goda, men de attackerade även transportfartyg. I gamla testamentet förekommer masskidnappningar och massvåldtäkter mot kvinnor med guds goda vilja, bara för att de tillhörde fel folk.
Kan man själv bedöma om man är god eller ond? Om man själv inte kan det (och man är rimligtvis den som känner sig själv bäst), kan då någon annan göra det?
Ena veckan så skriver tidningarna skräckhistorier om hur barn far illa utan att myndigheterna gör något, nästa vecka skriker de för att myndigheterna tagit från en förälder vårdnaden om ett barn.
Hur fanken kan man avgöra vad som är gott och ont?
Jag vänder mig inte mot en kvantifierbar alignment som sådant. Kan jag ta att man kan abstrahera ned begreppet intelligens eller charisma till en sifferskala 3-18 (i normalfallet) så kan jag ta abstraktionen i alignment.
Det jag vänder mig mot är att man slänger in begreppen god och ond, utan att definiera tydligt vad som avses. Det här är en urgammal filosofisk fråga, det kan knappast vara förvånande att det uppstår diskussioner om det. Hade de gett en tydlig beskrivning av vad som är gott och ont inom ramarna för spelet så hade man inte bara undvikit hela problemet, man hade även rundat hela det filosofiska spörsmålet. Författarna har utan samvetskval skickat ut spelarna i ett filosofiskt minfält där spelarna dessutom antagligen har olika åsikter, ett toppenläge för att orsaka onödiga konflikter runt spelbordet.
Är då författarna goda eller onda?
Om författarna är onda, är då de som anställer dem och låter dem hållas onda?
Om de är onda, vad säger det då om WotC? Jag vilar min låda.
