Har funderat länge på varför alla spel måste innehålla hela panteoner med gudar kontra Den Ende (mo-ho-ho-oaaah!). Exempel på dåliga gudar enligt mig är syftesgudar (definition Kaos-gud, Krigs-gud, Döds-gud, Natur-gud). En gud måste väl vara mer komplicerad än så?
Varför läggs inte mer energi på att framställa religioner som går mer hand i hand med andedyrkan eller shamanism/förfadersdyrkan (utan att bli "Eon/Rolemaster/Nekromantiker-shamaner"?
Något som jag jobbar på är en jävligt fri världssyn/andedyrkan (spin-off från R. Crowe i Gladiator när han ber till sina avbilder av familjen).
Någon som har nån konstruktiv kritik?
Varför läggs inte mer energi på att framställa religioner som går mer hand i hand med andedyrkan eller shamanism/förfadersdyrkan (utan att bli "Eon/Rolemaster/Nekromantiker-shamaner"?
Något som jag jobbar på är en jävligt fri världssyn/andedyrkan (spin-off från R. Crowe i Gladiator när han ber till sina avbilder av familjen).
Någon som har nån konstruktiv kritik?