Det här är något jag började tänka på efter att sett om The Gamers: Dorkness Rising.
I nästan alla skilldringar av en äventyrsgrupp i ett fantasy rollspel jag sett, må det vara spelkrönikor, serier, film m.m, eller själv varit med om, så har de enda hästar som används varit apostlahästarna.
Att använda sig av ett riddjur verkar inte vara en del av äventyrandet, vilket inte minst märks på att många fantasy rollspel ofta har väldigt kortfattade och ofullständiga regler om riddjur eller strid till häst.
Visst finns det undantag både i hur enskilda spelgrupper gör och i reglerna hos olika rollspel men dessa är som sagt ofta undantag.
Så vad beror detta på? Är det någon efterhängsam tradition som lever kvar från de allra första grottkrälen i början av rollspelens barndom när riddjur inte passade in i spelen?
Är det någon undermedveten önskan hos rollspelare att imitera Frodo och vänner på väg mot Mount Doom?
Varför rider ingen i regel i fantasy rollspel?
I nästan alla skilldringar av en äventyrsgrupp i ett fantasy rollspel jag sett, må det vara spelkrönikor, serier, film m.m, eller själv varit med om, så har de enda hästar som används varit apostlahästarna.
Att använda sig av ett riddjur verkar inte vara en del av äventyrandet, vilket inte minst märks på att många fantasy rollspel ofta har väldigt kortfattade och ofullständiga regler om riddjur eller strid till häst.
Visst finns det undantag både i hur enskilda spelgrupper gör och i reglerna hos olika rollspel men dessa är som sagt ofta undantag.
Så vad beror detta på? Är det någon efterhängsam tradition som lever kvar från de allra första grottkrälen i början av rollspelens barndom när riddjur inte passade in i spelen?
Är det någon undermedveten önskan hos rollspelare att imitera Frodo och vänner på väg mot Mount Doom?
Varför rider ingen i regel i fantasy rollspel?