Nekromanti Varför säljs (tydligen) inga äventyr?

[talgboll]

Jag älskar också att skriva egna äventyr och jag kör helst karaktärsdrivet, fisktank och utan regler men det är glädjande att det verkar finnas en marknad för bra välskrivna äventyr, även om de verkar vara ganska sällsynta. Det är ju också svårt att pleasea alla. Vissa vill ha maffiga kampanjer med brödtextsfest, andra vill ha tankekartor, relationskartor och punktlistor. Tveksamt om man kan hitta en perfekt balans. En välskriven historia med uppbyggande dramatik är svår att bygga improviserat men å andra sidan är det svårt att få in verkligt fria val och karaktärsdriven handlingen i något mer rälsat.

Önskar att det satsas mer på äventyrsskrivandet, oavsett om det är "allt beskrivet" eller "här är stolparna" för det är det som hjälper till att förklara för nya spelare hur rollspel ser ut och går till. Finns inget som lockar fram nyfikenhet, fantasi och kreativitet som en fantastisk berättelse. Nyrekryteringen bland yngre spelare och breddandet av spelare till andra grupper än vita medelålders män (kvinnor och människor med utländsk bakgrund) är det enda som kan rädda hobbyn, tror jag

 

[Quasimodo]

När vi ändå är inne på det: Hur är det med delande av egenskrivna äventyr här på Rollspel.nu? Görs det?

 

[talgboll]

När vi ändå är inne på det: Hur är det med delande av egenskrivna äventyr här på Rollspel.nu? Görs det?

Bra fråga och bra initiativ annars. Min erfarenhet är dock att man måste lägga väldigt mycket mer jobb på ett äventyr om det ska gå att använda av andra. Mina förberedelseanteckningar är meningslösa för er. Man behöver lägga ned massor (både form, innehåll och utseende) med jobb för att göra något användbart för utomstående.

 

[PAX]

Jag vill att världen omkring rollpersonerna ska reagera dynamiskt och organiskt på vad de hittar på...

Vad innebär en organisk reaktion när vi pratar äventyr?

 

[PAX]

Önskar att det satsas mer på äventyrsskrivandet, oavsett om det är "allt beskrivet" eller "här är stolparna" för det är det som hjälper till att förklara för nya spelare hur rollspel ser ut och går till. Finns inget som lockar fram nyfikenhet, fantasi och kreativitet som en fantastisk berättelse. Nyrekryteringen bland yngre spelare och breddandet av spelare till andra grupper än vita medelålders män (kvinnor och människor med utländsk bakgrund) är det enda som kan rädda hobbyn, tror jag

Jag brukar hävda att det är producenternas skyldighet att visa genom exempel hur deras rollspel skall hanteras. Så varför hittar man så få infall, frön och exempel på äventyr och kampanjer när man besöker spelproducenternas hemsidor? 10-20 äventyrsintriger kan väl inte vara svåra att skrapa ihop och dela med sig utav.

Kan det vara så att spelproducenterna förlitar sig på att köparna redan är insatta i rollspelens värld?

 

[PAX]

Just när det gäller äventyr skrivna av spelare så hade jag gärna sett en samlingspunkt för dylikt material någonstans på den svenska internethimlen.

 

[Basenanji]

Jag skulle vilja säga att det är svårt att skriva riktigt bra äventyr och vill nog hävda att det är betydligt enklare att skriva en värld eller regler.

Det jag vill ha av ett bra äventyr är:

En bra metaplot (el likn) som håller ihop äventyret. En sorts dramaturgisk ram som känns motiverad.
En bra inledning som motiverar spelarna (obs! inte rollpersonerna nödvändigtvis) att vilja spela äventyret.
Intressanta SLP:s både när det gäller huvud- respektive biroller.
En spännande och kittlande miljö.
En dramaturgisk händelseutveckling: utmaningarna ska bli svårare och svårare, insatserna ska öka mm.
Ett bra slut (det värsta jag vet är när man aldrig får reda på vem som var skurken/vad som låg bakom mysteriet mm).
En lagom blandning av action/mysterier/relationer till SLP:s
Att äventyret ska kunna spelas av alla tänkbara rollpersoner och att det krävs en blandning av kompetenser för att klara av det.

Och kanske viktigast:

Att man kan misslyckas.

 

[talgboll]

Jag brukar hävda att det är producenternas skyldighet att visa genom exempel hur deras rollspel skall hanteras. Så varför hittar man så få infall, frön och exempel på äventyr och kampanjer när man besöker spelproducenternas hemsidor? 10-20 äventyrsintriger kan väl inte vara svåra att skrapa ihop och dela med sig utav.

Kan det vara så att spelproducenterna förlitar sig på att köparna redan är insatta i rollspelens värld?

Jag håller med. Jag hade också önskat att producenter uppmanat och bjudit in fan-produkter (och redigerat) om de nu inte kan/vill dela eget. Jag vill ha massor med inspirerande material på hemsidorna. Att de där bygger världen och att det uppdateras och fylls på för att hålla fantasi och intresse (=köpkraft) igång. Förstår att de behöver tjäna sina pengar och troligen inte behöver dela gratis eftersom folk köper ändå och är insatta (eller?) men 2015 borde det vara en självklarthet med gratis snabba miniregler, platsbeskrivningar, äventyrskrokar/punktplotar, SLP man kan bygga runt eller slänga in, spelexempel (text+podd), illustrationer, film/TV och musik (inspiration). Ja, jag förstår att det inte finns tid eller resurser till detta, kära producenter men det är jul, jag kan väl få önska?

Föreställ dig att du har en vag aning om vad rollspel är eller är nyfiken eller bara kommer dit från ingenstans - då hade man behövt blivit varmt och väl omhändertaget välkomnad

 

[Basenanji]

Möjligtvis utanför ämnet, men jag kan varmt rekommendera den här sidans tips:

http://thealexandrian.net/wordpress/4147/roleplaying-games/dont-prep-plots

 

[Genesis]

Det är väl bara att väva in äventyren i kampanjen?

Grejen är att äventyren är skrivna för att passa vilken rollperson som helst. Alltså handlar det inte om rollpersonerna. Vilka rollpersonerna är, vad de drömmer om, vem de älskar, vem de hatar, vad de har förlorat, vad de skäms över, allt detta har äventyrskonstruktören ingen aning om. Det betyder att allt detta, som för mig och Ymir är centralt för vad vi vill göra i rollspelet, måste hållas utanför äventyret (om det inte levereras med färdiga rollpersoner). Gillar man spel där man ska "klara äventyret" så är det en annan sak, men vill man spela berättelser som handlar om rollpersonerna så har jag svårt att se hur man skulle kunna använda färdigskrivna äventyr alls.

 

[talgboll]

Möjligtvis utanför ämnet, men jag kan varmt rekommendera den här sidans tips:

http://thealexandrian.net/wordpress/4147/roleplaying-games/dont-prep-plots

Den är bra ja

 

[talgboll]

Grejen är att äventyren är skrivna för att passa vilken rollperson som helst. Alltså handlar det inte om rollpersonerna. Vilka rollpersonerna är, vad de drömmer om, vem de älskar, vem de hatar, vad de har förlorat, vad de skäms över, allt detta har äventyrskonstruktören ingen aning om. Det betyder att allt detta, som för mig och Ymir är centralt för vad vi vill göra i rollspelet, måste hållas utanför äventyret (om det inte levereras med färdiga rollpersoner). Gillar man spel där man ska "klara äventyret" så är det en annan sak, men vill man spela berättelser som handlar om rollpersonerna så har jag svårt att se hur man skulle kunna använda färdigskrivna äventyr alls.

Det är väl därför konventsäventyr oftast är bättre. De har färdiga rollpersoner som passar till storyn. Visst går det att skriva in krokar och personliga plots men då måste spelarna vilja ha sånt eftersom de spelar på det sättet.

 

[Ymir]

En beprövad metod för att få äventyr att sälja bättre är dock att baka ihop dem med annat åtråvärt spelmaterial. Jag vet inte hur bra detta faktiskt fungerar, men Järnringen gjorde ju konsekvent så i Undergångens arvtagare, och Eon har också gjort det, dels med äventyret som huvudsaken (Ödesväven), dels med folkslags/miljöbeskrivningar som huvudsaken och äventyret som bonus (Jarla, Misslor).

En motsatt trend är dock den att äventyr ses som rent promotionmaterial, som man ger ut mer eller mindre gratis antingen i Fenix, som konventsscenarion eller som pdf:er; Åskfågeln är ju kanske rollspelssveriges främsta äventyrsproducent givet sin oändliga ström av Gothcon-äventyr till Western, men även Helmgast verkar rätt inne på denna approach, med den feta bibban av äventyr som var rent bonusmaterial i crowdfundern och så. Förvisso var den senaste publicerade Eonmodulen var ett äventyr, men jag misstänker att man vågar sig på den grejen bara just med Dan Johanssons alster, eftersom Eonspelarna vet om att han är genial. Försäljningssiffrorna har jag dock ingen koll på.

 

[Harry S]

Du behöver regelboken för att spela. Du behöver inte äventyr för att spela.

Det beror ju på att äventyren innehåller för lite information som går att återanvända i rollspelet. Om varje äventyr hade innehållit fler nya monster, nya regler mm så hade äventyren blivit en blandning av regler och äventyr.

Men jag tror det är så enkelt att regelboken behövs för att spela medan äventyren inte är nödvändiga och om de används så används de oftast bara vid ett par spelsessioner per spelgrupp. Detta gör att de inte säljer i lika stora upplagor som grundböckerna. Dessutom är nog andrahandsvärdet lägre för äventyren. Äventyr är enklare att (pirat)kopiera (minns att vi spelade kopierade äventyr till DoD men inte att vi hade kopierade regelböcker), köpa begagnat eller till och med få av någon som har äventyret och som inte har användning för äventyret längre.

 

[Harry S]

möjligen därför att det upplevs som krångligare av många av sätta samman ett bra mysterium att lösa.

Mysterieäventyr kanske roligare att läsa också. Det finns väl en anledning til det svenska "deckarundret". Många människor gillar nog den här typen av smaskiga historier.

 

[Harry S]

Jag skulle vilja se mer äventyr skapta för genrer, snarare än specifika rollspel. Speciellt som de flesta nya rollspel som poppar upp i Sverige är mer eller mindre hobbyprojekt som läggs ner efter några äventyr/extraböcker kommit ut.

Jag vet inte jag. På ett sätt tycker jag som du men samtidigt så ser jag nog hellre äventyr som riktar sig till specifika rollspel eftersom sådana äventyr gör det möjligt att spela Rollspelet. Jag tycker att ett äventyr ska hjälpa spelgruppen att uppleva rollspelet så som det är tänkt att upplevas. För att spelgruppen ska göra det så är det viktigt att äventyren är skrivna för att uppleva det specifika rollspelet och inte genrella äventyr som passar till många olika spel.

Alla som sneglat i senaste Fenix eller i Äventyrsspelsboken vet dessutom att Kandra till DoD var en riktig storsäljare -- varför inte fler små enkla stadsmoduler eller annat matnyttigt (Tisla Fäste!)? Är så trött på att läsa dessa orerande världsbeskrivningar som tar makronivå på allt och mikro på inget. Hellre tre utvecklade städer än en-styckes-texter om 50 olika städer a Trudvang.

Jag håller med dig.

 

[Harry S]

Ett äventyr köps alltid bara av spelledaren. Regler köps ofta av flera spelare, inte så sällan allihop. Spelarnas nöje förstörs om de har läst äventyret i förväg. Det gör att förhållandet mellan försäljningspotentialen mellan grundregler och äventyr till samma grundregler är 5:1 eller däromkring. Dessutom, alla spelledare fattar inte smak för alla äventyr heller, av kvalitetsskäl (se nedan) eller smakskäl, vilket ytterligare begränsar potentialen.

Är det verkligen så? I min spelgrupp har vi oftast bara en regelbok. Förklaringen i vårt fall är snarare att spelledaren inte köper alla äventyr till spelet. Själv har jag köpt många regelböcker till spel som jag aldrig har spelat och än mindre köpt några äventyr till.

 

[Harry S]

Ett äventyr används en gång. Regler använder man hela tiden. Det är en bättre rolighetsinvestering mätt i rolig tid per krona att köpa regler jämfört med äventyr. Det kanske är så att hälften hellre spenderar sin tid med att komma på och förbereda ett specialgjort äventyr för spelgruppen framför att läsa en dyr bok som man bara kan använda en gång.

Det här är nog den viktigaste förklaringen till varför jag inte köper så många äventyr. Det är inte värt investeringen att köpa eller rättare sagt att läsa äventyr.

 

[Harry S]

För mig är det det mer status i att kunna konstruera och presentera äventyr än regler, system och världar. En berättare är någon jag beundrar, det är liksom en konstnär för mig. En som skriver grundregler är mer än en ingenjör. Viktig för många ja och måste vara skicklig och korrekt men beundrad och inspirerande, nej. Sorry.

Jag tror du är något stort på spåren här. Jag uppfattar många spelutvecklare som bättre ingenjörer än konstnärer. Men de är tyvärr ganska dåliga ingenjörer också för om de hade varit skickliga ingenjörer så hade de utvecklat rollspel som kompenserar för att de är dåliga konstnärer genom att skapa spel som inte kräver traditionella äventyr för att spelas. Detta är också en anledning till att jag tycker att en person som till exempel Rickard som laborerar med olika metoder för att spela rollspel skriver så många intressanta inlägg här på forumet.

Jag vill ha fler spelmetoder som fisktanken och färre vanliga äventyr. När metoderna är på plats så vill jag se äventyrsplatser/karaktärsbeskrivningar/äventyrsstrukturer som tar avstamp i de nya metoderna.

Det är metoderna jag vill ha!

Är inte ett skrivet äventyr vädligt 80-tal?

 

[krank]

Låter jättebra men utan att fiska efter gratistips här va men varför funkar inte dina egna verktyg ens till dig själv och ska man ens ta råd från någon som själv säger inte kunna skriva äventyr?

Mina verktyg funkar; det är ju i och med dem jag sakta börjat kunna skriva hyfsade äventyr..

Jag kan inte själv skriva bra äventyr, men jag har en klar idé om hur jag tycker att bra äventyr ska se ut. Det jag gör när jag skapar verktyg är ju att formalisera och generalisera idéerna om vad ett bra rollspel är, skapar strukturer och mekaniker och tumregler som låter även en fantasilös stackare som undertecknad skriva ganska okej äventyr.