Nekromanti Varför skapar vi rollspel?

[Niklas73]

Om tråden finns så ber jag ödmjukt en moderator slå ihop den eller låsa den här.

Varför tar man sig tiden att skapa ett rollspel? Är inte det lite smågalet men det är väl det vi är? För att skapa ett rollspel är faktiskt väldigt tungt, i alla fall om man inte gör hack eller ett ensides spel. Lägger man ambitionen som Krilles Blå himmel når man extremerna. Starchallenge är snäppet under skulle jag tro men väldigt ambitiöst också. Sen kan man göra som Anchorclown och göra ett spel på en sida, det går ju att göra rätt snabbt och enkelt att testa och spela.

Men frågan är varför? Varför i hela friden? Vad ville du få ut av ditt skapande? Jag tror att många vill göra det "nya" och jag applåderar. Utan sådana inställningar skulle vi inte kommit nånstans i världen. Men då är frågan varför man skapar det "nya"? Vad vill man uppnå? Att skapa nya världar då? Kan vi ens uppfinna nya världar? Ja Blå himmel är nog en värld som inte finns idag bland rollspel. Starchallenge har vad jag förmodar också en unik värld där fantasy, scifi och postapokalyps möts på ett sätt som faktiskt har en bakgrund men Blå himmel har en mer unik setting skulle jag säga. Kanske därmed smalare men det låter jag vara både osagt och sagt med totalt neutral värdering.

Jag tänkte besvara frågan i ett svar isf här så mot bakgrund av ovan:

Varför skapade du ditt spel och (i de fall det är så) varför fortsätter du skapa spel?

 

[Totte]

För att man kan, vill och brinner för det?
För att inget "där ute" passar just det sätt på vilket jag vill beskriva en fungerade värld med spelmekanik? För att man tycker att andra saker är viktigare ände saker som de som gjort andra spel tagit fasta på?

För mig så handlar spelskapande om att kan man få det ännu bättre, mer logiskt, mer verklighetstroget och samtidigt göra abstraktioner som ökar spelbarheten. Hittills har alla försökt alltid fallit på nån punkt, men skam den som ger upp i förtid!

 

[Niklas73]

Jag skapade rollspel för att det var så kul att göra spel då jag började 1984. versionen efter 1987 gjorde jag för jag ville att spelet skulle fungera också. Versionen efter det gjorde jag för att jag skulle vara störst, bäst och vackrast (STAR). Versionen efter det gjorde jag för att SC skulle bli spelbart igen (LE-2005) och den sista versionen gjorde jag för att rätta till alla fel som hängt med i alla år vilket gav ett nästan nytt spel.

Men om vi snackar nutid. SC fokuserade ursprungligen på att röra om i spelsystemet. Dels för att jag tyckte att spelsystem överlag sög, i alla fall de få jag testat. Eftersom jag inte orkade prova en massa nytt och alltid vill skapa saker så skapade jag ett eget. Under tiden så gick jag från att "skapa något nytt" till att "skapa något JAG tycker är KUL". Vad gäller världen ville jag en tid in i processen göra fantasy och höll på att påbörja ett sånt projekt med innan jag kom till mina sinnes. Så jag tänkte att kan man kombinera klassisk fantasy med stridskonster, automatvapen och rymdskepp. Det blev spelvärlden. Det blev en kombo jag verkligen tycker är skön men den växte sakta sakta fram.

Skulle jag nånsin göra om den här resan tror jag jag skulle återanvända mitt system om inte spelet skulle kräva annat fokus. Idag skulle jag bygga reglerna efter världen, inte tvärtom. Det som skulle få mig att skapa ett nytt spel skulle vara att jag blev helt fascinerad av ett scenario jag ville spela själv. Men jag skulle nog snarare leta upp ett liknande spel och köpa det.

Så svaret är att jag skapade för att skapa en ny regelmotor som inte sett dagens ljus och tror jag lyckades delvis. Men målet förändrades under färden och idag skulle jag skapa spel jag antingen ville ha själv eller trodde hade en potential att vara ett yrke men det har inte svenska rollspel idag.

Däremot lever jag i en ständig skapandeprocess av text eller musik. Jag är en producerande människa. Så nästa projekt är en roman. Så avslutningsvis, varför skapar jag den? För att bli rik! Jag vill inte jobba mer och behöver få ut några miljoner för att klara det och det är min absoluta ambition att lyckas. Jag vet i alla fall en svensk författare, okänd i samma genre som gjort många miljoner på sin debut. Jag har läst boken och vet att jag kan göra det bättre. Så visst, det ska bli riktigt kul också men nu är drivkraften att bli rik för att inte jobba mer. Därför är rollspel inte riktigt på kartan. Det blir nog inte så mycket mer hobby i livet utan försök att uppnå långa mål.

Om romanen går som den ska kommer jag förmodligen släppa en scifibok som roman #2 som bygger på SC världen. Funkar den skulle jag nog översätta SC och få in det på internationell marknad men det kräver en research i ämnet tillsammans med förlag och kunniga personer. Och absolut inget jag skulle göra själv. Men det öppnar dörren för det rollspel jag vill jobba med i alla fall.

 

[Mekanurg]

Det är en kreativ njutning att bygga en komplex och spännande spelvärld. Det är ett hantverk för mig.

 

[krank]

För det första: Om jag kunde låta bli att skapa rollspel så skulle jag nog inte göra det. Men tydligen kan jag inte; Rotsystem till exempel anföll mig ju innan jag ens tryckt More than Human.

Sedan tycker jag om att lära mig saker, och testa grejer jag inte testat förut. Det är därför mina spel är så olika varandra. Det är genom att möta sina svagheter man växer. Det är också därför jag har planer på ett fantasyspel, trots att jag ogillar fantasy. Eller för att jag ogillar fantasy, kanske jag ska säga.

Sedan finns det en egokick i att andra läser och spelar ens spel. Man är ansvarig för någons "kul", man har bidragit med något till vår kultur. Jag kommer inte att orka bli någon stor musiker eller fantastisk målare, chansen att jag hamnar i en situation där jag får göra påkostad långfilm är rätt liten. Men rollspelsmakare, det kan jag vara. Och bidra på det sättet.


Vad gäller "det nya" och unikhet så är det för mig inga absoluta krav i sig, även om det ju känns lite onödigt att skapa spel som redan finns. Så varje spel jag skapar skiljer sig på åtminstone någon punkt från andra spel jag känner till.

 

[Krille]

Jag har egentligen inget val. Kreativiteten MÅSTE få utlopp. Och eftersom jag har rollspel som hobby så är det på det sättet som kreativiteten manifesterar sig. Hade jag varit bättre på något annat så hade kreativiteten manifesterat sig på det sättet istället.

Ibland känner jag mig som en säkerhetsventil till en idévärld med övertryck: om jag inte skriver så kommer idévärlden att explodera.

---

De tre projekten som jag lägger ner mest tid på just nu har alla ganska lång historia, så det är svårt att säga varför det är just de tre spelen.

En av de viktigare orsakerna till Blå Himmel är dock att flygstridsregler nästan alltid suger, så jag ville ha ett flygstridssystem som funkade och inte sög. Att det blev förstavärldskrigsfantasy berodde mest på att där fanns en nisch som inte var upptagen, och för att jag såg en möjlighet till fantasy med icke-grottkrälarstridsregler om man spolade fram Sagan om Ringen till 1917.

Den enskilt viktigaste orsaken till att Järn kom till var att någon sa "gör något bättre själv då" när jag lade fram en klase kritik om Drakar&Demoner Trudvang. Det var det som sparkade igång arbetet. Och då sattes också målet att göra en BRP som jag trivs med.

Skogsrå vet jag faktiskt inte varför det kom till eller varför jag fortfarande skriver på ett spel som är så jävla problematiskt och inte hittar rätt format.

 

[Arfert]

tja, för att det är en extremt trevlig utmaning och kreativ hobby. Som jag inbillar mig att jag är bra på, en ego-boost som jag gissar även musiker, författare och konstnärer får när de skapat något. För att nya idéer attackerar mig hela tiden. Och så är det kul att göra saker som andra gillar.

 

[Rymdhamster]

För att inget existerande rollspel är tillräckligt bra.

 

[Niklas73]

Men så kan det ju inte vara? Finns det inte en zilljard? Och vill man kan man ju komba system med värld så då ökar ju antalet spel. Eller?

 

[Rymdhamster]

Men så kan det ju inte vara?

Lustigt nog, jo. För att jag ska gå med på möjligheten att slå ihop ett system med en annan värld så skulle det kräva att man inte måste skriva om systemet för att passa till den nya världen, och mina krav på systemet är så pass höga att det nästan är garanterat nödvändigt.

Men det hade inte gjort någon större skillnad för även tillräckligt bra spelvärldar är det akut brist på. Antingen är de alldeles för ifyllda så att jag inte har tillräckligt mycket utrymme för stoppa in min egna grejer. Eller så är de alldeles för vagt beskrivet så att jag inte har något att arbeta med utan måste börja om helt från början.

/Edit/ Nej, jag har ju så klart inte läst varenda spel där ute. För ärligt talat, hur mycket jobb den än är att skriva ett eget rollspel så är det fortfarande mindre jobb än att läsa och provspela varenda rollspel som finns.

 

[Zorbeltuss]

För att inget existerande rollspel är tillräckligt bra.

Jag skulle snarare säga att det tar mer kraft att hitta ett tillräkligt bra system än att göra ett själv.

/Luna Lovegood

 

[Robert Jonsson]

Varför skapade du ditt spel och (i de fall det är så) varför fortsätter du skapa spel?

I grunden för att jag vill berätta historier och skriva scenarion. Rollspelet är krasst sätt ett ramverk för det. Det var meningen med Bortom: Lögnens slöja då jag skrev den. Det växte och blev viktigare med tiden och jag såg till att bygga vidare på det här då jag kom till Leviathan.

I Leviathan har jag dock lagt lite mer fokus på reglerna också för att ge en viss form av (möjlgihet till) spelighet för de som tycker det är roligt. Men utan att möjligheten att få föra fram en berättelse hade jag knappast skapat ett nytt rollspel.

Sedan säger jag som många andra: jag skrive rollspel så som de passar mig. Det är en motivering som man inte ska underskatta.

 

[Niklas73]

Men i fallet om Boprtom känns det ju som att det lika gärna kunde blivit en serie noveller om du ville berätta en historia, varför blev det ett spel?

 

[Robert Jonsson]

Men i fallet om Boprtom känns det ju som att det lika gärna kunde blivit en serie noveller om du ville berätta en historia, varför blev det ett spel?

Det finns många skäl. Rollspel är ett medium att presentera en berättelse i och påverkar mottagaren på ett annat sätt än noveller. Sättet du förmedlar berättelsen på är annorlunda.

Visst, jag kan inte styra varje persons handling i ett äventyr som jag skulle göra i en roman, utan det handlar mycket om att sätta stämningen, presentera personer som karaktärerna möter och bygga upp förväntningar. Det handlar om att etablera berättelsens premisser - och en hel värld i sig.

Att sedan se hur andra förverkligar dessa är dessutom en annan sak som kittlar minst lika mycket. Med en bok kan du se hur någon blev berörd, medan du i rollspel kan se någon bli berörd OCH göra något eget av det. Dubbel belöning med andra ord.

Sedan kräver det en annan skillset att skriva noveller (Jmfr. med varför många klagar på stämningstexter i rollspel sågas). Jag har inte alls några illusioner om att jag ligger på en nivå där jag kan titulera mig skönlitterär författare ännu. Rollspel kräver ett annat sorts språk och struktur, vilken jag är bekväm med.

Där har du två skäl till varför jag inte gjorde Bortom till ett skönlitterärt verk. Dock inte sagt att det aldrig kommer skönlitterära verk dit. Tvärtom, jag gillar att expandera världen på olika sätt. Just nu sker det i olika tidsperioder i Leviathan. I framtiden skulle jag mycket väl kunna tänka mig att göra det i noveller, datorspel eller filmer. Varför begränsa ig till ett medium?

 

[Troberg]

Men så kan det ju inte vara? Finns det inte en zilljard? Och vill man kan man ju komba system med värld så då ökar ju antalet spel. Eller?

Tja, man har något spel man gillar. Sedan börjar man upptäcka saker som man kan göra bättre. Så, man moddar det. Sedan upptäcker man något mer, och gör mer husregler.

Efter ett tag så blir komplexiteten i att hålla koll på husreglerna kontra originalreglerna så stor att man känner att "Fuck it, jag gör mitt eget istället!".

Dessutom, man får fler groupies av att göra eget stuff än att vara ett coverband.

 

[Niklas73]

Grymt bra förklaring

 

[Krille]

Dessutom, man får fler groupies av att göra eget stuff än att vara ett coverband.

Såvida man inte råkar vara den där trubaduren i tunneln till centralen som med den obligatoriska nasala trubadurrösten sjunger egenkomponerande låtar om hur tjejen lämnat honom och att enda orsaken att man inte hoppar framför tåget är att det är så långt bort. Eget stuff ger bara groupies om det är metal, eller om Max Martin skrev det.

Jag är inte helt säker på vad det här har med rollspel att göra, utom möjligen att jag har haft väldigt få groupies. Däremot har jag haft bra mycket fler roadies, en annan sak som tunneltrubadurer ytterst sällan har. Så jag ligger väl på plus, antar jag.

 

[Arfert]

För att inget existerande rollspel är tillräckligt bra.

Det låter ungefär som om författare skrev romaner för att de existerande inte är tillräckligt bra. Eller att en låtskrivare skrev musik av den anledningen. En smula förmätet med andra ord.

 

[Rymdhamster]

En smula förmätet med andra ord.

Det är fortfarande sant. Den huvudsakliga anledningen till att jag skriver på egna rollspel är att försöka skapa det perfekta rollspelet för mig eftersom jag ännu inte hittat något färdigskrivet.

(Även om ett par kommit nära. Till och med väldigt nära)

 

[Robert Jonsson]

Det låter ungefär som om författare skrev romaner för att de existerande inte är tillräckligt bra. Eller att en låtskrivare skrev musik av den anledningen. En smula förmätet med andra ord.

Bara om man utgår från att "bra" betyder "objektivt bra" och inte att det är subjektivt efter egen smak. Ur en subjektiv synvinkel är det inte alls förmätet.