Nekromanti Varför skapar vi rollspel?

[Arfert]

Håller helt med Krille om det här. Man gör inte rollspel för att göra vinst. Inte ens på den internationella marknaden, en handfull producenter borträknade. Wizads, Paizo, Fantasy Flight, White Wolf och några till... Fast jag vet inte hur lönsammare är. Man kan vara glad om man får tillbaka sina pengar plus ett överskott man kan lägga på nya projekt.

 

[Krille]

Så man kan ju säga så här: om vinstintresset är skälet till att man ger sig in i rollspelsbranschen så kommer resultatet bli lidande. Inte på grund av något "kommersiella intressen förstör den skapande konsten"-skäl eller nåt sånt, utan på grund av att Return On Investments är för lågt.

Det innebär att man antingen tvingas lägga ner (vilket är kasst för resultatet) och satsa på något mer lönsamt, som till exempel finansmarknaden; eller så tvingas man göra sådana nedskärningar på produktionen att resultatet blir lidande därav. Och lågbudgetproduktion leder till att kunderna lägger pengarna på annat, vilket i sin tur leder till att man tvingas lägga ner. Om man tänker rationellt och ekonomiskt och ROI-igt, vill säga.

Och det gör vi inte.

Den enda orsaken till att rollspelsskapare fortsätter är att vi gillar att skapa rollspel, och att det för oss är mer värt att lägga semesterpengarna på rollspelsproduktion än att lägga dem på charterresor till Thailand.

 

[Niklas73]

Tvärtom! Its awesome!

 

[JochenN]

Klarsynt resonemang Krille. Håller med, men att starka kommersiella intressen skulle vara dåligt för det slutgiltiga rollspelet tror jag fortfarande. Det är rimligt att anta att en grupp med stora ekonomiska resurser som skapar ett rollspel med den huvudsakliga eller enda intentionen att tjäna pengar på det, men som saknar intresse och kunskap om hobbyn som sådan, inte skulle skapa ett särskilt bra rollspel. Om man då alltså jämför det hypotetiska rollspelet med ett spel som skapats av en annan grupp utan ekonomiska resurser eller små sådana, men med stor kunskap och intresse för hobbyn, skulle kvaliteten säkerligen skilja sig.


Mvh Jochen

 

[krank]

Håller med, men att starka kommersiella intressen skulle vara dåligt för det slutgiltiga rollspelet tror jag fortfarande. Det är rimligt att anta att en grupp med stora ekonomiska resurser som skapar ett rollspel med den huvudsakliga eller enda intentionen att tjäna pengar på det, men som saknar intresse och kunskap om hobbyn som sådan, inte skulle skapa ett särskilt bra rollspel. Om man då alltså jämför det hypotetiska rollspelet med ett spel som skapats av en annan grupp utan ekonomiska resurser eller små sådana, men med stor kunskap och intresse för hobbyn, skulle kvaliteten säkerligen skilja sig.

Men du utgår ju här från att stora resurser skulle hänga samman med låg kompetens. Varför utgår du från att de som har stora resurser och vill tjäna pengar inte har kunskaper och intresse?

Jag kan tänka mig följande kombinationer:
A: Hög kompetens + stora resurser
B: Låg kompetens + stora resurser
C: Hög kompetens + små resurser
D: Låg kompetens + små resurser.

(och här sammanfattar jag då "kunskaper och intresse" som "kompetens")

Jag tror att B och D kommer att producera sämre spel än A och C.

Dessutom tror jag att A's spel kommer att vara bättre än C's. Eftersom A kommer att ha bättre möjligheter att speltesta, köpa in snygga illustrationer, hyra in proffsförfattare till stämningstexterna och så vidare.

EDIT: Och dessutom tror jag definitivt att D's spel kommer att vara sämre än B's.


EDIT 2: Möjligen kan man säga att ett kommersiellt spel kommer att tendera att vara något mer "publikanpassat". Men det behöver inte vara något dåligt - tro mig, jag har läst tillräckligt många dåliga rollspel av folk som "vägrat kompromissa"...

 

[Big Marco]

Jag tror jag är med, någotsånär. Alltså lite som att du arbetat för företag som omsätter många miljoner OCH arbetat för mindre företag inte har spelat någon roll för dig så länge du fått vara kreativ och arbeta med något du tycker om samt att stor kontra liten omsättning förtydligade/förstärkte fonden så att säga? Samt att bara för att du arbetat för stora företag har det inte inverkat på din skapandevilja? Som för att visa att skapandet inte kan korrumperas?

Delvis, men primärt tänkte jag illustrera att det jag gör i livet i stort ("hoppar runt") även gäller för de rollspel jag lockas av att göra. Och när jag har gjort en sak/skrivit en typ av spel så lockas jag inte av att göra samma sak igen. Tidigare lockades jag av att skriva koncept - tills jag gjort det ett tag, senare lockades jag av att vara VD och ha en hopper med anställda - men nu har jag gjort det så den checkboxen är också ikryssad. Svensk chef, tysk chef, amerikansk chef - check, check, check. Eon är ett fantasyrollspel - check (kommer nog inte att dra igång att skriva ett helt nytt fantasyspel från scratch någonsin igen), etc.

För att sammanfatta - jag skapar spel som jag inte har skapat förut.

Du som skapat en hel del, speciellt kanske inom rollspelsväg, håller du med om att om vinstintresset går före skapandeviljan riskerar resultatet att bli lidande?

Bara om du är en idiot. =)

Alltså, det beror på vad du lägger i ordet "vinstintresse". Framgångsrika spel av idag säljer kanske 1000 ex. Med rimlig prissättning kan du få tillbaka en del pengar efter tryck och andra liknande "måste"-kostnader är betalda. Men skall du räkna in faktisk arbetstid i en rollspelsprodukt så kommer du aldrig att kunna försörja dig på det. Timersättningen rör sig oftast ned mot några kronor per timme, och ibland ännu lägre.

Men generellt ser jag inte att ett vinstintresse behöver skada den kreativa processen.

 

[Krille]

Klarsynt resonemang Krille. Håller med, men att starka kommersiella intressen skulle vara dåligt för det slutgiltiga rollspelet tror jag fortfarande. Det är rimligt att anta att en grupp med stora ekonomiska resurser som skapar ett rollspel med den huvudsakliga eller enda intentionen att tjäna pengar på det, men som saknar intresse och kunskap om hobbyn som sådan, inte skulle skapa ett särskilt bra rollspel. Om man då alltså jämför det hypotetiska rollspelet med ett spel som skapats av en annan grupp utan ekonomiska resurser eller små sådana, men med stor kunskap och intresse för hobbyn, skulle kvaliteten säkerligen skilja sig.

Du kan vara lugn. Om det finns en grupp med stora ekonomiska resurser som saknar intresse och kunskap om hobbyn så kommer de inte att göra ett rollspel. De kommer att anlita någon som gör rollspelet åt dem.

De kommer att stötta den personen så att denne har resurserna att göra sitt jobb. De kommer att bistå med marknadskontakter och distributionsvägar. De kommer att pusha med deadlines och tidsscheman så att spelet blir klart i rimlig tid. De kommer att hjälpa till med organisationen. De kommer att göra precis hur mycket som helst utom att göra själva spelet.

För de är inte spelskapare. De är riskkapitalister. De förstår pengar, marknadsmöjligheter, marknadsanalyser och organisation, men inte spel, och de vet om det. Så lika lite som att riskkapitalister inte tar hand om sjuka eller designar bilar, lika lite kommer de faktiskt att bygga spelet. Det är helt enkelt inte deras jobb.

 

[JochenN]

Ja, jag satt själv och tänkte när jag skrev mitt inlägg och efter att jag skrivit det att jag skulle kanske förtydliga det men tänkte först att det kanske inte behövdes, men självklart menar jag inte så, att stora resurser = låg kompetens. Så skrev jag inte heller för den delen. Jag skrev inte heller att jag utgår från att personer med resurser och vinstintresse saknar kunskap och intresse. Jag skrev att det är rimligt att anta att en grupp med stora resurser med vinstintresse som enda drivkraft inte skulle göra ett särskilt bra rollspel. Förutsatt att de inte hyr in all världens expertis som gör jobbet åt dem, som Krille skrev också, vilket de säkerligen skulle göra i verkligheten, men inte i mitt hypotetiska exempel. Det var bara hypotetiskt OM någon som inte kan rollspel skulle göra ett rollspel, med någon vision om att det skulle inbringa massa pengar. Även om det scenariot inte är så troligt! Alltså jag vet inte om jag tappat bort mig i alla resonemang här.

Jag håller helt med om de olika scenariona för övrigt. Kanske inte helt övertygad om att A:s spel kommer vara så enormt mycket bättre än C:s spel. Om mycket och fina illustrationer avgör vad som är bra spel ja, annars tveksamt. Det beror på hur mycket skickligare de inhyrda proffsförfattarna är än "rollspels-proffsen" att formulera exempelvis stämningstexter. Tveksamt om proffsförfattarna gör ett så mycket bättre jobb att det skulle vara klart märkbart för spelare. Min uppfattning är att många, både här på forumet och andra forum är enormt duktiga på att formulera sig och skriva, både stämningsfullt och informativt. För att inte säga på gränsen till professionellt i vissa fall. Många här på forumet är väl tom professionella författare per se? Skitsamma, det hör inte hit.

Men givetvis, stora resurser kombinerat med stor kompetens = Bäst! Inget snack om saken. Det var inte det jag avsåg diskutera initialt, så förlåt om jag gett sken av det.

Kärnan i resonemanget eller upprinnelsen till hela denna diskussion var att om det finns någon vits eller värde i att skapa något som inte ger stor, ekonomisk utdelning. Eller varför vi skapar sådant som inte ger oss en ekonomisk utdelning. Hur rättfärdigar vi det? Och som jag tolkade startinlägget att det mer eller mindre var meningslöst att göra det om det inte innebär ekonomisk vinning. Vilket jag tycker är/känns fel. Alltså om pengar varit den enda drivkraften genom världshistorien skulle alla de mästerverk som inte skapats genom pengars drivkraft aldrig skapats, oavsett vad för mästerverk det gäller.

Det är förstås inte så att det per automatik blir dåligt om vinstintresset går före viljan att skapa ett rollspel, men det var inte det det handlade om. Om någon skicklig skribent sitter och fantiserar om sina enorma pengahögar medan denna någon ska skriva en fantasyroman vilken ska inbringa dessa pengar, hur djup och stämningsfull tror ni den blir? Om någon skicklig skribent sitter och fantiserar om mystiska varelser med slokhattar och flygande väsen med brinnande vingar och grottgångar utan slut medan denna någon ska skriva en fantasyroman, hur djup och stämningsfull tror ni den blir?


Mvh Jochen

 

[JochenN]

Jag tror jag är med, någotsånär. Alltså lite som att du arbetat för företag som omsätter många miljoner OCH arbetat för mindre företag inte har spelat någon roll för dig så länge du fått vara kreativ och arbeta med något du tycker om samt att stor kontra liten omsättning förtydligade/förstärkte fonden så att säga? Samt att bara för att du arbetat för stora företag har det inte inverkat på din skapandevilja? Som för att visa att skapandet inte kan korrumperas?

Delvis, men primärt tänkte jag illustrera att det jag gör i livet i stort ("hoppar runt") även gäller för de rollspel jag lockas av att göra. Och när jag har gjort en sak/skrivit en typ av spel så lockas jag inte av att göra samma sak igen. Tidigare lockades jag av att skriva koncept - tills jag gjort det ett tag, senare lockades jag av att vara VD och ha en hopper med anställda - men nu har jag gjort det så den checkboxen är också ikryssad. Svensk chef, tysk chef, amerikansk chef - check, check, check. Eon är ett fantasyrollspel - check (kommer nog inte att dra igång att skriva ett helt nytt fantasyspel från scratch någonsin igen), etc.

För att sammanfatta - jag skapar spel som jag inte har skapat förut.

Du som skapat en hel del, speciellt kanske inom rollspelsväg, håller du med om att om vinstintresset går före skapandeviljan riskerar resultatet att bli lidande?

Bara om du är en idiot. =)

Alltså, det beror på vad du lägger i ordet "vinstintresse". Framgångsrika spel av idag säljer kanske 1000 ex. Med rimlig prissättning kan du få tillbaka en del pengar efter tryck och andra liknande "måste"-kostnader är betalda. Men skall du räkna in faktisk arbetstid i en rollspelsprodukt så kommer du aldrig att kunna försörja dig på det. Timersättningen rör sig oftast ned mot några kronor per timme, och ibland ännu lägre.

Men generellt ser jag inte att ett vinstintresse behöver skada den kreativa processen.

Hej igen!

Jo, ovanstående hypotetiska resonemang byggde lite på att "idioter" med massa tid och pengar fick för sig att rollspelsutgivning var lukrativt och att ett rollspel skapat av dessa troligen inte skulle bli särskilt bra. Det har aldrig varit något prat om att personer med resurser och vinstintressen är idioter. Tvärtom skulle jag säga (om man inte är född in i rikedom och är en fullkomlig idiot). Att rollspelsbranschen inte är särskilt lukrativ har vi slagit fast, och håller fortfarande med om att vinstintresse inte behöver skada den kreativa processen. Frågan är väl egentligen; Vad är bäst när det kommer till rollspelsskapande, att vinstintresset går före skapandet eller att skapandet går före vinstintresset, om alla andra förutsättningar i övrigt är exakt desamma. Jag tror vi har kommit fram till det redan.

Men om vi ska fortsätta leka med hypoteser, för det är kul, kan ni se ett scenario där en miljardär (läs: obegränsade resurser i princip) startar ett rollspelsföretag och headhuntade tio av världens främsta illustratörer, tio av världens främsta rollspelsskribenter och tio av världens främsta rollspelare (ja, det är hypotetiskt, jag vet att det inte finns en rankningslista) samt annat nyttigt folk. Skulle detta kunna bidra till en utkonkurrering av de befintliga stora spelen vi har idag eller har världens rollspelsbehov uppfyllts och blivit mättat eller finns det utrymme för och behov av mer? Som Krille skrev att denna miljardär styr och bistår med extra allt men håller sig utanför själva skapandeprocessen, och proffsen får ostört arbeta på med sitt. Jag är övertygad att det skulle gynna hobbyn men det kommer med största sannolikhet inte hända. Fast jag kan lova att om jag blir miljardär kommer jag göra exakt så. Här kommer det med vinstintresse igen. En riskkapitalist som inte lider av en allvarlig störning skulle aldrig göra detta. Det skulle bara vara en kul grej i så fall för riskkapitalisten, där vinstintresset fick stå åt sidan för satsningen på en ny grej, bära eller brista. Kanske är just det här med vinstintresset en viktig faktor för rollspelsbranschen. Ingen ser möjligheter att tjäna pengar på det och därför går ingen in med kapital i branschen vilket säkert skulle kunna vara nyttigt för vår hobby. Om ni leker med tanken Krille, Krank och Marco, om ni hade obegränsat med resurser, skulle ni sluta med rollspel och sjunka ner i solstolen på Costa del Sol för återstoden av livet eller hur skulle ni använda pengarna för att bejaka ert rollspelande och rollspelsskapande? Vad tror ni måste till för att rollspelshobbyn ska få sig ett rejält uppsving?


Mvh Jochen

 

[Krille]

Men om vi ska fortsätta leka med hypoteser, för det är kul, kan ni se ett scenario där en miljardär (läs: obegränsade resurser i princip) startar ett rollspelsföretag och headhuntade tio av världens främsta illustratörer, tio av världens främsta rollspelsskribenter och tio av världens främsta rollspelare (ja, det är hypotetiskt, jag vet att det inte finns en rankningslista) samt annat nyttigt folk. Skulle detta kunna bidra till en utkonkurrering av de befintliga stora spelen vi har idag eller har världens rollspelsbehov uppfyllts och blivit mättat eller finns det utrymme för och behov av mer?

På sätt och vis har detta redan hänt.

Hasbro med en omsättning på 4,07 miljarder dollar äger Wizards of the Coast, som gör Dungeons&Dragons. Hasbros ägare har inget intresse av rollspel. De har vid det här laget inga större illusioner om att rollspel kommer göra dem rik(are). Men likförbannat anlitar de asbra illustratörer och skribenter för att skriva Dungeons&Dragons.

Varför? Jo, för att Dungeons&Dragons är ett starkt varumärke och det ligger i Hasbros intresse att hålla varumärket starkt.

Och Dungeons&Dragons typ dominerar marknaden.

(Och säger du att D&D är ett dåligt rollspel så kommer du bli dödsmördad av ett antal personer här på forumet som anser att D&D plus derivat är det bästa sedan färdigskivat bröd.)

 

[Niklas73]

Och se där. Nu skrev du så där pedagogiskt igen. Jag sa det på fejjan, fick medhåll av en vän till dig jag inte har en aning om vem det är. Skriv. Skönlitterärt. Sen kan du börja med bruksanvisningar också. Egen regi där uspen är lätt humor som håller lekmannen på gott humör ( synd att inte Ikea har någon text i sina beskrivningar)

 

[Niklas73]

Hehe, jo vad jag kom på senare är: SC är ju ett berättande spel, ett ROLLspel men vad är det du själv uppskattar i ett rollspel (frågan ställs dels därför att tråden ändå tagit en annan riktning och dels för att jag funderar kring vilken typ av regler/spel du gillar och om jag kan lära mig nåt av det)

 

[Niklas73]

Hej,

Ingen fara, du uttryckte dig väldigt väl vilket hör till ovanligheten då kritik delas ut, dvs ödmjukheten saknas. Så jag ska svara dig

Ja rollspelsskapande suger om du tänker tjäna pengar på det. Men rollspelsskapande som hobby är lika kreativt som något annat, kanske mer för det ställer krav på ett logiskt tänkande OCH ett kreativt tänkande.

Att folk gör filmer för att beröra är säkert sant. Men att filmindustrin skiter ur sig filmer för att tjäna pengar är mer sant. De skulle inte ta i en film med tång som inte gav stålar. Samma sak med TV som jag verkat i. De kommersiella kanalerna tittar BARA på vad som funkar utomlands och kopierar. Ibland får vi format från Sverige som Robinson men det är supersällan. Meja sa det bäst: "Its all bout the money".

För att förklara mig själv: Jag anser att det viktigaste du har i ditt liv är tid. Mitt livsmål är att frigöra så mycket tid som möjligt för att kunna leva som jag vill. Jag har inga dyra vanor så det jag behöver pengarna till är mat och husrum. Men för att frigöra all tid i resten av mitt liv måste jag få in rätt mycket pengar på ett bräde så jag kan sluta jobba. Jag är 40 så jag har inte så stor lust att omskola mig för att få ett kul jobb (som game designer tex). Eller jag vet inte ens vad ett kul jobb är, det beror mycket på företaget. Därför har jag (utöver SC och romanprojektet och så klart familj) startat ett eget bolag som jag försöker driva upp nu vilket är en jättefight där jag kan förlora både kapital och massor av nedlagd tid. Men det är kul för det är min idé och mitt företag som jag driver med min bästa kompis ivrigt påhejad av en del näringslivstoppar. Vi får se. Jag hoppas det lyckas så jag kan sluta på mitt jobb och jobba med företaget vilket är något jag vill och där jag kan styra min tid. Ser du hur jag tänker?

Därför lägger jag bara tid på något som kan ge mig tid. Det kan inte rollspel. Men då jag får min tid så kan jag ägna mig åt rollspel hur mycket som helst vilket jag också skrivit om att jag skulle vilja. Jag skulle vilja skriva böcker om min värld och sälja dem internationellt men då krävs det att man har gjort något innan. Jag tror inte SC böcker säljer utan att man skrivit något som funkat väldigt väl innan och det är alltså mitt nästa projekt: en kommersiell thriller som jag absolut vill skriva men som också är tänkt att fungera kommersiellt. Därav föll valet på den den bok jag koncentrerar mig på nu snarare än de andra två alternativen som inte är lika gångbara för lets face it:

Det handlar om pengar. Ska man bli utgiven måste man skriva något som säljer. Jag tror inte mannen bakom 100 åringen kanske tänkte så men en del saker funkar ändå. Populärmusik från Vittula är kanske också ett sånt exempel. Men är det något jag lärt mig under mina yrkesverksamma år så är det att ett kommersiellt tänkt och ett pengatänk är det som vår värld består av. Trist men sant och då är det bästa att försöka ta sina kvaliteter och passa in där för att lyckas. Att vara nån rebell intresserar mig föga för den åkern har jag redan trampat för 20 år sen (då jag faktiskt fick en e bok utgiven och spelade på krogar, gator och torg med mina protestvisor ca 20 år försent).

Romanen då som sagt? Jag kan skriva, jag kan genren jag vill verka i och jag kan min historia inom området och resten researchar jag (ca 2000 sidor lästa under hösten och noggrannt infört i ett 500 raders Excelark). Nu diskuterar jag ivrigt storyn med min sambo varje kväll för att komma fram till hur den ska se ut. Introt har jag pilottestat med mitt första kapitel på ca 50 olika personer varav samtliga sagt att de skulle vända sida efter första kapitlet. Jag vill få den utgiven och översatt och bli rik på den. För. Att. Få. Tid. Inget annat. Inte berömmelse. Inte pengar för att åka på lyxsemester och köpa en Ferrari. Tid. Jag vill ha tid. Och då måste man tänka till hur man ska få det. Det här är min plan. Skiter den sig har jag i alla fall försökt och då finns en reservplan till där jag inte behöver göra nånting men den är inte prio 1.

Så! Hoppas det gav något.

 

[wilper]

• Jag är missnöjd med de spel som redan finns. Det har redan nämnts i tråden att man kanske bara inte hittar det perfekta spelet, trots att det finns där ute redan. Men jag skrev Höstdimma för att visa hur jag ville att spel skulle vara, och att det gick att ha kul även med ett sådant spel.
• Spelmakande går att göra på kammaren mellan spelmöten. Jag spelar sällan och har därför hyffsat gott om hobbytid att sitta och knåpa på. Jag är inte mycket för förberedda äventyr, så att sitta och rita kartor, göra tabeller och äventyrsplatser ger mig inte så mycket. Hade jag haft andra intressen hade jag nog expanderat något befintligt spel snarare än att göra egna.
• Jag gillar speldesigntävlingar, GameChef, Dogmautmaningar och sånt. Det sätter fart på min fantasi att få en bunte begränsningar och ett format. Vissa spel nöjer jag mig med att rita ut de grova dragen för, andra slutför jag och till och med trycker om jag tror att andra kan ha glädje av dem.
• Det är skapande, kanske har jag en konstnärssjäl. Att göra musik, fotografera, skriva och skapa spel tilltalar alla delen av mig som vill skapa, om så bara för skapandets egen skull.
• Det är ruskigt häftigt att höra att man gjort något coolt. Oavsett om det är att se nedladdningsräknaren på NNO-podcasten öka, få ett +1 på någon av mina bilder eller se en spelrapport på ett spel. Bekräftelse är trevligt.

 

[JochenN]

Men om vi ska fortsätta leka med hypoteser, för det är kul, kan ni se ett scenario där en miljardär (läs: obegränsade resurser i princip) startar ett rollspelsföretag och headhuntade tio av världens främsta illustratörer, tio av världens främsta rollspelsskribenter och tio av världens främsta rollspelare (ja, det är hypotetiskt, jag vet att det inte finns en rankningslista) samt annat nyttigt folk. Skulle detta kunna bidra till en utkonkurrering av de befintliga stora spelen vi har idag eller har världens rollspelsbehov uppfyllts och blivit mättat eller finns det utrymme för och behov av mer?

På sätt och vis har detta redan hänt.

Hasbro med en omsättning på 4,07 miljarder dollar äger Wizards of the Coast, som gör Dungeons&Dragons. Hasbros ägare har inget intresse av rollspel. De har vid det här laget inga större illusioner om att rollspel kommer göra dem rik(are). Men likförbannat anlitar de asbra illustratörer och skribenter för att skriva Dungeons&Dragons.

Varför? Jo, för att Dungeons&Dragons är ett starkt varumärke och det ligger i Hasbros intresse att hålla varumärket starkt.

Och Dungeons&Dragons typ dominerar marknaden.

(Och säger du att D&D är ett dåligt rollspel så kommer du bli dödsmördad av ett antal personer här på forumet som anser att D&D plus derivat är det bästa sedan färdigskivat bröd.)

Ja, Krille, du kan branschen, det hör jag det. Så med största sannolikhet kommer vi inte se något större och "bättre" än D&D framöver? D&D har ett för starkt fäste helt enkelt.

(Och nej, jag lovar att inte säga att D&D är ett dåligt rollspel. Det skulle aldrig falla mig att göra det. Hur man uppfattar ett rollspel är så extremt subjektivt, vilket också kan ses på detta forum dagligen. Somliga hatar det andra älskar. TROR att jag spelade D&D för många år sedan och spelade en gnom? Tog upp en kattunge som jag skulle bryta nacken av (ja, jag var ond) men kattungen slog krit-slag och rev upp hela mitt ansikte så jag nästan dog, typ. Det var roligt i alla fall, alltså ett bra rollspel enligt min uppfattning.)


Mvh Jochen

 

[Arfert]

Det enda spel som i nuläget hotar D&D försäljningsmässigt är Pathfinder. Som också är D&D.

(Kattungar som slår crit och nästan dödar en PC? ...nej, det låter inte som D&D)

 

[Rymdhamster]

Hehe, jo vad jag kom på senare är: SC är ju ett berättande spel, ett ROLLspel men vad är det du själv uppskattar i ett rollspel (frågan ställs dels därför att tråden ändå tagit en annan riktning och dels för att jag funderar kring vilken typ av regler/spel du gillar och om jag kan lära mig nåt av det)

Jag gillar både ROLLspelande och rollSPELANDE, och tycker inte om när den ena kommer i vägen för den andra.

SÅ jag vill ha ett robust, men rätt enkelt regelsystem i grunden som alla runt bordet kan luta sig tillbaka mot när man inte orkar, vill eller kan rollspela ut situationen. Man skulle kunna säga att om man inte kan köra spelet som ett rent figur/brädspel så passar inte reglerna mig.

Det sagt så får heller reglerna inte vara i vägen för fiktionen heller, så det duger inte om spelet endast duger för att köra som figurspel. Jag vill att reglerna, förutom att utgöra en stabil grund att låta sig tillbaka på, lämpar sig väl för att släppa sargen och köra lite löst och ledigt när det passar (Jag, friformens "evige" motståndare, använder det idag nästan till femtio procent i mitt spelledande. Antar att man förändras med tiden =).

Man kan säga att jag behöver ha ett regelsystem där man kan få glänsa oavsett om man är en utåtriktad, kvicktänkt superimprovisatörsskådesspelare eller där man är en introvert, blyg person med prestationsångest.

Det täcker reglerna.

När det kommer till spelvärlden så behöver jag ha en liten grund att stå på, med tillräckligt mycket information för att kunna köra igång på en gång, men samtidigt måste det finnas gott om plats för mig att kunna stoppa in allt eget jag kommer på utan att behöva ändra på en massa saker. Jag vill nämligen kunna ge regelboken (eller var nu världen är beskriven) till spelarna och säga: "här, det är här vi kommer att spela. Läs in er så ni vet vad det handlar om" utan att de sen blir förvirrade av att hälften av sakerna de har läst egentligen inte finns i spelvärlden för att jag var tvungen att plocka bort dem.

Som exempel: I beskrivningen av en stad vill jag inte ha varenda hus numrerat med vem som bor där, eller varenda hus utritat i detalj. Jag vill ha exempel på värdshus och invånare, som jag kan sno rakt av och använda, men jag vill också ha utrymme för att stoppa in andra värdshus och invånare allt eftersom behov uppstår. Om det finns en massa gäng i staden, beskriv gärna några av dem ner till minsta detalj, och hur gängen brukar fungera, men beskriv inte ALLA gäng ens på ett grovt sätt.

Det samma gäller när man tittar på en större skala. Jag vill egentligen inte ha några detaljerade världskartor, eller ens en världskarta överhuvudtaget (även om det beror lite på genre, här). Jag vill ha grova beskrivningar som låter mig stoppa in gott om egna saker runt om allt som finns beskrivet.

Man kan väl säga att de blanka områdena på kartan borde vara mycket större än de ifyllda. Och de områden som ÄR ifyllda får gärna ha några detaljerade exempel, men även där ska de blanka områdena vara i majoritet.

 

[JochenN]

Hej Niklas och kul att du ger ett så långt svar!

Jag vill börja med att skriva att jag inte haft för avsikt att kritisera eller utmåla dig på något vis och menar inte att du saknar intresse eller kunskap att kunna skriva en eller flera bra böcker, definitivt inte. Jag ber om ursäkt om ovanstående diskussionerna gett det intrycket, det blev mycket att hålla i huvudet. Jag menar inte heller att du har som enda ambition att bli rik på att skriva en bok, och det har du inte heller gett uttryck för. För mig var det från början underförstått att du är både tillräckligt kunnig och duktig att kunna skriva en bra bok och tjäna pengar på det. Jag har förstått att din dröm likt många andras (mig inräknad) är att äga sin tid och slippa oroa sig för pengar, och i detta fall och ditt fall är jag övertygad om att det inte handlade om ett överordnat ekonomiskt intresse, med avsaknad av intresse för skrivandekonsten.

Jag får i alla fall känslan av att du har minst lika stort intresse att skriva en riktigt jävla bra roman som att tjäna pengar på den. Att det är lite av en dröm att skriva en roman som är så pass bra att den når ut till stora massan och blir kritikerrosad. Parallellt med detta har du drömmen om ekonomiskt oberoende (läs: äga sin tid), och kan din dröm om att skriva en kritikerrosad bok samtidigt göra dig rik så är det två drömmar som går i uppfyllelse på samma gång, så varför inte kombinera dessa två drömmar.

Det var mer så att ditt inledande inlägg blev språngbräda för vidare och djupare diskussion där intresset att tjäna pengar kanske korrumperar den fina konsten som i detta fall rollspel, film och böcker. Som du säger, ingen tar i en film som inte förutspås inbringa ofantliga pengamängder, vilket är synd. Med de orden ringar du in hela mitt resonemang i ett nötskal, egentligen. Konstutövandet får stå åt sidan för vinstintresset. Därmed INTE sagt att det alltid blir dåliga filmer, böcker eller rollspel bara för att det finns ett överordnat vinstintresse, och det har vi också gjort klart. Summan enligt mig är väl att resultatet blir bättre om visionen om konsten är överordnat. Vem skulle sen säga nej till att tjäna pengar på det? Få...

Okej, jag får väl erkänna för mig själv och dig att det KANSKE stack i ögonen på mig när jag först läste ditt inlägg och inte omöjligt att det färgade av sig inledande i diskussionen, men det var inte meningen och diskussionen har inte handlat om det. Det borde inte sticka i ögonen på mig eftersom jag tänker och drömmer precis likadant. Jag har ingen dröm om att köpa en Ferrari eller köpa dyra kostymer, dyr kampanj och Rolex-klockor. Jag vill också äga min tid, så jag exempelvis kan låsa in mig i en liten stuga på vischan där jag kan läsa och skriva böcker och rollspel. Så var det med det!


Trevlig helg!
Jochen

Hej,

Ingen fara, du uttryckte dig väldigt väl vilket hör till ovanligheten då kritik delas ut, dvs ödmjukheten saknas. Så jag ska svara dig

Ja rollspelsskapande suger om du tänker tjäna pengar på det. Men rollspelsskapande som hobby är lika kreativt som något annat, kanske mer för det ställer krav på ett logiskt tänkande OCH ett kreativt tänkande.

Att folk gör filmer för att beröra är säkert sant. Men att filmindustrin skiter ur sig filmer för att tjäna pengar är mer sant. De skulle inte ta i en film med tång som inte gav stålar. Samma sak med TV som jag verkat i. De kommersiella kanalerna tittar BARA på vad som funkar utomlands och kopierar. Ibland får vi format från Sverige som Robinson men det är supersällan. Meja sa det bäst: "Its all bout the money".

För att förklara mig själv: Jag anser att det viktigaste du har i ditt liv är tid. Mitt livsmål är att frigöra så mycket tid som möjligt för att kunna leva som jag vill. Jag har inga dyra vanor så det jag behöver pengarna till är mat och husrum. Men för att frigöra all tid i resten av mitt liv måste jag få in rätt mycket pengar på ett bräde så jag kan sluta jobba. Jag är 40 så jag har inte så stor lust att omskola mig för att få ett kul jobb (som game designer tex). Eller jag vet inte ens vad ett kul jobb är, det beror mycket på företaget. Därför har jag (utöver SC och romanprojektet och så klart familj) startat ett eget bolag som jag försöker driva upp nu vilket är en jättefight där jag kan förlora både kapital och massor av nedlagd tid. Men det är kul för det är min idé och mitt företag som jag driver med min bästa kompis ivrigt påhejad av en del näringslivstoppar. Vi får se. Jag hoppas det lyckas så jag kan sluta på mitt jobb och jobba med företaget vilket är något jag vill och där jag kan styra min tid. Ser du hur jag tänker?

Därför lägger jag bara tid på något som kan ge mig tid. Det kan inte rollspel. Men då jag får min tid så kan jag ägna mig åt rollspel hur mycket som helst vilket jag också skrivit om att jag skulle vilja. Jag skulle vilja skriva böcker om min värld och sälja dem internationellt men då krävs det att man har gjort något innan. Jag tror inte SC böcker säljer utan att man skrivit något som funkat väldigt väl innan och det är alltså mitt nästa projekt: en kommersiell thriller som jag absolut vill skriva men som också är tänkt att fungera kommersiellt. Därav föll valet på den den bok jag koncentrerar mig på nu snarare än de andra två alternativen som inte är lika gångbara för lets face it:

Det handlar om pengar. Ska man bli utgiven måste man skriva något som säljer. Jag tror inte mannen bakom 100 åringen kanske tänkte så men en del saker funkar ändå. Populärmusik från Vittula är kanske också ett sånt exempel. Men är det något jag lärt mig under mina yrkesverksamma år så är det att ett kommersiellt tänkt och ett pengatänk är det som vår värld består av. Trist men sant och då är det bästa att försöka ta sina kvaliteter och passa in där för att lyckas. Att vara nån rebell intresserar mig föga för den åkern har jag redan trampat för 20 år sen (då jag faktiskt fick en e bok utgiven och spelade på krogar, gator och torg med mina protestvisor ca 20 år försent).

Romanen då som sagt? Jag kan skriva, jag kan genren jag vill verka i och jag kan min historia inom området och resten researchar jag (ca 2000 sidor lästa under hösten och noggrannt infört i ett 500 raders Excelark). Nu diskuterar jag ivrigt storyn med min sambo varje kväll för att komma fram till hur den ska se ut. Introt har jag pilottestat med mitt första kapitel på ca 50 olika personer varav samtliga sagt att de skulle vända sida efter första kapitlet. Jag vill få den utgiven och översatt och bli rik på den. För. Att. Få. Tid. Inget annat. Inte berömmelse. Inte pengar för att åka på lyxsemester och köpa en Ferrari. Tid. Jag vill ha tid. Och då måste man tänka till hur man ska få det. Det här är min plan. Skiter den sig har jag i alla fall försökt och då finns en reservplan till där jag inte behöver göra nånting men den är inte prio 1.

Så! Hoppas det gav något.

 

[JochenN]

Det enda spel som i nuläget hotar D&D försäljningsmässigt är Pathfinder. Som också är D&D.

(Kattungar som slår crit och nästan dödar en PC? ...nej, det låter inte som D&D)

Nu är jag INTE insatt i varken D&D eller Pathfinder, så jag undrar vad du menar att det också är D&D? Jag misstänker att du menar att det är i princip samma spel, men olika utgivare?

Hahaha, Arfert. Nej, det låter kanske inte som D&D, men jag är ganska säker att det var D&D och vi var väl kanske inte tillräckligt gamla då för att spela enligt konstens alla regler och det med kattungen var väl "en rolig grej" som spårade ur och nådde oanade proportioner.


Mvh Jochen

 

[Arfert]

Pathfinder bygger på D&D3.5, och kallas ibland "D&D3.75".

Wizards fortsatte sedan med D&D4, som har kritiserats och inte varit samma framgång (påstås det) som D&D3.5.

Vill man läsa om de olika editionerna så kan man till exempel börja här:

http://en.wikipedia.org/wiki/Dungeons_&_Dragons