guldfink
Hero
- Joined
- 6 Feb 2011
- Messages
- 1,171
Det här är något av en spinoff på nedanstående tråd:
Frågan i den ovanstående trådens rubrik antyder att det finns något bra med att spela en lång kampanj och att det krävs vissa tekniker för att behålla det bra när du förkortar en kampanj. Om du skulle göra det utan eftertanke, verkar det som att du riskerar att förlora det bra. Jag är intresserad av vad andra tänker är bra med att spela långa kampanjer. Det kanske verkar som att jag raljerar och märker ord, men det gör jag inte. Jag själv tenderar att spela långt och långsamt. Det känns som att det finns en eller flera vinster med det och jag undrar vad de är.
För tillfället spelleder jag Oraklets fyra ögon med Svärdets sång-regler. Det är inte första gången jag skriver det här på forumet (ursäkta tjat) och det kanske är för att det går ganska långsamt. Jag spelleder FORTFARANDE Oraklets fyra ögon med Svärdets sång-regler. Två timmar varje torsdagkväll (online) hexcrawlar vi i Trakoriska riket. När äventyrarna färdas med båt, avgör vindens styrka och riktning hur snabbt de tar sig fram. De slår ofta fram att det är stiltje eller motvind. Dessutom hindras deras framfart då och då av RhabdoRana och Digeta Longa. Efter ca 15 spelmöten (som alltså visserligen bara är två timmar långa) har de fortfarande inte nått något av ögonen. Min poäng: Det går långsamt. Det kommer bli långt.
Jag nämner ibland det här för spelarna och undrar om de vill att vi ska snabba upp tempot, men hittills säger de att de tycker att det är gött. Vi skrattar lite åt att det är motigt, kör någon strid och så gnabbas karaktärerna lite. Ganska trevligt. Resorna ges utrymme att vara besvärliga, vilket blir en del av upplevelsen av kampanjen och de ger också utrymme för beskrivningar av Trakoriska riket. I går seglade exempelvis ett skepp med magillisk flagg förbi äventyrarnas båt och de blev stoppade av en dramon (en trakorisk galär) på väg till Siola. Min bild är att sådana här upprepade antydningar om det spända läget, snarare än enstaka beskrivningar i kortare spel, ger något. Jag tycker också att det finns en vinst i att lämna utrymme för både spelarna och äventyrarna att göra misstag och låta dem få konsekvenser, som avviker från den snabbaste vägen mot målet. Jag upplever att spelvärlden blir mer dynamisk på det sättet.
Vad är er bild av det här? Vad vinner ni på att spela långa kampanjer? Vad förlorar ni på att spela korta kampanjer?
Hur kan en lång kampanj göras lika bra, fast kort?
Utifrån detta inlägget... Det är en fälla! Avsluta kampanjen du håller med på först! Riktiga slut! Bättre att köra kortare kampanjer då. Men ta er till slutet och sedan starta något nytt. ...tänker jag att det borde gå att göra långa kampanjer kortare, men hur gör man det bra? Hur behåller...
www.rollspel.nu
Frågan i den ovanstående trådens rubrik antyder att det finns något bra med att spela en lång kampanj och att det krävs vissa tekniker för att behålla det bra när du förkortar en kampanj. Om du skulle göra det utan eftertanke, verkar det som att du riskerar att förlora det bra. Jag är intresserad av vad andra tänker är bra med att spela långa kampanjer. Det kanske verkar som att jag raljerar och märker ord, men det gör jag inte. Jag själv tenderar att spela långt och långsamt. Det känns som att det finns en eller flera vinster med det och jag undrar vad de är.
För tillfället spelleder jag Oraklets fyra ögon med Svärdets sång-regler. Det är inte första gången jag skriver det här på forumet (ursäkta tjat) och det kanske är för att det går ganska långsamt. Jag spelleder FORTFARANDE Oraklets fyra ögon med Svärdets sång-regler. Två timmar varje torsdagkväll (online) hexcrawlar vi i Trakoriska riket. När äventyrarna färdas med båt, avgör vindens styrka och riktning hur snabbt de tar sig fram. De slår ofta fram att det är stiltje eller motvind. Dessutom hindras deras framfart då och då av RhabdoRana och Digeta Longa. Efter ca 15 spelmöten (som alltså visserligen bara är två timmar långa) har de fortfarande inte nått något av ögonen. Min poäng: Det går långsamt. Det kommer bli långt.
Jag nämner ibland det här för spelarna och undrar om de vill att vi ska snabba upp tempot, men hittills säger de att de tycker att det är gött. Vi skrattar lite åt att det är motigt, kör någon strid och så gnabbas karaktärerna lite. Ganska trevligt. Resorna ges utrymme att vara besvärliga, vilket blir en del av upplevelsen av kampanjen och de ger också utrymme för beskrivningar av Trakoriska riket. I går seglade exempelvis ett skepp med magillisk flagg förbi äventyrarnas båt och de blev stoppade av en dramon (en trakorisk galär) på väg till Siola. Min bild är att sådana här upprepade antydningar om det spända läget, snarare än enstaka beskrivningar i kortare spel, ger något. Jag tycker också att det finns en vinst i att lämna utrymme för både spelarna och äventyrarna att göra misstag och låta dem få konsekvenser, som avviker från den snabbaste vägen mot målet. Jag upplever att spelvärlden blir mer dynamisk på det sättet.
Vad är er bild av det här? Vad vinner ni på att spela långa kampanjer? Vad förlorar ni på att spela korta kampanjer?