Nekromanti Varför välja rollspel som kreativt uttryckssätt?

[Lupus Maximus]

Det känns som om det blandas ihop innehåll och media här. Rollspel (om man räknar bort närbesläktade, men andra aktiviteter, som datorspel och chose your own adventure-böcker) förutsätter kommunikation, det är mediat det transmitteras över.

Ett rollspel om fotboll skulle nog snarare vara om fotbollsspelare än om fotbollsmatcher, ungefär som att D&D inte bara är att fightas. Ett fotbollsrollspel skulle nog göra sig mer populärt om det skulle påminna om D&D 3.5/PF reglerna, med en massa taktiska val under fotbollsmatcherna än något mer löst och ledigt system.

När en berättelse byter medium, så behöver de oftast göras om. De första TV-programmen var i stort sett radioteater med bild, och därmed rätt usla. En rollspelskrönika blir en usel bok, eftersom rollspel och bok är olika sorters media. Man kan dock ta en krönika, och skiva en bok om samma plot och personer, och göra det bra. Men man kommer fokusera på olika saker, och kanske även berätta saker i en annan ordning (rollspel är mycket mer linjärt än böcker, teater, film).

 

[Voldstagg13]

När jag fortfarande skrev idéer till Call of Cthulhu, blev det oftast mest krut lagt på den föregående historien, sedan på den eventuellt pågående historien (där RP:na sedan skulle få ta lite plats). En förhistoria sällan berättad i spel och RP:nas agenda var oftast inte SL:s. Väldigt få av dessa skisser användes och skulle heller inte hålla för en novell, men känslan att de hade något i sig som hellre lät sig läsas än spelas fanns där.

 

[2097]

Alltså vad menar du? Att ni inte samtalar när ni spelar blorb? Vad gör ni då? Skickar hemliga lappar?

Samtal är en av flera komponenter.

 

[2097]

Att säga att rollspel är samtal är som att säga att schack är trä eller Magic är kartong.

 

[2097]

För att vi tror helt enkelt att det kommer att bli det bästa svenska (och engelska) dark osr-spelet någonsin.

Fråga nummer 2 är varför ni inte blandade in mig…?! passar ju min teckningsstil OCH min spelstil perfekt

 

[entomophobiac]

Att säga att rollspel är samtal är som att säga att schack är trä eller Magic är kartong.

Nej, men som att säga att film är rörliga bilder och böcker text på papper. Samtalet är formen—inte definitionen.

 

[2097]

Nej, men som att säga att film är rörliga bilder och böcker text på papper.

Böcker är visserligen text på papper och film är visserligen rörliga bilder. Men blorbigt rollspel är inte bara samtal. Det finns andra komponenter också som är nog så viktiga. Ffa blorben.

Ett oblorbigt rollspel har regler som opererar på samtalet. Imagine: Först säger du något om en situation. Och sen säger jag nåt om en situation. Fiasco: Du sätter scenen, vi resolvar den.

Ett blorbigt rollspel har regler som opererar på blorben: I det här rummet är det en kanin. I den här byn finns en flygande matta till salu för 70 guldmynt. En vätte har sju stridspoäng (hit points). En äventyrare klarar sin con-bonus i rundor utan luft utan att dö.

 

[Rymdhamster]

Nej, men som att säga att film är rörliga bilder och böcker text på papper. Samtalet är formen—inte definitionen.

Vi kan debattera liknelser hela dagen... och det låter ju rätt kul så jag är med! =D

Film _är_ rörliga bilder. Böcker _är_ text på papper. Så det är inte alls som att säga att rollspel är som samtal =D

Jag antar att din poäng är att alla de här tre sakerna kräver en massa arbete runt omkring. Det är väldigt många saker som måste hända innan de där rörliga bilderna existerar. Mycket jobb innan den där texten på papper existerar i läsbar form. Mycket prepp och annat innan "samtalet" är igång.

Grejen är att när allt det där förjobbet är gjort, så ÄR film bara rörliga bilder (fast jag återkommer till den här liknelsen senare), och boken jag håller handen är text på papper. Rollspelet är dock inte bara samtal, ens efter all den där förberedelsen.

Rollspel är även tärningarna jag rullar, anteckningarna jag för, funderandet jag gör tyst för mig själv medan de andra blabbar. Handouts och högläsning! Bakgrundsmusik och stämningsbilder.

Och på så sätt ju (_modern_) film egentligen en rätt bra liknelse. Du behöver de rörliga bilderna, men också bakgrundsmusiken och dialogen för att faktiskt ha en njutbar film. Medges. Men att då säga att rörliga biler är "formen"... nja... modern film är både bild och ljud. Ta bort en av dem och de är inte film längre.

(Det är dock fortfarande stumfilm, och därav betoningen på modern film. För att utesluta stumfilm hur som helst är att pinka på en enorm epok av filmens historia. Film kommer aldrig bli så populärt som det en gång var).

"Men vänta nu", säger säker någon. "Jag behöver inte tärningar och sånt kraffs för att spela rollspel". Och det har jag noll problem med. För _vissa_ funkar säkert "rollspel=samtal" jättebra. Inte för mig. Ta bort tärningar och det är inte längre rollspel för mig. Då är det bara... ett samtal =D

Därmed inte sagt att jag påstår att ni inte får tycka att det är rollspel, så klart. Men det gör att vi på inga sätt kan påstå att rollspel=samtal är någon slags universalsanning.

Möjligen kan man sträcka sig till att säga att samtal är en slags minsta gemensamma nämnare för olika sorters rollspelande, vilket absolut inte är samma sak som att säga att rollspel i grund och botten bara är samtal.

Så jag tycker 2097:s liknelse var spott on: att säga att rollspel bara är samtal är som att säga att schack bara är trä.

 

[entomophobiac]

Böcker är visserligen text på papper och film är visserligen rörliga bilder. Men blorbigt rollspel är inte bara samtal.

Inget rollspel, vare sig blorb, friform, eller ren improvisationsteater, är “bara” någonting. Blorben må vara din föredragna spelstil, men även den börjar med samtalet. Känns nästan lite barnsligt att opponera sig mot samtalet som rollspels kärna, tycker jag.

 

[Rymdhamster]

men även den börjar med samtalet.

Nej, rollspel börjar med preppandet och med läsandet. Sen följer lite samtal, sen tärningsrull, sen prepp, sen samtal, sen tärningsrull, sen prepp...

 

[entomophobiac]

Nej, rollspel börjar med preppandet och med läsandet. Sen följer lite samtal, sen tärningsrull, sen prepp, sen samtal, sen tärningsrull, sen prepp...

För SL, må så vara. Men visst. Jag skönjer en diskussion jag inte vill ha.

 

[Rymdhamster]

För SL, må så vara. Men visst. Jag skönjer en diskussion jag inte vill ha.

Förvisso, för spelarna börjar det med ett samtal i stil med "Jag tänkte vi skulle spela det här/Coolt, var får jag tag på reglerna/Det här är kampanjen jag hade i åtanke..." sen fortsätter det även för spelaren med läsande, preppande, lite samtal, tärningasslag, preppande, läsande, skrivande, lite mer samtal...

Fast det är så klart bara när vi snackar om en specifik typ av rollspel så klart. När jag spelar rollspel på datorn är samtal överhuvudtaget inte en del av spelupplevelsen =)

 

[kwarnberg]

Här är vad jag anser essensen av rollspel är, det vill säga den minsta gemensamma nämnaren:

Aktiviteten 'att spela rollspel' är ett samtal där man tar olika roller och berättar en historia med hjälp någon slags resolutionsmekanik.

 

[God45]

Här är vad jag anser essensen av rollspel är, det vill säga den minsta gemensamma nämnaren:

Aktiviteten 'att spela rollspel' är ett samtal där man tar olika roller och berättar en historia med hjälp någon slags resolutionsmekanik.

Problemet är :

”berätta en historia”. Vad betyder det? Om vi bara gör saker och det inte finns någon historia mer än vad som råkade hända, gälls det?

Om man inte har en resolutionsmekanik utan kör friform?

Om man inte samtalar utan gör det hela via ett digitalt interface som Never Winter nights datorspelet där spelledaren förberett en dungeon och svarar i realtid på spelarnas handlingar?


Man behöver någonsorts filosofisk model för att definiera vad ett spel är. Som tur är skapade Witgenstein en så den kan man använda. Om man vill göra spel teori. Vilket man inte vill (så klart!), så istället är rollspel som pornografi. Jag kan inte definiera det men jag känner igen det när jag ser det.

 

[kwarnberg]

Problemet är :

”berätta en historia”. Vad betyder det? Om vi bara gör saker och det inte finns någon historia mer än vad som råkade hända, gälls det?

En sekvens av händelser ser jag som en berättelse. Kanske inte en meningsfull sådan, men en berättelse likaså.

Om man inte har en resolutionsmekanik utan kör friform?

Då har ni kommit överens om att när man säger att något händer, så händer det. Det är en resolutionsmekanik.

Om man inte samtalar utan gör det hela via ett digitalt interface som Never Winter nights datorspelet där spelledaren förberett en dungeon och svarar i realtid på spelarnas handlingar?

Vet inte om jag skulle kalla det rollspel. Det skulle jag kalla datorspel. Kanske i rollspels-genren, men det är inte samma som ttrpg.

 

[Rymdhamster]

Här är vad jag anser essensen av rollspel är, det vill säga den minsta gemensamma nämnaren:

Minsta gemensamma nämnare och essens är rätt olika saker.

Salt är den minsta, gemensamma nämnaren mellan kladdkaka, rökt lax och plastflaskor. Men det är ju inte essensen i något av dem =D

 

[God45]

En sekvens av händelser ser jag som en berättelse. Kanske inte en meningsfull sådan, men en berättelse likaså.



Då har ni kommit överens om att när man säger att något händer, så händer det. Det är en resolutionsmekanik.



Vet inte om jag skulle kalla det rollspel. Det skulle jag kalla datorspel. Kanske i rollspels-genren, men det är inte samma som ttrpg.

Du kommer ha svårt att få det accepterat som definitionen av en berättelse eftersom det helt saknar narrativ.

Nej, det är inte en mekanik.

Om man spelar genom text? Eller kroppsspråk? Gälls det? Vad gälls larp som?

 

[krank]

Känns nästan lite barnsligt att opponera sig mot samtalet som rollspels kärna, tycker jag.

Jag tycker för egen del att det är lite barnsligt att försöka nå "rollspels kärna" när det är så uppenbart efter 30-40 år av diskussioner kring "vad rollspel är" blivit så extremt tydligt att det inte finns någon kärna, eller ens en minsta gemensamma nämnare.

(Varför skulle "samtalet" vara denna kärna? Varför inte "tänkandet"?)

Det enda begripliga sätt jag stött på för att "definiera" rollspel är att se det som att det finns ett antal egenskaper som vi rent kulturellt betraktar som "rollspeliga": Ju fler av dessa som finns på samma ställe desto större chans att någon uppfattar det som "rollspel", och ju färre, desto mindre chans. Däremot är ingen av dem "central" eller "kärnan" eller "minsta gemensamma nämnare". Finns det något jag lärt mig av av mina två decennier på olika rollspelsforum så är det att vilken egenskap eller aktivitet man än försöker sätta som "definition" eller "minsta gemensamma nämnare" så finns det någon som pysslar med något som den personen upplever som rollspel, och som många andra också, vid en snabb blick, kan känna igen som rollspel eller åtminstone rollspeligt.

Så vilken nytta ger det att välja en egenskap – i det här fallet samtalet – och säga att den är rollspels "kärna"? Vad vinner man på det? Den enda effekt jag ser är att samtalet derailas från att handla om varför man skriver rollspel till "vad rollspel är". Och den effekten vet jag inte om jag tycker man kan betrakta som speciellt positiv. Effekten av att spika fast något och säga "ingår inte X så är det inte rollspel" är ju i stort sett enbart att de som sysslar med något de tycker är rollspel och som inte innehåller X blir irriterade.

 

[entomophobiac]

Så vilken nytta ger det att välja en egenskap – i det här fallet samtalet – och säga att den är rollspels "kärna"?

Det enda du egentligen "diskuterar" i din vidlyftiga tirad är ordvalet. "Kärna". Resten får du stå för själv.

Jag är den första att medge att ordvalet är missvisande och jag får skylla mig själv som anklagade någon för att vara barnslig. Men det här forumets sämsta sida, enligt mig, är en tendens att göra de enklaste påståendena kontroversiella. Semantikgymnastik.

Samtal är en komponent som är gemensam för åtminstone alla former av rollspel jag någonsin provat. Att börja orda om "näe, inte 'bara' samtal jue" är vad jag tycker är barnsligt, eftersom ingen påstått det heller.

 

[Rymdhamster]

Men det här forumets sämsta sida, enligt mig, är en tendens att göra de enklaste påståendena kontroversiella. Semantikgymnastik.

Jag tycker ju snarare att den sämsta sidan är just att dra generaliserande uttalanden om vad som är vad =)

Det som startade hela det här spåret är vad jag minns uttalandet av:

"Om vi är överens om att rollspel huvudsakligen är ett samtal - eller att det iaf har sin huvudsakliga styrka i samtalet"

Och det är ju det vi inte håller med om. Inte att "det inte bara är samtal" utan att samtal inte alls behöver vara huvudgrejen, eller ens relevant i rollspel.