Nekromanti Varför våldföra sig på gamla rollspel?

[luddwig]

...nästan vilken dynga som helst som kastas upp för crowdfunding blir fundat.

I höstas misslyckades Frank Mentzer, känd från att ha arbetat med DnD, med att kickstarta sin till synes ambitiösa fantasysetting Empyrea så inte ens ett hyfsat känt namn är en garanti för framgång.

 

[Necross]

Där håller jag inte med. Riotminds presenterade en ambition. Om jag minns rätt: en lätt polerad version av DoD -87, måhända med någon liten influens från DoD -91. Den ambitionen skrotade de sedan under projektets gång, utan att kommunicera det till oss som backat.

Ja detta var extremt märkligt, men tydligen helt lagligt. Sista gången jag ger dem pengar.

 

[Necross]

Det går inte alls slänga upp "vilken dynga som helst" på Crowdfunding. Över 70% av alla crowdfunding-projekt misslyckas, och jag vågar sätta pengar på att det bland rollspel är betydligt högre misslyckande-grad än så.

Har du statistik för svenska rollspelsprojekt? Och svenska rollspelsprojekt som bygger på gamla varumärken?

Fine, du gillar inte nya rollspel, vi fattar. Inget hindrar dig från att spela dina gamla utgåvor, så vad är problemet?

Sluta halmgubba nu. Jag gillar visst nya spel. Spelat och spelar flera stycken. Det jag inte gillar är folk som pissar på nostalgi.

 

[Dante]

Det jag inte gillar är folk som pissar på nostalgi.

Jag är inte säker på att jag tycker att »ge ut en uppdaterad/ändrad/omtolkad version av ett dött spel« är detsamma som att »pissa på nostalgi«.

Idag finns det massor av gamla spelare som sitter och är nostalgiska över Chronopia, Drakar och demoner 6, Mutant: undergångens arvtagare, etc.

När de spelen först kom ut var det många äldre spelare som protesterade högt och ljudligt och menade att de spelen förstörde deras barndom på något mystiskt retroaktivt vis. De hade fel, och de nya versionerna hittade sina fans och räknas idag (av somliga) till den svenska rollspelshistoriens höjdpunkter.

Dessutom tror jag mig veta att de allra flesta som idag ger ut nya versioner av gamla spel (Fria ligan, Helmgast, Eloso, Myling, etc.) gör det för att de älskar de gamla spelen och vill göra dem bättre och modernare. Inte som någon sorts ondskefull cash grab för att tjäna pengar på intet ont anande nostalgiker.

 

[Tre solar]

Det du beskriver är, för mig, den sämre delen av nördigheten. Den som gör att nördar känner att spelmakare och filmmakare liksom är skyldiga dem saker, och som skapar "fan outrage" - kanske den minst konstruktiva formen av aktivism eller protest jag känner till.

Kanske, men det handlar ju om hur man (normativt) känner att förhållandet mellan företag och konsument ska se ut och om en nisch-produkt som rollspel är att likställa med massprodukt. "Vi är inte skyldig dig något" kan vara en ganska tråkig inställning också. Inom en hobby som rollspel vill nog en del - naivt kanske - att det ska finnas ett litet mått av ömsesidighet.

Sen är väl nerd-rage ungefär lika konstruktiv som andra konsumentprotester, dvs ibland och ibland inte. Är det konstruktivt att nya GiTS får skit för whitewashing? Att Apple får skit för att de gör gamla telefoner långsammare och nya utan hörlursutgång? Jag kan tycka att det är minst lika rimligt att bedöma protesten efter vad den vill åstadkomma som efter hur den presenteras.

 

[ceruleanfive]

"Vi är inte skyldig dig något" kan vara en ganska tråkig inställning också. Inom en hobby som rollspel vill nog en del - naivt kanske - att det ska finnas ett litet mått av ömsesidighet.

Jag tolkar krank mer som att skapare inte är skyldiga att efterleva just den enskilda personens bild av vad originalprodukten är och inte är. Det som en person tolkar som ett övergrepp på sin nostalgi kan en annan uppleva som en förgyllande uppdatering av något de saknat. I slutändan är det ju på många sätt mer relevant att skapare får ut sina artefakter än att samtliga tangentbordskrigare får sin vilja igenom.

Sen håller jag såklart med om att ömsesidighet är fint, särskilt inom småhobbyer.

 

[Björn Wärmedal]

Där håller jag inte med. Riotminds presenterade en ambition. Om jag minns rätt: en lätt polerad version av DoD -87, måhända med någon liten influens från DoD -91. Den ambitionen skrotade de sedan under projektets gång, utan att kommunicera det till oss som backat. Ett fel ligger alltså i den bristande kommunikationen, ett annat i att slutprodukten inte håller den kvalitet som man kan förvänta sig av en etablerad spelskapare.

Det är sant att de utvecklade sina tankar mer, men poängen jag ville få fram var att de presenterade något som inte ens lämnat tankestadiet. Jag tycker att det är en dum idé att gå in i ett sånt projekt som backer, oavsett vem som driver det. Att folk ändå gjorde det fick mig just då att slita mitt hår och bli arg, för att jag kände att det var en alldeles för låg ribba att lägga. Då har vi ju som community visat att vi är beredda att slänga pengar på vilket luftslott som helst. I det här fallet levererade RM något, men nästa gång någon presenterar en luddig vision om ett gammalt varumärke kanske det inte sker. Som konsumenter tycker jag att vi ska ha lite högre krav.

Sen borde kanske ingen lyssna på mig eftersom jag är snål, cynisk och konstant missar grejen med typ alla spel som andra gillar

 

[Ram]

Jag kommer på mig själv med att sitta och bli irriterad av den här tråden...

Jag är själv nostalgiker, men bara tanken att någon vill förvägra någon annan en möjlighet att uppleva en ny version av ett gammalt spel på grund av sagda nostalgi känns väldigt småsint. Finns det ens något av spelen som vi pratat om som inte varit dött i flera år? Vad är det som man vill skydda?! Sitt eget minne?

 

[krank]

Kanske, men det handlar ju om hur man (normativt) känner att förhållandet mellan företag och konsument ska se ut och om en nisch-produkt som rollspel är att likställa med massprodukt. "Vi är inte skyldig dig något" kan vara en ganska tråkig inställning också. Inom en hobby som rollspel vill nog en del - naivt kanske - att det ska finnas ett litet mått av ömsesidighet.

Jag tycker att "jag som konsument har rätt att beställa vad den här rollspelsmakaren ska göra med sitt spel" är en ännu tråkigare inställning.

Ömsesidighet kan inte, menar jag, uppstå så länge den ena sidan sitter och ställer krav. Jag kan inte ha någon ömsesidighet eller något samarbete eller ens en gynnsam relation med folk som sitter och inte önskar utan KRÄVER att jag anpassar mina spel efter deras nycker, nostalgiglasögon och inflated sense of entitlement.

Sen är väl nerd-rage ungefär lika konstruktiv som andra konsumentprotester, dvs ibland och ibland inte. Är det konstruktivt att nya GiTS får skit för whitewashing? Att Apple får skit för att de gör gamla telefoner långsammare och nya utan hörlursutgång? Jag kan tycka att det är minst lika rimligt att bedöma protesten efter vad den vill åstadkomma som efter hur den presenteras.

Jag tycker att det är konstruktivt att nya Gits får kritik för sin whitewashing. Men jag har INGET till övers för folk som rage:ar över saken och kallar de som gjort filmen för hitler. Outrage culture är vedervärdigt även när jag håller med om den grundläggande kritiken. Nerd rage kännetecknas generellt av en total brist på proportioner, en orättmätig ilska som mest grundar sig i att någon grävt in lite mer av sin identitet i en specifik del eller form av kultur än vad som är strikt taget hälsosamt.

Jag respekterar när någon som blir förtryckt blir skitarg på sina förtryckare. Men det är en helt annan sak än en nörd som blir jättejättearg för att de nya klingonerna har en annan makeup eller för att den nya doktorn är en kvinna.

 

[anth]

Jag tycker att "jag som konsument har rätt att beställa vad den här rollspelsmakaren ska göra med sitt spel" är en ännu tråkigare inställning.

Men det har egentligen ingenting med rollspel att göra, utan har med hur fanatiker beter sig.
Det tidigaste exemplet på tokiga fans som jag kommer på är Sherlock Holmes - som Sir Arthur Conan Doyle tvingades återuppliva efter att ha dödat honom.
https://curiousmatters.wordpress.co...us-death-and-resurrection-of-sherlock-holmes/

 

[krank]

Men det har egentligen ingenting med rollspel att göra, utan har med hur fanatiker beter sig.

Jag förstår inte vad du vill ha sagt med det här.

 

[Wasabi]

Den här känslan verkar märklig, med tanke på att nästan vilken dynga som helst som kastas upp för crowdfunding blir fundat. Och med tanke på diskussionen här så är jag ju i tydlig minoritet - de flesta verkar ganska nöjda eller äckligt supernöjda.

Absolut kan vem som helst starta en crowdfunding men om de skulle leverera en skit produkt så är deras rykte för evigt skadat, och om vi ska vara ärliga, hur många dåliga filmer, böcker och serier har vi inte sett/läst?

Visst finns det en förkärlek till de gamla rollspel man spelade när man växte upp men om sanningen ska fram, var de verkligen så bra eller minns vi dem som bra för de minnen de skapat? Förr i tiden var det svårare att få tag i rollspel och det tillverkades inte lika mycket som idag vilket jag tror resulterade i att när man köpt ett spel så spelade man det, hur mycket man än houserulea. Idagsläget när vi köper ett rollspel så läser vi igenom det och om vi inte gillar det läggs det på hyllan för att köpa ett nytt.
Precis som det var när man hyrde en film på 90-talet. Man såg den oavsett hur dålig den är

Sen tycker jag att det är ett sätt för nästa generation att uppleva nytolkningar av gamla spel, för ingen lär ju köpa ett spel ifrån 80-talet om vi ska vara ärliga

 

[ripperdoc]

Chock, Kult och Neotech finns ju inte än, men av allt att döma så verkar de här spelen vara sjukt proffsiga, välskrivna och fyllda till bredden av kärlek till orginalet. Ok, i fallet NeoTech vet jag inte om det förhåller sig till orginalet på något sätt alls, men å andra sidan får ju en spelstudio lov att förnya sitt koncept som de behagar.

Jag kan bara resonera runt mig själv och Neotech, men jag kan bara säga att det som trådstartaren gissar inte alls stämmer för Neotech Edge. Däremot är det som Måns säger drivet av kärlek till originalet. Jag började spela Neotech 1 på 90-talet, började ju skriva på delar av Neotech 2s första moduler kring 2000, och har ju jobbat på uppföljaren till N2 sedan 2006 (yeah...). Neotech Edge är ett rent kärleksprojekt till Neotech och till cyberpunkig sci-fi. Men tider förändras (och vi förändras, jag vill inte spela exakt det jag spelade 1997 längre). Det har varit en lång process av att fördjupa, uppdatera, sätta nya vinklar. Det har blivit en total remake - men det är samma värld, hyfsat kompatibel med äldre tidslinjer (fast lagd 11 år senare). Alla berättelser jag spelat i Neotech 1 och 2 skulle jag kunna spela igen i Neotech Edge - om jag ville. Men samtidigt kommer en helt ny uppsjö av berättelser som inte fanns i N1 och N2 kunna skapas också.

Och det är liksom hela grejen för mig - jag kan inte tala för alla i teamet, men jag skriver det Neotech jag vill läsa och spela, i första hand. Om det får en lyckad crowdfunder vore det superkul, men det kommer i sig inte kunna ekonomiskt ersätta att ha lagt 10 år av sin fritid på detta. Så som cash-grabs räknat hade nog nästan allt annat varit en bättre investering. Men det gör inget, som sagt, för det är inte syftet.

Jag är övertygad om att vissa kommer känna att vi gjort om för mycket - nostalgi är en stark känsla. Jag hoppas vi kan blidka dem genom att visa på värdet i det som tillkommit, och om inte det, så kan man alltid släppa de gamla originalen digitalt på något sätt. Jag hoppas också vi hittar många nya fans som kommer till spelet av andra skäl än nostalgi.

Jag ser stora paralleller till datorspel. Jag kan fortfarande citera episoder från Civilization I och II som berört min själ och skulle kanske ranka det (2:an) som det bästa jag spelat, men jag vill inte plocka upp Civ2 och spela as-is som det var nu. Det är fult (numer), det hade buggar, och de sentida Civilization-spelen har behållit kärntemat men polerat, utforskat helt nya vinklar och visualiserat det mycket snyggare.

Sedan kan jag sympatisera lite med trådstartaren i att, om man ignorerar de specifika skälen var och en av dessa spelen görs, remakes dominerar lite väl mycket, att det inte finns så mycket helt nytt. Vi övervägde ordentligt att kalla spelet något annat än Neotech, men det vore helt kontraproduktivt då spelet är till för att bygga på/om Neotech-världen. Hade jag påbörjat ett annat spelprojekt i detta läget hade jag dock definitivt propagerat för att göra en helt ny värld. Men det kommer jag inte göra, inte förrän Neotech står stadigt på ett antal ben!

 

[luddwig]

Det är sant att de utvecklade sina tankar mer, men poängen jag ville få fram var att de presenterade något som inte ens lämnat tankestadiet. Jag tycker att det är en dum idé att gå in i ett sånt projekt som backer, oavsett vem som driver det. Att folk ändå gjorde det fick mig just då att slita mitt hår och bli arg, för att jag kände att det var en alldeles för låg ribba att lägga. Då har vi ju som community visat att vi är beredda att slänga pengar på vilket luftslott som helst. I det här fallet levererade RM något, men nästa gång någon presenterar en luddig vision om ett gammalt varumärke kanske det inte sker. Som konsumenter tycker jag att vi ska ha lite högre krav.

Blir du arg för så lite? ????

Skämt åsido. Jag ser inget fel i att starta upp en kickstarter med enbart en idé. Tvärt om tycker jag att det kan vara fullt rimligt som en tidig marknadsföringsåtgärd, för att se vilket intresse som finns hos potentiella kunder samt för att finansiera processen från idé till färdig produkt. Om idén förändras är det dock väldigt viktigt att skaparen kommunicerar det, så att den som vill kan ändra sin pledge.

 

[Björn Wärmedal]

Blir du arg för så lite? ????

Skämt åsido. Jag ser inget fel i att starta upp en kickstarter med enbart en idé. Tvärt om tycker jag att det kan vara fullt rimligt som en tidig marknadsföringsåtgärd, för att se vilket intresse som finns hos potentiella kunder samt för att finansiera processen från idé till färdig produkt. Om idén förändras är det dock väldigt viktigt att skaparen kommunicerar det, så att den som vill kan ändra sin pledge.

Ja, då blev jag ju det

De gjorde inte fel när de startade kickstartern. Jag tycker däremot att det var fel att backa ett projekt som inte kommit längre än så. Chansen att få en produkt som motsvarar dina förväntningar som backer är nästan noll. I det generella fallet är till och med chansen att få något alls ganska liten. Jag hoppas att vi som community kräver lite mer säkerhet från kickstarters idag, men jag investerar inte känslomässigt i fenomenet längre. Och hittills har jag själv inte backat en enda rollspelscrowdfunder, så personligen har jag inte drabbats alls i vilket fall.

 

[erikt]

Visst finns det en förkärlek till de gamla rollspel man spelade när man växte upp men om sanningen ska fram, var de verkligen så bra eller minns vi dem som bra för de minnen de skapat? Förr i tiden var det svårare att få tag i rollspel och det tillverkades inte lika mycket som idag vilket jag tror resulterade i att när man köpt ett spel så spelade man det, hur mycket man än houserulea. Idagsläget när vi köper ett rollspel så läser vi igenom det och om vi inte gillar det läggs det på hyllan för att köpa ett nytt.
Precis som det var när man hyrde en film på 90-talet. Man såg den oavsett hur dålig den är

Nja, när jag började spela rollspel på mitten av 80-talet så fanns det massvis av rollspel. Inte på svenska visserligen, men på engelska.
Jag (och de jag spelade med) bodde också inom vettigt avstånd från en bra spelbutik, så det var inga problem med att få tag på spelen heller.
Mängder av de spel som fanns köptes aldrig för att de verkade rätt dåliga, och av de som köptes så var det många som bara spelades någon enstaka gång innan det lades åt sidan för att ingen i gruppen gillade det.

 

[Wasabi]

Nja, när jag började spela rollspel på mitten av 80-talet så fanns det massvis av rollspel. Inte på svenska visserligen, men på engelska.
Jag (och de jag spelade med) bodde också inom vettigt avstånd från en bra spelbutik, så det var inga problem med att få tag på spelen heller.
Mängder av de spel som fanns köptes aldrig för att de verkade rätt dåliga, och av de som köptes så var det många som bara spelades någon enstaka gång innan det lades åt sidan för att ingen i gruppen gillade det.

Tror åldern spelar en stor roll i sakfråga. I den staden jag växte upp fanns inte mycket rollspel och det var det svenska språket man föredrog. Visst förstod vi engelska men det blev för krångligt. Eftersom vi var barn med innebar det även att vi inte hade råd att köpa spel för att lägga på hyllan. Vi spelade en variant av kult som var så långt ifrån grundspelet som det kunde för vi gillade skräckspel men avskydde regelsystemet.
Men hur som helst är utbudet och enkelheten att få tag i spel idag något helt annat än vad det var förr och det är min poäng. Du sätter på en film på Netflix och efter 20 minuter byter du film för den var dålig på samma sätt som du byter låt i Spotify eller struntar i att läsa klart en pdf du köpt för 200 spänn. Tillgången har gjort oss alla mer kräsna i alla avseenden.

 

[anth]

Tror åldern spelar en stor roll i sakfråga.

Åldern och vilka man spelar med.

När jag började spela rollspel ordentligt gick jag på högstadiet, hade börjat läsa böcker på engelska och spelade med äldre personer som behärskade det engelska språket.
Vi spelade Dungeons & Dragons, Call of Cthulhu, RuneQuest och Rolemaster - samtidigt som vi såg ner på andra som spelade "svenska" rollspel.

I en av mina nuvarande spelgrupper har vi med två barn (under 13) och de fick börja med Dungeons & Dragons. Det var inte mycket text i böckerna som de förstod från början, men under det år som vi spelat har deras engelskakunskaper växt enormt.
Vi har försökt lura dem att prova på något svenskt spel - men de tycker att det är "töntigt" med rollspel på svenska.

 

[luddwig]

Jag tycker däremot att det var fel att backa ett projekt som inte kommit längre än så. Chansen att få en produkt som motsvarar dina förväntningar som backer är nästan noll. I det generella fallet är till och med chansen att få något alls ganska liten. Jag hoppas att vi som community kräver lite mer säkerhet från kickstarters idag, men jag investerar inte känslomässigt i fenomenet längre. Och hittills har jag själv inte backat en enda rollspelscrowdfunder, så personligen har jag inte drabbats alls i vilket fall.

Då tycker vi olika. Jag kan mycket väl tänka mig att backa en grym idé (igen) och sedan hålla tummarna att resultatet lever upp till förväntningarna. Någon slags spänning måste ju även jag, som inte gett vika för all reklam för onlinespel, ha i mitt liv. Dock, som sagt, jag förväntar mig att projektskaparen är tydlig med hur saker och ting utvecklas, så att jag kan utvärdera löpande och dra mig ur ifall det hela verkar bli en vackert paketerad hög med koskit.

 

[Wasabi]

Vi har försökt lura dem att prova på något svenskt spel - men de tycker att det är "töntigt" med rollspel på svenska.

Du ska se, snart behöver ni inte lura dem längre
Förstår att det är svårt i dagsläget med illustrationerna och systemet som WotC har valt men ha tålamod anth