Varför vill man slåss?

[Bifur]

Men jag vågar påstå att det är en myt att alla rollspel fokuserar på strid. I princip alla spel jag har spelat innehåller våld, men långt ifrån alla fokuserar på strid

Tror det finns all anledning att skilja mellan våld som inslag av berättelsens premisser och spelmekanisk strid.

Att de flesta rollspel har på någon form av våldsanvändning i spelvärlden som en viktig premiss är ganska uppenbart (för mig) - men det gör ju inte med automatik spelen stridiga. Jag ser inget samband.

 

[Mogger]

Tror det finns all anledning att skilja mellan våld som inslag av berättelsens premisser och spelmekanisk strid.

Att de flesta rollspel har på någon form av våldsanvändning i spelvärlden som en viktig premiss är ganska uppenbart (för mig) - men det gör ju inte med automatik spelen stridiga. Jag ser inget samband.

Ja, håller med. Både nämndes dock i TS varför jag tyckte det var värt att påpeka att det kanske inte så centralt, spelmekaniskt, som vi tror.

Men att SciFi, Fantasy, Westerns, Cyberpunk etc har ett tydligt våldstema går inte att förneka. Men de ligger fortfarade ett snäpp under superhjältefilmer som i sin tur ligger nått snäpp under krigsfilmer.

Det nämndes i den andra tråden att strid kunde uppta 80% av ett spelmöte. Även om jag har varit med om det i långsamma system så är det för mig extremt och ovanligt. Långt ifrån den norm jag är bekant med.

 

[Übereil]

Har någon här försökt skapa/spela en rollperson i DnD5 som inte är fokuserad på strid?
Jag har och det var inte kul.
Men det kanske är ett generellt problem: det är svårt att spela en icke-stridis i alla rollspel där rollpersoenrna förväntas vara stridisar.

Själv försökte jag skapa en gammal medicinkunnig rollperson med massa sociala och intellektuella färdigheter men nästan ingen fysik till Fria Ligans Genlab Alfa. Nästan bokstavligt det första som hände i äventyret var att han blev oneshottad i en random encounter. Efter det gjorde jag en stor gorilla som slog folk i huvudet med en klubba.

Übereil, som just insåg att det här måste den vara enda rollperson han gjort på mist fem år som inte kunde slåss

 

[zo0ok]

Själv försökte jag skapa en gammal medicinkunnig rollperson med massa sociala och intellektuella färdigheter men nästan ingen fysik till Fria Ligans Genlab Alfa. Nästan bokstavligt det första som hände i äventyret var att han blev oneshottad i en random encounter. Efter det gjorde jag en stor gorilla som slog folk i huvudet med en klubba.

Übereil, som just insåg att det här måste den vara enda rollperson han gjort på mist fem år som inte kunde slåss

Jag har gjort ungefär samma erfarenhet, i Drakar och Demoner, sista gången jag spelade det.

Jag vet att det finns olika syn på SLs roll. Jag tycker ändå att det är upp till SL att presentera äventyr och berättelse för spelarna som innebär att alla spelarna/rollfigurerna kan vara aktiva och delaktiga på ett meningsfullt sätt. Jag ser inget problem med en grupp som består av magiker+tjuv+köpman+bard, lika lite som jag ser problem med en grupp som består av krigare+barbar+lönnmördare+riddare.

 

[anth]

Nu när jag tänker efter är CoC det enda spel jag kommer på där det fungerar bra att skapa icke-stridisar.
Men även i CoC är min erfarenhet att det fungerar bättre om ens rollperson är bra på något vapen.

 

[zo0ok]

Så länge död, och död genom våld, är ett rimligt utfall i ett rollspelsäventyr, så är det ganska naturligt att självförsvar är en fundamentalt användbar förmåga.

 

[luddwig]

De rollspel jag spelar har onekligen regler för strid men jag upplever inte att det faktiska spelandet innehåller så mycket strid. Snarare är strid ett av många möjliga sätt att försöka hantera olika situationer i spelvärlden. I och med att det är öppna äventyr blir det också i stor utsträckning upp till spelarna att välja metod.

I min grupps pågående rymdoperakampanj räknar jag till 12 strider på 36 spelmöten. Endast två av dessa strider har varit längre, resten korta (några rundor). Grovt räknat skulle jag säga att omkring 15-20 % av speltiden har gått åt till strid. Om man tycker att det är relevant kan man jämföra med regelboken där omkring 5-10 % av texten är stridsregler.

 

[Übereil]

Nu när jag tänker efter är CoC det enda spel jag kommer på där det fungerar bra att skapa icke-stridisar.
Men även i CoC är min erfarenhet att det fungerar bättre om ens rollperson är bra på något vapen.

De gånger jag spelat World of Darkness så har man nästan alltid kunnat klara sig aldeles utmärkt utan att kunna slåss. Det är till och med så att det för det mesta är så att våld gör mer skada än nytta. Det kan iof vara spelledarrelaterat men till och med med spelledaren som spelledde tidigare nämnda Genlab Alfa-kampanj så har jag upplevt att i just Vampire så kunde man undvika strid helt. Jag tror det är för att WoD är så lik vår egen värld och det är rätt sällan i vår egen värld som det är långsiktigt gångbart att slå folk för att få som man vill.

Sen så har jag ju spelat en massa mindre etablerade spel (Bortom med Robert Jonsson t ex) där man inte behöver kunna slåss.

Übereil

 

[Basenanji]

Inledningsvis så uppfattar jag strid som något osmakligt: våld och vapen lockar mig knappast. Verkligt våld är hemskt. Men strid i ett fantasi-spel?

Jag gillar att tänka kring strid som en tröskel: något spelarna vill komma över och som gör det svårare att nå ett visst mål. Det är också därför jag tycker att många traddiga moduler inte är lika roliga som de skulle kunna vara, om de hade erbjudit fler alternativ till strid. Men då är väl problemet egentligen hur vi skapar äventyr, snarare än strid-i-sig?

Men om strid/monster/fällor mm iscensätts som trösklar, då blir det spännande med strid. Så om rp:s uppdrag är att övertyga prinsessan om att hennes rådgivare är en falsk spion, då blir det spännande om spionen drar blankt och påstår att rp egentligen är ute efter att förvanska sanningen och vända prinsessan mot hennes allierade.

Ett annat exempel på "strid som tröskel" är i hexcrawls, där monster hindrar rp från att upptäcka något, komma vidare eller från att bärga någon sorts resurs. Dryaderna vägrar låta någon hugga ned de magiska ekarna som ger nödvändig näring till svampvarelserna under jord, vilka förgiftar byns vatten. (Det exemplet kanske också kan få kreativa spelare att hitta alternativ till strid?)

Till sist: det är ju också kul med strid för att testa om ens rollperson "håller måttet". Om vi gillar att "bygga gubbe" och "powergejma" behöver egentligen inte striden motiveras med mer än att det är kul att se vad bygget håller för. Jag ska inte låtsas vara mer pretentiös än att jag ofta uppskattar det där.

 

[luddwig]

Och så ett mer direkt svar på frågan varför jag som spelare vill ha strid i rollspel:

• För att kunna uppnå saker i spelvärlden på olika sätt.
• För att det finns en spänning i att sätta rollfigurens liv och hälsa på spel.
• För att det är roligt att slå tärning.

 

[Fiktionslek]

Våld är ju intressant på många vis. Dels innebär det en change of pace i förhållande till det övriga spelandet. Ofta är det också ett eget litet mini-game av mer taktisk art, där gubbar och sånt åker fram. I fiktionen är det mycket som står på spel: Rollpersonernas liv, men också konsekvenserna av att bruka våld i den värld där spelet utspelar sig (det är på många sätt mer intressant med strid i en värld som har lagar än en som saknar det). Att faktiskt få göra något i fiktionen som man inte får annars brukar ju också vara kittlande -- inte minst för barn. Många tycker det är skönt att få leva ut lite uppbyggda aggressioner utan att det skadar någon. Det är terapeutiskt, liksom . Man kanske är skitsur på kopiatorn på jobbet t.ex., och så äntligen får man totaldemolera en robot på kvällen!

Jag vill ha fajting i mina spel, precis som jag vill ha andra saker också. Jag tycker variationen framhäver alla olika inslag av rollspel. Det är också kul när man har ett spel som många får sina godbitar i, fastän de gillar olika saker.

Hälsar

Christian

 

[Rymdhamster]

Man kanske är skitsur på kopiatorn på jobbet t.ex., och så äntligen får man totaldemolera en robot på kvällen!

Katarsis!

 

[Lupus Maximus]

Det finns en anledning "superheroes with fangs" och "Trenchcoats and Katanas" är memes gällande vissa spelstilar till WoD.

D&D5 är knappast optimalt för hovintriger, men det funkar.

Så det är ju snarare förväntningar och önskad spelstil hos gruppen.

I D&D5-gruppen jag just nu är spelare i så blev den senast tillkomna spelaren förvånad över att vi försökte kommunicera med några vålnader i den dungeon (ett gammalt dvärgatempel) vi är i just nu, istället för att anfall allt som rör sig (vilket de grupper hon brukar spela i tydligen hanterat allt). Så hon verkar vara riktigt nöjd med att äntligen hittat en grupp som inte är så våldsfokuserade. Jag å andra sidan tycker det är på tok för mycket stridsfokus, och hoppas vi snart är klar där och kan ägna oss åt annat. Väldigt olika perspektiv.

 

[DanielSchenström]

Grejen är att varken Basic eller Advanced gick att spela om man inte hade de tabellerna uppslagna eller utskrivna - därför kändes det som att stridsreglerna tog större plats i spelet än de gjorde.

Det här är inte sant. Du hade Thac0-värdet som du rullade din T20 för för att se vilken Armor Class du träffade. Den enda gång du behöver kolla upp tabellerna var när du gick upp. I AD&D tar kapitlet om strid upp 23 av 240 sidor.

 

[DanielSchenström]

Har någon här försökt skapa/spela en rollperson i DnD5 som inte är fokuserad på strid?
Jag har och det var inte kul.
Men det kanske är ett generellt problem: det är svårt att spela en icke-stridis i alla rollspel där rollpersoenrna förväntas vara stridisar.

Jadå, och i andra spel där strid varit med (typ nästan alla spel jag spelat). Och det brukar fungera dåligt. Men här är det inte bara spelet, utan vad SL och spelare vill göra med spelet. Om mina spelare ville köra D&D och inte ha fokus på strid och göra en grupp rollpersoner som inte har nån chans i strid, då skulle jag ju inte göra en kampanj där oundvikbar strid var med.
Om man i ett spel som man vet har hyffsat frekventa eller farliga strider själv gör en ostridig karaktär då kommer de bli effekter av det.

Som alltid föreslår jag dialog mellan SL och spelare så att det blir bra för alla.

 

[Troberg]

Regler för strid behövs eftersom det är en liv-och-död-situation. Utgången får väldigt drastiska konsekvenser, och då vill man ha tydliga regler.

 

[anth]

Det här är inte sant. Du hade Thac0-värdet som du rullade din T20 för för att se vilken Armor Class du träffade. Den enda gång du behöver kolla upp tabellerna var när du gick upp. I AD&D tar kapitlet om strid upp 23 av 240 sidor.

Helt rätt, förutom ett litet fel.

THAC0 var inte "uppfunnet" 1977 när Basic och Advanced DnD kom.
Enligt internet verkar det ha börjat användas 1979 när DMG kom (både PHB och MM kom tidigare).

 

[DanielSchenström]

Helt rätt, förutom ett litet fel.

THAC0 var inte "uppfunnet" 1977 när Basic och Advanced DnD kom.
Enligt internet verkar det ha börjat användas 1979 när DMG kom (både PHB och MM kom tidigare).

Korrekt.

Själv ser jag iofs AD&D som ha "kommit" när de tre grundböckerna alla var ute och kunde användas tillsammans. Det man presenterades med i PHB och MM gick inte att använda som tänkt förän dess. Som bäst kunde man förstås ta tabellerna från Basic och Expert och applicera på rollpersoner gjorda med PHB.

 

[Bifur]

Men att SciFi, Fantasy, Westerns, Cyberpunk etc har ett tydligt våldstema går inte att förneka.

Skulle även placera in skräck och mysteriespel här, som ju båda är en stora rollspelsgenrer. Hotet som ofta är premissen i sådana bygger i stor utsträckning på våld - vare sig det är ett mord som ska lösas eller övernaturliga fasor som ska bekämpas. Däremot bygger de sällan på att RPna ska besegra hotet i strid.

 

[erikt]

Korrekt.

Själv ser jag iofs AD&D som ha "kommit" när de tre grundböckerna alla var ute och kunde användas tillsammans. Det man presenterades med i PHB och MM gick inte att använda som tänkt förän dess. Som bäst kunde man förstås ta tabellerna från Basic och Expert och applicera på rollpersoner gjorda med PHB.

Den första Expert boxen (och den tillhörande Basic boxen) publicerades inte förrän efter att både PHB och DMG hade kommit ut.

Åtminstone MM gick utmärkt att använda innan resten av AD&D hade kommit. Man fick då använda den tillsammans med OD&D och/eller allra första Basic boxen ("Holmes"). MM är i mångt och mycket ändå skriven för OD&D reglerna.
PHB borde också fungerat att använda tillsammans med OD&D för att fylla ut de saknade bitarna. Träfftabeller och listor på magiska föremål fanns där, och det är i stort sett allt man egentligen behöver DMG till under spelets gång. Det finns en massa annat i DMG, men det mesta kan man glatt skippa utan att spelet ändras så mycket.