Nekromanti Varför?!

[walium]

Skitsnack!

"För att de flesta som spelar rollspel är mesar och idioter. Det finns dock saker som är värre."

Dig undantagen förstås? Varför spelar du överhuvudtaget rollspel om det innebär att du tvingas umgås med mesar och idioter?

 

[walium]

Glorifering av en tämligen normal hobby?

"Det finns, enligt mig, tre sorters människor som förstår den ljuva innebörden av utanförskap:"

Jag tror inte att särskilt många människor som upplevt verklig utanförskap skulle kalla det en ljuv upplevelse.

"Problemet är inte att vi är annorlunda, utan att vi inte är tillräckligt annorlunda."

Hur annorlunda är tillräckligt annorlunda? Ska vi börja med hemliga handskakningar och träffas i unkna källarlokaler? Tror du verkligen att antalet rollspelare skulle öka om hobbyn hade blivit ännu mer extrem och annorlunda? Jag börjad inte spela rollspel för att jag ville vara annorlunda och sticka ut ifrån den stora massan. Jag tycker det hade varit bättre om det blev så att rollspel inte blev betraktat som något avvikande eller annorlunda än andra stora hobbies som finns. Och där är vi inte riktigt än. Fast det hindrar ju inte dig ifrån att bryta dig loss och bilda din egen lilla rollspelskult full av hemlighetsmakeri och märkliga ritualer.

"Rebeller
Alltså typer med farliga idéer som spottar på visioner om lönsamhet och framgång. Sådana som rastlöst söker sin egen väg och är beredda att ta stora risker för att bryta regler och överträda gränser."

Visst behöver samhället fler rebeller men att tro att dessa skulle komma ifrån rollspelandets värld är ganska naivt i mina ögon. Varför skulle rollspelande rebeller tas på större allvar än alla andra rebeller?

Ditt problem min käre Rising är att du, på grund av din stora passion för rollspel, glorifierar det som verkligen händer. Inget fel eller ovanligt med det, men det leder till att du lättar betänkligt ifrån verkligheten när du knåpar ihop dina små manifest.

 

[Rising]

Pfff, "normal" hobby...

"Jag tror inte att särskilt många människor som upplevt verklig utanförskap skulle kalla det en ljuv upplevelse."

App app, förväxla inte "utanförskap" med att vara "utstött". Jag avundas ingen som är utlämnad, övergiven eller utpekad, men man kan vara ensammen och utanför av egen vilja. Ett utanförskap kan man dela med andra likasinnade, och för mig är det den bästa av alla tänkbara gemenskaper. Det finaste man kan dela med någon annan är utanförskap. Människor som behöver varandra har ju ett starkare band mellan varandra än de som blott önskar varandra, right?

Fast nu blandar jag in min syn på kärlek också. Nåväl...

"Tror du verkligen att antalet rollspelare skulle öka om hobbyn hade blivit ännu mer extrem och annorlunda?"

Jäpp. Jag tror nämligen att rollspelshobbyn har mått bra av yttringar såsom Vampire, Killer, Kult och diverse "flumlajv". Jag hade inte fortsatt spela rollspel idag om det fortfarande bara skulle handla om matinéäventyr stöpta i "spindelkonungens pyramid"-mallen. Vilket hade varit alternativet.

"Jag tycker det hade varit bättre om det blev så att rollspel inte blev betraktat som något avvikande eller annorlunda än andra stora hobbies som finns."

Rollspel är en hel uttrycksform, såsom film, romaner och poesi. Jag kan gå med på att uttrycksformen rollspel skulle må bra av att bli accepterad av allmänheten, men det måste samtidigt finnas en udd någonstans. Alla filmer, romaner och diktare är ju inte accepterade av allmänheten, och det är oftast där det intressanta sker.

Rollspelen måste också få ha en sådan udd, en sorts rollspel som utmanar uttrycksformens gränser. En supernördig, superkufisk och superrebellisk udd. Annars blir hela hobbyn snabbt urvattnad och trist.

"Visst behöver samhället fler rebeller men att tro att dessa skulle komma ifrån rollspelandets värld är ganska naivt i mina ögon."

Jag tänkte nog mer att rebellerna ute i samhället skulle söka sig till rollspelen. Rollspelsgotharna kom ju inte från rollspelshobbyn, utan sökte sig till den när gothrollspelen började dyka upp.

Dock, rollspel är i sig faktiskt rätt rebelliskt när man tänker efter. Rollspelarnas största tillgångar; inlevelse och fantasi, är ju inte direkt några egenskaper som står högt i kurs idag. Idag skall man ju tänka på sig själv, ta för sig, armbåga sig fram i karriären, osv. Att kunna se och resonera med båda sidor av en konflikt är i sig ett rätt kraftigt samhällskritiskt drag, särskilt nu i stundande krigstider.

"Varför skulle rollspelande rebeller tas på större allvar än alla andra rebeller?"

Erm, har jag påstått det? Jag menar väl snarare att rollspelshobbyn skulle bli intressantare om den också var rebellisk.

"Ditt problem min käre Rising är att du, på grund av din stora passion för rollspel, glorifierar det som verkligen händer. Inget fel eller ovanligt med det, men det leder till att du lättar betänkligt ifrån verkligheten när du knåpar ihop dina små manifest."

Jag tycker att hela rollspelshobbyn borde lätta från verklligheten. Du vet, den har gjort det förr...

Rollspelsexplosionen under åttiotalet hade ju ingenting med verkligheten att göra. Det handlade inte om blygsamhet eller tillknäppthet, utan eufori. Jag kände samma sak när jag började friforma och experimentera i Kult. Resultaten var långt utöver vad jag kunde ha förväntat mig om jag skulle ha stått kvar med båda fötterna på marken såsom du förespråkar. Det var i själva verket gränslösheten och övertron som räddade mig och min kärlek till rollspelshobbyn.

Och det kan hända igen, baby.

Rollspelshobbyn kan lätta från marken -igen!



/Riz

 

[walium]

Normal Rising?

"Jäpp. Jag tror nämligen att rollspelshobbyn har mått bra av yttringar såsom Vampire, Killer, Kult och diverse "flumlajv". Jag hade inte fortsatt spela rollspel idag om det fortfarande bara skulle handla om matinéäventyr stöpta i "spindelkonungens pyramid"-mallen. Vilket hade varit alternativet."

Hur kan du påstå att alternativet till den utveckling som du förespråkar endast skulle kunna vara matinéäventyr? En av rollspelandets många fördelar är att det är anpassningsbart, gränslöst och flexibelt. Man kan designa det helt efter sitt eget huvud. Just därför kommer två äventyr aldrig bli helt lika även om marknaden hade dominerats av D&D kloner. Vilken sorts rollspel man föredrar och spelar har också mycket att göra med vilken mognadsfas man befinner sig i. Jag liksom de flesta spelar en annan sorts rollspel nu än när jag började trots att själva grundplåten i form av regler och värld inte har förändrats i någon större utsträckning. Naturligtvis innebär inte detta att jag stödjer någon slags likriktning på rollspelsmarknaden. Jag menar bara att man inte ska underskatta vare sig rollspelarna själva eller fantasin. Rollspelsmarknaden blir lika skev om de enda spel som erbjuds är tunga, känslodrypande, ångestspel. Mångfald är bättre än enfald. Att säga att det är min väg som gäller eller avgrunden är till stor del bara propaganda. Sluta gnälla om hur mycket "bättre" det var förr och fokusera istället på hur bra det är idag och hur fantastiskt det kommer att bli i framtiden.

Halvägs in i mitt inlägg inser jag att det här är lika mycket ett brandtal som Risings inlägg. Fast visst är det kul att hoppa upp på sin lilla låda och basunera ut sina splittrade funderingar?

"Jag tänkte nog mer att rebellerna ute i samhället skulle söka sig till rollspelen. Rollspelsgotharna kom ju inte från rollspelshobbyn, utan sökte sig till den när gothrollspelen började dyka upp."

Är gotharna verkligen rebeller då? När jag föreställer mig rebeller så tänker jag inte på en grupp gnällspikar som sitter vid köksbordet och mumlar utan människor som faktiskt gör något för att förändra och förbättra. Att tycka och tro att man själv är rebell är inte samma sak som att verkligen var det. Rollspel är kul och underbart men det krävs att man engagerar sig i något mer, något större om man verkligen är ute efter att förändra. Precis som att en bra fotbollsspelare inte minskar fattigdomen bara för att han är bra på fotboll så kommer inte en duktig rollspelare att förändra världen för att han är bra på att leva sig in i sina karaktärer. Det krävs något mer. Ta all energi och alla åsikter och stoppa in dem i något som kan förändra situationen för andra än dig själv. Rollspelare och politiskt aktiv är i detta fall en synerligen fruktbar kombination.

"Erm, har jag påstått det? Jag menar väl snarare att rollspelshobbyn skulle bli intressantare om den också var rebellisk."

Rebellisk jämfört med vad? Verkligheten? Även ett traditionellt fjantasyrollspel skiljer sig väldigt mycket ifrån verkligheten. Är det politiska rollspel du är ute efter?

"Jag tycker att hela rollspelshobbyn borde lätta från verklligheten. Du vet, den har gjort det förr..."

Är det något som rollspelen alltid har varit så är det fjärmade ifrån verkligheten. En av poängerna med rollspel är ju just att få uppleva andra verkligheter. Skulle dagens rollspel vara mer betonggrå än gårdagens? Förklara! Fördjupa! Skapa ett manifest ur motsägelsefulla meningar. Tänk, tänk, tänk!!

Rollspelen behöver inte stå med båda fötterna på marken, däremot hade många rollspelare tjänat på detta. Rollspel är fantatiskt och kul men inte ett mirakelmedel eller den enda rätta vägen.

Rörigt, säkert bitvis osammanhängande men även en bit kol (inte ko som jag först skrev ) kan till sist sluta som en vacker diamant.

 

[Krille]

Re: Pfff, "normal" hobby...

"Jäpp. Jag tror nämligen att rollspelshobbyn har mått bra av yttringar såsom Vampire, Killer, Kult och diverse "flumlajv". Jag hade inte fortsatt spela rollspel idag om det fortfarande bara skulle handla om matinéäventyr stöpta i "spindelkonungens pyramid"- mallen. Vilket hade varit alternativet."

Vilket alternativ? Du kommer ihåg vårt harvande om nyskapande en gång i tiden? Du kanske minns att alla de element som du tog upp som "nyskapande" med Vampire och Kult kunde spåras till tidigare rollspel? Nädu, alternativet till Vampire och Kult är inte matiné-äventyr stöpta i samma form som "Spindelkonungens pyramid". Jag tror att de hade sett ut ungefär som idag, fast utan vampyrer.

Vilket IMHO skulle vara en rejäl vinst.

 

[Rising]

Re: Pfff, "normal" hobby...

"Vilket alternativ? Du kommer ihåg vårt harvande om nyskapande en gång i tiden? Du kanske minns att alla de element som du tog upp som "nyskapande" med Vampire och Kult kunde spåras till tidigare rollspel?"

Modern house kan spåras till urgammal blues precis såsom homo sapiens kan spåras till de första encelliga organismerna, det betyder inte att det inte skett en serie nyskapande steg däremellan.

Jag tror inte man ska behöva uppfinna något jättekonstigt nytt som vi idag inte skulle kunna begripa oss på, utan det handlar snarare om att lyfta fram något ur det vi har idag och sätta det i en ny kontext. Det är nyskapande det också. Alltså precis på samma sätt som Elvis kunde vara nyskapande genom att ta den svarta musiken han älskade och göra den till sin egen.

Jag har mycket elaka saker att säga om WW, men jag ger dem credit för tankarna bakom storytellersystemet, vilket de i mina ögon har gjort till sin egen grej. En nyskapande grej.

Sedan kommer det förstås alltid finnas de som inte låter sig imponeras av nymodigheterna. Det finns det inom musik-, konst- och lyrikvärlden också. Sådana som inte riktigt begriper varför impressionister och expressionister inte kan måla lika naturtroget som naturalisterna. Inte kan det väl finnas något annat syfte med en målning än att den ska vara föreställande?

Jag kommer säkert bli en sådan själv en vacker dag, men just nu känner jag mig ung, rastlös och hungrig. Jag vill upptäcka och uppfinna något nytt.

/Riz

 

[Krille]

Kejsarens nya kläder

"Sedan kommer det förstås alltid finnas de som inte låter sig imponeras av nymodigheterna."

Nymodigheterna låter jag mig gärna imponeras av, men "äras den som äras bör" heter det. Ska jag hylla någon för nymodigheterna så hyllar jag hellre dem som faktiskt står bakom nymodigheterna än de som bröstar sig och snor åt sig äran.

 

[Rising]

Re: Normal Rising?

"En av rollspelandets många fördelar är att det är anpassningsbart, gränslöst och flexibelt."

Det är poesi också, likväl dröjde det till femtiotalet innan konkretismen föddes. Fattar du? Det spelar ingen roll att man kunde ha lirat hip hop redan på trettiotalet, det skulle ändå dröja en lång tid innan genren föddes.

Att ha potential till något är inte detsamma som att verkligen nå ut med det. Det krävdes människor med nya idéer för att föra rollspelshobbyn till den plats där den är idag, och vi får inte börja känna oss nöjda nu. Vi måste fortsätta utveckla och återuppfinna hobbyn. Alltid.

Vad jag gör är blott att peka ut den riktning som jag tycker är lämpligast att utvecklas i: Den rebelliska och gränsöverskridande riktningen. Jag tycker inte att vi behöver fler matinérollspel som utspelas i nya, fantasifulla miljöer.

"Är gotharna verkligen rebeller då?"

Nä, de är ju kufar. Rollspelshobbyn var på väg att förlora sin kufstatus när gotharna kom in i bilden, men tack vare dem så breddades och vitaliserades hobbyn. Nu eftersträvar jag en rebellisk nytändning som återigen kan få fart på oss rollspelare.

"Rebellisk jämfört med vad? Verkligheten?"

Att vara rebellisk är väl först och främst ett ställningstagande mot det som sker i ens samtid. Det behöver inte vara uttalat politiskt. Ravekulturen var (är?) politisk på sitt sätt, men det handlade inte för den sakens skull om sakfrågor eller partipolitik. Under proggen kunde det vara rebelliskt att bära en ABBA-Tshirt. Vad jag eftersöker är en sorts egensinnighet, en protest och ett ställningstagande. Både mot samhällsföreteelser och mot konventionerna inom vår hobby.
Om man inte retar upp någon så spelar man inte rollspel rätt.

"Skulle dagens rollspel vara mer betonggrå än gårdagens?"

Till viss del, ja. Man måste ju tänka på vad gårdagens rollspel betydde jämfört med de spel som fanns då. Då var det himla speciellt med rollgestaltande överhuvudtaget. Idag är många rollspel blott variationer på det urgamla receptet. Jag tycker att det är bra att det finns gedigna och välkomnande nybörjarrollspel, men jag saknar lite av den där fräna, rebelliska udden. Rollspelshobbyn i stort skulle må bra av en stark, rebellisk trend.

Det menar jag.

/Riz

 

[Rising]

Det är alltid svårt, det där.

""äras den som äras bör" heter det. Ska jag hylla någon för nymodigheterna så hyllar jag hellre dem som faktiskt står bakom nymodigheterna än de som bröstar sig och snor åt sig äran."

Det där är ett intressant ämne. Det används om Elvis också. Vissa menar att han inte är värd ett skit, utan bara snodde de svartas musik, andra menar att han gjorde något eget och att även det kräver en sorts talang.

Jag tycker generellt sett att man ska hedra båda, men som reklamare kanske jag mest avundas dem som kan sälja och nå ut med ett koncept.

Om Julle hittar på ett koncept som ingen lyfter på ögonbrynen för, och Rulle sedan kommer och placerar det i en kontext där det hör hemma och som kittlar folks uppmärksamhet, då anser inte jag att Rulle är en talanglös sopa. Han har gjort något viktigt också, ibland viktigare än det som Julle har bidragit med.

Men som sagt; det där är en svår fråga.

När vi pratar så här i generella termer om det som behövs i framtiden anser jag dock att man kan behöva både Jullar och Rullar. Jag hoppas faktiskt själv att vi hobbyrollspelsskapare kan få vara Jullarna, medan de professionella rollspelsskaparna blir framgångsrika Rullar.

/Riz

 

[Railin av Zolod]

Re: Glorifering av en tämligen normal hobby?

"Det finns, enligt mig, tre sorters människor som förstår den ljuva innebörden av utanförskap:"
Jag tror inte att särskilt många människor som upplevt verklig utanförskap skulle kalla det en ljuv upplevelse

Håller med Walium här. Rollspelsutanförskap är skoj, den är självpåtagen allt som oftast. Den riktiga är inte rolig alls......

 

[The_Gorger]

Re: Normal Rising?

Sluta gnälla om hur mycket "bättre" det var förr och fokusera istället på hur bra det är idag och hur fantastiskt det kommer att bli i framtiden.

Jag läste en lärobok om ungdomskultur där det stod att hela poängen med ungdomskulturer är att man ska hänga omkring och rynka på näsan åt de som inte "var med från början" samt att glogifiera de gamla goda tiderna då "allt var nytt". Vi ska hedra Rising för en fullständig förståelse för ungdomskultur. Leve Rising!

 

[walium]

Heppetihupp!

"Att vara rebellisk är väl först och främst ett ställningstagande mot det som sker i ens samtid. Det behöver inte vara uttalat politiskt. Ravekulturen var (är?) politisk på sitt sätt, men det handlade inte för den sakens skull om sakfrågor eller partipolitik. Under proggen kunde det vara rebelliskt att bära en ABBA-Tshirt. Vad jag eftersöker är en sorts egensinnighet, en protest och ett ställningstagande. Både mot samhällsföreteelser och mot konventionerna inom vår hobby."

Och konventionerna inom hobbyn är vad? Standardfantasy? Hur ska man ta ställning mot detta? Jag tycker fortfarande att du glorifierar och ser märkliga mönster i de mest skiftande fenomen. Jag ser rollspel som något privat som man spelar med en grupp vänner. Det är kul, det är underbart, men det största arbetet görs av den egna fantasin och inte av något rollspelsföretag. Hur kan du veta vad som spelas hemma i stugorna hos folk? Bara för att ett rollspel har alla ett standardfjantasyspels kännetecken är det inte säkert att det spelas så i slutändan. Ta bara dig själv som exempel, du spelar inte precis Chronopia som det var avsett att spelas, men hur ska en oinsatt, utomstående betraktare kunna veta detta. Utveckling och nya ideér är alltid välkommet, men underskatta inte det som vi har redan nu. Personligen föredrar jag att uppmuntra till regelbrott, muteringar, husregler och avsteg framför att predika om de omfattande förändringar som "absolut" krävs för att inte rollspelshobbyn ska stagnera. Hela forumet är ju fullt av exempel få vilka olika sätt man kan spela de mest tråkig standardspel på.

"Om man inte retar upp någon så spelar man inte rollspel rätt."

Fast det krävs ju inte särskilt innovativt spelande för att iallafall någon ska bli uppretad. Att hacka sig fram i labyrinter i D&D stämmer inte överens med din definition av vad som är innovativt men visst retar det upp folk.

"Till viss del, ja. Man måste ju tänka på vad gårdagens rollspel betydde jämfört med de spel som fanns då."

Ju färre konkurrenter det finns desto lättare är det att vara nyskapande och ha fräscha ideér. Vad är det du är orolig för? Att det inte skapas några nyskapande rollspel eller att det inte spelas nyskapande rollspel?

 

[walium]

Re: Normal Rising?

Så du menar alltså att jag är en gammal gubbstrutt som åldrats i förtid eller?

 

[Storuggla]

Re: Normal Rising?

"Om man inte retar upp någon så spelar man inte rollspel rätt.

Oj då. Jag spelade WFRP i söndags och vi retade inte upp någon. Ingen blev arg på oss. Ingen blev chockerad av det. Visst, Busko blev lite syrak för att hans stora starka krigare blev... deformerad, men ingen blv upprörd.
Vi retade inte upp någon, vilket är rätt. Alltså spelade vi fel.

Jag finner det hela rent ut sagt urbota underligt. Fel? Rätt? Var kan vi finna instruktioner hur man spelar rätt? Vad händer om vi förtsätter göra fel? Kommer Hr Rising att vara vred på oss, eller kommer vi ställas mot väggen när revolutionen kommer?


Storuggla, vill gärna veta

 

[Rising]

Bullihuu

"Vi retade inte upp någon, vilket är rätt. Alltså spelade vi fel."

Åh, jag som till och med använde en glad katten Riving den här gången för att markera att jag -skämtade-.

Tounge in cheek, glimten i ögat, ironi, ett litet schämt från min sida... Jag menade det inte så allvarligt, okej?

Jag förordar inte bokbål och folkmord här, jag bara håller ett brandtal om något jag önskar mig, nämligen att rollspel i det stora perspektivet kommer bli mer rebelliskt. Alltså att man på konvent, bland föreningar och i de rollspel som införskaffas i rollspelsbutiker kommer kunna skönja ett tydligare ställningstagande mot alla förtryckande normer som plågar vårt samtida samhälle. Det behöver ni inte dra så stora växlar på, jeesus, jag efterlyser ju inte direkt något Al Qaeda-rollspel eller så.

/Riz

 

[Storuggla]

Re: Bullihuu

"Åh, jag som till och med använde en glad katten Riving den här gången för att markera att jag -skämtade-."

Öhh... har du mpnne en guide till de där lurvbollarna? Så man sser vilken som är glad och vilken som är ledsen och vilken som står i kön till korvkiosken? För framtida bruk, liksom. Typ. Bah.

"Jag förordar inte bokbål och folkmord här"

Aha, så du gör det alltså någon annan stans! Aha! I'm on to you, Mildred! ^_-

"Alltså att man på konvent, bland föreningar och i de rollspel som införskaffas i rollspelsbutiker kommer kunna skönja ett tydligare ställningstagande mot alla förtryckande normer som plågar vårt samtida samhälle. Det behöver ni inte dra så stora växlar på, jeesus, jag efterlyser ju inte direkt något Al Qaeda-rollspel eller så."

Precis, för Al-Qaeda är ju idealet av demokrati och kärlekt till ens nästa ^_-

Men seriöst, kombinationen av "spela rätt" och en kattjefvel som jag inte kunde tyda gjorde att jag såg, likt den proverbiala tjuren, rött. Det var som den gången mina medspelare hävdade att det var FEL att enkelrikta Hamngatan och stänga av elen och vattnet till hotellen på Norrmalmstorg i Monopol. Jag spelar som jag vill, därmed bastu.

Men nu är vi väl överens då, Rising. Verkar det som.


Storuggla, märkte nyss att Rising nog flyttat in till stan

 

[Rising]

Re: Normal Rising?

"det stod att hela poängen med ungdomskulturer är att man ska hänga omkring och rynka på näsan åt de som inte "var med från början" samt att glogifiera de gamla goda tiderna då "allt var nytt". Vi ska hedra Rising för en fullständig förståelse för ungdomskultur."

Nja, hallå där! Jag var inte med från "början" och är utpräglat kritisk till hur rollspelen såg ut då. Här pratar jag ju dessutom om hur rollspelshobbyn bör förändras och ta nya steg in på okänd mark, hur kan det tolkas som att "glorifiera de gamla goda tiderna"?

Man kan däremot ta lärdom av bedrifter som gjorts under "gamla goda tider", men det är något helt annat.

Jag tycker din lärobok var oklädsamt snörpande och fördomsfull mot ungdomskulturer. Denn analysen ger jag inte mycket för. Snarare är det nog så att bokens författare glorifierar "de gamla goda tiderna", alltså tiden innan det ens fanns några ungdomskulturer.

/Rising

 

[Magnus Seter]

Julle och Rulle

Nä, det är mer så att hobbyrollspelsskaparna är Julle tills de blir framgångsrika, då blir de Rulle. Helt enkelt för att då tittar ännu fler på vad som gjorts, och hittar dolda influenser som Julle aldrig visste om.



Magnus

 

[Rising]

Re: Bullihuu

"Öhh... har du mpnne en guide till de där lurvbollarna?"

Åh, du kan kritisera mig hur mycket du vill, men don't step on my blue sweet cat. Thankyouverymuch...

Jag tycker egentligen att läsaren skall förstå ironi utan att man måste använda några specialtecken eller symboler.

Om man tror att någon på allvar skulle sitta och kritisera ens sätt att utöva sin hobby på (för att man inte retar upp sina medmänniskor?!), då kanske man skall tänka över sin människosyn istället för att stirra sig blind efter någon sorts skrattkrumelurer i folks inlägg.

Nå, det där är dock ett helt annat ämne, även om det är nog så angeläget.

/Riz
som tror att Swift skulle blivit mördad om han levde idag, eftersom ingen skulle förstå hans böcker utan en massa smiliesar titt som tätt över sidorna.

 

[mördarmackan]

Re: Bullihuu

Men ironi över forum går oftast och blir väldans fel sörru... (Tyvärr)