Nekromanti Varför har jag så svårt för svenska rollspel?

[Sapient]

Problemet är inte så mycket miljön, som utförandet i den.

Jag vill verkligen köra äventyr i Sverige. Allt från beredskapstidsdrama till polisaction till övernaturlig mystik till konspirationer (diskbänksrealism är jag inte så förtjust i dock - jag lever i en, och det får räcka). Men det blir bara pilsnerfilm av det.

Så problemet är inte så mycket inspirationen eller uppslagen. Problemet är de där "oseriösa" sidorna som ofelbart väver sig in i de fantastiska uppslagen och gör det hela till Åsa-Nisse och Kling&Klang.

Mmm, men jag tror inte det är en slump. Vi är ett land där det dramatiska har marginaliserats. Dramatik och litteratur ska gärna få Madame Bovary att framstå som Stephen King. Höjden av retorik är inte "Four score and seven years ago..." utan en regeringsförklaring som läsas innantill på ett som helst ska låta som högläsning ur telefonkatalogen. Ingen professionell skådespelare kan fälla en replik som låter naturlig, annat än av misstag, eftersom alla ska låta som Anders De Wahl.

Jag minns från 80-talet när armén lade miljoner på att ta fram "utbildningsfilmer". Så länge ingen pratade (speaker eller repliker) kunde de gå hem. Så fort någon öppnade munnen, sprack illusionen av att man faktiskt sysslade med en seriös, militär verksamhet.

(Värst var nog filmen om Robot70-systemets spaning och eldledning. Mitt i utbrister kompanichefen i stridsledningshytten där strömmen just försvunnit "Vad ända in i glödheta... Johansson, ut och dra igång elverket.")

 

[Dilandau]

+1 på Äkta människor. Asbra.

Grundproblemet verkar vara att du har svårt för ett svensk perspektiv på fiktion, för att du är ovan med ett svensk perspektiv på fiktion.

Lösning:
Konsumera mer fiktion med svensk perspektiv.


Mitt förslag för dagen är Äkta Människor på STV play.
http://svtplay.se/t/171912/akta_manniskor

Mina tama amriskaner blev alldeles till sig för det verkade häftigt.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/VKOZoAdhHso"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/VKOZoAdhHso" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

 

[Tarotikum]

Jag har skrivit och spellett ett antal äventyr till Kult som utspelade sig dels i Stockholmsområdet då jag bodde där och senare uppe i Norrland då jag flyttade. Det finns ju en uppsjö av coola, häftiga och rent av äckliga miljöer i vårt långa land som man kan inspireras av, åtminstone om man har en sån fantasi som jag.

 

[Krille]

Jag har skrivit och spellett ett antal äventyr till Kult som utspelade sig dels i Stockholmsområdet då jag bodde där och senare uppe i Norrland då jag flyttade. Det finns ju en uppsjö av coola, häftiga och rent av äckliga miljöer i vårt långa land som man kan inspireras av, åtminstone om man har en sån fantasi som jag.

Som sagt, det är inte miljöerna eller fantasierna som är problemet, utan att utförandet i dem alltid blir fars och buskis.

 

[w176]

Kan det vara en spelstilsfråga?

Att din spelgrupp har någon spelstil som när det sätts i en svensk kontext lätt blir buskis?

 

[Krille]

Kan det vara en spelstilsfråga?

Att din spelgrupp har någon spelstil som när det sätts i en svensk kontext lätt blir buskis?

Det är inte bara EN spelgrupp.

 

[w176]

Kan det vara en spelstilsfråga?

Att din spelgrupp har någon spelstil som när det sätts i en svensk kontext lätt blir buskis?

Det är inte bara EN spelgrupp.

Oliak spelgrupper kan ha likande spelstilar. Eller falla i samma fölla av likande anledningar.

Kan det vara spelstilsfråga? En generationsfråga? En geografisk fråga? (Skövde skulle kunna jag misstänka är en av buskisens hemliga högborgar?)

 

[Dharkos]

Vi har spelat flera kampanjer till Kult som utspelat sig i nuttid i Sverige och lyckats bra och jag tycker nog snarare att kontrasten mellan fånig svensk kultur /fåniga svenska rollpersoner och mörkret bortom horisonten gör det än mer skrämmande.

 

[Vimes]

Jag har, i likhet med en del andra ser jag, spelat Kult/nutidsskräck med Sverige som spelvärld med mycket god behållning. Helt utan Åsa-Nissetendenser. De bästa Kultäventyren jag spelat eller lett har varit i svensk miljö.

Så uppenbarligen går det att som svensk spela i Sverige, utan att det blir löjligt. Om man vill.

Fördelen med att spela i Sverige är, som jag ser det, att man inte behöver göra det med ena benet i populärkulturen, vilket ofta ger ett lätt parodiskt skimmer över andra spelmiljöer.

 

[Krille]

Så uppenbarligen går det att som svensk spela i Sverige, utan att det blir löjligt. Om man vill.

Jag tror inte att viljan är den särskiljande faktorn, eftersom jag också vill.

Kan du komma på någon annan skillnad?

 

[Vimes]

Givetvis. Jag tror, vilket jag kanske antydde i mitt svar, att hemligheten - poängen, till och med - med att spela i en svensk spelmiljö, är att INTE göra en pastisch på populärkultur. Du kan på ett helt annat sätt spela i Sverige utan att din referenspunkt är 3569 amerikanska tv-serier, filmer och böcker. Vad jag menar är alltså att spel med Sverige som spelmiljö behöver vara något som inte emulerar populärkultur.

 

[Krille]

Givetvis. Jag tror, vilket jag kanske antydde i mitt svar, att hemligheten - poängen, till och med - med att spela i en svensk spelmiljö, är att INTE göra en pastisch på populärkultur. Du kan på ett helt annat sätt spela i Sverige utan att din referenspunkt är 3569 amerikanska tv-serier, filmer och böcker. Vad jag menar är alltså att spel med Sverige som spelmiljö behöver vara något som inte emulerar populärkultur.

Okej, jag förstår vad du vill säga, men jag tror inte att det heller är problemet. Det blir inte buskis för att vi försöker emulera eller göra en pastisch på Battlestar Galactica i Sverige. Det blir buskis ändå.

 

[Vimes]

Det blir buskis ändå.

Men varför?

 

[Hans E Magnusson]

Varför är jag så kass på Sverige?

Därför

Är jag ensam om det?

Ja

verkar det som om svaren är

 

[LJSLarsson]

En idé, om man vill testa rollspel med svensk story, är att närma sig det försiktigt. Låt karaktärerna vara svenska med låt äventyret utspela sig i Norge eller Finland, till exempel.

 

[Krille]

Det blir buskis ändå.

Men varför?

Det där är ju min fråga. Det är ju liksom hela poängen med tråden.

Arbetshypotesen för närvarande (som benats ut tack vare den här tråden) är att det finns en viss mängd skojfriskt kringsnack kring rollspel, ety rollspel är en social verksamhet och humor är roligt.

En hel del av det kringsnacket blir ofta en slags Jan Berglinsk social kommentar. Och på grund av att de har sitt ursprung i det moderna svenska samhället så kryper de små gliringarna åt Thomas diLeva eller rödtjutsvänstern som blev årgångshöger in under skinnet och smittar av sig om spelets miljö också är det moderna svenska samhället.

I en utländsk eller omodern miljö så smittar de inte av sig på samma sätt, för de passar inte in. Istället sticker de ut, och man kan mycket lättare strunta i dem eller kringgå dem. Inte ens Rancor Bernadotte fastnar i Star Wars.

Om den hypotesen stämmer så är jag körd, för jag kan inte tänka mig ett socialt sammanhang utan skojsnack av den typen.

 

[Mekanurg]

En idé, om man vill testa rollspel med svensk story, är att närma sig det försiktigt. Låt karaktärerna vara svenska med låt äventyret utspela sig i Norge eller Finland, till exempel.

I Norrgge? Om skämtsamma svenskar är farten blir det väl kjempetorsk-risk?

 

[Ram]

Du är körd. Om du inte förmår att hålla distansen till den humoristiska samnhällsanalysen när du spelar så kommer nog tyvärr Sverige för evigt att vara Åsa-Nisse för dig.

Kan du tänka dig någon typ av rollspelande där du inte skulle kunna hamna i det läget? Skräck, agent, neofantasy, ...?

 

[Krille]

Du är körd. Om du inte förmår att hålla distansen till den humoristiska samnhällsanalysen när du spelar så kommer nog tyvärr Sverige för evigt att vara Åsa-Nisse för dig.

Jag var rädd för det.

Kan du tänka dig någon typ av rollspelande där du inte skulle kunna hamna i det läget? Skräck, agent, neofantasy, ...?

Tveksamt. Rollspel är lite för socialt.

Många av de där "seriösare" genrerna (skräck, till exempel) är läskigt stämningsberoende, och det räcker med en Bongo Bernadotte vid fel tillfälle så är gapgarvet där och kastar ut skräckstämningen genom fönstret som en mexikansk wrestlare.

 

[LJSLarsson]

En idé, om man vill testa rollspel med svensk story, är att närma sig det försiktigt. Låt karaktärerna vara svenska med låt äventyret utspela sig i Norge eller Finland, till exempel.

I Norrgge? Om skämtsamma svenskar är farten blir det väl kjempetorsk-risk?

Och jag som tyckte jag hade garderat mig genom att inte använda pilsnerhumorns Danmark som förslag.

En annan idé kan vara att get it out of your system. Kör några äventyr där ni försöker fånga den svenska buskiskänslan så gott som möjligt. Kör den till sin extrem och tillslut kanske man känner sig så mätt så att framtida äventyr naturlig slipper sådana fasoner.