Nekromanti Varför rider inga i fantasy rollspel?

[Skarpskytten]

Eon, ofc. Eon har ju regler för allt.

Är de så bra att folk (nåja, rollspelare) faktiskt använder hästar (hundar, skolpoder, drakar, etc) också?

Alla gamla Westernupplagor har varit tämligen ointresserade av hästar, men jag tror att det ska åtgärdas i "nya" Western.

Eon är faktiskt också spelet där sköldar har så bra regler som de borde ha, dvs, de äger totalt. Men likfullt använder rollpersoner aldrig någonsin dem, och detta gör mig ganska tvivlande till filosofin att det är brist på vettiga regler som är boven i dramat både vad avsaknaden av sköldar och hästar anbelangar.

I Pendragon är sköldar så bra att väldigt få rollspelare någonsin utrustar sina gubbar med tvåhandsvapen. (Och det går inte att slåss med två vapen, så den problematiken finns inte heller).

 

[Arfert]

Jag gillar sköldar. De är grymt underskattade. I Fantasy! är sköldar skitbra att ha.

 

[Ymir]

Är de så bra att folk (nåja, rollspelare) faktiskt använder hästar (hundar, skolpoder, drakar, etc) också?

Som sagt tror jag inte det finns någon direkt koppling mellan huruvida reglerna är bra och om saken i fråga faktiskt används, då sköldar är svinbra i Eon men likfullt i princip aldrig någonsin används av rollpersoner.

Med det sagt, om reglerna hade varit väldigt dåliga hade det kanske ökat annolikheten att hästar/sköldar -inte- användes. I mina Eonkampanjer har hästar använts ganska friskt, och tillochmed inte sällan namngivits, men jag vet inte vad det beror på, annat än att vår huvudkampanj länge fokuserat på Drunok, som är ett slags Ungern/Polen-liknande slättland med stäpperna bakom knuten, så hästar är kulturellt och praktiskt väldigt viktiga där.

 

[God45]

Någonstans är jag ändå inte så förtjust i sköldar. Det ser coolare ut med svärd som möts när man blockerar slag än det gör när svärd träffar sköld. Två vapen är coolt, då kan man ha ett armborst, en pistol eller en kast kniv i ena handen och fortfarande hota folk på avstånd.

Enda undantagen är om man använder en lans och rider ihjäl folk eller om man spelare romare i en formation.

 

[krank]

Jag funderar på hur man skulle kunna göra riddjuren mer relevanta. Om vi inte begränsar oss till just hästar...

Pokemonriddjur: Dels får de platser i äventyr och värld (rädda djur, kidnappa djur, förgifta djur, hitta botemedel för djur blivit förgiftat, hitta ny leverantör för mat till prisbelönt djur), dels blir de användbara under själva äventyrandet. Om vi skulle tänka oss någon form av barbapappa-pokemon med särskilda förmågor... Ett djur som låter ägaren förställa sig och låtsas vara någon annan, eller som kan sväva korta sträckor, eller vad som helst. Man kan nog hitta vettigare och bättre egenskaper med mer flexibilitet. Rollspelare gillar att hitta användningsområden för sina förmågor...

Djuren behöver tas om hand för att nå full effektivitet. SL ges bra verktyg för att spela ut djurens personligheter (kanske har de ett enkelt språk?) Plus då exempel på äventyr och sådant man kan använda sig av för att knyta varmare band mellan spelare och djur.

 

[mr_si]

Om jag inte var väldigt duktig på att rida (och därmed sämre på annat enligt de flesta rollspelsregler) och hade en väldigt vältränad (och dyr) häst skulle jag nog inte vilja sitta på en häst om det fanns någon som helst risk att hamna i bakhåll. Ser framför mig hur hästen panikar och jag måste ägna all min uppmärksamhet åt att inte trilla av eller slå huvudet i en gren min häst springer under eller dylikt.

 

[God45]

Hundar används dock alltid friskt även om hästar inte gör det. Men hundar är också mer eller mindre ett vapen att skicka mot sina fienders halsar.

Min favorit taktik i Savage Worlds är att ha en grupp hundar framför mig som en bitig sköld och sedan slå folk över hundarna med en hillebard. Hundarna kan också användas till att sakta ner zombier och liknande. Och vi kan inte glömma gamla D&D där en hund är bättre än en level 1 tjuv.

 

[Skarpskytten]

Är de så bra att folk (nåja, rollspelare) faktiskt använder hästar (hundar, skolpoder, drakar, etc) också?

Som sagt tror jag inte det finns någon direkt koppling mellan huruvida reglerna är bra och om saken i fråga faktiskt används, då sköldar är svinbra i Eon men likfullt i princip aldrig någonsin används av rollpersoner.

Det handlar nog också vilka spelare man har. Optare är optare och hittar alltid rätt. Eller är Eon ett spel som tenderar att locka till sig just de rollspelare som tänder på ett vapen i varje hand av någon anledning?

... och tillochmed inte sällan namngivits ...

Intressant nog har jag nog sett bortåt tusen stridshingstar passera i revy i en sju-åtta Pendragon-kampanjer och trots att hästar är sjukt bra i Pendragon, så har nog inte mer än fyra eller fem haft namn. Resten har varit havremoppar med 6d6 (eller mer i skada), namnlösa bruksföremål.

 

[mr_si]

Glöm inte att hundarna också kan varna för fiender som ligger i bakhåll, smyger på ert nattläger eller dylikt. Tränade hundar kan även funka som exempelvis spårhundar.

Mer hundar åt rollspelen!

 

[krank]

Glöm inte att hundarna också kan varna för fiender som ligger i bakhåll, smyger på ert nattläger eller dylikt. Tränade hundar kan även funka som exempelvis spårhundar.

Mer hundar åt rollspelen!

Ridhundar!

 

[God45]

Glöm inte att hundarna också kan varna för fiender som ligger i bakhåll, smyger på ert nattläger eller dylikt. Tränade hundar kan även funka som exempelvis spårhundar.

Mer hundar åt rollspelen!

Jag älskar hundar i rollspel lika mycket som jag inte gillar dem på riktigt. Jag spelade i en kampanj där mina prioriteter förutom att överleva var:

1. Ta hand om och skaffa fler hundar.

2. Döda så många fiender som möjligt så mina hundar kunde äta.

3. Loota så mycket djurmat/koppel och grejer som möjligt.

4. Se till att resten av gruppen överlevde

De hatade de där hundarna Blev inte bättre när jag försökte utveckla min Zoo inspirerade arme med svärmar av råttor och några giftormar...

 

[Skarpskytten]

Mer hundar åt rollspelen!

Och gäss! Gäss kan användas som vakter ...

 

[DeBracy]

Glöm inte att hundarna också kan varna för fiender som ligger i bakhåll, smyger på ert nattläger eller dylikt. Tränade hundar kan även funka som exempelvis spårhundar.

Mer hundar åt rollspelen!

Glöm heller inte att hundar kan mutas med mat. Vill ni vara säker på omutbara vaktdjur, använd gäss som romarna!

 

[Phelan]

Gällande sköldar och Eon måste jag anmäla en avvikande erfarenhet - sköldar används friskt av våra rollpersoner just för de är så bra (i de fall fighters inte använt dem har de satsat på Undvika istället, lite svårare men man slipper riskera tillbakaknuffning).

Riddjur, dragdjur eller packdjur brukar alltid bli en nödvändighet för att få med sig alla prylar, i stort sett överallt utom Stora Arkipelagen men där är båten packdjuret

/ Phelan

 

[Skarpskytten]

Detta måste vara första gången i forumets historia som "gäss" nämns två poster i rad!

 

[Pendragon]

Re: Fler "varför inte"

Varför används inte spjut oftare?

Om jag har en rollperson som är krigare vill jag ofta ha ett lite ball och unikt signaturvapen, och svärd blir lite trist efter ett par hundra rollisar eller så.

Då tänker jag "Spjut och stångvapen i allmänhet är skitballa och häftiga vapen ju! Min rollis borde ha ett sånt!".

Kruxet är att svärd, och många andra kortare enhandsvapen bärs lätt och smidigt i bältet. Är de lite för långa för det är det lätt för oss att föreställa sig vår hjälte spänna fast åbäket på ryggen (oavsett hur praktiskt detta är i verkligheten) och ändå kunna traska omkring med båda händerna fria för klassiska äventyraraktiviteter som vedhuggning, bergsklättring, låsdyrkning och hjälplöst viftande medelst man löses upp i ett syrabad. Dessutom tillåter många kulturer ett svärd i bältet som en käck modeaccesoar.

Spjut är långa och bökiga och kräver antingen en hand att bära det med eller något sätt att fästa det på ryggen (och konstant fastna i dörröppningar, mellan träd och trånga gångar). Dessutom brukar det inte vara okej att traska runt på sociala events med ett spjut på axeln.

/Joel

 

[Voldstagg13]

Jag hade alltid (när jag hade råd) en packåsna i DoD.
Vagnar användes också hyggligt mycket, men som flera nämnt var det bara bruksdjur utan riktig status.
Sköldar = sköldbash (om spik fanns på skölden).

 

[solvebring]

Jag tror helt enkelt det ligger korn i det du själv gissar på. Det är liksom mer episkt och klassiskt att man vandrar. Förr eller senare tvingas alla fantasyhjältar att överge sitt riddjur. Terrängen tillåter helt enkelt inte och tja, man anser det ju som mer jobbigt att gå och allt som är mer jobbigt är mer Wow-yeah-f'fan! när det gäller fantasy-quests. Ja, Frodo och grabbarna är helt klart skyldiga till en hel del påverkan. Och så är det ju det här med grottkräl, som sagt, terrängen tillåter helt enkelt inte.

Varför används inte sköldar mer, utan alla vevar med två vapen?

Varför används inte spjut oftare?

Varför använder inte folk lyktor, utan envisas att veva med facklor?

Samma sak här. Det handlar om tradition, stil och förväntning. Genreskador och -normer, enligt min tro. Det är ballare och mer jävlar-anamma-hjälte med två vapen än en nedrans sköld (även om jag personligen är en flitig sköldanvändare), och alla vet att alla coola hjältar, undantaget Oden kanske, har speciella svärd eller i alla fall väldigt stora svärd.

Samma sak gäller facklorna. Förväntningar och stil ... Lyktor förknippar vi med Jenny Nyströms tomtar medan flämtande facklor som lätt(are – speciellt på bio och i spel) kan slockna och ställa till det och dessutom kan användas som vapen, är väldigt stämningsvänligt för just grottkräl a la fantasy. Eller ja, inte bara fantasy – vad hade du sagt om gruvscenen i First Blood om Rambo kutat omkring med en jävla lykta?!

/solvebring – han som dock just har erfarenhet av spelare (däribland han själv) som alltid envisas med rid- samt packdjur och lyktor (inklusive stadiga basförråd av lampolja).

P. S. Och hade jag uppdaterat som folk hade jag insett att inte bara Krille svarat på tråden utan en jävla massa människor som jag nu oavsiktligt råkat plagiera lite! D. S.

 

[Rymdhamster]

Lustigt. I somliga spelgrupper rider vi ofta, i andra inte alls. Mycket handlar om vad som verkar passa bra i settingen.

En sak kan sägas och det är att hästar ofta är rätt dyra och kräver en massa saker (den måste matas, tas om hand, skyddas, etc...). Visst kan man argumentera att vapen och rustningar också måste tas om hand, och kan gå sönder eller skadas. Men det är väldigt ovanligt att sånt kommer på tal i mina spelgrupper, och skulle det komma på tal skulle man ha fullt upp med just vapen och rustningar. Hästar skulle bli onödigt extraarbete.

Det sagt, så känns det som att det helt enkelt inte passar i vissa settingar. Anarchclowns "Utveda" som jag spelar mycket i känns exempelvis inte som en värld där hästar används särkilt mycket. Kanske mycket för att det mesta är skog och ordentliga vägar är sällsynta.

I Warhammer å andra sidan känns hästar nästan självskrivna om man bara har råd. Allternativt åker man vagn, om man inte vill behöva ta hand om hästarna.

 

[Mukwa]

Jag tror att det handlar om att få vill investera i ett riddjur, eftersom de vet att det där riddjuret inte kommer finnas kvar efter äventyret. Någonstans på vägen kommer man vara tvungen att överge riddjuret och när/om man kommer tillbaks kommer det förstås vara borta. Bättre att lägga pengar på saker man kan bära med sig istället.

Varför spjut inte är populära tror jag har att göra med vapenskada. Många vapentyper har totalt ignorerats för att det finns andra vapen som gör mer skada helt enkelt. Det är skittråkigt, och jättefånigt, men jag tror att det är därför ingen springer runt med spjut.

Jag har inte samma uppfattning som dig om sköldar. Sköldar har använts flitigt, och visst har det funnits många rollpersoner med två vapen, men många har använt sköldar för att de varit awesome rent defensivt. Typ ett extra undvikaslag som alltid lyckas, mega-asbra ABS, de flesta regler i de rollspel jag har spelat har haft regler som supportat sköldar.

Sen tror jag förstås att genre och föreställning om hur medeltida krigare och kända fantasykaraktärer såg ut och betedde sig har haft stor inverkan, men jag tror också att det handlat om regeloptande.