Inga problem! Kan ärligt säga att jag själv inte besöker Fox News websida särskilt ofta utan föredrar NY Times, men eftersom både de och CNN brukar anklagas för att vara vänstervridna tyckte jag att det var lämpligt att föreslå ett annat alternativ. Fox kan dock vara rätt underhållande ibland...
Nekromanti Vart kan man hitta finna bra nyheter?
- Thread starter solvebring
- Start date
Google News
Nyhetsrapportering är ändå bara att vidarerapportera vältuggad information, så varför inte nöja sig med maskiner som gör det åt en? Google News, på http://news.google.se/ , väljer algoritmiskt ut intressanta nyheter från existerande källor.
Nyhetsrapportering är ändå bara att vidarerapportera vältuggad information, så varför inte nöja sig med maskiner som gör det åt en? Google News, på http://news.google.se/ , väljer algoritmiskt ut intressanta nyheter från existerande källor.
Re: Dagstidningarnas bias
Det beror dock helt på om man definierar "oberoende liberal" som höger, vänster eller mitten. Ur ett internationellt perspektiv bedömer jag att de tre största "oberoende liberala" tidningarna DN, Expressen och G-P knappast kan betecknas som särskilt högervridna. Samtliga är t.ex. positiva till invandring, för ett högskattesamhälle, för äktenskap och adoptionsrätt för homosexuella, för Kyotoprotokollet, för kraftigt subventionerad sjukvård och för ett stort socialförsäkringssystem - åsikter som jag snarare förknippar med vänster än höger.
Re: Medhåll och tillägg
"Sorry att jag glider in på ett annat ämne... Men suger inte sportjournalister i allmänhet?"
Ja och nej. Det finns grader i helvetet. Sportbladet sysslar inte lika mycket med persondyrkan, i min enkla mening, och de ligger ganska långt från den supporterjournalistik* Expressen och TV3:s sportkommentatorer gör.
När det gäller Zlatan så bojkottar han Aftonbladet i allmänhet och Robert Laul i synnerhet (som han "hatar"), för att denne publicerade en fejkad bostadannons åt Zlatan för många herrans år sedan (en typisk "kul grej"). Aftonbladets sportjournalister uttalar sig ofta i branchtidningar som Journalisten, och är inte sena att komma med kritik mot dem de bevakar i fråga om öppenhet och tillgänglighet.
Simon Banks är för övrigt den sportkrönikör som flest svenska elitidrottare föredrar att läsa själva (för att han anses vara fair och nyanserad), samt blev nyligen framröstad som etta i Svenska Fans årliga omröstning om sportjournalister.
Allt är givetvis inte frid och fröjd, men som idrottsintresserad kommer jag konsumera sportjournalistik i en eller annan form. Valet av Sportbladet har skett bland ett antal sämre alternativ.
<font size="1">* Alltså att vara som grabben brevid dig i soffan - att tjoa och tjimma, samt försöka elda upp varandra och dig med pep-talks och high-fives (typ)</font size>
"Sorry att jag glider in på ett annat ämne... Men suger inte sportjournalister i allmänhet?"
Ja och nej. Det finns grader i helvetet. Sportbladet sysslar inte lika mycket med persondyrkan, i min enkla mening, och de ligger ganska långt från den supporterjournalistik* Expressen och TV3:s sportkommentatorer gör.
När det gäller Zlatan så bojkottar han Aftonbladet i allmänhet och Robert Laul i synnerhet (som han "hatar"), för att denne publicerade en fejkad bostadannons åt Zlatan för många herrans år sedan (en typisk "kul grej"). Aftonbladets sportjournalister uttalar sig ofta i branchtidningar som Journalisten, och är inte sena att komma med kritik mot dem de bevakar i fråga om öppenhet och tillgänglighet.
Simon Banks är för övrigt den sportkrönikör som flest svenska elitidrottare föredrar att läsa själva (för att han anses vara fair och nyanserad), samt blev nyligen framröstad som etta i Svenska Fans årliga omröstning om sportjournalister.
Allt är givetvis inte frid och fröjd, men som idrottsintresserad kommer jag konsumera sportjournalistik i en eller annan form. Valet av Sportbladet har skett bland ett antal sämre alternativ.
<font size="1">* Alltså att vara som grabben brevid dig i soffan - att tjoa och tjimma, samt försöka elda upp varandra och dig med pep-talks och high-fives (typ)</font size>
Re: Dagstidningarnas bias
Nu jämför jag inte bara med USA utan med "världen i stort". Sverige har t.ex. världens högsta eller näst högsta skattetryck och jag tror inte att ledarskribenterna på de tre stora liberala tidningarna vill sänka skatterna till lägre än t.ex. Tysklands och Frakrikes (som har höga skatter i en internationell jämförelse) nivå. Förmodligen vill de inte ens gå så långt, utan det är det nog bara Svenskan som vill.
Ur en strikt svensk jämförelse tror i alla fall jag att ledarsidorna på DN, Expressen och G-P är mer positiva till invandring och homosexuellas rättigheter och mer negativa till en hård kriminalpolitik än genomsnittssvensken.
Nu jämför jag inte bara med USA utan med "världen i stort". Sverige har t.ex. världens högsta eller näst högsta skattetryck och jag tror inte att ledarskribenterna på de tre stora liberala tidningarna vill sänka skatterna till lägre än t.ex. Tysklands och Frakrikes (som har höga skatter i en internationell jämförelse) nivå. Förmodligen vill de inte ens gå så långt, utan det är det nog bara Svenskan som vill.
Ur en strikt svensk jämförelse tror i alla fall jag att ledarsidorna på DN, Expressen och G-P är mer positiva till invandring och homosexuellas rättigheter och mer negativa till en hård kriminalpolitik än genomsnittssvensken.
Re: Dagstidningarnas bias
"Det beror dock helt på om man definierar 'oberoende liberal'"
Det är i regel så - både när det gäller media och politiska partier - att jämförelser internationellt haltar. Främst eftersom mediaklimatet och den moraliska majoritetens åsikter skiftar så.
Med fikonspråk går det att beskriva mediaklimatet som ett dialektiskt förhållande mellan dess parter, där en part definierar sig själv i förhållande till de andra kombattanterna på samma arena. SvD:s förhållande gentemot DN är därmed viktigare än samhörigheten med, säg, danska Berlinske Tidender. Likaledes är Socialdemokraternas förhållande gentemot Moderaterna mer avgörande för deras politik, än deras sammarbete med deras norska motsvarighet.
Det existerar inte några pan-europeiska (eller pan-nordiska, eller kosmopolitiska) nyhetstjänster, därför är varje lands mediaklimat tämligen isolerad och få influenser söker sig över gränserna.
När det gäller den svenska moraliska majoriteten, hittar vi dess rötter framför allt i den socialdemokratiska åsiktsfloran. Det råder ett förhållandevis brett konsensus i Sverige kring många av de områden du nämner (invandring, Kyoto, sjukvård), därför är de ofta icke-frågor. I varje land formas en intern höger-vänster-skala (varvid Moderaterna liknar Demokraterna mer än Republikanerna i många frågor), och skiljelinjen i Sverige står ofta vid förhållandet till skolpolitik, public management och den sociala sektorn (i grunden skattepolitik). Kontinentalt är den moraliska majoriteten ofta kristdemokratisk (med dess kontinentala touch - sällan lika "frikyrkligt" konservativ som svenska KD).
Jag kanske pladdrar loss lite väl mycket nu. Kontentan är att jag hävdar att definitionen av höger, vänster och mitten är mycket mer nationell än den är internationell. Tada!
"Det beror dock helt på om man definierar 'oberoende liberal'"
Det är i regel så - både när det gäller media och politiska partier - att jämförelser internationellt haltar. Främst eftersom mediaklimatet och den moraliska majoritetens åsikter skiftar så.
Med fikonspråk går det att beskriva mediaklimatet som ett dialektiskt förhållande mellan dess parter, där en part definierar sig själv i förhållande till de andra kombattanterna på samma arena. SvD:s förhållande gentemot DN är därmed viktigare än samhörigheten med, säg, danska Berlinske Tidender. Likaledes är Socialdemokraternas förhållande gentemot Moderaterna mer avgörande för deras politik, än deras sammarbete med deras norska motsvarighet.
Det existerar inte några pan-europeiska (eller pan-nordiska, eller kosmopolitiska) nyhetstjänster, därför är varje lands mediaklimat tämligen isolerad och få influenser söker sig över gränserna.
När det gäller den svenska moraliska majoriteten, hittar vi dess rötter framför allt i den socialdemokratiska åsiktsfloran. Det råder ett förhållandevis brett konsensus i Sverige kring många av de områden du nämner (invandring, Kyoto, sjukvård), därför är de ofta icke-frågor. I varje land formas en intern höger-vänster-skala (varvid Moderaterna liknar Demokraterna mer än Republikanerna i många frågor), och skiljelinjen i Sverige står ofta vid förhållandet till skolpolitik, public management och den sociala sektorn (i grunden skattepolitik). Kontinentalt är den moraliska majoriteten ofta kristdemokratisk (med dess kontinentala touch - sällan lika "frikyrkligt" konservativ som svenska KD).
Jag kanske pladdrar loss lite väl mycket nu. Kontentan är att jag hävdar att definitionen av höger, vänster och mitten är mycket mer nationell än den är internationell. Tada!
Re: Dagstidningarnas bias
"Det behövs inte, jag är absolut ingen medieforskare (och har ingen lust att bli det heller) utan formulerade mig på magkänsla."
Jag förstod det. Jag skrev egentligen meningen främst för att undvika att bli ifrågasatt - lite riskabelt, för om någon skulle be om referens till dagstidningarnas täckning av skolpolitiken innan valet kommer jag få det knepigt. Jag minns inte vart jag har läst det, bara att, samt att det var i en vetenskaplig artikel.
Själv saknar jag rediga och samvetsgranna tidningar i stil med Arbetet, så jag är väl medveten att frågan om media är vänstervriden eller högervriden kan göras högst subjektiv.
"Det behövs inte, jag är absolut ingen medieforskare (och har ingen lust att bli det heller) utan formulerade mig på magkänsla."
Jag förstod det. Jag skrev egentligen meningen främst för att undvika att bli ifrågasatt - lite riskabelt, för om någon skulle be om referens till dagstidningarnas täckning av skolpolitiken innan valet kommer jag få det knepigt. Jag minns inte vart jag har läst det, bara att, samt att det var i en vetenskaplig artikel.
Själv saknar jag rediga och samvetsgranna tidningar i stil med Arbetet, så jag är väl medveten att frågan om media är vänstervriden eller högervriden kan göras högst subjektiv.
Re: Dagstidningarnas bias
Jag förstår vad du menar och skulle mycket väl kunna hålla med om jag vore på det humöret. Men det är jag inte
.
Ur en strikt svensk syn skulle jag dock tro att de nämnda "liberala" tidningarna står snäppet till höger om "medelsvensson" när det gäller skatte- och bidragsfrågor. I sociala frågor (som homoäktenskap, invandring, brott & straff etc) tror jag dock att de står till vänster. Det är inte alltid säkert att folket har samma syn som det politiska etablissemanget. Nu kan jag ju såklart inte säga bestämt vad "medelsvensson" tycker i olika frågor, utan det jag säger bygger på tro, inte vetenskap. Vi kanske kan enas om att de litter i "mittfåran"?
Jag förstår vad du menar och skulle mycket väl kunna hålla med om jag vore på det humöret. Men det är jag inte
.Ur en strikt svensk syn skulle jag dock tro att de nämnda "liberala" tidningarna står snäppet till höger om "medelsvensson" när det gäller skatte- och bidragsfrågor. I sociala frågor (som homoäktenskap, invandring, brott & straff etc) tror jag dock att de står till vänster. Det är inte alltid säkert att folket har samma syn som det politiska etablissemanget. Nu kan jag ju såklart inte säga bestämt vad "medelsvensson" tycker i olika frågor, utan det jag säger bygger på tro, inte vetenskap. Vi kanske kan enas om att de litter i "mittfåran"?
Örnie_UBBT
Swordsman
Enligt Dagspresskollegiets (http://www.dagspresskollegiet.jmg.gu.se/) dagstidningsläsningsundersökning från 2005 är ledare/ledarsiderkommentarer bland de minst populära delarna av en dagstidning, 11% av de tillfrågade säger sig läsa allt eller i stort sett allt på ledarsidan medan 31% säger att de läser ingenting eller nästan ingenting. Detta kan då jämföras med den mest populära innehållstypen, lokalnyheter, där 37% uppger sig läsa allt eller nästan allt, medan endast 4% säger sig läsa ingenting.
Allra minst populära är dock kulturartiklarna, där är publiksiffrorna 8% "allt/i stort sett allt" och 31% "ingenting/nästan ingenting".
Dessa läsmönster har varit stabila sedan 70-talet. Notera också att detta är ett genomsnitt, tittar man närmare på olika grupper blir siffrorna annorlunda - är man ung, man, bor i storstad och är välutbildad läser man väsentligt mer kulturmaterial än ovan t ex.
hälsar
Örnie
Re: Dagstidningarnas bias
"Jag förstår vad du menar och skulle mycket väl kunna hålla med om jag vore på det humöret. Men det är jag inte."
"I sociala frågor (som homoäktenskap, invandring, brott & straff etc) tror jag dock att de står till vänster."
Jag håller inte med dig. Dessa frågor ser jag ofta långt ner på medelsvenssons prioriteringslista, och de som istället prioriterar dem, i kritisk bemärkelse, söker sig till Sverigedemokraterna och liknande populistpartier. Det märks inte i debatten, men dessa partier för en ytterst begränsad tillvaro i Sverige jämfört med i princip alla andra länder i Europa. Danskt Folkeparti fick 14% i senaste valet, vad är då SD:s trekommanågonting% att komma med? Medelsvensson tycks fortfarande så pass hygglo att han åtminstone propagerar sänkt villaskatt före massutvisningar och upphöjning av kristna (svenska) värderingar till lag.
"Det är inte alltid säkert att folket har samma syn som det politiska etablissemanget."
Det är däremot desto mer troligt att det förhåller sig på motsatt sätt. Men det är lugnt; politiker vet bättre.
"Vi kanske kan enas om att de litter i 'mittfåran'?"
Högerspöket finns på riktigt, jag svär! Det kommer för att äta upp oss! BU!
*host*
Även min rationella sida har väldigt svårt att enas om någonting sådant. Hur kan media ligga i "mittfåran" politiskt, då de i princip varje aktuell debatt uppvisar att de favorerar högerargumenten? Du kommer inte riktigt undan det, tycker jag.
"Jag förstår vad du menar och skulle mycket väl kunna hålla med om jag vore på det humöret. Men det är jag inte
.""I sociala frågor (som homoäktenskap, invandring, brott & straff etc) tror jag dock att de står till vänster."
Jag håller inte med dig. Dessa frågor ser jag ofta långt ner på medelsvenssons prioriteringslista, och de som istället prioriterar dem, i kritisk bemärkelse, söker sig till Sverigedemokraterna och liknande populistpartier. Det märks inte i debatten, men dessa partier för en ytterst begränsad tillvaro i Sverige jämfört med i princip alla andra länder i Europa. Danskt Folkeparti fick 14% i senaste valet, vad är då SD:s trekommanågonting% att komma med? Medelsvensson tycks fortfarande så pass hygglo att han åtminstone propagerar sänkt villaskatt före massutvisningar och upphöjning av kristna (svenska) värderingar till lag.
"Det är inte alltid säkert att folket har samma syn som det politiska etablissemanget."
Det är däremot desto mer troligt att det förhåller sig på motsatt sätt. Men det är lugnt; politiker vet bättre.
"Vi kanske kan enas om att de litter i 'mittfåran'?"
Högerspöket finns på riktigt, jag svär! Det kommer för att äta upp oss! BU!
*host*
Även min rationella sida har väldigt svårt att enas om någonting sådant. Hur kan media ligga i "mittfåran" politiskt, då de i princip varje aktuell debatt uppvisar att de favorerar högerargumenten? Du kommer inte riktigt undan det, tycker jag.
"Dessa läsmönster har varit stabila sedan 70-talet. Notera också att detta är ett genomsnitt, tittar man närmare på olika grupper blir siffrorna annorlunda - är man ung, man, bor i storstad och är välutbildad läser man väsentligt mer kulturmaterial än ovan t ex."
Så man kan anta att uppenbart politiserat innehåll ändå kan utöva ett stort inflytande eftersom det når ut till inflytelserika grupper i samhället även om den stora massan ignorerar det? Vilket iofs knappast vore någon större överraskning.
Så man kan anta att uppenbart politiserat innehåll ändå kan utöva ett stort inflytande eftersom det når ut till inflytelserika grupper i samhället även om den stora massan ignorerar det? Vilket iofs knappast vore någon större överraskning.
Re: Dagstidningarnas bias
Jag håller med Bearnie om att man, åtminstone delvis, bör se det hela ur ett nationellt perspektiv. I ett internationellt och historiskt perspektiv så är ju socialdemokraterna inte särskilt vänster heller för den delen. Det har under större delen av 1900-talet funnits en bred politisk enighet mellan de svenska partierna. Särskilt under de goda folkhemsåren fram till 70-talet. Nu är det lite mer uppsplittrat men fortfarande upplever vi till exempel hur det ledande borgerliga partiet profileras sig som "arbetarnas parti" och imiterar sin främsta rival på vänsterkanten. Det finns ingen tydlig polarisering i den politiska debatten som i många andra länder.
Sedan tycker jag inte att liberalism per automatik är liktydigt med att man är långt ute på högerkanten på en fashionabel herrklubb och diskuterar hur man ska hålla kvinnorna hemma och arbetarna på mattan.
Om socialdemokrati är mitten-vänster så ser jag liberalism som mitten-höger. Med andra ord så finns det mycket som man kan, och historiskt har, enats om. Vad jag minns ifrån mina studier i Statskunskap så ses också den skandinaviska, och i synnerhet den svenska, politiken som något speciellt som hamnar i en egen kategori. Vi svenskar är en samling liknöjda mittentyper som inte är alldeles lika resten av världen.
Min poäng är att jag visst tycker att man kan tala om högervridna och vänstervridna tidningar i Sverige, men att man bör hålla vår uppdelning delvis avskild ifrån ett mer internationellt perspektiv. Det är mycket inom svensk politik som vore helt otänkbart i andra länder och vice versa.
Jag håller med Bearnie om att man, åtminstone delvis, bör se det hela ur ett nationellt perspektiv. I ett internationellt och historiskt perspektiv så är ju socialdemokraterna inte särskilt vänster heller för den delen. Det har under större delen av 1900-talet funnits en bred politisk enighet mellan de svenska partierna. Särskilt under de goda folkhemsåren fram till 70-talet. Nu är det lite mer uppsplittrat men fortfarande upplever vi till exempel hur det ledande borgerliga partiet profileras sig som "arbetarnas parti" och imiterar sin främsta rival på vänsterkanten. Det finns ingen tydlig polarisering i den politiska debatten som i många andra länder.
Sedan tycker jag inte att liberalism per automatik är liktydigt med att man är långt ute på högerkanten på en fashionabel herrklubb och diskuterar hur man ska hålla kvinnorna hemma och arbetarna på mattan.
Om socialdemokrati är mitten-vänster så ser jag liberalism som mitten-höger. Med andra ord så finns det mycket som man kan, och historiskt har, enats om. Vad jag minns ifrån mina studier i Statskunskap så ses också den skandinaviska, och i synnerhet den svenska, politiken som något speciellt som hamnar i en egen kategori. Vi svenskar är en samling liknöjda mittentyper som inte är alldeles lika resten av världen.
Min poäng är att jag visst tycker att man kan tala om högervridna och vänstervridna tidningar i Sverige, men att man bör hålla vår uppdelning delvis avskild ifrån ett mer internationellt perspektiv. Det är mycket inom svensk politik som vore helt otänkbart i andra länder och vice versa.
Örnie_UBBT
Swordsman
Re: Dagstidningarnas bias
Jag tänkte skriva en lång artikel om forskningsläget ang mediabias men upptäckte att wikipedias sammanfattning (http://en.wikipedia.org/wiki/Media_bias) faktiskt var rätt hygglig, om än en smula hackig och opedagogiskt presenterad - och, som så ofta är fallet på wikipedia, extremt USA-centrerad.
Ett par saker kan man dock betrakta som säkerställda:
* Ens uppfattning om bias beror väldigt mycket på ens egen politiska inställning. Om man visar exakt samma artikel för personer med högersympatier och personer med vänstersympatier är det mycket sannolikare att högersympatisörerna tycker att den är vänstervriden och vänstersympatisörerna tycker den är högervriden. "Bias is in the eye of the beholder," kan man säga.
* Det är helt sant att journalister övervägande ligger mer till vänster än populationen i gemen (en relativt färsk undersökning (2006) refereras här http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=901&a=293821). Dock finns det vissa intressanta undantag - i samband med folkomröstningen om EU-medlemskap var t ex journalistkåren väsentligt mer positiv till EU än befolkningen generellt.
Samtidigt är det också helt sant att mediebolagens ägare övervägande ligger mer till höger än populationen i gemen. I slutänden handlar det kanske om vilken grupp man tror har störst inflytande över medieinnehållet - de som skriver det (journalisterna) eller de som betalar de som skriver (ägarna).
hälsar
Örnie
Jag tänkte skriva en lång artikel om forskningsläget ang mediabias men upptäckte att wikipedias sammanfattning (http://en.wikipedia.org/wiki/Media_bias) faktiskt var rätt hygglig, om än en smula hackig och opedagogiskt presenterad - och, som så ofta är fallet på wikipedia, extremt USA-centrerad.
Ett par saker kan man dock betrakta som säkerställda:
* Ens uppfattning om bias beror väldigt mycket på ens egen politiska inställning. Om man visar exakt samma artikel för personer med högersympatier och personer med vänstersympatier är det mycket sannolikare att högersympatisörerna tycker att den är vänstervriden och vänstersympatisörerna tycker den är högervriden. "Bias is in the eye of the beholder," kan man säga.
* Det är helt sant att journalister övervägande ligger mer till vänster än populationen i gemen (en relativt färsk undersökning (2006) refereras här http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=901&a=293821). Dock finns det vissa intressanta undantag - i samband med folkomröstningen om EU-medlemskap var t ex journalistkåren väsentligt mer positiv till EU än befolkningen generellt.
Samtidigt är det också helt sant att mediebolagens ägare övervägande ligger mer till höger än populationen i gemen. I slutänden handlar det kanske om vilken grupp man tror har störst inflytande över medieinnehållet - de som skriver det (journalisterna) eller de som betalar de som skriver (ägarna).
hälsar
Örnie
Örnie_UBBT
Swordsman
En intressant nyhetssida som jag ofta kollar på är www.signandsight.com, som samlar och översätter det bästa av det mesta i europeisk kultur- och samhällsdebatt/bevakning - med denna sida får man en annan bild av läget i världen än i de ofta USA-fokuserade svenska medierna. År man intresserad specifikt av kultur gör http://www.eurozine.com/ samma sak men med europas samlade utbud av kulturmagasin - ett slags Reader's Digest för europeiska kulturknuttar.
Världens i särklass bästa kultur-, samhälls-, vetenskaps-, ja allting-bevakning (BBC kan sticka och gömma sig bakom senaste säsongen av Strictly Come Dancing) hittar man som alltid på www.npr.org, amerikansk public service-radio. Som så ofta hittar man världens bästa och världens sämsta i USA... Ett tips bland många högklassiga program på NPR är bokprogrammet Book Tour, som spöar upp och kissar på allt som BBC och SR kan skrämma fram i litteraturbevakningväg.
Vill man ha intelligenta metakommentarer om journalistik och medier världen över rekommenderar jag såklart min egen blogg, www.doctorofjournalism.com, som dock legat nere sedan jag blev pappa i slutet av november - men jag lovar att göra comeback efter den 15 jan då min pappaledighet är slut!
hälsar
Örnie
Världens i särklass bästa kultur-, samhälls-, vetenskaps-, ja allting-bevakning (BBC kan sticka och gömma sig bakom senaste säsongen av Strictly Come Dancing) hittar man som alltid på www.npr.org, amerikansk public service-radio. Som så ofta hittar man världens bästa och världens sämsta i USA... Ett tips bland många högklassiga program på NPR är bokprogrammet Book Tour, som spöar upp och kissar på allt som BBC och SR kan skrämma fram i litteraturbevakningväg.
Vill man ha intelligenta metakommentarer om journalistik och medier världen över rekommenderar jag såklart min egen blogg
, www.doctorofjournalism.com, som dock legat nere sedan jag blev pappa i slutet av november - men jag lovar att göra comeback efter den 15 jan då min pappaledighet är slut!hälsar
Örnie
Re: Dagstidningarnas bias
Se bara i sverige, där vi klumpar ihop liberalism, konservatism, nationalism och en del annat i samma grupp. Vad har egentligen dessa grupper gemensamt? Konservativa fokuserar bakåt i allmänhet och ser drömsamhället i "det som varit", liberaler (är jag välvillig nog att utgå ifrån) strävar efter individens frihet... Hur hänger det ihop? Hur kan liberalism och fascism seriöst hävdas finnas på samma sida? På samma sätt undrar jag hur hardcore-stalinister och vänsteranarkister och kommunister och socialister kan hävdas vara på samma sida. Anarkiosocialism och stalinism är ju så sjukt långt ifrån varandra att det nästan bara blir löjligt att sätta dem på samma sida i en konflikt. Om något känns väl isåfall stalinism och fascism närmare varandra, och liberalism är väl åtminstone i teorin mer likt anarkism än vad det är likt konservatism?
...alltså, jag vill bara flika in här att höger-vänsterskalan egentligen är otillräcklig för att mäta det politiska spektrat. Det finns nämligen inga enhetliga definitioner av vad som är "höger" respektive "vänster". Själv föredrar jag att ha lika många "axlar" som det finns ideologier istället... Alla försök att utvidga den politiska skalan till två eller tre dimensioner har ju visat sig vara en smula för förenklade, de också...
Se bara i sverige, där vi klumpar ihop liberalism, konservatism, nationalism och en del annat i samma grupp. Vad har egentligen dessa grupper gemensamt? Konservativa fokuserar bakåt i allmänhet och ser drömsamhället i "det som varit", liberaler (är jag välvillig nog att utgå ifrån) strävar efter individens frihet... Hur hänger det ihop? Hur kan liberalism och fascism seriöst hävdas finnas på samma sida? På samma sätt undrar jag hur hardcore-stalinister och vänsteranarkister och kommunister och socialister kan hävdas vara på samma sida. Anarkiosocialism och stalinism är ju så sjukt långt ifrån varandra att det nästan bara blir löjligt att sätta dem på samma sida i en konflikt. Om något känns väl isåfall stalinism och fascism närmare varandra, och liberalism är väl åtminstone i teorin mer likt anarkism än vad det är likt konservatism?
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Pravda är snarare att beskriva som auktoritärt nationalistisk, så som Kreml vill ha den. Kombinerat, givetvis, med skvaller, klintbergare och "human interest", som sig bör för att distrahera folk från riktiga nyheter.
Du är en riktig guldgruva, Örnie!
Det märks att ämnet är din hemmaarena, för varje inlägg i tråden äger.
"En intressant nyhetssida som jag ofta kollar på är www.signandsight.com, som samlar och översätter det bästa av det mesta i europeisk kultur- och samhällsdebatt/bevakning"
En otroligt intressant projekt med en fascinerande målsättning (min emfas):
Jag såg för övrigt att Expressen var listad som partner.
Det märks att ämnet är din hemmaarena, för varje inlägg i tråden äger.
"En intressant nyhetssida som jag ofta kollar på är www.signandsight.com, som samlar och översätter det bästa av det mesta i europeisk kultur- och samhällsdebatt/bevakning"
En otroligt intressant projekt med en fascinerande målsättning (min emfas):
Jag önskar dem all lycka. Det är givetvis lång väg kvar tills vi kan prata om en pan-europeisk debattarena, men initiativ likt detta har Europa behövt länge.
Jag såg för övrigt att Expressen var listad som partner.
Örnie_UBBT
Swordsman
Man kan nog tyvärr inte anta det alls eftersom det inte finns så mycket empiriska belägg för det. Varför skulle inflytelserika personer påverkas mer av politiserat innehåll, menar du?
I någon mening kan du så klart ha rätt. Det är välkänt att man i sin nyhetskonsumtion helst väljer innehåll och medier som stöder ens redan existerande uppfattning (d v s man blir inte moderat för att man läser SvD, man läser SvD för att man är moderat), så med utgångspunkt i det kan man kanske säga att folk (detta skulle då gälla generellt, inte bara inflytelserika grupper) "stärks" i sina politiska uppfattningar av att konsumera politiserat innehåll.
Detta måste dock förstås mot en bakgrund av att det s k "politiska tidningsvalet" har minskat i betydelse i Sverige sedan 70-talet (d v s man behöver inte vara sosse för att läsa Aftonbladet), och att dagspressens innehåll blivit avsevärt _mindre_ partipolitiserat under samma period. Det som en gång var en sund affärsstrategi, d v s att med både nyhetsurval och -perspektiv vända sig till en viss grupp partisympatier, är det inte längre, man har "slätat ut" politiseringen för att kunna nå bredare läsargrupper - om SvD eller Aftonbladet plötsligt skulle börja se ut som de gjorde för 30-50 år sedan tror jag att man skulle skrämma bort rätt många läsare (de som inte tror på att den svenska pressen blivit mindre politisk med åren rekommenderas med fördel att gå till sitt lokala bibliotek och kolla in lite gamla årgångar av de svenska drakarna).
hälsar
Örnie