Nekromanti Veckans hjälte: Dilba

[krank]

Och du skall lägga en värdegrund hos våra barn?

Japp. Om alternativet är att lära ungar "respekt för auktoriteter" och annat dumt så föredrar jag nog "my way" ändå.

Hur många yrkesroller är det som har att utföra dumma och elaka saker tycker du?

Naturligtvis rör det sig om en ganska löjlig förenkling. Däremot har åtminstone undertecknad en djupgående misstänksamhet mot exempelvis poliskåren. Det har inte nödvändigtvis att göra med någon nämnvärd kriminalitet hos mig, utan snarare en reaktion på all skit jag och en hel del kamrater till mig fått ta från poliskåren genom åren utan att egentligen ha gjort särdeles mycket. Poliskåren har en rätt rutten "kamratanda", hålla-bakom-ryggen, machokultur, etc. Det tycker jag att man bör ifrågasätta. Machokultur tror jag inte är direkt hälsosamt för vår gemensamma kulturella evolution och sociala utveckling.

Din yrkesroll kommer ju att bli ett försök att klämma in dem i samhällsmodellen och jag önskar dig lycka till

Vissa säger att jag ska fostra "samhällsmedborgare". Jag menar att jag ska fostra "samhällsförändrare", i betydelsen ge ungarna verktygen som krävs för att delta som aktiva parter i att forma det framtida samhället. Den nuvarande formen kan man ju inte direkt vara särdeles nöjd med - skendemokrati och jäkelskap.

 

[Joakim_UBBT]

Nu kanske vi glider iväg lite väl långt från ämnet men jag kunde inte låta bli.

Japp. Om alternativet är att lära ungar "respekt för auktoriteter" och annat dumt så föredrar jag nog "my way" ändå

Respekt för lag och rätt klingar väl inte så fel hoppas jag.

Jag förstår precis vad du menar med att man inte måste ha respekt för alla auktoriteter, men vissa kräver ju att de blir åtlyda (ex poliskåren vid tjänsteutövning) och det bör man nog respektera. Däremot så ska man ifrågasätta och vara konstuktivt kritisk till saker i ens omgivning. Sen vad du merar med "my way" det vet jag inte riktigt.

Naturligtvis rör det sig om en ganska löjlig förenkling. Däremot har åtminstone undertecknad en djupgående misstänksamhet mot exempelvis poliskåren. Det har inte nödvändigtvis att göra med någon nämnvärd kriminalitet hos mig, utan snarare en reaktion på all skit jag och en hel del kamrater till mig fått ta från poliskåren genom åren utan att egentligen ha gjort särdeles mycket. Poliskåren har en rätt rutten "kamratanda", hålla-bakom-ryggen, machokultur, etc. Det tycker jag att man bör ifrågasätta. Machokultur tror jag inte är direkt hälsosamt för vår gemensamma kulturella evolution och sociala utveckling.

Du pratar om kamratanda hålla-bakom-ryggern och macho-kultur vilka alla i sig låter rätt så negativa. Jag vet inte vilka erfarenheter du har, men du antyder ju att de inte är de bästa. Däremot så anser jag att kårandan idag är mer av den positiva och stöttande sorten mer än 'buset skall hållas kort' så därför får de spö i hisssen..

Som polis är man ju satt att skydda medborgarnas rättigheter men extremt få av våra medborgare som befinner sig på våra jobb har kunskap om/respekterar sina skyldigheter. Därför kan det lätt bli rätt så hårda anspänningar och få förklaringar när polisen jobbar.

Ex.
En medborgare anser sig ha rätt att vara på en viss plats. Medborgaren är något berusad och mycket arg på en person som slagit hans kamrat.

Polisen ber medborgaren att lämna platsen för att undvika mera bråk.

Medborgaren vill fortfarande prata med den som slog hans polare.

Polisen säger åt medborgaren att lämna platsen

Medborgaren säger men jag vill ju bara prata med honom.

Polisen lyfter bort medborgaren och i processen så tar medborgaren tag i en lyktsolpe för att han på något sätt tycker att detta är fel och vill stoppa upp och diskutera saken med polisen.

Medborgaren blir handfängslad och lagd i cell för tillnyktring alt. nedlugnande.

Vad hände?

Ur medborgarens synvinkel så skulle han bara prata med killen och polisen slog ner honom utan anledning och la honom i fyllecell utan att han ens var onykter.

Ur polisens synvinkel:
En tillsägelse om att lämna platsen för att förhindra brott.
Ett avvisande (muntlig tillsägelse) om att lämna platsen nu med lagstödet PL §13 (polislagen)
Ett avlägsnande enligt samma paragraf men han sätter sig till motvärn (lyktstolpen) och betvingas om ohändertas enlig PL§13 eller LOB (lagen om omhändertagande av berusad) Fara för annan eller för att avvärja brottslig gärning (misshandel av den ursprunglige gärningsmannen). Det kan även skrivas en anmälan om våldsamt motstånd gentemot medborgaren.

Kontentan av det hela är väl att det är oftast inte värt att ta strid på platsen. Återkom gärna dagen efter och prata med något befäl så kanske man kan få svar på vad, hur och varför mer än på platsen där man anses var en ordningsstörning av de arbetande poliserna.

Vissa säger att jag ska fostra "samhällsmedborgare". Jag menar att jag ska fostra "samhällsförändrare", i betydelsen ge ungarna verktygen som krävs för att delta som aktiva parter i att forma det framtida samhället. Den nuvarande formen kan man ju inte direkt vara särdeles nöjd med - skendemokrati och jäkelskap.

Nåväl, klart man inte ska vara nöjd med något som man anser vara dåligt. Inte för att låte cynisk men har du något exempel på vart det är bättre (därmed inte sagt att man inte skall förändra) men jag bara undrar vad det är som är så inni helvete dåligt med husrum, mat, frihet och rent vatten i kran...

 

[krank]

Respekt för lag och rätt klingar väl inte så fel hoppas jag.

Lagen skrivs av överklassen. "Respekt för lag och ordning" klingar av auktoritet, av polisstat, av konservatism, av traditionalism. Och jag är fiende till dem alla.

Det finns många lagar som inte är särdeles bra. "Ordning" är inte ett självändamål.

Jag förstår precis vad du menar med att man inte måste ha respekt för alla auktoriteter, men vissa kräver ju att de blir åtlyda (ex poliskåren vid tjänsteutövning) och det bör man nog respektera

Poliskåren har, i tjänst, visat prov på ganska ordentligt dåligt omdöme mot både mig och mina kamrater vid flera tillfällen. Polisen är överklassens sätt att hålla ordning på underklassen, så att säga. Jag har inte den minsta respekt för polisen.

Däremot så anser jag att kårandan idag är mer av den positiva och stöttande sorten mer än 'buset skall hållas kort' så därför får de spö i hisssen..

Du menar att det förändrats sedan Göteborgskravallerna? Inte bland de poliser jag haft oturen att stöta på. Rasism, överdriven tro på den egna Rätten till det ena och det andra, och ganska mycket machokultur tycks fortfarande frodas i poliskåren.

Hur många av snutarna som var närvarande i göteborg har dömts för någonting? Mig veterligt, ingen. Trots att man slog med batong på folk som satt ner och höll hand och sjöng "we shall overcome". "Rättssamhället" är ett jävla skämt.

Nåväl, klart man inte ska vara nöjd med något som man anser vara dåligt. Inte för att låte cynisk men har du något exempel på vart det är bättre (därmed inte sagt att man inte skall förändra) men jag bara undrar vad det är som är så inni helvete dåligt med husrum, mat, frihet och rent vatten i kran...

Vårt samhälle bygger på egoism, makthierarkier, orättvisor, ojämlikhet, våld och hot om våld. Det ligger i själva kärnan, och allt vi gör är uppbyggt kring det - från skendemokratin till att människor i alla lägen uppmuntras till att vara "goda samhällsmedborgare" som bara ska hålla käft och göra sitt jobb och konsumera.

Nej, det är inte bättre någonstans. Det är lika förbålt illa i hela västvärlden. När jag säger "vårt samhälle" begränsar jag mig inte av "nationsgränser" (eftersom jag anser att "nationer" är en fiktion som ingen egentligen mår bra av förutom de i toppen).


"Friheten" du nämner är en illusion. Vi har friheten att göra vad de som har makten vill att vi ska göra.

 

[cogitare]

Jag läser mycket klag och gnäll och misstro mot samhället i stort från dig i dina inlägg. Men ganska få lösningar eller vad som är din syn på hur det skulle vara för att vara bra. Det mesta handlar om att du är motståndare till samhället, polisen, lag, ordning. Att du ser vårt samhälle som en polisstat osv. osv.

Det hade varit intressant att höra en konkret åsikt från dig som inte bara är nejsägande eller klagomål. Är din vision en anarkistisk stat där var och en får rå över sig själva helt och hållet utan något ingripande från någon statsmakt/statsapparatur?

Visst händer det mycket skit. Men att säga att Sverige är en polisstat är ett skämt och tillika ett dåligt sådant. Testa att flytta till Kina eller Kuba eller någon schysst bananrepublik nere i sydamerika så skall du få se polisstat, korruption och grov brist på medmänsklighet!

Jag säger inte att allt är perfekt vare sig i världen eller Sverige. Men faktum är att här i Sverige (och västvärlden i stort) lever vi ytterst drägliga liv som är väldigt skonade från korruption eller gangstermetoder från myndigheter. I min värld är det oftast de som bryter mot reglerna som upplever polis och myndighet som orättvisa eller elaka. Detta för att praktiskt taget de enda gångerna de haft med dem att göra är just när de brutit mot sagda regler och fått stå sitt kast för sina handlingar (och nej, jag tycker självklart inte att det är acceptabelt beteende av polisen att attackera dig och dina polare när ni sjöng "we shall overcome", men precis som att du kan sympatisera med allsköns otäcka människor och åsikter så kan jag sympatisera med polisen i det här läget när allt är kaotiskt runt om dem, gatstenar haglar och det är svårt att skilja vän från fiende eller skyldig från oskyldig).

C.

 

[krank]

Det hade varit intressant att höra en konkret åsikt från dig som inte bara är nejsägande eller klagomål. Är din vision en anarkistisk stat där var och en får rå över sig själva helt och hållet utan något ingripande från någon statsmakt/statsapparatur?

Min vision är att vi rör oss mot ett samhälle där människor i högre grad är medvetna om att åsikter är konstuerade, där fler människor aktivt utmanar sina egna förutfattade meningar, där fler människor aktivt undersöker sin egen bakgrund för att förstå varför man tycker som man gör, där fler människor är toleranta och trevliga, etc. Jag tror att vi behöver syssla med social evolution där vi växer ifrån t.ex egoism (och nej, jag tror inte att egoismen ligger i nåtslags "mänsklig natur". Den "mänskliga naturen" eller kanske snarare vad vi uppfattar som denna, har ändrats många gånger), makthierarkier, etc. Det enda som krävs för att min vision ska kunna uppnås inom kanske såpass kort tid som 5-600 år, är att vi idag aktivt börjar bry oss om varandra, samt analysera vårt eget beteende (och försöka förstå andras). Och japp, jag vet att jag inte heller är perfekt. Jag är skapad av ett samhälle som knappast försöker skapa några analyserande eller kritiskt tänkande människor, men jag försöker.

Visst händer det mycket skit. Men att säga att Sverige är en polisstat är ett skämt och tillika ett dåligt sådant. Testa att flytta till Kina eller Kuba eller någon schysst bananrepublik nere i sydamerika så skall du få se polisstat, korruption och grov brist på medmänsklighet!

Spelar ingen roll om det rör sig om en liten fågelklutt eller en stor hög elefantbajs - skit är det i vilket fall.

Men faktum är att här i Sverige (och västvärlden i stort) lever vi ytterst drägliga liv

...på andra delar av världens bekostnad. Det är vi som är planetens överklass, dvs parasiter som konsumerar det andra producerar, utan att egentligen tillföra något utom maktfullkomlighet. Visst, vi själva mår bra - men hur ser det ut i andra delar av världen, de delar vi aktivt förtrycker för att få det vi vill ha?

I min värld är det oftast de som bryter mot reglerna som upplever polis och myndighet som orättvisa eller elaka.

Du har en ganska obroblematiserande inställning till det här med "regler", vilket antyder att du har viss tilltro till de auktoriteter som bestämmer reglerna. Snart kommer ju t.ex IPRED2, som jämställer fildelning med grov misshandel... Jag har dessutom åtminstone en kvinlig kamrat som varit utsatt för våldtäktsförsök - och hur våldtäkter behandlas i domstolar är bara sinnessjukt. Hon har haft en del att säga vad gäller poliser och hur de behandlar folk...

Visst kan jag sympatisera, till viss del, med snuten också. Jag tycker inte illa om snutar som människor, utan som yrkesgrupp och social grupp.

För att förtydliga, förresten: Jag var inte själv närvarande vid Göteborg. Jag undviker generellt att ha med polisen att göra om jag slipper, och det kunde man räkna ut med lilltån att det skulle gå åt h-e. Jag menar, G8? Klart det blir hus i helvete.

 

[cogitare]

Jag är skapad av ett samhälle som knappast försöker skapa några analyserande eller kritiskt tänkande människor, men jag försöker.

Jag tycker inte du kunde ha mer fel faktiskt. Jämför med bara några hundra år tillbaka i tiden så skall du se samhällen där det var direkt livsfarligt att vara oliktänkande (lite som Ryssland, Kina eller Kuba är nu för tiden).

Nä, i rak motsats till vad du säger så tycker jag att man föds upp att ifrågasätta. Information når ut till massor av folk på loppet av några sekunder om man vill. Försök att hålla saker hemligt eller dolt är numera oändligt mycket svårare än för bara några tiotals år sedan.

Med denna vitt spridda information och utbyte av dito mellan personer som kommer från vitt skilda kulturer och åsikter så skärskådas samhället än mer än tidigare och på ett helt annat sätt än vad som tidigare var möjligt.

Jag håller med om att det vore bra om alla satt i ring och sjöng "cumbaya" och kom överrens. Men jag tror att både du och jag vet att detta är en utopi som troligen inte kommer att hända. Inte genom att G8 ledamöter sammanträder eller att ilska vänsteraktivister raserar staden de befinner sig i eller egentligen på något annat sätt. Jag menar inte att låta alltför negativ eller cynisk men om det är något som historien lär oss så är det att det är oerhört svårt för folk av skilda åsikter att hålla sams (vissa tokstollar går ju till och med så långt att de tar till våld eller dödar andra för att visa att de har rätt) så att det skulle ändras i ett trollslag känns väldigt naivt. Skall man sluta kämpa mot det målet? Självklart inte för då har man givit upp och det är ju inte ett alternativ!

Det är vi som är planetens överklass, dvs parasiter som konsumerar det andra producerar, utan att egentligen tillföra något utom maktfullkomlighet.

Jag delar inte på något sätt ditt snack om över och underklass. MEN om du knäckte koden för att fördela resurser världen över och så alla vore nöjda så tror jag det är något som vi alla välkomnar. Tyvärr är den ekvationen nog så pass knivig att jag undrar om någon kommer/kan knäcka den?

Du har en ganska obroblematiserande inställning till det här med "regler", vilket antyder att du har viss tilltro till de auktoriteter som bestämmer reglerna.

Nä, inte egentligen. Men jag är inte emot dem bara för att de är regler. Något som jag får uppfattningen att du är?

Dåliga och dumma regler bör granskas och revideras. Detta är självklart. Går det tillräckligt snabbt alltid? Nä, självklart inte? Men att behaga den enda är att göra den andra olycklig. Det är sällan så enkelt att bara göra en intressegrupp nöjd med en regel eller lag utan den skall utformas på ett sätt so är rättvis mot alla och det är faan i mig inte helt enkelt.

Jag har dessutom åtminstone en kvinlig kamrat som varit utsatt för våldtäktsförsök - och hur våldtäkter behandlas i domstolar är bara sinnessjukt. Hon har haft en del att säga vad gäller poliser och hur de behandlar folk...

Då tycker jag hon skall anmäla alla som behandlat henne illa. Tyvärr är våldtäkt en företeelse som finns. Jag skulle gärna låsa in alla våldtäktsmän och kasta bort nyckeln eller än hellre hitta roten till problemet och åtgärda det! Allt med en våldtäkt är fel och äckligt men den som är anklagad för det måste ändå ha rätt till en rättegång. Det kan vara (och nu försöker jag inte på NÅGOT sätt ta våldtäktsmän parti här) stigmatiserande att bara åtalas för våldtäkt. Jag känner med din vän och hoppas verkligen att svinet som gav sig på henne blev inlåst under lång tid!

Visst kan jag sympatisera, till viss del, med snuten också. Jag tycker inte illa om snutar som människor, utan som yrkesgrupp och social grupp.

Vad föreslår du istället?

C.

 

[krank]

Jag tycker inte du kunde ha mer fel faktiskt. Jämför med bara några hundra år tillbaka i tiden så skall du se samhällen där det var direkt livsfarligt att vara oliktänkande (lite som Ryssland, Kina eller Kuba är nu för tiden).

Återigen med dessa historiska jämförelser... Jadå, det har blivit bättre. Är "bättre" detsamma som "bra"? Nej.

Det är idag inte livsfarligt att vara oliktänkande. Däremot har man hittat praktiska sätt att kontrollera massorna på annat sätt - genom extremt fördummande underhållning, till exempel. Hela vår kultur handlar om att man ska acceptera saker som de är. När jag varit ute i skolorna har jag rent utsagt blivit skrämd när det gäller hur oproblematisk t.ex den parlamentariska demokratin beskrivs, eller hur vriden historiaundervisningen varit. Man framställer "det som är idag" som något slags höjdpunkt - "nu har vi nått såhär långt, nu kan vi nöja oss". Utvecklingen går i rätt riktning - men ännu är vi inte framme.

Nä, i rak motsats till vad du säger så tycker jag att man föds upp att ifrågasätta. Information når ut till massor av folk på loppet av några sekunder om man vill. Försök att hålla saker hemligt eller dolt är numera oändligt mycket svårare än för bara några tiotals år sedan.

Fast reflekterar folk verkligen över informationen? Det upplever inte jag. Folk antar att det man läser i tidningen eller ser på nyheterna är Sanning, trots att det ofta rör sig om partinlagor från USA och västvärlden. Perspektivet begränsas.

Jag delar inte på något sätt ditt snack om över och underklass. MEN om du knäckte koden för att fördela resurser världen över och så alla vore nöjda så tror jag det är något som vi alla välkomnar. Tyvärr är den ekvationen nog så pass knivig att jag undrar om någon kommer/kan knäcka den?

Vet du vad som vore bra om vi vill knäcka den koden? Att skapa en kultur där lärdom och utveckling premieras, där ifrågasättande av auktoriteter och fasta strukturer uppmuntras, och där folk ges större möjligheter att förverkliga sin potential, oavsett ekonomiska medel etc. Jag säger mig inte ha alla svar - det jag säger är att där är problemet, och jag tror att vi kan få fram en lösning om vi gör så här. Jag har inte svaren, men kanske kan någon av mina framtida elever knäcka problemet...

Men jag är inte emot dem bara för att de är regler.

Jag är emot regler jag inte haft något att säga till om. Du, å din sida, verkar mer vara för regler bara för att de är regler, men där jag jag säkert missuppfattat.

Då tycker jag hon skall anmäla alla som behandlat henne illa.

Det har hon försökt. Vet du vad som hände? Just det, ingenting. Det borde dessutom inte ligga på henne.

"Svinet" går idag på fri fot. "otillräckliga bevis". Att sedan alla samtal de hade med min kamrat var helt vansinniga - du vet, "vad hade du på dig", "brukar du ha sex med främlingar" - är en annan sak.

Våldtäkt är den logiska fortsättningen på ett samhälle där sex och sexualitet betraktas som varor, där sociala skillnader mellan könen bibehålls, och där våld anses OK "i vissa situationer".

Vad föreslår du istället?

I dagsläget? Att poliser påtvingas att inte få jobba särdeles länge utan tvingas ut i verkligheten emellanåt så att de inte vänjer sig vid sitt legala våldsmonopol. Exempelvis. Tillsättning av poliser via demokratiska val.

Jag vet ärligt talat inte. Jag är dock inte så mycket för det där med att man skulle vara tvungen att veta hur ett problem ska lösas för att få påpeka att det finns ett problem.

 

[ripperdoc]

I mina ögon handlar det inte så mycket om lag och regler utan snarare om vett och överlevnadsinstinkt. Jag är den förste att erkänna att jag dels inte sympatiserar med många lagar, samt att jag utan moraliska betänkligheter bryter de lagar jag inte tycker om (fildelning, fortkörning, cykla mot rött ).

Men genom att bo i ett samhälle måste man ju inse att vissa spelregler gäller - oavsett om man sympatiserar med dem. Jag var inte med i Göteborgskravallerna, men hade jag varit det hade jag förstås begripit att det är en risk jag tar. Om jag så bara planerar att fredligt protestera så inser jag risken att bli nedslagen av antingen polis eller demonstranter. Något annat vore brist på insikt i situationen.

Träffar jag på poliser är jag artig, i värsta fall kylig, mot dem. Aldrig att jag skulle sätta mig på tvären - inte för att jag respekterar deras fina uniform (iofs gillar jag uniformen ,) ) - utan för att jag vet att de har rätt att tvinga mig till något samt bruka en viss mängd våld för att få igenom sin vilja. Så när jag får böter så gnäller jag inte - även om jag skarpt misstycker till att det jag gjort varit fel.

Lika lite som jag skulle käfta med gäng i förorterna skulle jag käfta med polisen (och sannolikt är polisen trevligare att käfta med om man nu måste). Självklart får folk stryk av polisen på felaktiga grunder - det händer både misstag och det finns rötägg till poliser. Återigen - det är en risk folk borde inse när de har att göra med poliser (eller andra potentiella våldsverkare ,) ).

Så för all del, klaga på hur samhället är uppbyggt och använd de medel du har för att försöka ändra det. Men du, och Dilba, och alla andra, måste ju inse konsekvenserna som sker om de sätter sig på tvären mot existerande system. Att jävlas med tjänstemän eller generellt sett jävlas har nog ingen önskvärd effekt på att förändra systemet. Man kan inte gå rakt ut på en motorväg och förvänta sig att alla ska stanna bara för att man anser att det är mer rätt. Man inser riskerna och handlar på ett vettigare sätt.

 

[Joakim_UBBT]

Det är idag inte livsfarligt att vara oliktänkande. Däremot har man hittat praktiska sätt att kontrollera massorna på annat sätt - genom extremt fördummande underhållning, till exempel. Hela vår kultur handlar om att man ska acceptera saker som de är. När jag varit ute i skolorna har jag rent utsagt blivit skrämd när det gäller hur oproblematisk t.ex den parlamentariska demokratin beskrivs, eller hur vriden historiaundervisningen varit. Man framställer "det som är idag" som något slags höjdpunkt - "nu har vi nått såhär långt, nu kan vi nöja oss". Utvecklingen går i rätt riktning - men ännu är vi inte framme.

Då undrar jag hur du skall kunna uppfylla kraven i LPO-94 som ställs på dig som undervisare. Du skall ju fostra barnen i en demokratisk andra och enligt den norm vi har idag. (som du kallade skendemokrati mm..)

Sen får du ju det att låta som om alla är emot utveckling och för konservativ stagnation. Det tror jag inte är fallet men vi lever ju i ett sorts system som de facto tillhör ett av de bättre i världen och att ändra på det tar tid och energi. Därmed inte sagt att vi ska strunta i förändingar för att de är jobbiga.

Veganernas brännande av bilar i norrland har fått oss medvetna om hur djur hanteras och förbättrat hanteringen oerhört mycket snabbare än om veganerna inte skulle ha utfört sina aktioner. Därmed inte sagt att jag sympatiserar med deras destruktion av andras saker utan ett enkelt konstaterande av vad som hänt.

Men som offer för deras kriminella handlingar skulle jag nog vara riktigt förbannad och kränkt.

Något om snutar och en ring av kärlek i göteborg...

Göteborgskravallerna har gett polisen en riktig tankeställare vad gäller kommunikation, taktik, styrande av folkmassor, juridiska begrepp, bemötande av demonstranter osv. Detta har lett till otroliga mängder utbildningtimmar inom poliskåren i alla tjänstegrader vilket förhoppningsvis har fått en effekt att det kommer att skötas bättre i framtiden.

Däremot sympatiserar jag inte med folk som fått en skingringsbefallning och väljer att istället för att gå iväg sätter sig ner och sjunger 'we shall overcome' eller annan valfri låt för att de har rätt till det. Rätten upphörde ju i samma stund som skingringsbefallningen kom.

Jag är emot regler jag inte haft något att säga till om. Du, å din sida, verkar mer vara för regler bara för att de är regler, men där jag jag säkert missuppfattat.

De regler du ej fått tycka till om.... ursäkta mig om jag låter sarkastisk men hur i hela världen tänkte du då?
Det finns ingen som kan tycka till om alla regler, det räcker ju med att titta på lagboken för att inse att ingen skulle räcka till att kommentera samtlig text.

Det har hon försökt. Vet du vad som hände? Just det, ingenting. Det borde dessutom inte ligga på henne.

"Svinet" går idag på fri fot. "otillräckliga bevis". Att sedan alla samtal de hade med min kamrat var helt vansinniga - du vet, "vad hade du på dig", "brukar du ha sex med främlingar" - är en annan sak.

Våldtäkt är den logiska fortsättningen på ett samhälle där sex och sexualitet betraktas som varor, där sociala skillnader mellan könen bibehålls, och där våld anses OK "i vissa situationer".

Men om det inte finns tillräckliga bevis anser du då att han ska fällas enbart på hennes ord. Kom igen och se det hela lite på avstånd. Jag förstår att det säkerligen var en traumatisk upplevelse för henne och jag är ledsen för att hon känner att hon blivit dåligt bemött. Men är det så att det inte finns fysiska bevis som styrker hennes berättelse så kommer utredningen att läggas ner. Det kallas för rättsäkerhet.

Sen att vissa frågor som polisen ställer känns kränkande kan jag synnerligen förstå. Inte är det så roligt att sitta och fråga efter brutala detaljer om våld mot försvarslösa för att tio minuter senare möta förövaren som ljuger så gott han kan. När han ljugit klart så inser man att vi inte har nog för fällande dom och måste släppa den som med största sannolikhet kränkt och utfört bestialiska saker mot folk. Att sen se brottsoffret i ögonen och berätta att det inte håller, det är inte helt lätt eller roligt och man vet med sig att sömnen kommer att bli skit ett tag framöver.

Sen ska du ha klart för dig att de frågor som polisen ställer är en rak konsekvens av vad domstolarna tillåter advokaterna tillåts husera i domstolen. Jag har personligen suttit och blivit ifrågasatt på kränkande sätt flera gånger och det enda som hjälper är att protestera till domaren och anse att man blir kränkt av advokatens frågor och att de bör omformuleras då de inte har relevans i målet.

Att det är lättare som polis i uniform att göra det än en person som blivit utsatt för ett av de vidrigaste brottet som finns med förövaren fem meter bort, det kan man räkna ut med aschlet och en bit krita.

Jag håller med om att våldtäktsoffer ofta behandlas illa av rättsväsendet med tanke på vad de utsatts för och det måste förändras.


Sen ditt dravel om våldtäkter som logisk förlängning.... mjasi

Det är oftast så att alkohol/droger finns med i bilden på båda sidor.
Att man inte accepterar ett nej/nederlag
Att man är känslomässigt skadad
Att man söker efter makt och använder våld för att uppnå detta.
Jag tycker att sexhandel har en viss del med våltäkterna att göra men det är en ytterst liten del.

Vill du få bort kriminalitet och våld så jobba för att ta bort alkohol/droger. Den är närvarande i ca 75-90% av alla mina jobb och närmare 99% vid våldsbrott och då alkoholen i synnerhet.

I dagsläget? Att poliser påtvingas att inte få jobba särdeles länge utan tvingas ut i verkligheten emellanåt så att de inte vänjer sig vid sitt legala våldsmonopol. Exempelvis. Tillsättning av poliser via demokratiska val.

Roligt med demokratiska val som polis. Hur fan ska man kunna jobba aktivt mot kriminalitet (som innehar grymma summor pengar) om man ska smörja folk för att bli omvald. Det lär ju inte var amånga hastighetskontrollre just innan valet iaf.

Sen att vänja sig vid sitt legala våldsmonopol, vad tror du vi sysslar med. Åka runt och klubba folk hela dagarna? Ribban läggs av gärningsmannen.

Nä du nog får du ta och tagga ner lite i ditt förakt för rådande samhällsstrukturer och inse att det tar tid att förändra.

 

[ripperdoc]

Tack för insikt [ANT]

Skönt att få höra din syn på saken som faktisk polis. Det har gett åtminstone mig insikt! Tummen upp!

 

[krank]

Då undrar jag hur du skall kunna uppfylla kraven i LPO-94 som ställs på dig som undervisare. Du skall ju fostra barnen i en demokratisk andra och enligt den norm vi har idag. (som du kallade skendemokrati mm..)

Jag tänker undervisa barnen i demokratisk anda, och jag tänker försöka influera dem till att hjälpa till att införa demokrati i det här landet. "Enligt den norm vi har idag" får du gärna ge mig en sidhänvisning till, ty det ser jag ingenstans.

De regler du ej fått tycka till om.... ursäkta mig om jag låter sarkastisk men hur i hela världen tänkte du då?
Det finns ingen som kan tycka till om alla regler, det räcker ju med att titta på lagboken för att inse att ingen skulle räcka till att kommentera samtlig text.

Lagboken borde brännas, bokstavligen och figurativt. Den borde skrivas om - från grunden. Just för att den är så inåthelsikke tillkrånglad, med en hel del helt sjuka/föråldrade/onödiga lagar/regler.

Tag som exempel att jag, trots att jag är myndig, inte får byta namn till Krank, eftersom namnet "har efternamnskaraktär". vad är det för jädra bullshit? Vad spelar det för roll? vad andra heter i efternamn?

Sen ska du ha klart för dig att de frågor som polisen ställer är en rak konsekvens av vad domstolarna tillåter advokaterna tillåts husera i domstolen.

Det är lite därför jag också kritiserade vårt såkallade "rättssystem".

Vill du få bort kriminalitet och våld så jobba för att ta bort alkohol/droger. Den är närvarande i ca 75-90% av alla mina jobb och närmare 99% vid våldsbrott och då alkoholen i synnerhet.

Jag tror å andra sidan att alkoholen/drogerna mest lyfter fram och förstärker strömningar som redan finns där.

Ribban läggs av gärningsmannen.

Inte alltid.

Jag påstår inte att alla poliser är as; absolut inte. Men man ska heller inte tro att alla poliser är perfekta änglar som aldrig går över gränsen. Det jag menar är att jag är ytterst obekväm med att ge en viss grupp våldsmonopol i samhället, om man betänker den attityd åtminstone jag oftast mötts av. Och då ska du ha klart för dig att jag aldrig, någonsin, brukar våld. De gånger jag demonstrerat och kallats både det ena och det andra av poliser, har det knappast varit jag som "lagt ribban".

Nä du nog får du ta och tagga ner lite i ditt förakt för rådande samhällsstrukturer och inse att det tar tid att förändra.

Har du överhuvudtaget läst mina inlägg? Självklart tar det tid att förändra. Innebär det att vi ska blunda för problemen? Innebär det att vi inte ska börja nu? Jag har hela tiden talat om en tidsram på hundratals år. Jag är ingen revolutionär, absolut inte. Jag tror på gradvis, långsam förändring av samhällsstrukturer. Att däremot börja med en problem- och situationsanalys ser jag inte som något negativt.

 

[Big Marco]

*applåder*

Detta var ett av de bästa och mest genomtänkta, och intressanta och lärande, inlägg jag har läst här sedan sajten startade. Tack för att du tog dig tiden att skriva det och att du skrev det så inlevelsefullt och förståeligt.

Det som en del verkar glömma är att det står människor bakom systemen, människor med känslor, åsikter, tankar, drömmar och erfarenheter. Att världen inte är rättvis är dock något som vi människor borde få lära oss tidigare i våra liv, så att besvikelser kan skonas senare. Dessutom ser jag ett stort problem med att det verkar vara så att ansvarstagandegraden hos medborgarna är i förfall tack vare föräldrar som inte vågar uppfostra och en skola som har slagits sönder av politisk klåfingrighet.

 

[krank]

en skola som har slagits sönder av politisk klåfingrighet.

I och för sig har det svenska utbildningssystemet redan från början varit en övning i politisk indoktrinering. Detta har (tack och lov) börjat bli lite mindre hårdkontrollerat än tidigare, i och med de mer flexibla skolplanerna. Sedan har betygsnivåerna sjunkit, till exempel, men det är egentligen inte så konstigt - högre krav, mer kunskap som ska in (eftersom eleverna ska förberedas för sina framtida yrkesroller för att bli "produktiva konsumenter", fungerande kuggar i maskineriet). Högre krav för samma betyg = färre fixar kraven. Däremot har vi ju alfabetssjukan, som tycks råda i skolan, där bokstavsdiagnoser ofta används som ursäkt för att inte ens försöka lära vissa barn och ungdomar saker...

//Krank, som bara ville säga något till försvar för den svenska skolan, eftersom han tycker att den trots allt är ganska bra.

 

[Big Marco]

Däremot har vi ju alfabetssjukan, som tycks råda i skolan, där bokstavsdiagnoser ofta används som ursäkt för att inte ens försöka lära vissa barn och ungdomar saker...

Jag anser att största problemet är att barn tillåts valfrihet i för stor grad för tidigt - den typen av beslut skall fattas av föräldrarna då det är deras ansvar att ta hand om barnen till syvende och sist. Att be en elvaåring avgöra vilken inriktning man skall ha på sin framtida utbildning är absurt i ett samhälle där vi har satt myndighetsåldern vid 18.

Dessutom råder någon form av uppfattning att man inte skall lita på uppfostran och disciplin och ansvar. Jag förespråkar absolut inte aga eller liknande, men föräldrar, och andra som ofta interagerar med ungdomar - som lärare, borde få stödet och verktygen att tillrättavisa och sätta gränser. I min erfarenhet blir människor, unga som gamla, tryggare och lugnare av att veta vad som förväntas av dem och vad man "får" och "inte får" göra. Det är avgörande för hela ens liv huruvida man lär sig dessa saker från tidig ålder - för det är saker som måste läras in.

Sedan anser jag också att ett av de största problemen med skolan är att den utgår från att alla individer är lika och att alla är lämpade att bli akademiker av olika grad. Som om yrkesutbildningar skulle vara fulare eller mindre fina - ett gammalt komplex som till varje pris skall bekämpas. Det är inte mycket jag delar åsiktsmässigt med Folkpartiet, men jag blev genuint positivt överraskad av Björklunds förslag att införa yrkesutbildningar igen. Vissa har talanger för att jobba mer fysiskt och handgripligen, andra för abstrakt och intellektuellt. Inget är finare än något annat och vi behöver som samhälle båda sidor, men skolan just nu stöder bara det senare. Jag hoppas verkligen att det ändras.

 

[krank]

Jag anser att största problemet är att barn tillåts valfrihet i för stor grad för tidigt - den typen av beslut skall fattas av föräldrarna då det är deras ansvar att ta hand om barnen till syvende och sist. Att be en elvaåring avgöra vilken inriktning man skall ha på sin framtida utbildning är absurt i ett samhälle där vi har satt myndighetsåldern vid 18.

Det tror jag absolut kan vara en del av problemet. Som jag ser det är det en förlängning av samma "valfrihetsideal" resten av samhället genomsyras av. Valfrihet är inte ett självändamål, särskilt inte när valet i vilket fall som helst är tämligen fiktivt...

Dessutom råder någon form av uppfattning att man inte skall lita på uppfostran och disciplin och ansvar. Jag förespråkar absolut inte aga eller liknande, men föräldrar, och andra som ofta interagerar med ungdomar - som lärare, borde få stödet och verktygen att tillrättavisa och sätta gränser. I min erfarenhet blir människor, unga som gamla, tryggare och lugnare av att veta vad som förväntas av dem och vad man "får" och "inte får" göra. Det är avgörande för hela ens liv huruvida man lär sig dessa saker från tidig ålder - för det är saker som måste läras in.

Mja, just den biten är jag inte alls med på, måste jag säga. Nu är det naturligtvis bara anekdotiskt, men min mamma var alltid tydlig med att aldrig säga "du får inte...", utan snarare "du får inte, eftersom...". Dessutom har vi ju frågan om vem som bestämmer vad man "får" resp "inte får" göra. Återigen har vi det där med indoktrinering till tilltro till auktoriteter. När ungarna kommer ur skolan vid 18 års ålder är de flesta av dem ganska väl inskolade i konsten att lyda auktoriteter. Visst finns det ett fåtal rebeller, men så många är de inte.

Det är inte mycket jag delar åsiktsmässigt med Folkpartiet, men jag blev genuint positivt överraskad av Björklunds förslag att införa yrkesutbildningar igen.

Mjo, Major Björklund och jag ser inte öga till öga om allt, men det där kan jag åtminstone skönja en hyfsat god tanke bakom.

Problemet innebär ju att det riskerar att leda till ett ytterligare förstärkt klassamhälle, en återgång till den gamla skolan där "arbetarklass" fick lära sig det man behövde veta för att sköta sitt arbete och vara en god patriot, medan överklassens barn fick lära sig de teoretiska kunskaper som krävs för att komma in på högre poster och aktivt delta i styrandet av landet (antingen som politiker, tjänsteman eller direktör).

Jag ser verkligen inga problem med att föra in med praktik i skolan på olika nivåer, men jag frågar mig om det inte på sikt kan leda till stereorypiserande och kunskapssegregering, då vissa anses vara "Rena Praktiker" medan andra anses mera vara "Rena Akademiker". Redan idag märker jag på många håll att folk tycks inbilla sig att det skulle röra sig om nåtslags fundamental nästan genetisk skillnad, snarare än att vissa helt enkelt via sitt kulturella kapital haft bättre förutsättningar för det ena eller det andra.


Så - visst, gärna yrkesutbildningar. Men ta dem i de senare åldrarna, och fortsätt låta grundskolan och delar av gymnasiet handla om att ge alla elever chansen att skaffa sig kunskaperna som krävs för att bli aktiva samhällsmedborgare.

 

[walium]

"Det som en del verkar glömma är att det står människor bakom systemen, människor med känslor, åsikter, tankar, drömmar och erfarenheter."

Jag har stor respekt för polisen och myndigheterna, jag kommer själv att i egenskap av lärare bli statlig tjänsteman, och visst är det vanliga människor som döljer sig bakom uniformer och titlar. Men det är inte bara poliserna som är mänskliga utan även alla andra personer ute i samhället. Ganska ofta när polisen eller annan myndighet gör misstag så får man höra att de "ändå bara är människor" som om det vore något unikt för dem. Om vi tar kravallerna i Göteborg som ett exempel så är det inte många här som har uttryckt någon större sympati för tanken på att även demonstranterna skulle vara vanliga människor trots att de flesta säkert har minst lika mycket gemensamt med dem som med poliserna. Låt oss inte välja sida utan vara lika välvilliga och förlåtande när det gäller alla parter.

"Dessutom ser jag ett stort problem med att det verkar vara så att ansvarstagandegraden hos medborgarna är i förfall tack vare föräldrar som inte vågar uppfostra och en skola som har slagits sönder av politisk klåfingrighet."

Skolan är en av de områden där nästan alla har någon form av åsikter trots att de kanske inte varit i närheten av den sedan de själva gick i gymnasiet. Jag avundas verkligen inte vare sig skolpolitiker, ansvariga tjänstemän eller skolledare. I vanlig ordning är det mycket konstaterande och lite att ta fasta på. Nu vill jag inte jävlas med dig på något sätt men du måste väl själv inse att det är ganska svårt för staten att göra något åt "föräldrar som inte vågar uppfostra" samtidigt som de inte ska förstöra skolan genom sin "klåfingrighet".

Sanningen är den att medan så många tjafsar, diskuterar och tycker till om skolan så arbetar lärare och skolpersonal på i det tysta som de alltid har gjort och tar till sig påverkan utifrån efter eget huvud. Problem som konkurrensutsättning, vikande elevgrupper, obehöriga lärare etc är större frågor för dem eftersom de slår direkt mot skolornas ekonomiska bas och förutsättningar än huruvida någon förståsigpåare beklagar sig över "flumskolan".

Så mer medmänsklighet, värme och förståelse till hela samhället är mitt budskap. Och det tänker jag ta med mig in i klassrummet också.

 

[Vitulv]

"Veckans hjälte är sångerskan Dilba ..."

Nej då. Dessutom är hon inte ens snygg längre. Ful och dum, alltså.

- Vulf

 

[Krille]

Skolpolitik (och lite kriminalpolitik)

Problemet innebär ju att det riskerar att leda till ett ytterligare förstärkt klassamhälle, en återgång till den gamla skolan där "arbetarklass" fick lära sig det man behövde veta för att sköta sitt arbete och vara en god patriot, medan överklassens barn fick lära sig de teoretiska kunskaper som krävs för att komma in på högre poster och aktivt delta i styrandet av landet (antingen som politiker, tjänsteman eller direktör).

Jag ser verkligen inga problem med att föra in med praktik i skolan på olika nivåer, men jag frågar mig om det inte på sikt kan leda till stereorypiserande och kunskapssegregering, då vissa anses vara "Rena Praktiker" medan andra anses mera vara "Rena Akademiker". [snippeti]

Så - visst, gärna yrkesutbildningar. Men ta dem i de senare åldrarna, och fortsätt låta grundskolan och delar av gymnasiet handla om att ge alla elever chansen att skaffa sig kunskaperna som krävs för att bli aktiva samhällsmedborgare.

Å andra sidan så finns ju risken att en sådan uppställning också leder till en förstärkning av klassamhället. Barn som inte har en god studiebakgrund (det stereotypa arbetarhemmet eller invandrarhemmet) får i det scenariet sämre betyg och "skyfflas in" i sengymnasial/postgymnasial yrkesutbildning eftersom de inte kommer in någon annanstans. Det skulle lätt kunna leda till klassegregering och socialt stigmata, i och med att yrkesutbildningar blir en slags fulutbildning för inkompetenta och de som går dem stämplas som inkompetenta.

Det är ingen lätt fråga det här: "damned if we do, damned if we don't".

Ur ett mer historiskt perspektiv så var det dock länge så att en kompetent hantverkare stod ganska skyhögt mycket högre på samhällsstegen än en normal bondlurk. Det kan låta reaktionärt, men en tanke skulle kunna vara att återinföra gesällprov. Det skulle i teorin kunna ge yrkesutbildningen status igen, eftersom det i dess idealform skulle vara ett mått på kompetens, inte klassbakgrund.

Naturligtvis är jag inte så blåögd att jag tror att idealformen skulle vara den som blev implementerad. Den kommer säkert att bli sönderlobbyad och urvattnad och därmed klassförstärkande och/eller meningslös, och risken finns ju att någon form av skråväsende väcks till liv igen.

---

Medan vi ändå talar yrkesutbildningar, på Tidaholmsanstalten så gjorde man ett litet intressant experiment. För några år sedan var det akut brist på plattsättare i byggbranschen, så i samband med kriminalvårdsstyrelsen så satte man igång en särskild utbildningsverksamhet på Tidaholm, där fångar fick möjlighet att utbilda sig till plattsättare. Allihopa som muckade fick jobb mer eller mindre direkt, och återfallsbrottsligheten hos dessa var markant mycket lägre än hos kontrollgruppen.

 

[krank]

Re: Skolpolitik (och lite kriminalpolitik)

Å andra sidan så finns ju risken att en sådan uppställning också leder till en förstärkning av klassamhället. Barn som inte har en god studiebakgrund (det stereotypa arbetarhemmet eller invandrarhemmet) får i det scenariet sämre betyg och "skyfflas in" i sengymnasial/postgymnasial yrkesutbildning eftersom de inte kommer in någon annanstans. Det skulle lätt kunna leda till klassegregering och socialt stigmata, i och med att yrkesutbildningar blir en slags fulutbildning för inkompetenta och de som går dem stämplas som inkompetenta.

Mjo, jag förstår hur du menar.

Det är lite hönan-eller-ägget, det här. Någonstans måste man börja - och själv tror jag att det ändå kan vara på relativt god väg redan. Mina egna föräldrar är knappast några solklara akademiker (även om morsan skolat om sig till lärare på senare år), men ändå har jag alltid haft god hjälp hemifrån. Det har att göra med att mina föräldrar haft bättre tillgång till fritid, tror jag, och att framförallt min mor valt att använda fritiden till att läsa.

Ur ett mer historiskt perspektiv så var det dock länge så att en kompetent hantverkare stod ganska skyhögt mycket högre på samhällsstegen än en normal bondlurk. Det kan låta reaktionärt, men en tanke skulle kunna vara att återinföra gesällprov. Det skulle i teorin kunna ge yrkesutbildningen status igen, eftersom det i dess idealform skulle vara ett mått på kompetens, inte klassbakgrund.

Du får gärna utveckla vad du menar med "gesällprov", men de associationer jag får är inte helt oförnuftiga.

[flumrant, inget att bry sig om]
Det jag tror egentligen behövs vore ett uppvärderande av kunskap överhuvudtaget. Som det är idag betraktar stora delar av befolkningen akademiker som "opraktiska torrbollar" samtidigt som akademikerna betraktar sagda del av befolkningen som "lallande praktiker", typ. Det finns förakt åt båda hållen. Jag vill uppvärdera båda sorternas kunskap - faktum är att jag vill uppvärdera kunskap överhuvudtaget. Jag vill göra det coolt att kunna grejer, oavsett om det gäller fysik eller idrott... Och egentligen tror jag att föraktet är förklädd avundsjuka, så jag vill nog egentligen ta bort det eviga tävlandet. Livet är inte en tävling.[/flumrant]

Medan vi ändå talar yrkesutbildningar, på Tidaholmsanstalten så gjorde man ett litet intressant experiment. För några år sedan var det akut brist på plattsättare i byggbranschen, så i samband med kriminalvårdsstyrelsen så satte man igång en särskild utbildningsverksamhet på Tidaholm, där fångar fick möjlighet att utbilda sig till plattsättare. Allihopa som muckade fick jobb mer eller mindre direkt, och återfallsbrottsligheten hos dessa var markant mycket lägre än hos kontrollgruppen.

Schysst! Att de hade lägre grad av återfall säger lite sig självt - arbete, ny social krets, etc. Men mycket bra initiativ!

(Det finns statistik som säger att den ena eller den andra gruppen begår många brott. Det som brukar vara gemensamt för de grupper som begår fler brott, är att de till större delen består av underklass)

 

[Joakim_UBBT]

Lagboken borde brännas, bokstavligen och figurativt. Den borde skrivas om - från grunden. Just för att den är så inåthelsikke tillkrånglad, med en hel del helt sjuka/föråldrade/onödiga lagar/regler.

Tag som exempel att jag, trots att jag är myndig, inte får byta namn till Krank, eftersom namnet "har efternamnskaraktär". vad är det för jädra bullshit? Vad spelar det för roll? vad andra heter i efternamn?

Förvisso finns det en hel del krångliga regler. Men att skriva om lagboken helt är ett lite för komplicerat arbete för att det ens skall vara genomförbart. Jag håller det som omöjligt.

Att du inte får byta namn är antagligen för att det regelverk som finns tar hänsyn till att förnamn skall vara just förnamn och inte efternamn, sen att det är gammal lag och förordning, ja då är det tyvärr så och man kan inte annat göra än att de facto acceptera det. Välj dina strider som det heter men jag håller med om att det är lite unket och småpåveri att hålla på med namnstyrning i absurdum, lite smakdomare åt andra och det gillar jag inte så mycket.

Jag tänker undervisa barnen i demokratisk anda, och jag tänker försöka influera dem till att hjälpa till att införa demokrati i det här landet. "Enligt den norm vi har idag" får du gärna ge mig en sidhänvisning till, ty det ser jag ingenstans.

Mina kursiveringar i kopierad text

LPO-94

Det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen
(1985:1100) slår fast att verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse
med grundläggande demokratiska värderingar och att var och
en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje människas
egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö (1 kap. 2 §).
Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla mäniskors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.
Undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell.
Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och
därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.


Skollag (1985:1100)
1 kap. Allmänna föreskrifter
2 § Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet.
Utbildningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. I utbildningen skall hänsyn tas till elever i behov av särskilt stöd.
Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. Särskilt skall den som verkar inom skolan
1. främja jämställdhet mellan könen samt
2. aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden. Lag (1999:886).
--------

Det roliga tycker jag är att vi är överens om det mesta inom skolan och uppfostran men jag ser en helt annan verklighet än dig.

Återigen har vi det där med indoktrinering till tilltro till auktoriteter. När ungarna kommer ur skolan vid 18 års ålder är de flesta av dem ganska väl inskolade i konsten att lyda auktoriteter. Visst finns det ett fåtal rebeller, men så många är de inte.

Jag tycker att de flesta ungdomar jag möter på är rebeller som inte alls vill göra som jag säger

Skämt åsido så har vi ett ifrågasättande idag som är ibland bortom sunt förnuft tycker jag. Att vara kritiskt granskande är absolut utmärkt, men att ifrågasätta bara för att, det blir rackarns tröttsamt efter ett tag.

Jag påstår inte att alla poliser är as; absolut inte. Men man ska heller inte tro att alla poliser är perfekta änglar som aldrig går över gränsen. Det jag menar är att jag är ytterst obekväm med att ge en viss grupp våldsmonopol i samhället, om man betänker den attityd åtminstone jag oftast mötts av. Och då ska du ha klart för dig att jag aldrig, någonsin, brukar våld. De gånger jag demonstrerat och kallats både det ena och det andra av poliser, har det knappast varit jag som "lagt ribban".

Naturligtvis finns det rötägg inom alla yrkesgrupper, det vore nonchalant att säga något annat.


Återigen ett empiriskt exempel (där en massa detaljer är ändrade så att ingen ska känna igen sig)

Jag blev ifrågasatt en morgon av tre ungdomar som vi omhändertog i anledning av brott. Jag lämnades ensam med tre gärningsmän då min kollega hämtade vittnen som skulle peka ut gärningsmannen/männen. Jag förklarade att de inte fick prata med varandra eller använda sina mobiler.

Ifrågasättandet var varför de inte fick snacka med varandra som de ville. När jag förklarade att de omhändertagna för ett medtagande till förhör som skäligen misstänkta och att de därför inte har rätt att prata ihop sig så skiter en fullständigt i vad jag säger och pratar högt och brett om hur de ska göra. Han betvingas och jag blir anmäld för tjänstefel alt. misshandel/ofredande. Jag kommer att förlora mitt jobb om jag blir fälld och brottet ej räknas som ringa, medan han kommer att maximalt dömas till skyddstillsyn/böter om han fälls för brottet.

Naturligtvis så får polisen inte ge sig på och göra illa folk på pin tjiv, men läget blir ju lite tråkigare när de tre kan prata ihop sig om på vilket sätt jag hanterade situationen med det vittne som betvingades. Därför är jag glad att jag har en större trovärdighet hos domstolen än tre gärningsmän omhändertagna för brott.

Så mitt våldsmonopol kan ibland var befogat. Om jag nu av rädsla för deras anmälan skitit i att göra mitt jobb så skulle de inte bli fällda i domstol och en målsägare som blivit misshandlad och fått grejor sönderslagna för flera tusen inte få en spänn i ersättning.

Att målsägaren är en känd missbrukare som med stor sannolikhet har gjort liknande saker mot andra bekommer mig inte utan jag utför mitt jobb, lika för alla.

Jag tror å andra sidan att alkoholen/drogerna mest lyfter fram och förstärker strömningar som redan finns där.

Förvisso är det så men om folk inte gör sådana saker utan droger så kan man ju undra om det är hönan eller ägget. Oavsett så kan vi väl vara överens om att drogerna skapar problem.

Jag har hela tiden talat om en tidsram på hundratals år.

Så har jag inte uppfattat dig, men nu när du säger det så ber jag naturligtvis om ursäkt för min feltolkning.