afUttermark
Swashbuckler
- Joined
- 17 Oct 2011
- Messages
- 2,016
Tärningar är inte heliga men det finns vissa regler. Rött är altid tiotal och svart är alltid ental på en tiosidig tärning
Ibland undrar jag varför det inte finns fler människor som dig @krank, jag älskar själva klurandet, utforskandet och utredandet. Att reda ut saker och hitta ledtrådar. Lägga pusslet är något jag börjat uppskatta mer och mer.I en utopisk värld slår ingen tärning. "Slump", i den mån man behöver den, uppstår på magisk väg utan att någon behöver initiera eller administrera den, än mindre räkna matte. Spelarna fokuserar på inlevelse och problemlösning; SL fokuserar på scenariots struktur, på att gestalta SLP:er och beskriva spelvärlden.
Vi är väl inte så få, vi är bara inte lika slumpaversa som @krank . (Vars spel ändå innehåller ganska mycket tärning för att komma från någon som helst vill slippa dem .)Ibland undrar jag varför det inte finns fler människor som dig @krank, jag älskar själva klurandet, utforskandet och utredandet. Att reda ut saker och hitta ledtrådar. Lägga pusslet är något jag börjat uppskatta mer och mer.
Alltså, de är ju skrivna för att man nästan aldrig ska använda de där tärningarna. Att det finns ett stridssystem t.ex. betyder ju inte att man faktiskt måste ha strid i tid och otid… När jag spelleder Tatters brukar vi väl snitta på kanske totalt en strid och 4-5 tärningsslag per spelare, max, på 11+ spelmöten =)Vi är väl inte så få, vi är bara inte lika slumpaversa som @krank . (Vars spel ändå innehåller ganska mycket tärning för att komma från någon som helst vill slippa dem .)
Jo jag vet. Men för mig är det mer en fråga om spelstil än system. Det mesta i en sådan kampanj kan klaras av utan tärningsslag även om systemet är CoC (utan att för den skull avsäga sig slumpen som inspiration i valda delar - men där tycker vi ju olika).Alltså, de är ju skrivna för att man nästan aldrig ska använda de där tärningarna. Att det finns ett stridssystem t.ex. betyder ju inte att man faktiskt måste ha strid i tid och otid… När jag spelleder Tatters brukar vi väl snitta på kanske totalt en strid och 4-5 tärningsslag per spelare, max, på 11+ spelmöten =)
Det säger dock mer om dina val av brädspel än om något annat. Om vi utgår från sällskapsspelsnormen så vill jag ändå mena att tärningar är del av den. Många rollspel uppmanar ju rentav tärningskannibalisering från sällskapsspel.Jämför jag min brädspelssamling med min rollspelssamling så kräver nog de flesta rollspelen tärningar, de flesta brädspelen jag äger saknar det.
Sällskapsspel ja. Det är ju en heeeelt annan sak.Det säger dock mer om dina val av brädspel än om något annat. Om vi utgår från sällskapsspelsnormen så vill jag ändå mena att tärningar är del av den. Många rollspel uppmanar ju rentav tärningskannibalisering från sällskapsspel.
Jag håller med, framförallt om SL slår dem bakom skärmen och säger att jag misslyckas med min färdighet som jag har 95% i. Min första tanke hade varit fuskar hen?Som spelare skulle jag totalvägra att sl slog alla slag som involverar min karaktär.
Jag vill vara ansvarig för min karaktärs misslyckanden .
Tar man ett simpelt exempel . DnD , där sl just slog 1:a där kunde jag kanske slått nat-20.
Jag skulle reagerat på exakta samma sätt. Vi har iofs i min spelgrupp alltid kört med att sl slår öppna slag inför alla , dock så resulterar det i att sl inte kan fudgea tärningarna till spelarnas fördel . Ett dödligt headshot på en spelarkaraktär blir svårt att fudgea bort när hela spelbordet såg slaget . Men är alla med på tärningarna faller som de gör så är det iofs inget problem.Jag håller med, framförallt om SL slår dem bakom skärmen och säger att jag misslyckas med min färdighet som jag har 95% i. Min första tanke hade varit fuskar hen?
+1 på den. Kan tillägga att jag var skeptiskt till regelsystem där spelarna slår alla slag men upptäckte att jag gillar det. Det skapar en känsla av att spelarna är mer ansvariga för rollfigurernas (miss)öden. Dessutom kan spelledaren lägga större fokus på annat än att slå tärningar.Jag har hört talas om att det är spelledaren som slår alla slag, men aldrig upplevt det.
Normalt slår spelarna slag för sina rollpersoner och spelledaren för spelledarpersoner, slumpmässiga möten och liknande.
Man jag gillar system där det är spelarna som slår alla slag. (Så istället för att spelledaren slår för att se om fienden träffar så slår spelaren för att se om rollpersonen lyckas försvara sig.)
Håller med och kan fylla i att jag också blir misstänksam när SL bakom skärmen säger att jag lyckats med min färdighet som jag har 15% i, alltså för min del är fudge till spelarnas fördel lika tråkigt, jag spelar inte rollspel för att få en sagostund av SL.Jag skulle reagerat på exakta samma sätt. Vi har iofs i min spelgrupp alltid kört med att sl slår öppna slag inför alla , dock så resulterar det i att sl inte kan fudgea tärningarna till spelarnas fördel . Ett dödligt headshot på en spelarkaraktär blir svårt att fudgea bort när hela spelbordet såg slaget . Men är alla med på tärningarna faller som de gör så är det iofs inget problem.
Håller med , jag gillar varken när Sl fuskar till min nackdel eller fördel . Jag vill inte bli handhållen och åka med på sl's åktur utan mina lyckanden och misslyckanden är mina egna.Håller med och kan fylla i att jag också blir misstänksam när SL bakom skärmen säger att jag lyckats med min färdighet som jag har 15% i, alltså för min del är fudge till spelarnas fördel lika tråkigt, jag spelar inte rollspel för att få en sagostund av SL.
Sen har jag med åren blivit mindre intresserad av spel där tärningar ska slås till förbannelse.