Vertyg och metoder för "low prep"

[Lemur]

Som SL har jag mest kört färdigskrivna äventyr som jag studerat minutiöst eller blorbiga grejer som jag lagt dagar på att preppa. Nu är jag sugen på att testa köra med en mer öppen struktur och med mindre prepp. Men jag är rädd att jag ska känna mig naken, ertappad men brallorna nere, skägget i brevlådan, utan fast mark under fötterna osv! Jag behöver lite hjälpstrukturer och verktyg som får mig att känna mig trygg.
Jag hittade Lazy Dungon Master som jag har läst och gillar skarpt, det är en väldigt handfast steg-för-steg-guide för att köra låg-prepp äventyr. För den som är nyfiken beskriver Michael Shea stegen i korthet här.

Vad finns det mer för bra guider och system som kan hjälpa mig? Helst grejer som inte är helt inbakade i ett sytem utan som kan användas med vilket spel som helst.

 

[wilper]

Ha en lista med oanvända SLP-namn.

Snubblar spelarna över någon ny SLP tar du bara ett namn från listan och låter som du är världens mest förberedda SL och just den här SLPn är en viktig del av ditt noga förberedda äventyr. Lämnar du lite plats bredvid namnen kan du dessutom göra anteckningarna om vem varje förbrukat namn är i kampanjen.

 

[Genesis]

Har du läst Play Unsafe? Den är ju mera ståryfokuserad än grottkrälig, men den kanske kan ge lite tips.

 

[Lemur]

Har du läst Play Unsafe? Den är ju mera ståryfokuserad än grottkrälig, men den kanske kan ge lite tips.

Den ska jag genast kolla upp, ser helt rätt ut!

 

[Genesis]

Jag vågar nog påstå att min bok Spelledarlös friform också kan innehålla en del tips. Den handlar ju såklart inte om hur man spelleder, men den pratar en hel del om att spela utan förberedelser, och alla i ett spelledarlöst spel är ju typ spelledare.

 

[Christoffer]

Något som fungerar i allt det mesta som jag tjatar om rätt ofta är att bara spela SLPs, inte preppa vad som ska hända, ha koll på vad som skett, vem som är mördaren, vem som försöker invadera riket och varför, ett par platser och SLPs med vad de vill och inte osv osv. Exakt mängd är lite en smaksak och beroende på situationen, men börja litet och lokalt och låt det växa genom spel. Sen, spela bara. Precis som spelare spelar sina karaktärer spelar SL bara sina, agerar med karaktärerna hårt utifrån vad dessa vill och inte utifrån vad som blir bra för någon story. Spela karaktärer med integritet. Anledningen till att jag gillar det är att det ger mig viss prepp men det tar helt från mig frågan om utfall, jag kan agera off screen bäst jag vill, önskar jag kan jag till och med slå tärning för SLPs off screen om jag är osäker över något, och så tydligt blir det vad vi gör kring spelbordet som skapar vår story.

Sen skulle jag väl tipsa om att spana in olika spel med lite mer specifika metoder för prepp, finns ju som inte ett sätt utan massa olika ingångar till "vad som behövs" för just en specifik situation eller spel. ex. Trollbabe, Fantasy for Real, Basic D&D, Torchbearer/Mouseguard, Apocalypse World, Dogs in the Vineyard, In a Wicked Age...

 

[Rangertheman]

Ha en lista med oanvända SLP-namn.

Totalt medhåll! En sådan lista är guld värd!

 

[Jim Profit]

Ha en lista med oanvända SLP-namn.

Hear hear! Det här är det enda jag inte kan improvisera snabbt vid behov.

 

[Zire]

Som SL har jag mest kört färdigskrivna äventyr som jag studerat minutiöst eller blorbiga grejer som jag lagt dagar på att preppa. Nu är jag sugen på att testa köra med en mer öppen struktur och med mindre prepp. Men jag är rädd att jag ska känna mig naken, ertappad men brallorna nere, skägget i brevlådan, utan fast mark under fötterna osv! Jag behöver lite hjälpstrukturer och verktyg som får mig att känna mig trygg.
Jag hittade Lazy Dungon Master som jag har läst och gillar skarpt, det är en väldigt handfast steg-för-steg-guide för att köra låg-prepp äventyr. För den som är nyfiken beskriver Michael Shea stegen i korthet här.

Vad finns det mer för bra guider och system som kan hjälpa mig? Helst grejer som inte är helt inbakade i ett sytem utan som kan användas med vilket spel som helst.

Jag använder Fantasy World för det syftet, fungerar över förväntan! Tyvärr är det ett helt spel och ingenting man bara kan plocka delar ur.

 

[JohanL]

Slumptabeller!

 

[clarence redd]

Jag spelar ofta solo utan prepp och då är ett Orakel den viktigaste ingrediensen.

Det enklaste Oraklet jag testat är 1d6. ”Känner jag igen någon på byalaget?”

1. No, and…
2. No
3. No, but…
4. Yes, but…
5. Yes
6. Yes, and…

Som spelledare för en grupp använder jag Oraklet med ja- och nej-frågor på samma sätt.

För att justera utfallet slår jag 2d6 och väljer den bästa/sämsta. (”Hittar jag något mystiskt i skrivbordslådan?” Antagligen inte. Slår två tärningar och tar den lägsta).

Jag tycker också att strategiska bensträckare ger min kreativa process lite andrum. Spelarna kan prata ihop sig, jag hinner hjälpligt spika ihop lösa idéer.

 

[Rangertheman]

Slumptabeller!

Jag är måhända i minoritet, men jag gillar inte alls att använda slumptabeller i spel. Jag tycker att det märks när något är plockat från en slumptabell och inte alls genomtänkt utifrån situationen, även när man väljer något från tabellen utan att slå för det.

 

[Lemur]

Jag är måhända i minoritet, men jag gillar inte alls att använda slumptabeller i spel. Jag tycker att det märks när något är plockat från en slumptabell och inte alls genomtänkt utifrån situationen, även när man väljer något från tabellen utan att slå för det.

Ja, det funkar för vissa grejer som skatter och sånt som inte påverkar handlingen särskilt mycket. Eller om det är i en OSR-kontext där man vill att det ska kännas lite random. Men annars blir det ofta att man slår och tänker "tusan, inte det alternativet".

 

[JohanL]

Jag är måhända i minoritet, men jag gillar inte alls att använda slumptabeller i spel. Jag tycker att det märks när något är plockat från en slumptabell och inte alls genomtänkt utifrån situationen, även när man väljer något från tabellen utan att slå för det.

Det beror på vad det är. Ett godtyckligt monster ur kontext är ospännande, men då har man gjort en tråkig slumptabell till att börja med. Det finns också spel som har slumptabeller för att generera plott och setting, och det är något helt annat än wandering monsters.

 

[Ram]

Spela i en sluten kontext. Skicka gruppen till en herrgård där det inte finns så väldigt många personer (endera direkt hanterbart få eller åtminstone tillräckligt få att du när du slumpar fram en SLP har en bra chans att komma ihåg dem ).

 

[luddwig]

Namnlistor och slumptabeller är bra tips. Jag har stor nytta av båda i min nuvarande kampanj som är en slags spelardrivet intrigspel. Att begränsa den yta där rollpersonerna rör sig är också bra. Det blir helt enkelt mindre för spelledaren att beskriva. Min tidigare nämnda kampanj utspelar sig i en stad, och i viss mån i den närmaste omgivningen men inte längre bort än så. En i mitt tycke bra metod är även att i slutet av varje spelmöte fråga spelarna vad rollpersonerna avser att göra nästa gång. På så vis kan jag förbereda sådant som sannolikt blir relevanta och minska risken för att förbereda något i onödan. Jag undviker även brottsutredningar och liknande eftersom sådana inslag kräver mer omfattande och precisa förberedelser.

 

[Zeedox]

Jag tycker också att strategiska bensträckare ger min kreativa process lite andrum. Spelarna kan prata ihop sig, jag hinner hjälpligt spika ihop lösa idéer.

Detta är en av mina viktigaste verktyg! Antingen en faktisk paus då och då i spelmötet, eller den lite mer sneaky, manipulativa varianten av att fråga alla spelare någon öppen fråga man vet att de kan hålla låda ett tag om. Samtidigt som spelarna snackar tänker jag på det som behöver förberedas, potentiellt med plock från det de pratar om.

 

[entomophobiac]

Beror väldigt mycket på vad som spelas, men mitt vanliga one-shottande ser typ ut såhär:

1. Premiss eller koncept. Exempel på premiss kan vara "cyberpunkheist" (Grand Slam). Exempel på koncept kan vara "vad händer om ni spelar både offren och personerna som undersöker vad som hänt med offren?" (Death and Police Tape).
2. Personer. Både rollpersoner och SLPs.
3. Konflikter. Sätt ut lite quirks mellan rollpersoner och SLPs. Skapa något som de vill ha eller inte vill att andra skall få. Eller beskriv någon katalysator av något slag. Det viktiga är att det kommer ur rollpersoner eller SLPs—inte ur "plått" eller "ståry".
4. SPELA! Rulla plast. Intrigera. Tryck på era quirks.

Viktigt:
- Planera inga slut.
- Planera inga händelser.
- Planera inte en värld, utan på sin höjd några platser, kopplade till personerna.
- Uppmuntra alla deltagare att ta ansvar för saker i fiktionen.
- Ta inte ansvar för händelseförloppet som spelledare.

 

[God45]

Ha en lista med oanvända SLP-namn.

Snubblar spelarna över någon ny SLP tar du bara ett namn från listan och låter som du är världens mest förberedda SL och just den här SLPn är en viktig del av ditt noga förberedda äventyr. Lämnar du lite plats bredvid namnen kan du dessutom göra anteckningarna om vem varje förbrukat namn är i kampanjen.

Det här är ett ofattbart bra råd. Folk fattar inte att man bara hittade på en npc om man tittar ner på sina papper och sedan går ”Han heter Göran Karlsson”.

 

[God45]

Förbered en avancerad strid där en lönnmördare, ninja, assamite, superskurk eller gangster plötsligt kommer in i rummet och försöker döda spelarkaraktärerna. Ge dem en anledning att kunna göra det när som helst som funkar i handlingen.

Om du får panik eller inte vet vad som ska hända eller bara behöver fem jävla minuter att tänka så sparkar lönnmördaren in dörren och börjar skjuta. Så! Nu har du köpt dig ett helt slagsmål värt av betänketid.