Nekromanti Viktigaste valfrågan för er?

[Arfert]

Drar verkligen alliansen mot höger?

Jag vill minnas att moderaterna var betydligt mer ett utpräglat högerparti förr. Med ren företagarfokus.

Men nu hörde jag Anders Borg säga i en intervju, som svar på en fråga om hur han ställde sig till kritik från företagarhåll att regeringen gör för lite för dem (företagarna), säga "vi är inte till för dem". Moderaterna har ändrat fokus. De vill bli ett bredare, löntagar-parti.

 

[Mekanurg]

Drar verkligen alliansen mot höger?

Jag vill minnas att moderaterna var betydligt mer ett utpräglat högerparti förr. Med ren företagarfokus.

Men nu hörde jag Anders Borg säga i en intervju, som svar på en fråga om hur han ställde sig till kritik från företagarhåll att regeringen gör för lite för dem (företagarna), säga "vi är inte till för dem". Moderaterna har ändrat fokus. De vill bli ett bredare, löntagar-parti.

På 1970-talet stod Bomans moderater till höger om dagens Reinfeldtare. Å andra sidan hade de <20% av väljarkåren. Ulf Adelsohn försökte driva en renodlad flanklinje på 1980-talet, vilket ledde till bakslag och hans avgång.

Å andra sidan har Sahlin tagit ett vänsterkliv i det att hon inlett ett koalitionssamarbete med V. Det låser manöverutrymmet för henne. Just detta att (s) inte längre tänker regera på egen hand är en omvälvande händelse i svensk politik: man har abdikerat sin roll som "det statsbärande partiet" (ett uttryck som jag såg i en ledare i partiorganet Arbetet kring 1992).

 

[Arfert]

Just detta att (s) inte längre tänker regera på egen hand är en omvälvande händelse i svensk politik: man har abdikerat sin roll som "det statsbärande partiet" (ett uttryck som jag såg i en ledare i partiorganet Arbetet kring 1992).

Det tror jag är ett enormt strategiskt misstag av S. Det kanske får dem att vinna just det här valet (eftersom man har garanterat miljöpartiets samarbete), men man har devalverat sig själva, nu är man som vilket parti som helst. Ett oerhört riskabelt beteende.

Det här kan man läsa i Aftonbladet idag:

Men i partileden sprids oron, särskilt i Stockholm där Socialdemokraterna får rekordlågt stöd.
– Det är inte den här mätningen i sig som gör oss oroliga utan trenden, vi minskar i mätning efter mätning, säger en person med insyn i partiet.
Soffliggarna är partiets stora problem, tror bedömare. S har inte lyckats mobilisera osäkra väljare.
– Sossar som alltid varit sossar säger inte längre att de ska rösta på S, säger Stig-Björn Ljunggren social demokrat och statsvetare.
En analys från partikorridorerna är att väljarna saknar en tydlig konflikt värd att kämpa för. Samtidigt sluter borgerliga väljare upp bakom alliansen.
– Moderaterna är det nya arbetar partiet, S har blivit partiet för förlorarna, bidragstagarna som är färre och kanske inte orkar gå och rösta. Gör de det röstar de kanske på Sverigedemokraterna, säger Stig-Björn Ljunggren.

Problem till vänster

Socialdemokraternas hemliga interna mätningar pekar i samma riktning som opinionsinstituten. Och sedan det visat sig att Vänsterpartiets krav på att USA ska lägga ner alla sina militärbaser runtom i världen blivit rödgrön politik gnisslar samarbetet.
– De borgerliga riktar in sig på vårt svagaste kort – Lars Ohly. Samtidigt ­torskar Mona Sahlin i förtroendefajten mot Reinfeldt, säger en ledande partimedlem.
Andra framstående socialdemokrater är inne på samma linje.
– När de rödgröna tog ombord vänstern gjorde man det omöjligt att locka borgerliga väljare, säger Stig-Björn Ljunggren.

 

[krank]

Å andra sidan har Sahlin tagit ett vänsterkliv i det att hon inlett ett koalitionssamarbete med V.

Så mycket "jättekliv" vet jag inte om jag tycker att det är; det förutsätter liksom att vänsterpartiet är jättevänster. Och det vete hin håle om jag kan hålla med om.

Fast det är klart, V har ju genom Ohly faktiskt uttryckt egna åsikter, vilket annars varit förbehållet skumma mikropartier som SD och KD. Det är väl typ Ohly, Björklund och stolpskottet Hägglund som överhuvudtaget tyckt något apart under den hr valrörelsen; resten säger ju i stort sett samma saker. Det som skiljer sig är vilka okvädesord man använder om varandra, typ.


(Jag tycker för övrigt att det är olyckligt att högerns språk fått dominera debatten - toblerone, "bidragslinje" vs "arbetslinje", tillväxt etc - det är en högervriden världsbild, och de såkallade vänsterpartierna hänger med... Det var uppfriskande när Ohly snackade om "Ekonomisk demokrati", måste jag säga. Det var ett gott försök till motangrepp, ett försök att återta kampen om verklighetsbild och språk)

 

[Mekanurg]

Just detta att (s) inte längre tänker regera på egen hand är en omvälvande händelse i svensk politik: man har abdikerat sin roll som "det statsbärande partiet" (ett uttryck som jag såg i en ledare i partiorganet Arbetet kring 1992).

Det tror jag är ett enormt strategiskt misstag av S. Det kanske får dem att vinna just det här valet (eftersom man har garanterat miljöpartiets samarbete), men man har devalverat sig själva, nu är man som vilket parti som helst. Ett oerhört riskabelt beteende.

Det här kan man läsa i Aftonbladet idag:

Men i partileden sprids oron, särskilt i Stockholm där Socialdemokraterna får rekordlågt stöd.
– Det är inte den här mätningen i sig som gör oss oroliga utan trenden, vi minskar i mätning efter mätning, säger en person med insyn i partiet.
Soffliggarna är partiets stora problem, tror bedömare. S har inte lyckats mobilisera osäkra väljare.
– Sossar som alltid varit sossar säger inte längre att de ska rösta på S, säger Stig-Björn Ljunggren social demokrat och statsvetare.
En analys från partikorridorerna är att väljarna saknar en tydlig konflikt värd att kämpa för. Samtidigt sluter borgerliga väljare upp bakom alliansen.
– Moderaterna är det nya arbetar partiet, S har blivit partiet för förlorarna, bidragstagarna som är färre och kanske inte orkar gå och rösta. Gör de det röstar de kanske på Sverigedemokraterna, säger Stig-Björn Ljunggren.

Problem till vänster

Socialdemokraternas hemliga interna mätningar pekar i samma riktning som opinionsinstituten. Och sedan det visat sig att Vänsterpartiets krav på att USA ska lägga ner alla sina militärbaser runtom i världen blivit rödgrön politik gnisslar samarbetet.
– De borgerliga riktar in sig på vårt svagaste kort – Lars Ohly. Samtidigt ­torskar Mona Sahlin i förtroendefajten mot Reinfeldt, säger en ledande partimedlem.
Andra framstående socialdemokrater är inne på samma linje.
– När de rödgröna tog ombord vänstern gjorde man det omöjligt att locka borgerliga väljare, säger Stig-Björn Ljunggren.

Bra analys, särskilt Ljunggrens slutkläm. Vänsterpartiet är illa sett av väldigt många svenskar som minns taggtråden och våldsromantiken från förr. Kubakramare går helt enkelt inte hem i stugorna.

 

[Mekanurg]

Å andra sidan har Sahlin tagit ett vänsterkliv i det att hon inlett ett koalitionssamarbete med V.

Så mycket "jättekliv" vet jag inte om jag tycker att det är; det förutsätter liksom att vänsterpartiet är jättevänster. Och det vete hin håle om jag kan hålla med om.

Fast det är klart, V har ju genom Ohly faktiskt uttryckt egna åsikter, vilket annars varit förbehållet skumma mikropartier som SD och KD. Det är väl typ Ohly, Björklund och stolpskottet Hägglund som överhuvudtaget tyckt något apart under den hr valrörelsen; resten säger ju i stort sett samma saker. Det som skiljer sig är vilka okvädesord man använder om varandra, typ.


(Jag tycker för övrigt att det är olyckligt att högerns språk fått dominera debatten - toblerone, "bidragslinje" vs "arbetslinje", tillväxt etc - det är en högervriden världsbild, och de såkallade vänsterpartierna hänger med... Det var uppfriskande när Ohly snackade om "Ekonomisk demokrati", måste jag säga. Det var ett gott försök till motangrepp, ett försök att återta kampen om verklighetsbild och språk)

V är så långt åt vänster man kommer i riksdagen, oavsett hur man kalibrerar skalan. Längre ut på flanken hittar man endast stalinister och trotskister och de räknas blott i fyrsiffriga tal i vårt land. Och på den reellt existerande höger-vänsterskalan har Sahlin tvingats åt vänster just genom att gå i ok med Ohly. Det står henne dyrt.

Problemet när Ohly talar om "ekonomisk demokrati" så hör de flesta svenskar ett annat underliggande budskap: "statssocialism av planekonomisk typ". Det spelar nog ingen roll vad Ohly egentligen menar; just därför att V inte har kopplat helt loss från sitt förflutna så minns äldre folk (som jag) vad partiet sade på Werners tid.