Nekromanti Viktigaste valfrågan för er?

[Arfert]

Re: OT

Vitulv, det är inte samma sak. Det är en metod som har använts i till exempel pratbubblor i ett halvt århundrade. Och inläggen här är "pratbubblor" till stor del. Du ser mig knappast göra det i tryckt text, som i Saga, till exempel.

Men det vet nu naturligtvis.

Är verkligen en betoning omotiverad, så där generellt sett?

Det jag talar om är
"Anglofierade Rubriker"

 

[Petter42]

Känns lite som: "I'm on a horse."

 

[Hunk]

Det är verkligen synd att man förmodligen inte hinner fixa ett amerikanskt medborgarskap och flytta till Alabama före primärvalet på tisdag... Sedan kan det nog också vara svårt för en republikan att vinna det
riktiga valet i november (Alabamas statspolitik är trots allt dominerat av demokraterna). Det är tråkigt att amerikanska kampanjfinansieringslagar inte tillåter att man skickar pengar till Dales kampanj .

 

[Vitulv]

Re: OT

Vitulv, det är inte samma sak. Det är en metod som har använts i till exempel pratbubblor i ett halvt århundrade. Och inläggen här är "pratbubblor" till stor del. Du ser mig knappast göra det i tryckt text, som i Saga, till exempel.

Men det vet nu naturligtvis.

Är verkligen en betoning omotiverad, så där generellt sett?

Det jag talar om är
"Anglofierade Rubriker"

Jag vet inte, jag är inget proffs, men VERSALER mitt i en mening tycker jag ser jättekonstigt ut. Modern (efter internets intåg i samhället) tolkning av versaler i text är att man SKRIKER.
I pratbubblor kan i varje fall inte jag dra mig till minnes någon serie där man markerat betoningar med versaler. Snarare att all text skrivs med versaler i så fall.
Själv brukar jag markera betoningar med kursiv stil (se stycket ovan), men det kan mycket väl vara typografiskt inkorrekt. Jag är som sagt inget proffs.

 

[Arfert]

Re: OT

Kursiv fungerar utmärkt som betoning. Är bara det att det går snabbare för mig att skriva ett versalt ord än kursivt här. Jag är lat.

 

[magoo]

Alla partier prioriterar ju jobb/skola/omsorg, det är bara angreppssätten som skiljer sig något åt. Eftersom jag är en sån som tror att problem kan lösas på flera olika sätt ställer det till det lite för mig vid röstning. Sist röstade jag på tre olika partier i kommun-, landstings- och riksdagsvalet. Till riksdagen röstade jag på en person jag känner just genom att jag vet att han är vettig och dedikerad sin uppgift.

Jag tror att politiken blir allt mer personberoende eftersom frågorna är så komplexa och snåriga. Själv har jag en regnbåge av åsikter som varierar från höger till vänster även om jag nog aldrig skulle överskrida mittlinjen, född och uppvuxen i vänsterland som jag är.

Jag får nog säga jämställdhet och miljö, i miljö ingår även energifrågor och glesbygdsutveckling.

 

[Petter42]

Att säga att partierna fokuserar på jobben nu, är väl för att det är på tapeten, känns lite misstolkningsbart. Om integritetsfrågan dök upp igen skulle alla "fokusera" på den. Känns extremt populistiskt när partierna startar kampanjer om det som är på tapeten nu (som sossarnas jobbturné eller vad dom kallar den). Andra frågor försvinner inte när folk inte pratar om dom(det är ju inte riktigt sant).

 

[Cyberhest]

Total ickefråga i valet ju. Inget av de sju riksdagspartierna förespråkar ju ett samhälle där alla har exakt lika bra rent materiellt. Det är ju inte som att Sverige gick från att vara en superegalitär kommuniststat till att bli en marknadsekonomi efter valet 2006.

 

[Cyberhest]

Det är såklart inte bra när byråkratin lägger hinder för sjukvården, men jag tror att man hamnar fel om man hävdar att det per automatik blir sämre i det hänseendet bara för att sjukvården ägs och administreras offentligt.

Debattartikel i läkartidningen som pekar på att privat sjukvård inte är bättre än offentlig: http://ltarkiv.lakartidningen.se/2007/temp/pda33825.pdf

 

[Cyberhest]

Viktigaste valfrågan är väl förmodligen en upprustning istället för nedmontering av den generella välfärden. Sedan efterfrågar jag en ekonomisk politik som baseras på vad som faktiskt fungerar och ger resultat. Det är så tröttsamt med den nu rådande politiken, som så uppenbart bara går ut på att få det att verka som om man gör något åt arbetslösheten.

Själv är jag socialdemokrat. Jag kan läsa igenom den rödgröna budgetmotionen och hitta riktigt klockrena saker, som t.ex. den så kallade trygghetsväxlingen, men det är svårt att förmedla det vettiga i en sådan reform när det mediala utrymmet bara verkar räcka för buzzwords såsom "ungdomsskatt" osv.

 

[krank]

Det är så tröttsamt med den nu rådande politiken, som så uppenbart bara går ut på att få det att verka som om man gör något åt arbetslösheten

Själv undrar jag om man verkligen måste betrakta arbetsfriheten som ett problem i det stora hela... Om våra behov kan tillgodoses utan att 100% av befolkningen jobbar 8 timmar dagen fem dagar i veckan, varför i hela friden ska vi då sträva efter det?

 

[Cyberhest]

Om inte annat blir det ju svårt att bibehålla någon brett förankrad legitimitet för en välfärdsstat där bara några är med och bidrar till tillväxten.

 

[krank]

Om inte annat blir det ju svårt att bibehålla någon brett förankrad legitimitet för en välfärdsstat där bara några är med och bidrar till tillväxten.

Det beror lite på hur man sköter memetiken, skulle jag säga. Folk tycker ju saker av en anledning, liksom - och "bred förankring" börjar någonstans. Man kan börja med att sprida idéerna - att argumentera mot genom att säga "det där kommer ingen att gilla" är liksom bara blajj. Man kan inte i sina ideologiska ställningstaganden ta hänsyn till vad andra tycker. Andra tycker nämligen påfallande ofta en massa dumt.

Det finns massor av saker det finns en "brett förankrad legitimitet" för i sverige, som det inte finns i iran, eller usa, etc. Bred förankring och legetimitet är saker man skapar, inte saker man alltid anpassar sig efter.



Sedan tycker jag att vi bör passa på och avliva tillväxtmyterna. Till att börja med är evig tillväxt inte hållbar i längden. Inte om man med tillväxt menar ständigt ökad produktion av varor och tjänster. Befolkningstillväxten är heller inte hållbar.

Sedan är det givetvis en myt att endast lönearbete bidrar till ett samhälles välstånd och välmående, och i längden tillväxt.

"Tillväxt" måste dessutom preciseras. Tillväxt av vaddå?

 

[Cyberhest]

Det beror lite på hur man sköter memetiken, skulle jag säga. Folk tycker ju saker av en anledning, liksom - och "bred förankring" börjar någonstans. Man kan börja med att sprida idéerna - att argumentera mot genom att säga "det där kommer ingen att gilla" är liksom bara blajj.

Miljöpartiet har ju drivit krav på medborgarlön sedan de bildades 1981. Först när de gav upp det kravet började de få luft under vingarna i opinionen.

Man kan inte i sina ideologiska ställningstaganden ta hänsyn till vad andra tycker. Andra tycker nämligen påfallande ofta en massa dumt.

Jag tycker det kan bli lite väl mycket att sitta bekvämt uppe i sitt elfenbenstorn att resonera så. Jag tycker inte det är fel att göra taktiska och strategiska hänsynstaganden när man som politiskt parti (eller whatever) vill driva samhällsutvecklingen i rätt riktning. Jag skulle säga att det är rent nödvändigt. Så länge som Sverige är en representativ demokrati måste vi liksom vinna val för att kunna reformera samhället.

Det finns massor av saker det finns en "brett förankrad legitimitet" för i sverige, som det inte finns i iran, eller usa, etc. Bred förankring och legetimitet är saker man skapar, inte saker man alltid anpassar sig efter.

Absolt, men det tar sjukt lång tid att skapa en sådan legitimitet. Det kräver långt, tålmodigt bearbetande av samhällsstrukturer, det fungerar inte att gå till frontalangrepp mot folkopinionen.

Sedan tycker jag att vi bör passa på och avliva tillväxtmyterna. Till att börja med är evig tillväxt inte hållbar i längden. Inte om man med tillväxt menar ständigt ökad produktion av varor och tjänster. Befolkningstillväxten är heller inte hållbar.

Sedan är det givetvis en myt att endast lönearbete bidrar till ett samhälles välstånd och välmående, och i längden tillväxt.

"Tillväxt" måste dessutom preciseras. Tillväxt av vaddå?

Relevanta resonemang, visst, men för att ta det till en rätt basal nivå: jag vill göra saker i samhället, införa reformer, bygga upp, utveckla och förbättra. Mindre skolklasser, förbättrade satsningar inom landstinget på att komma till bukt med den växande ohälsan bland unga (främst tjejer), bygga snabbjärnvägar, minska bostadsbristen. Alla de sakerna kostar pengar, och de pengarna måste liksom komma någonstans ifrån.

Är det möjligt att bibehålla en evig tillväxt i Sverige/EU/världen? Jag vet inte. Är det möjligt att kombinera ekonomisk tillväxt med klimatanpassning och miljötänk? Har inga enkla svar. Oavsett vad så måste vi hitta lösningar för välfärdens långsiktiga finansiering.

 

[krank]

Miljöpartiet har ju drivit krav på medborgarlön sedan de bildades 1981. Först när de gav upp det kravet började de få luft under vingarna i opinionen.

Och i och med att de gav upp det försvann de i stort sett som alternativ för mig att rösta på. Idag är de en del av den ideologiska gråbruna röran där skillnaderna mellan partierna är marginella. En röst på MP gör egentligen ingen större skillnad jämfört med en röst på socialdeokraterna, moderaterna eller centerpartiet. En röst på någon av dem är en röst på deras gemensamma ideologiska plattform, byggd av lika delar populism och nyliberalism...

vill driva samhällsutvecklingen i rätt riktning. Jag skulle säga att det är rent nödvändigt. Så länge som Sverige är en representativ demokrati måste vi liksom vinna val för att kunna reformera samhället.

Fast om man för att vinna makten ger upp alla ambitioner om att reformera samhället har man inget vunnit när man väl sitter där. Man har bara sålt sin röv till etablissemanget.

Absolt, men det tar sjukt lång tid att skapa en sådan legitimitet. Det kräver långt, tålmodigt bearbetande av samhällsstrukturer, det fungerar inte att gå till frontalangrepp mot folkopinionen.

Å andra sidan är frontalangrepp ett medel för att få ut idéerna överhuvudtaget. Om idéerna aldrig syns finns de inte och lär inte sprida sig.

Alla de sakerna kostar pengar, och de pengarna måste liksom komma någonstans ifrån.

Rättelse: Alla de sakerna kräver resurser och/eller investering i form av arbetstid. Pengar är bara en mellanhand, så att säga. Hur vi väljer att lösa problemen behöver inte nödvändigtvis ha med kostnad i rena pengar att göra.

(En hel del problem löser sig med den ökade automatiserinen; idag producerar allt färre allt mer - och det är något jag ser som fint och bra. Mindre arbete behöver göras, samtidigt som färre måste arbeta för att det ska ske. Idealiskt!)

 

[Petter42]

Problemet är det att folk gillar att jobba, och, som alltid, med rätt mängd så mår man bra av det. Det man skulle kunna göra är att dels breda ut termen arbete. Om jag sätter mig ned och börjar skriva en bok så är jag inte en författare. Jag råkar bara skriva en bok. Och dels kan man korta ner en arbetsdag. Med kortare arbetsdag gör alla mindre, alltså måste fler göra.
Den första (när det gäller informations-/kultur-yrken) blir mer och mer relevant ju snabbare och enklare man kan sprida information. Piratkopiering har nog sabbat det för mer än en musiker. Något måste alltså ändras där
.

Även om jag håller med dig på många punkter så är politik inte fast punkter. Det är en punkt där vi är, och sedan en massa riktingar, som drar olika hårt och åt olika håll. Den är dessutom inte endimensionell, med endast höger- och vänster-politik. Jag tycker det är mesigt att säga att inget parti är där man vill att det ska vara. Välj ett parti som pekar någorlunda åt rätt håll.
Satte ihop en liten skiss på det hela med paint. Den svarta pricken är där vi är idag. De tjocka är våra sju större partier(man kan nog lista ut vilka som är vilka), men det finns gott om mindra partier med, ofta extrema, annorlunda idéer. Ett annat exempel är att de gröna knappast pekar rakt åt höger. Politik styrs av folket. Om miljöpartiet skulle få majoritet skulle alla andra partier drastiskt ändra sin politik och marknadsföring. Se bara hur mycket som hänt med sossarna efter högerpakten.

 

[krank]

Problemet är det att folk gillar att jobba

Rättelse: En del människor gillar att jobba. En rätt liten del av befolkningen har dessutom ett arbete man genuint trivs med...
Om du nu inte menar att människor gillar att utmanas och att ha något att göra. Det finns nämligen på behovstrappan, i form av att man behöver känna sig behövs och de högre stegen som handlar om självförverkligande.

med rätt mängd så mår man bra av det.

Alltid? Alla? Jag tror inte människan är så homogen. Med tanke på hur förbaskat olika vi funkar på många andra punkter, varför skulle vi vara lika vad gäller just lönearbete? Är vi alla genetiskt predisponerade att lönearbeta?

Och dels kan man korta ner en arbetsdag. Med kortare arbetsdag gör alla mindre, alltså måste fler göra.

Det är ett bra steg på vägen, ja. Det är ett absolut nödvändigt första steg, vågar jag till och med påstå. Först 35-timamrsvecka, sedan 30, sedan 25, sedan 20, sedan 10, sedan 2, sedan fem minuter, sen behöver nästan ingen jobba... utan kan använda sin tid till mer utvecklande och fria aktiviteter än att löneslava på ett arbete som antagligen inte ens behövs.

(det är därför jag blir så frustrerad på folk som säger att arbetslösa borde starta eget - en ren uppmaning till att skapa FLER företag som säljer skit ingen behöver. Konstruerade behov, och allt bara för att man fått för sig att arbete har ett egenvärde).

Den första (när det gäller informations-/kultur-yrken) blir mer och mer relevant ju snabbare och enklare man kan sprida information. Piratkopiering har nog sabbat det för mer än en musiker. Något måste alltså ändras där

Ja, med lite tur ändrar det på sig själv i och med att musiker som yrkesgrupp upphör; eller snarare, jag hoppas att mediabranschen upphör. 90% administrativa, PR och reklamkostnader är inte OK längre.

Även om jag håller med dig på många punkter så är politik inte fast punkter. Det är en punkt där vi är, och sedan en massa riktingar, som drar olika hårt och åt olika håll. Den är dessutom inte endimensionell, med endast höger- och vänster-politik. Jag tycker det är mesigt att säga att inget parti är där man vill att det ska vara. Välj ett parti som pekar någorlunda åt rätt håll.

Problemet är att samtliga partier idag pekar åt ungefär samma håll. Det bästa man kan hitta är typ de som inte vill privatisera så snabbt eller så, och jag vägrar stödja partier som vill privatisera, eller som vill ha friskolor.

Politik styrs av folket.

Och folket styrs av den kultur folket växer upp i. Folks åsikter kommer alltid någonstans ifrån. Så länge t.ex vi lär alla skolbarn att parlamentarism är lika med demokrati så kommer det att vara den åsikt som regerar. Individen formas av sitt sammanhang.

Om miljöpartiet skulle få majoritet skulle alla andra partier drastiskt ändra sin politik och marknadsföring. Se bara hur mycket som hänt med sossarna efter högerpakten.

Men miljöpartiet kommer inte att få majoritet med mindre än att man helt förvandlas till socialdemokrater.

Och det har inte hänt ett skvatt med socialdemokraterna. Man har en ny partiledare, men det är samma retorik och samma (brist på) vettiga förslag. Man är fortfarande mjäkliberaler.

Den största förändringen är ju en direkt försämring i form av att man tagit ännu ett steg mot en tvåpartistat.



Folk är konservativa. Det krävs hårt och idogt arbete, på alla fronter, för att genomdriva egentliga förändringar. Detta arbete kommer ibland att behöva ske tvärs emot den rådande folkviljan. Det kan inget riksdagsparti göra. Som påpekat var Mp tvungna att göra sig av med alla sina visioner och egna idéer för att få räknas av den borgerlighet som tagit sig tolkningsrätten som "regeringsdugliga, nästan". Se på Vänsterpartiet, som i stort sett är sossar fast lite light, som trots att man stödjer nästan exakt samma agenda som alla andra fortfarande inte får vara med och leka ordentligt...


EDIT: EN mer realistisk bild av din skiss: Vänd på pilarna. Alla partier på väg mot exakt samma punkt.

 

[Petter42]

Med "att jobba" menade jag inte som i att ha ett betalat arbete, utan att få något viktigt uträttat. Som jag sa så är det ju många jobb som inte räknas som arbete för många. I synnerhet kultur- och informations-grejer (musiker, författare, poeter, låtskrivare osv.).
Sen som du säger är det ju bra om man får jobba med nåt som är kul.

Det du säger om att kultur skapar folk är sant endast därför att våran kultur inte uppmuntrar folk till att tänka efter. Folk frågar sig sällan "Men, varför?" utan traskar iväg till sitt jobb ändå. Och att folk fått för sig att man är en moralisk och givmild person om man tjänar 10 000 i månaden och ger några hundralappar till välgörenhet i Afrika eller nåt. Då kan man ju sedan känna sig nöjd med att man gjort en insats mot fattigdomen och sedan gå och göra det man är till för. Konsumera och arbeta.

Kartan visar visserligen bara Sveriges politik. Om man kollar internationellt kan vi peka alla åt samma håll, och göra alla rätt små. Ingen vill ju ändra vårt underbara land särskilt mycket.

/Petter suckar.

 

[krank]

Det du säger om att kultur skapar folk är sant endast därför att våran kultur inte uppmuntrar folk till att tänka efter.

Även om vi levde i en kultur som skapade folk som "tänkte efter" (dvs: tänkte efter på ett annat sätt än de gör nu) så skulle dessa personer ändå vara skapade ur sin kultur.

Som jag brukar gasta om: Det finns bara två anledningar till att någon någonsin gör eller tycker något: Biologisk resp. sociokulturell programmering.

Nå; jag vill gärna vara med och skapa ett samhälle där folk av kulturen formas till ett annat tankesätt än det nu rådande. Däremot tror jag inte att det är möjligt att skapa en människa som inte är procukten av sin kultur. Det vore isf genom att helt ta bort all kultur... och då skulle sagda person inte kunna lära sig något alls, typ.

Om man kollar internationellt kan vi peka alla åt samma håll, och göra alla rätt små. Ingen vill ju ändra vårt underbara land särskilt mycket.

Man behöver som sagt inte ens kolla internationellt... räcker ganska bra med att kolla på partierna som de är. Det är ett gemensamt race åt "höger", eller vad man ska säga. En gemensam riktning är det iaf, 3d eller inte.

 

[Petter42]

Ja, människor är en produkt av sin omgivning. Dom är programmerade. I dagens läge, i synnerhet i Sverige, har våran kultur jämställt annorlunda och dålig. Att vara onormal och att sticka ut är bland dom värsta normbrotten man kan göra! Om man skulle ta bort den delen av programmering tror jag att folk skulle få lättare att tänka på bakomliggande frågor. "Varför går jag till jobbet?" : "För att få pengar!" är det enkla svaret. Det finns fler, och mer komplicerade svar bakom. Svar som är en del av det stora sammanhanget, men i dag är varje person som säger det bara en konstig typ med konspirationsteorier.

Alliansen (duh!) och sossarna drar åt höger, men sossarna gör det i smyg. Vänstern och dom gröna drar visserligen åt andra håll, men dom har så få röster så det spelar ju ingen roll. Vänstern och dom gröna är typexempel på folk som är lite annorlunda. Både sossarna och alliansen ser ner på dom och föraktar dom. Fast politik idag är ju showbuiss, så det kan man ju inte säga högt. Man vinner ju val på att verka schysst, normal och ljuga folk rätt upp i ansiktet.

/Våran kultur är dum, därför är folk...