OK, jag ska försöka komma med något slags intelligent svar på trådens många reflektioner.
For det första, jag är inte värderelativist: jag är stolt over vår västerlandska demokrati och vår syn på jämlikhet och jag anser att det är värden som vi bör förespråka runt om i världen, eftersom man med dessa ideer skapar trevligare samhallen. (Massor av afrikaner, asiater och sydamerikaner forsoker ta sig till Europa och USA for att de är overtygade om att de får battre liv dar.) Varderelativism leder till att lander som Saudi-Arabien, Mauretanien, Vitryssland och Syrien anses vara lika schyssta som Sverige, Costa Rica, Canada eller Nya Zeeland. En sadan bedömning har jag svårt att svalja. (Freedom is merely privilege extended/Unless enjoyed by one and all.)
Afghanistan har aldrig varit en koloni och afghanerna är skickliga på att fucka upp sitt eget land utan inblandning utifrån. Mycket av dagens problem i landet har rötter fran 1700-talet och maktkampen mellan klanallianserna Durrani och Ghilzai. (Karzai är Durrani; kommunistregimen 1978-92 var Ghilzai; osv.)
Nar man som västerlanning har att göra med lokala motparter som vill döda sina verkliga eller inbillade fiender, som vill riva skolor, som vill förslava kvinnor, och så vidare, då blir man rätt trött. (Därav diktciteringen.) Nar jag for till Afghanistan i höstas hade jag nagon slags förvantning att vara lokala samarbetspartners skulle vara mer intresserade av att fa landet pa fötter efter >30 ars krig och diktatur an vad de har visat sig vara. Korruption, valdsamhet och liknöjdhet ar bland de storsta bekymren och de ar helt sjalvförvallade.
Det finns en del postkoloniala exempel som är värda att reflektera över: nar Sydkorea, Taiwan och Singapore blev fria från japansk respektive brittisk kolonialism var de extremt fattiga (Sudan och Sydkorea var pa samma niva 1949). Idag är de välmående. Sudan, Zimbabwe och Nordkorea är exempel på motsatsen.
Det finns inrikespolitiska skal till att det gar bra för vissa lander och illa för andra. Det handlar om vilken attityd de ledande politikerna har till sitt ansvar: egennytta eller statsnytta.
(OBS, innan nagon staller fragan. Nej, jag forsvarar inte kolonialismen. Min hustru är fran Indien och jag är väl insatt i vilken skada det brittiska valdet vallade där. Men jag anser att många lander i den s.k. tredje varlden är självuppfuckade utan västerlandsk inblandning.)